Browsing Category

Träning

Yoga

En nybakad yogafröken

Nu är det exakt en vecka sedan jag satt på tåget hem från helgen som innehöll typ det mesta i fråga om yoga. Framförallt tvära mentala kast! Toppat med en helt magisk och tårdrypande klass på söndagen. Så himla mäktig upplevelse, samtidigt som det liksom inte går att förklara för någon som inte upplevt det.

Inom yogan förklaras det med att man kommer djupare ner i sina koshas, sina lager. Vilket väcker djupt begravda känslor och annat till liv. Så häftig, men jobbig, och samtidigt renande, upplevelse.

Jag vet ju att det finns en hel del, i självbevarelsedrift, begravda känslor hos mig, men jag kan väl lugnt säga att bördan minskat en del under den förra helgen…

Men nog om det. För nu är jag ju på något sätt en väldigt nybakad yogafröken. Utrustad med verktyg för att kunna leda klasser. Och kanske har jag till och med nån slags fallenhet för det. Samtidigt känner jag mig lite tom och vilsen. Ska jag klara mig själv nu? Och hur ska jag förvalta den här skatten på bästa sätt?

Jag har ju en del trådar ute, men har ändå inte bestämt mig helt för hur jag ska gå vidare. För i nuvarande vardagskonstellation finns det liksom inte så mycket utrymme för att vara nybakad yogafröken. Det sista jag vill är ju att dra på mig ännu fler stressmoment. Yogan måste få fortsätta vara den fristad och energikälla som den faktiskt är.

Jag klurar vidare helt enkelt. Och funderar på om jag ska börja fiska efter yogaelever på allvar eller ej.

Namaste!

Träning

Att yoga varje dag

Som en del i min hemläxa på yogalärarutbildningen ska jag upprätta min egen sadhana. Min egen dagliga yogarutin. Att yoga varje dag är något jag faktiskt tvivlade ganska ordentligt på om jag skulle klara att fullfölja.

att yoga varje dag 1

De senaste månaderna innan utbildningen har jag yogat kanske 3-5 gånger i veckan och känt mig väldigt nöjd med det. Så att yoga varje dag är en ganska stor ökning. Och jag ska nog inte ropa hej än, men jag tycker faktiskt det går över förväntan. Det handlar liksom bara om prioriteringar. För det är verkligen inte omöjligt att få till. Men andra saker får stå åt sidan just nu. Som den här stackars försummade bloggen t ex.

Nu har jag liksom beslutat mig för att verkligen få ut det mesta av den här utbildningen, och se vart det leder. Så att yoga varje dag är min vardag i åtminstone någon vecka till. Däremot har jag inte jättehöga krav på hur många minuter det måste bli varje dag, för då blir ribban för hög och risken är större att det inte blir av alls. Jag har ett tema och en stomme som jag utgår ifrån, och lägger till, ändrar och drar ifrån utifrån vad kroppen säger och vilka andra måsten (läs: förbereda mat och sånt) som kräver sitt.

Min minimigräns är satt till 15 minuter per dag, men hittills har jag knappt varit nere i det, för ofta blir det längre, när jag får feeling när jag redan befinner mig på mattan. Däremot har min hals slagits mot dagisbaciller av och till, så därför har svettigheten och ansträngningsnivån i passen kanske inte varit riktigt på den nivån jag hade velat, och de fysiska framstegen är väl kanske inte så stora. Men yoga är ju ingen prestationsgren, så det gör inte så mycket.

att yoga varje dag 2

Det häftiga i det här lilla experimentet (om man nu får kalla det så) är däremot att jag redan så här efter ca en månad märker stor skillnad. I kroppen och i huvudet. I stabilitet och rörlighet. I stressnivåer och tålamod. Lite så här:

  • Min superstela bröstrygg börjar faktiskt tycka om att twista.
  • Mitt tålamod med dagiströtta småtroll är sjuuukt mycket större (kan inte komma ihåg riktigt när jag fick ett riktigt psykbryt på dem).
  • Min instabila och stela högeraxel börjar gilla solhälsningar, och är till och med så pålitlig att underarmstående känns fullt möjligt (har till och med råkat testa en gång, och blev skitskraj av att befinna mig upp och ner).
  • Min vanliga ”hur-svårt-kan-det-va?”-mentalitet är ännu starkare.
  • Mitt sovande vänsterben har börjat vakna och min balans har faktiskt börjat existera.
  • Min stresstolerans är bättre, och min omtanke om mig själv har ökat.
  • Min scolios-sneda kropp känns faktiskt inte lika sned längre.

Typ.

Det enda negativa är att mitt vänstra knä börjat krångla lite i vissa lägen. Jag kan bara för mitt liv inte förstå vilka rörelser som skulle kunnat orsaka det. Så kanske är det mer kontorssittanderelaterat…

Dessutom så har det där mentala motståndet som sägs uppkomma efter en period börjat göra sig påmint. Det där som försvårar att bygga upp hållbara vanor. Det sägs ju att det tar ca 40 dagar att etablera en vana på riktigt, och jag kan förstå det. Tror jag ligger på dag 33 eller 34 just nu, så det är väl kanske inte så konstigt. Men vissa dagar är jag bra sugen på att bara strunta i det. Samtidigt så lockar mattan mer och mer. För jag börjar mer och mer se effekterna av vad som kan hända i kropp och knopp om jag fortsätter.

att yoga varje dag 3

Däremot tror jag att jag måste hitta lite andra tider att yoga på om jag ska kunna fortsätta i längden. Jag är så himla kvällstrött och just nu är typ efter kl 20 när allt annat är fixat den tid jag har. Och då är jag inte särskilt pigg eller fokuserad eller entusiastisk. Särskilt eftersom sadhanan även ska dokumenteras med dagbok, och man ska duscha och kanske äta lite efteråt (i alla fall om man är ett hungermonster som jag!). Då hinner man knappt göra något annat än de där måstena och yogan innan det är dags för sängen, om man ska ha nån som helst chans att få åtminstone sex-sju timmars sömn innan ekorrhjulet drar igång igen.

Så jag klurar på den. För det vore bra gött om den här vanan att yoga varje dag kunde få sätta sig och bli lika självklar som tandborstningen!

Träning

Vad hände med fjällmaran?

På sätt och vis känner jag mig som en svikare för tillfället. För jag vann ju liksom en plats i Bagheera Fjällmarathon i slutet av förra året. Som jag såg fram emot otroligt mycket att få utnyttja. Fjäll och löpning kombinerat, vad kan gå fel, liksom? Ganska mycket, visade det sig ju. Eller, inte fel överhuvudtaget, egentligen. Det bara totalkrockade, som jag hintade om redan i april. Jag våndades ganska länge och funderade på hur jag skulle göra. Hur väljer och prioriterar man mellan yoga med en varmt rekommenderad lärare, och löpning i magiskt vacker miljö?

På något vis kände jag ändå djupt där inne i magen att yogan behövde få gå före. Att ett fjällmarathon kan springas senare, men att just den här yogautbildningen inte skulle återkomma i nära framtid. Och kanske kände jag på sätt och vis rätt, för Therese, som håller i utbildningen, har ett litet frö i magen som förmodligen kommer ta ganska mycket tid framöver. Dessutom visade det sig att en av de assisterande lärarna var Mirja, som jag länge ”känt” via Instagram och som också är en av mina inspirationskällor när det gäller yoga (och annat).

Så i helgen som var blev jag halvbakad yogafröken! Istället för att springa på fjället i Sälen…. Som Therese sa: Det känns som att ni som är här nu, ni SKA vara här. För så var det verkligen. Ett riktigt toppengäng med många olika bakgrunder och många olika orsaker till varför man gick utbildningen. Som tillsammans blev en helt fascinerande helhet. Nu kan jag väl kanske låta lite nyfrälst (även om yogan och jag hängt ihop i tio år redan…), men det kändes på något vis som att hitta hem. Även om jag också tvivlade ganska mycket under helgen. Hur ska väl lilla jag kunna ta på mig det här?!? Men sen hände något, exakt vad behåller jag än så länge för mig själv, och på något vis landade jag i hur det ska vara.

Jag får ofta frågor om vad som är så bra med yoga, om det är kul, och om det inte duger med vanlig stretching. Lika ofta har jag inga riktigt bra svar. För yoga är på något motsägelsefullt sätt svårt att beskriva med ord för mig. Inför mig själv är det självklart, men det är lite som en hemlighet jag omedvetet behåller för mig själv. Som man liksom måste uppleva själv för att förstå att det inte bara är stretching eller sitta på rumpan och se märklig ut. Eller stå på huvud eller händer för den delen…. Det är liksom lite samma sak som att föda barn – man kan inte beskriva det för någon som inte upplevt det själv, inte så att de förstår i alla fall.

Om en dryg månad däremot, då får jag nog ta och försöka börja lära mig att beskriva yoga. För då kan jag titulera mig Global Yoga-lärare. Börja undervisa folk i yoga. Ganska märkligt och häftigt på något vis. Frågan är väl om någon överhuvudtaget skulle vara intresserad av att yoga med mig (tvivlaren igen…)? Och den största frågan är ju också – när ska jag få in det här i livspusslet? Kanske visar det sig. Kanske är det meningen…

Träning

En både varm och kall Vansbrosimning

Igår kväll, när det så smått började skymma, simmade jag sista delen på Vansbrosimningen i min Ica-klassiker. Det gick lätt och smidigt att få ihop de tre kilometrarna, men krävdes faktiskt lite mer ansträngning än jag hade förväntat mig.

Efter att jag fick en kommentar på min Facebook-sida efter mitt första inlägg om Ica-klassikern att jag väl borde simma i öppet vatten så tänkte jag såklart att ja, det borde jag ju. Hur svårt kan det va?!

Lite svårare än jag trodde, som sagt. Jag har simmat Vansbrosimningen på riktigt en gång, så jag vet ju vad simning utanför simbanor innebär. Problemet var bara att den här gången var min enda möjlighet att simma är kring 19.30 eller senare på kvällen. Ensam. Och så dags är ju sjöar och vattendrag antingen ganska tomma (och alltså ingen i närheten om nåt skulle hända) eller bebodda av mer eller mindre skumma typer (och alltså ingen normal i närheten som kunde komma till räddning om nåt skumt skulle hända). Så jag var lite småskraj ett tag. Inte för simningen eller distansen, utan för det där andra. Sånt man inte borde behöva ens tänka på

Från början hade jag tänkt damma av distansen på tre tillfällen, en kilometer varje gång. Men riktigt så blev det inte. Utan så här:

Pass 1: i Göta Kanal för att ha nära till land. Och för att det även på kvällarna rör sig mycket löpare och annat pålitligt folk där. Simningen gick skit. Jag fick nästan kramp i armarna, skrapade knäna för att jag kom för nära kanten och undrade nästan om jag glömt hur man gjorde. 375m.

Pass 2: drog till simhallen för att se om jag verkligen glömt hur man simmar. Det hade jag inte. Dammade av 1000m.

Pass 3: hade en plan att simma ute men tordes inte pga ovan nämnda skummisar så jag drog vidare till simhallen. Tramsande tanter i kön gjorde att jag inte hann så långt innan det stängde för kvällen. 650m i bassäng.

Här bestämde jag mig för att minst en tredjedel, helst mer, baskemej skulle göras utomhus. Så avslutet blev så här:

Pass 4: var på väg att banga utesimningen igen pga två män som satt på bryggan, men pratade allvar med mig själv och bytte om och hoppade i. För säkerhets skull simmade jag dock inte längre ut än jag säkert visste att jag skulle kunna ta mig i land. Det gick fint. Tills jag började undra vad som fastnat kring tårna. Och insåg att jag tappat känseln i dem. Fingrarna var redan borta sedan länge och en stund senare började jag frysa ordentligt. Men det var inte förrän jag kom upp och försökte klä på mig som jag insåg hur kall jag faktiskt var. Så kall att jag var yr i huvudet och fumlig. Gick sådär att köra till affären och handla efteråt… 475m sjösim.

Pass 5: rotade fram min tio år gamla våtdräkt och mina inte fullt så gamla neoprenvantar. 14 grader i luften men säkert 18-20 i vattnet. Kändes helt ok med våtdräkten och första 250m gick fint. Sedan kom en bil sakta körande. En annan stannade. Tänk om de tar mina grejer? Vad gör jag om de hittar på något? Men det visade sig vara ett harmlöst par med en kvällsbadande kvinna. När jag simmat kvarvarande distans kom däremot en skum gubbe med kikare. Lagom när jag med stelfrusna fingrar (ja, trots neoprenvantar!) stod halvnaken och försökte byta om. Han ställde frågor om min våtdräkt och kikade ingående på mig. Men gav sig ganska snabbt iväg efter mina korthuggna svar. Puh… 550m (ja, 50m mer än nödvändigt!)

Spökfingrar trots vantar…

Och puh, nu behöver jag inte distanssimma mer. Det blev 45% i öppet vatten och resten i bassäng. Får nog vara nöjd med det. Och börja ladda för Ica-varianten av Lidingöloppet om några månader. Hur snabbt kan man hitta löpformen tro?!

Träning

#MidSummerYoga2017

Det har ju som bekant varit lite stiltje här på sistone. Men på instagram har det hänt grejer. Bl a en liten inspirationsvecka från min sida. Yoga-inspiration som när den var över resulterade i ett helt litet pass med några av de djur som återfinns inom yogan. Jag satte igång det hela dagen innan midsommar, så därför fick det heta #MidSummerYoga2017.

Riktigt skoj var det, mest för mig själv tror jag, hehe… Men jag hade även en liten twist på det – jag bestämde mig nämligen för att skänka 10kr per inlägg under temats tag till Tjejmarathons insamling till Panzi-sjukhuset. Nån gång SKA jag springa det loppet, det finns ju på min bucket list, men till dess nöjer jag mig med att bidra till insamlingen.

Passet som inspirationsveckan resulterade i tänkte jag dela här. Det är ju lite svårt att beskriva ett helt pass på instagram… Det här är ett litet pass jag gör själv då och då. Mycket höftöppnare och andra gosigheter som en kontorsråtta som jag behöver.

#MidSummerYoga2017

  • Börja sittandes i Fjärilen i någon minut.
  • Kom över till alla fyra och mjuka upp ryggen med Katt och Ko. Fokusera på bålkontroll och rörlighet i ryggen.
  • Sätt ena benet mellan dina armar och kom in i Duvan. Ta ett par djupa andetag och fördjupa sedan med en ryggvridning till en twistad Duva.

#midsummeryoga2017 1

  • Kom upp i Hunden och vila några andetag.
  • Upprepa sedan Duvan på andra sidan.
  • Kom tillbaka i Hunden och sätt sedan fram ena foten så att du kommer in i Ödlan.
#midsummeryoga2017 2

En djupdykande hund…

  • Mellanlanda i Hunden och upprepa på andra sidan.
  • Kryp sedan ihop lite och lek lite i Kråkan, eller BabyKråkan.
  • Landa tillbaka i Hunden och kom sedan ner till sittande via Barnets position.
  • Gör andningsövningen Humlan och avsluta sedan med en tacksamhetsmeditation.

#midsummeryoga2017 3
Mer detaljer om mina tankar kring varje position hittas under taggen #MidSummerYoga2017 på instagram. Där finns också sanskrit-namnen på positionerna, ifall du vill söka mer information om dem.

Det var kul som sagt, att instagram-yoga på eget initiativ, så kanske gör jag rentav om det nån gång!

Träning

En Vätternrunda småbarnsmorse-style

I går var vi en sväng till Motala och hängde i den nya stora lekparken som ligger precis i Vätternrundans målområde. Nostalgin var total, och jag minns känslan efter målgång som igår, fast det är hela nio år sedan jag körde själv. Lyckan, stelbentheten, ryggömheten, och framförallt tröttheten! Som gjorde att jag somnade mitt i målgångsmaten…

Just nu är jag ju verkligen inte i närheten av tränad för en runda runt pölen, men idag blev jag faktiskt klar med cykelmomentet i Ica-klassikern – samma distans som Vätternrundan. Så här kommer min racereport från en åtta veckors Vätternrunda kan man säga… Varsågoda!

  • Jag har tagit duttcyklingen till nya nivåer. Ingen cykeltur har nämligen varit längre än 17km. Men ibland har jag cyklat tre gånger per dag. Med och utan barn på släp.
  • Racern står fortfarande och samlar damm i garaget – den här rundan har gjorts med MTB och en helt vanlig cykel, oftast med mellan 11 och 18,5 kg last bakpå.

  • Jag har klarat mig med marginal eftersom jag bara registrerat helt avklarade kilometrar. Så om klockan visat t ex 14,8km har jag antingen fått lov att cykla 200m extra för att få registrera 15, eller vackert fått nöja mig med 14. Oftast det senare. Så totaldistansen ligger nog på ca 305-310km skulle jag tro.
  • Jag har cyklat skog, grus, landsväg och cykelbana.

  • Precis som förra året, så tjuvar Ica lite och förlängde stopptiden, men jag klarade mig på den ursprungliga perioden. Så inget rävspel från min sida…
  • Det var faktiskt knivigare än jag trodde att få ihop cyklingen. Mest för att jag värderar nattsömn och matförberedelser högre än cykelkilometrar. Men nöjesrundorna med barnen underlättade helt klart.
  • Vi har numera en ettåring här hemma som alltid svarar ”schykkaaaaa” när vi frågar vad hon vill göra. Oftast följt av ”tattooooo”, eftersom det allra bästa hon vet är att ta en cykeltur och kolla på traktorer!

  • Det ryggonda jag led av i början har tack och lov hållit sig undan nu på slutet.
  • Jag har inte sprungit en enda kilometer sedan i april. All tillgänglig träningstid har lagts på cykling (och yoga, den försummar jag helst inte). Det säger kanske en del om hur mycket sån där egentid jag har.
  • Jag har bara cyklat en enda gång i regn. Så kom inte och säg att det har varit dåligt väder i vår!

  • Min runda runt pölen har jag duttat med i åtta veckor typ. Johan Olsson (ni vet, skidåkaren…) tog inte ens åtta timmar på sig…
  • När det begav sig på riktigt hade jag under samma period tillryggalagt ca 100mil. Nu 30. Tant börjar bli gammal och klen. Eller småbarnstrött. Eller prioriterar annat än långa långpass. Den där sömnen…
  • På avslutningsrundan idag var hela familjen med (i cyklar och cykelstolar) och utlåtandet blev att ”jag tror du fått lite klipp i benen i alla fall, för nu behöver jag inte vänta på dig hela tiden…”

Nu väntar vilomånad i Ica-klassikern, innan sim-delen startar 17 juli. Jag tänkte först köra den i bassäng, men efter en kommentar på min Facebook-sida är jag bra sugen att köra den i öppet vatten som på riktigt. Frågan är bara var jag ska hålla hus då… Tips, någon?

Träning

Mina fyra bästa yogiska andningsövningar

Som jag skrev om förra måndagen så tänkte jag ägna den här veckans inlägg på temat #yogamaj åt andningen. För den kan verkligen göra väldigt stor skillnad. Utan fokuserad och medveten andning blir yogan liksom bara stretch och styrka. Så idag bjuder jag på mina fyra favoriter bland yogiska andningsövningar. Pranayama med ett mer yogiskt ord.

Alla mina favoriter bland yogiska andningsövningar är bra för den som är stressad och kanske har tankarna på annat håll väldigt ofta. De sägs balansera nervsystemet och på så sätt också balansera vårt mående. Vissa dagar när jag av olika anledningar inte orkar så mycket fysisk yoga på kvällen (för det är oftast då jag har tid att yoga) så är pranayama faktiskt det som kan få mig betydligt mer i balans.

Nodi Shodana (växelvis andning)

Det här är min absoluta favorit bland yogiska andningsövningar. Jag tog mig tid att göra den i stort sett dagligen när jag var nära att gå in i väggen hösten 2014, och den var verkligen en räddare i nöden. Den sägs balansera nervsystemet och lugna yviga tankar. Jag känner mig alltid lugnare och mer fokuserad efter nodi shodana. Vissa hävdar också att den hjälper mot PMS och mensvärk.

Så här gör du:

  1. Sitt bekvämt, t ex i lätt meditationsställning. Lägg vänster hand bekvämt på vänster knä, med tummen och pekfingret mot varandra.
  2. Placera höger pekfinger och långfinger mot mot tredje ögat, punkten mellan ögonbrynen.
  3. Placera höger tumme på höger näsborre och stäng igen.
  4. Andas in genom vänster näsborre och täpp sedan till den med höger ringfinger.
  5. Släpp högertummen och andas ut genom höger näsborre.
  6. Andas sedan in genom höger näsborre, täpp till igen med tummen och släpp ringfingret och andas ut genom vänster näsborre.

Detta är ett varv. Börja med kanske tre varv om du är nybörjare, och jobba dig sedan upp till elva, som sägs vara det ”magiska” inom yogan. Vill du fördjupa lite, så tänk SAT på inandning och NAM på utandning.

Det här är den grundläggande varianten av växelandning. I mer avancerade varianter håller man andan ett tag mellan växlingarna och mellan in- och utandning.

Ujjayi pranayama – havsandning

Havsandning är andning som låter som havets brusande vågor. Den används i hela yogapasset för att reglera intensitet i positionerna med hjälp av andningen. Man kan liksom lyssna till ljudet i andningen och höra när man har nått sin gräns i positionen.

yogiska andningsoevningar - havsandning

Men jag brukar även använda den vid meditation och visualiserar då havsvågorna i takt med andningen. För mig är det otroligt rogivande.

Ujjayi sägs öka uthållighet och fokus samt lugna, syresätta och sänka blodtrycket. Så här gör du:

  1. Sitt bekvämt.
  2. Dra ihop stämbanden i halsen för att kunna skapa ett brusande, hest ljud när du andas. Tänk att du ska göra imma på en spegel fast med stängd mun.
  3. Andas långt bak i halsen och känn havsvågorna lugna hela dig.

Bhramari – humlan

Bhramari är en ganska ny upptäckt för min del, men den är väldigt häftig på sitt sätt och får därför komma med bland mina favoriter bland yogiska andningsövningar. Den här övningen sägs ha en direkt avspännande effekt på spänningar, oro och ilska. Det påstås även att den lugnar nervsystemet och kan sänka högt blodtryck om man gör den några minuter om dagen. Bhramari lugnar sinnet ganska omedelbart och förbättrar minne och koncentration. Den sägs även hjälpa mot huvudvärk, sköldkörtelobalanser och sömnproblem. Om allt stämmer låter jag dock vara osagt.

yogiska andingsoevningar - humlan

Så här gör du:

  1. Sitt bekvämt med rak rygg och andas långa djupa andetag.
  2. Andas in genom näsan, och när du andas ut gör du ett jämnt, djupt och ganska kraftigt brummande ljud. Som en surrande humla, därav namnet.
  3. Ha munnen stängd men käkarna avslappnade så att de inte rör vid varandra.
  4. Känn ljudvibrationerna och hur de fyller huvudet och kroppen.
  5. Upprepa i sex varv (varje varv är en inandning och en utandning). Pausa genom att andas normalt en stund och fortsätt sedan i sex ytterligare varv om det känns bra.
  6. Vill du förstärka, så håll tummarna framför flikarna framför örongången så att du täpper till hörselgången och brummandet hörs liksom inne i huvudet istället. Om man vill förstärka ytterligare lägger man på det s k Shanmuki mudra med fingrarna på olika punkter i ansiktet.

Eldandning

Eldandningen är den mest kraftfulla av de yogiska andningsövningar som är mina favoriter. Den är karaktäriserande för kundaliniyoga och det var också där jag lärde mig den. Eldandning kan vara rätt svår att lära sig, men ha tålamod, inget går ju perfekt från början!

Rätt använd ger eldandningen kraft och energi. Det sägs att 3 min rensar blodet på slaggprodukter och att 11 min om dagen håller de flesta sjukdomar borta. Den stärker nervsystemet och hjälper till att fokusera och tänka klart. Men börja försiktigt, för det kan kännas väldigt konstigt för den ovane, och man kan bli både yr och illamående.

yogiska andingsoevningar - eldandning

Så här gör du:

  1. Eldandning kan användas för att förstärka effekten av yogapositioner, men vill du använda den bara som den är så sitt bekvämt, t ex i lätt meditationsställning, med rak rygg.
  2. När man eldandas andas man korta snabba andetag in och ut genom näsan. Tänk att det ska låta som en hund som flåsar i sommarvärme, fast med stängd mun.
  3. In och utandning ska vara lika långa, och hastigheten ca 2-3 andetag i sekunden. Men börja gärna långsammare tills du lärt dig tekniken. Vissa kan tycka att det är lättare att börja med öppen mun.
  4. Magen ska rör sig rytmiskt med andetagen, och putar ut när vi andas in och sjunker ner när vi andas ut. Men forcera inte magrörelserna utan var så avslappnad som möjligt.
  5. Tänk på att slappna av i käkar, skuldror och bröstkorg.
  6. Vill du förstärka, så tänk SAT på inandning och NAM på utandning och fokusera blicken i tredje ögat (punkten mellan ögonen)

Eldandning ska inte göras om man är gravid eller under mensens första dagar.

Alla bilder i inlägget kommer från Unsplash.

Träning

Njae… Nytt försök va?

Lite knasig rubrik kanske… Men det är den bästa sammanfattningen jag kan komma på för den senaste veckans yoga. Och jag har ju lovat att uppdatera varje måndag hur det går med min lilla utmaning yoga-maj.

Fast helt åt skogen är det inte. Jag har yogat.  Säkert fyra-fem dagar skulle jag tro. Men det har varit ganska ofokuserat och oengagerat på något sätt. Jag har fått påminna mig själv ordentligt om varför jag vill få igång yogan igen. 


Samtidigt som det har känts lite blaha blaha, så vill jag nog ändå klappa mig själv på axeln för att jag inte bara lägger ner när det känns trögt och jag inte riktigt hittar yoga-flowet. För jag tror jag vet vad det beror på – morgondagens återvändande till jobb – och jag hoppas att det ska släppa när jag hittat lite nya vardagsrutiner. Det pågår rätt mycket i kulisserna också, som tar tankekraft och energi. Som jag också hoppas ska ha löst sig framåt sommaren.

Min kvällslektyr för tillfället består (delvis) av en guide till yoga sutras – yogans bibel eller vad man ska säga. Där finns en hel del väldigt bra och tänkvärda grejer att ta med sig när yogan inte riktigt finner sin plats. För det är lite det som är grejen just nu – det är så mycket som vill ha prioritet!

I ljuset av det så tror jag att jag ska lägga fokus på andningsövningar – pranayama – under veckan som kommer. Så får ni tips på mina favoriter nästa måndag!

Hur har det gått för er som läser? Har ni några bra tips för att prioritera in yogan i en full vardag?

Träning

Den märkliga (cykel)kroppen

Alltså, jag förstår ibland inte. Hur kroppen kan vara så oförutsägbar. Och inte alls leverera det jag förväntar mig. Varken när det är åt det positiva eller negativa hållet. 

I lördags hade jag ätit bra och kände mig ganska fräsch, och tänkte mig en längre cykeltur med vardagscykeln på kvällen. Men fick ge mig betydligt tidigare än planerat. Pga en väldigt seg kropp men framförallt pga en riktigt trasslande höft/ryggslut. 

I tisdags morse rastade jag mig själv och Lill-fisen med mannens cykel (för den har vi cykelstol på). Mest för att testa ryggen och få luft. Inget krångel alls från nån del av kroppen.


Och igår kväll tänkte jag ta en runda med min vardagscykel mest för att rensa huvudet efter en ganska rörig och energikrävande dag. Men den rundan blev längre än planerat. Och ännu lite längre. För benen kändes rappa och ryggen lugn. Kände bara lite lite allra sista biten. 

Så vad är det som händer egentligen? Vad avgör dagsform och krämpor? Hemmalyften under dagen inverkar ju säkert när det gäller ryggen, och mat och yoga för resten av kroppen. Men samtidigt jag ser egentligen inget samband. Fräsch när jag tror jag är trött. Och låg och öm när jag känner mig laddad. Jag fattar inget. Så det är nog kanske inget att grubbla över. Utan bara att gilla läget och hänga med…

Och kanske ta och säsongsinviga racern snart!

Träning

Yoga-maj: Första veckan

Det har redan gått en vecka av maj och från sommarvärmen häromdagen har jag idag brottats med inte mindre än tre hagelstormar!

Men det var ju inte väder jag skulle skriva om, utan yoga. Och närmare bestämt min lilla utmaning #yogamaj. Är ni några fler som hakat på? Använd taggen på instagram så peppar vi varandra där också! Jag tänkte lägga ut lite små tips i veckan som kommer.


För egen del har första veckan innehållit ganska mycket yoga. Alla dagar utom lördag tror jag bestämt. I varierande grad kan man väl säga. Så första veckan kan nog beskrivas lite som yogalek. Det har varit både långa och korta pass. Meditation blandat med fysiskt ansträngande sekvenser. Nya bekantskaper och gamla favoriter. Lite sådär som yoga får lov att vara ibland, när man ska hitta hem till den igen.

Allra mest yogalek blev det nog i söndags, när stor-Trollet och jag lekte på mattan och gjorde yoga-djur. Katt, ko, hund, fisk och fjäril har vi testat hittills. Finns ju många fler att testa, så risken / möjligheten till fler mor-och-dotter-pass är nog stor. Hoppas jag!

Hur har din yogavecka sett ut?