Mitt ekologiska badrum: del 3 – håret

Den här delen av min lilla serie har lite mer indirekt eko-fokus. För även om jag gärna väljer eko till håret också, så är det inte nödvändigtvis det bästa för allas hår, eftersom hårkvalitet är så otroligt olika. Men även om man inte väljer eko kan man välja bort de värsta kemikalierna för håret och därigenom få ett friskare hår, eller framförallt en friskare hårbotten.

Mitt hår har alltid skött sig ganska bra självt, även om det funnits stunder då jag önskat att det vore mindre blankt och mer lättstylat. Det har aldrig varit nån sådan där riktig rishög, och är rätt tjockt i sig själv. Jag har haft perioder då jag färgat det, men det är nog åtminstone tio år sedan sist… Så kanske är jag inte rätt person att uttala mig om ifall håret verkligen blir bättre av att man blir snällare mot det, och kanske mer eko. Men det verkar vara så för många, och även mitt hår är väldigt mycket mer lättskött nuförtiden, jämfört med när jag körde med vanliga konventionella schampon från mataffären. Det känns liksom friskare på något vis.

För när det gäller håret så hjälper man sig själv väldigt mycket genom att ta sig ur snurran som hårvårdsindustrin lätt lurar in en i. Jag skrev om det en gång redan i den här bloggens begynnelse, men om jag ska bli lite mer teoretisk så är det ungefär så här (mer info finns t ex på nopoo.se):

I vanliga schampo finns starka rengörare och löddrare, oftast sulfater vid namn SLS eller SLES, som torkar ut hår och hårbotten och gör det torrare och mer risigt. Därför tillsätts ofta silikoner och mineraloljor till balsam, och även schampon, för att kompensera och göra håret blankare och mer lättskött. Men silikonerna och mineraloljorna är inte särskilt vårdande utan lägger sig bara som en hinna på håret, som inte går att få bort utan de starka rengörarna, SLS. Och när man tvättat bort hinnan är håret lika torrt och risigt igen.

Hårbotten producerar naturliga oljor som kallas sebum, som återfuktar håret och gör det blankare. När man tvättar håret med schampo med SLS torkar man även ut hårbotten, som då luras att producera mer sebum som kompensation, vilket gör att håret fortare upplevs som fett, och man gärna vill tvätta det oftare. Ond cirkel…

Om man vill ha en mer frisk och välmående hårbotten, och därmed ett hår som inte behöver tvättas lika ofta, kan det därför vara bra att sluta med

  1. Schampon som innehåller sulfater, mineraloljor och silikoner
  2. Balsam med silikoner, mineraloljor och andra ämnen som är svåra att få bort med mildare schampon

Den processen är inte alltid den lättaste, eftersom det tar ett tag för hårbotten att vänja sig vid att den inte längre torkas ut, och därmed producera mer normala nivåer med sebum så att håret inte blir fett så fort. Exakt hur man går tillväga (det finns olika sätt, och alla passar inte alla) kan du läsa mer om på nopoo.se. För mig tog det nog några månader innan hårbotten vande sig någotsånär och håret inte blev fett jättefort. Däremot gjorde det inte jättemycket att håret periodvis var ganska fett, eftersom jag då hade långt hår som lätt kunde borstas blankt med svinhårsborste, och gärna sättas upp i tofs.

Nuförtiden (ja, även innan håret ramlade av), så tvättar jag det två gånger i veckan med ett milt ekologiskt schampo och varierande märken av balsam. Just nu när håret är så kort behöver jag knappt balsam, och även när jag hade långt varierade jag mig en hel del eftersom jag tycker det har varit svårt att hitta något som är helt klockrent för mitt hår. Man får helt enkelt prova sig fram till något som funkar för ens eget hår. Googlar man lite finns det massor med trådar på olika forum (t ex nopoo.se, lockig.se, naturligtsnygg.se) med tips på schampon som inte innehåller det man vill undvika, utan att man själv behöver lusläsa innehållsförteckningar. Det kan ju till och med vara så att man helt skippar schampo och klarar sig bra med bara vatten, eller någon annan s k schampo-fri metod. När jag hade långt hår brukade jag t ex bara skölja håret efter att jag tränat, eftersom svett är vattenlösligt, och jag inte ville torka ut håret i onödan.

Om man vill köra med schampo utan sulfater och sådant, så behöver även stylingprodukterna vara anpassade för det och inte innehålla silikoner och mineraloljor. Det är inte alltid det lättaste! Man får helt enkelt lära sig att läsa innehållsförteckningar och veta vad man ska undvika (om man inte hittar något i ovan nämnda forumtrådar även där). Förutom silikoner och mineraloljor kan det vara andra ämnen som inte funkar så bra i ens hår, beroende på hårtyp. När jag hade långt hår klarade jag mig rätt fint utan stylingprodukter. Det var t o m ganska vanligt att jag inte ens kammade mig på morgonen, eftersom håret inte såg oborstat ut och jag därför inte ville slita på det i onödan. Detta trots att jag väldigt sällan gjorde någon inpackning eller liknande.

Nu däremot, med kort hår, är ju morgonrufset inte att leka med och det behövs faktiskt både blötning och viss styling för att se någorlunda civiliserad ut. Jag har två produkter jag använder. Dels Lime Souffle från Less is More, som är typ motsvarande en mousse/gel och ger ganska bra stadga i håret även i liten mängd. Sedan kompletterar jag ibland med ett ganska mjukt vax från John Masters Organics för ännu mer fason på frisyren. Kammar håret gör jag med en glestandad träkam, oavsett om det är långt eller kort.

Vax och gel
Sammanfattningsvis kan man nog säga att när det gäller håret så måste man prova sig fram själv vad som fungerar för ens eget hår eller hårbotten. Samt att om man väljer att ta sig ur den onda cirkeln med uttorkande schampon som kräver döljande balsam och orsakar fettproducerande hårbotten, så blir skönhetsindustrin inte så glad, för man kommer behöva mycket mindre produkter. Så även om produkterna i sig är mycket dyrare än de man hittar i mataffären, är de skonsammare får håret, och räcker så väldigt mycket längre eftersom de dels ofta är drygare, och dels inte används lika mycket eftersom håret inte behöver tvättas lika ofta. Vår treåring, som aldrig använt konventionella schampon, klarar sig t ex nästan en vecka mellan tvättarna om hon inte har kladdat mat i håret. Det har aldrig sett fett ut och är hur tjockt och fint som helst. En schampoflaska räcker i typ ett halvår…

Några andra små tips på vägen för ett friskare hår som behöver mindre produkter:

  • Borsta eller kamma inte håret när det är blött, för då är det känsligare och tovar sig lättare
  • Använd glestandad kam och borste med svinborst. Det är skonsamt och svinborsten hjälper till att fördela sebum i håret.
  • Använd hårband som inte sliter lika mycket på håret, t ex Blax
  • Våga låta ditt hår visa dig hur det verkligen ser ut. Mitt blev t ex mycket lockigare när det fick klara sig utan starka kemikalier.
  • Om man inte sliter lika mycket på håret med styling och starka rengörare, så behöver man inte heller klippa sig lika ofta, för håret blir inte så slitet. Bra för plånboken även det!

Tidigare delar i den här serien hittar du här:

Del 1: introduktion

Del 2: till barnen

10 råvaror jag alltid har hemma

Att ta sig en titt i någons kylskåp/frys/skafferi kan vara ganska intressant. Dels för att man får lite nya infallsvinklar och tips till sitt eget, men också för att det säger lite om vad som ligger i fokus hos den personen. Så den här veckan bjuder Bloggar om Hälsa in till en titt i våra gömmor. Hos Annika finns t ex många av de saker även jag nästan jämt har hemma. Ida avslöjar vad hon alltid har i sin frys.

I min lista valde jag att bara ta med råvaror. För jag gillar att veta vad jag stoppar i mig och laga själv utifrån det jag har. Jag har dessutom bara tagit med sådant som ofta fungerar som nödraketer hemma hos oss, dvs som funkar utmärkt när hungern slår till med full kraft men maten inte är klar. Men självklart finns det även andra saker som väldigt ofta finns hemma i skåpen, både råvaror och produkter. Pasta t ex. Flingor också. Russin, choklad och kaffe med (vem överlever utan kaffe?!). Fisk, kyckling och köttfärs bunkras ganska frekvent också. Liksom bönor, krossade tomater och kokosmjölk. Faktum är att om vi blev tvungna skulle vi nog kunna leva rätt länge bara på sådant som redan finns i skåpen… Ganska sjukt egentligen, men samtidigt skönt på något vis, att inte alltid behöva åka iväg och handla. Här är min lista:

  1. Ägg: Äts av alla i familjen som är tillräckligt gamla för att få äta dem. I princip varje dag. Kan ju användas till så mycket också. Om man har idétorka kan man ju t ex alltid slänga ihop en äggröra i brist på annat… Ett kokt ägg släcker mellanmålshungern riktigt bra!
  2. Avokado: Tycker verkligen det är världens godaste grej! Det går att använda i så mycket också. I sallader, i smoothies, som huvudingrediens i chokladmousse eller tårta, på mackan, som den är. Synd bara att det är så himla svårt att hitta den perfekt mogna avokadon och att man ofta får slänga typ hälften av de man köper för att de är dåliga… Jag försökte mig på att odla ett eget avokadoträd för något år sedan för att komma runt problemet, men det gick tyvärr inte så bra. Däremot funderar jag på att se till att ha ett gäng avokado på jobbet, för att komplettera torftiga lunchsallader och sånt, efter tips från Annie.

    Avocado

    Foto: snapshot.io

  3. Nötter: Nödbränsle nummer ett här. Det är så lätt att bara slänga i sig en näve nötter när man är hungrig men inte hinner/orkar göra något vettigare just då. Äts även som godis här. Som tur är finns inga allergiker i familjen, men ofta får jag ändå ha nötterna ganska mycket för mig själv. Hasselnötter är favoriten just nu. De där rostade från Ica Gott Liv. Mmm…
  4. Bananer: Smidigt och bra. Lätt att ta med sig i väskan. Lätt att servera till hungriga barn och bebisar. Funkar också i det mesta. Som den är, i mellis-filen, mosad, i Flygande Jakob, i kakor.
  5. Potatis: Kokt, kall potatis äts som godis av vissa i familjen så det funkar också väldigt bra som nödproviant när blodsockret behöver höjas för att kunna få i sig resten av måltiden. Kan ju varieras i oändlighet dessutom!
  6. Fryst frukt och bär: Vi är storkonsumenter av framförallt blåbär och mango. Men även jordgubbar och hallon finns för det mesta hemma. Såklart äter vi färskt när det finns, men att ha ett lager i frysen har räddat många mellanmål för oss. Blåbär finns dessutom på frukostgröten/filen här varje dag.
  7. Pumpafrön: Järntillskottet nummer ett för mig. Dessutom tycker jag de är vansinnigt goda. En kvarleva från när jag bodde i Österrike och upptäckte dem på nybakt bröd.
  8. Frysta ärter: Går alltid hem som grönsak, och kan förgylla vilken måltid som helst med lite vitaminer och proteiner här. Funkar utmärkt som muta för att äta resten av maten…
  9. Rå kakao: Jag är chokladberoende men inte särskilt förtjust i socker. Då är det bra att ha kakao hemma för att kunna gegga ihop något eget när suget sätter in. Rå kakao är inte lika bitter som vanlig, så jag gillar den bättre i smaken.
  10. Rapsolja: Som fett-tillskott till bebisen. Att steka i. På salladen för extra energi. Basen i vår matlagning kan man väl säga.

Har du några särskilda råvaror du inte gärna är utan?

Mörkerträning

Tre gånger har jag tränat den här veckan. Tre gånger har träningen gjorts i mörker. Det blir det inga flashiga eller idylliska bloggbilder av…

Men träningen blir ju av ändå, och är faktiskt ibland nästan roligare i mörker. Styrketränade i början av veckan och kom fram till att jag ligger i ofas med träningsprogrammet. Benen hånskrattar åt mig och undrar när jag ska börja ge dem något att bita i. Axlarna däremot, gråter och ber om nåd. Så jag tror jag får ta och anpassa lite…

I fredags kväll hade jag planerat veckans höjdpunkt: löpning! Vad jag däremot inte hade planerat var att himlen totalt skulle öppna sig lagom till jag tänkt ge mig iväg. Eftersom jag tyckte det lät som en övergående skur lät jag solskenslöparen i mig vänta en stund. Men regnet höll i sig, om än inte lika kraftigt. Så jag gav mig ut ändå. Då hade det blivit ganska mörkt. Därmed ganska svårt att se på sin gamla Garmin utan upplyst urtavla hur länge jag sprungit, och lite svårt att begränsa sig till planen… Lite svårt att se var jag satte fötterna var det också av och till. Men jag var glad ändå, för jag fick ju springa!

Idag var planen att sätta bålen på prov med hjälp av lite tester i min bålstabilitetsbok. Men det hann bli mörkt innan jag fick chansen. Och eftersom vi har begränsat med träningsytor och jag inte gärna ville väcka sovande barn med starka taklampor fick jag gissa mig till vad jag skulle göra. Som tur var hade jag tjuvspanat i boken innan och hade rätt bra koll på vad som förväntades. Dessutom var det ganska mysigt i mörkret. Bålen? Jo, den klarade sig som förväntat och ska få känna på kraftigare tag framöver.

Solig dag

Fina dagar har vi i allafall haft, även om de inte ägnats åt träning

Tankar på en (skogs)torsdag

Det här med skog alltså. Eller natur överlag. Bra grej för allt möjligt. Stressreducerande. Uppfriskande. Läkande på något vis.


Blir lite ledsen när delar av min skog är avspärrad och strösslats med varningsskyltar om skogsmaskiner. Men vänder snart på tanken och njuter ännu mer av delarna som verkar få vara kvar.


Färger. Nu börjar de komma, de där mustiga höstfärgerna. Rött, gult, orange. Gissar att det kommer vara sådär riktigt sprakande när jag börjar jobba om en dryg vecka. 

Både längtar dit och inte. I våras lovade jag mig själv mycket skog som rehab. Men jag har försummat den. Inte alltid frivilligt. Men oftast i allafall medvetet.

Igår morse låg dimman tät. Termometern visade 6 grader. Idag lite varmare. Men nu är det fritt fram för alla härliga ylletröjor. De passar fint när man tar sig tid att sitta på en sten i skogen.


Åtminstone en liten stund… Skog på recept. Som rehab. Det skulle jag vilja ha!

Tips om förkylning

Trots den typ varmaste hösten jag kan minnas, hittills, så börjar ändå förkylnings- och influensasäsongen närma sig. Hemska tanke… Men det är bara att bita i det sura och göra det bästa av det. Så därför tipsar Bloggar om Hälsa den här veckan om knep vid förkylning, och här är min del av det hela:

Första och viktigaste tipset: Bli inte en Alvedon-soldat! På allvar! Genom att visa lite allmän hänsyn, och faktiskt stanna hemma när vi är sjuka, så minskar risken markant för att alla andra blir sjuka, och därmed du själv, om alla visar hänsyn! Sedan jag skrev inlägget om Alvedon-soldaterna, så har jag ju själv under en period varit en sådan där infektionskänslig typ, och det gick mest ut över vår stackars dotter, som inte fick gå till dagis på drygt två månader (mer än en timme då och då när de var utomhus), eftersom det är allmänt känt att folk skickar sina sjuka barn till dagis för att de själva är så viktiga på jobbet… På vårt dagis finns två syskonpar som i princip alltid snorar rejält. Synd om både barnen själva, och de som pga dem inte kan gå dit…

Förebyggande av eländet rent generellt är ett annat tips. Så gott det nu går såklart. Bra med sömn gör underverk, men det är ju inte alltid så lätt. Jag kan t ex inte komma ihåg när jag senast sov en hel natt, det var väl sisådär 3,5 år sedan… Men genom att gå och lägga mig tidigt för att få mesta möjliga sömn så gör man ju ändå det bästa av sin situation. Bra, och tillräckligt med mat är en annan bra grej. Träning i lagom mängd, för en nertränad kropp är ju också känslig. Den där återhämtningen är ju rätt viktig den också…

Kommer man inte undan bacillerna, vilket man ju sällan gör under småbarnsåren, så brukar jag ta till lite hederliga husmorsknep om förkylning, och min favorit nuförtiden är nog att frossa i ingefära.

img_9266.jpeg

Vill du få fler tips, så kolla t ex in vad Erika har att bjuda på, eller så kommer veckans samlade tema-inlägg upp på Bloggar om Hälsas hemsida på söndag!

Veckans vegetariska: Kikärtsbiffar

Kikärtsbiffar är nog en av de enklaste vegetariska rätterna man kan laga. Snabbt går det också, i alla fall om man använder sig av kikärtor på burk, vilket jag oftast gör. Den här varianter är en sån där snäll variant som inte smakar så jättemycket kikärtor, vilket gör att den oftast går hem även hos veggo-skeptiker.

Kikärtsbiffar
ca 6 portioner om man äter mycket

kikaertsbiffar

2 burkar kikärtor
1-2msk tomatpure
2 vitlöksklyftor, pressade
1/2 kruka persilja
1 ägg
1-2 tsk fiberhusk (eller typ 1/2 dl vanligt mjöl)
150g fetaost
pressad citron
smör

turkisk yoghurt
1/2 kruka persilja
salladskrydda

potatis/pasta/couscous/quinoa att ha till

grönsallad efter smak

Häll av kikärtorna och skölj dem. Mixa alla ingredienser till biffarna utom fetaosten, som du smular och rör ner i efterhand. Forma ganska små och platta biffar och stek dem i ordentligt med smör, några minuter på varje sida. Koka under tiden det du vill ha till. Gör en sås på yoghurt, persilja och salladskrydda. Servera med grönsallad.

Hodgkins och håret

Det här inlägget är ett sådant jag hade velat läsa när jag fick diagnosen Hodgkins lymfom, men inte hittade. Det handlar om håret, och huruvida man tappar det vid cellgiftsbehandlingen man får mot Hodgkins. Det närmaste svaret jag kommit genom att leta på nätet är att behandlingen ger gradvis, men oftast inte totalt, håravfall. Svaren man får från sjukvården är allt ifrån ”ja, du kommer tappa håret, här får du en remiss till peruk” till ”nejnej, du kommer bara få lite tunnare hår, man absolut inte tappa allt”. Inte särskilt vägledande…

Så därför kommer här min historia om Hodgkins och håret. Vi börjar från början med bakgrunden.

För det första spelar det såklart roll hur lång behandling man ska få, just eftersom håravfallet inte är totalt vid ett och samma tillfälle utan kommer i skov ca tre veckor efter varje behandling. Jag fick relativt få behandlingar, samtidigt som jag nyligen fött barn, vilket också ofta orsakar mer eller mindre kraftigt håravfall efter några månader.

För min del, så hade jag velat veta innan hur mycket hår jag skulle tappa för att eventuellt kunna klippa av det innan jag började strö långa, mörka hårstrån omkring mig överallt. Jag har nämligen aldrig varit särskilt fäst vid någon särskild frisyr, eller vid mitt hår överhuvudtaget, och oroade mig inte för håravfallet i sig. Mitt hår växer i normala fall som ogräs, och är ganska tjockt, så jag var inte särskilt orolig för återväxten.

Jag valde dessutom att inte ens skaffa någon peruk, även om jag var hos en perukmakare för rådgivning. Peruk hade bara varit för andra, eftersom jag själv inte var rädd för eventuell skallighet. Frisörens råd var att behålla mitt egna hår så länge det gick, särskilt eftersom jag ju ”hade så mycket hår att jag kunde tappa typ två tredjedelar innan nån annan skulle märka något”. Vilket jag så här i efterhand är riktigt missnöjd med att jag litade på. Så här såg i allafall kalufsen ut precis när behandlingen påbörjades i mars i år.

innanSom utlovat började håret att rasa ganska exakt tre veckor efter första behandlingen. Och då menar jag konstant ras. Det var långa mörka hårstrån överallt. Verkligen överallt! På golv, i kläderna, i barnens blöjor, i bebisens händer. I maten, i sängen och såklart i hårborsten och i duschen. Detta trots att jag i stort sett dygnet runt hade det i tofs, och bara tvättade det en gång i veckan.

Jag försökte borsta ur det morgon och kväll för att så mycket som möjligt skulle hamna i papperskorgen istället för överallt i hela huset. Och visst hade frisören rätt; det var inte några utomstående som märkte att jag tappade hår. Men jag själv hade hellre blivit skallig direkt. För de dagliga stora tussarna överallt var ganska irriterande. Långa hårstrån behöver ju heller inte vara så många för att se ut som ganska stora tussar.

Ganska snart ville jag bara klippa av håret. Samtidigt ville jag inte slänga ut pengar på ett frisörbesök innan jag visste var det skulle sluta. Om allt ändå skulle ramla av skulle jag ju inte behöva någon frisör! Men en dryg månad efter sista behandlingen tröttnade jag. Då rasade håret fortfarande, och hade alltså gjort det i drygt två månader, och jag såg mest ut som en gammal hårdrockare.

haardrockareJag gick till samma frisör igen, eftersom han skulle vara den mest erfarne att hantera sådant här. Det ångrar jag också… Jag gick dit och gav honom uppdraget att klippa håret så kort som möjligt. För att kommande utväxt skulle se minst lustig ut och för att eventuellt kvarvarande hår skulle vara så nära i längd som utväxten som möjligt. Men frisören envisades med att det ”inte skulle se så snyggt ut” och undrade också om jag inte funderat på toupé… Bah… Jag hade ju sagt flera gånger att håravfallet i sig inte bekymrar mig (vilket tydligen är rätt ovanligt, många blir jättedeppiga av tanken på att bli skallig), och jag var ju inte precis fin i håret innan heller… Men eftersom jag hade äldsta dottern med var det inte läge för längre diskussioner, och resultatet blev nån slags intetsägande tantfrisyr.

Därefter fortsatte håret att ramla av och som värst var det nog kring slutet av juni, ca två månader efter sista behandlingen.

midsommarfrisyrUnder resten av sommaren gick jag mest omkring i keps för att inte bränns hårbotten, och fixade sällan till håret. Men det växte på ändå, och lagom till bebis skulle döpas i mitten av augusti hade jag bokat klippning igen, den här gången hos min vanliga frisör.

Dagen innan jag gick dit såg hårtestarna ut så här:

snart klippdagsNär jag satte mig hos den gamla vanliga frisören var det som att komma hem. Hon förstod direkt vad det var frågan om, och föreslog en riktigt kort frisyr just för att det skulle ge intryck av mer hår. Hon frågade om jag hade några begränsningar i hur mycket hon fick ta, men det hade jag ju inte. Äntligen fick jag bli riktigt korthårig och liksom börja om från början! Äntligen kände jag mig någorlunda som människa igen! Så otroligt skönt!

Lite kuriosa så här på slutet: jag har fortfarande kvar en del strån som överlevt cellgifterna, och de ramlar ju av då och då, precis som hår normalt gör. Ganska fascinerande att man kan se på dem när jag fick mina kurer…

cellgiftspaaverkad
Så om jag ska sammanfatta mina lärdomar, utifrån min situation:

  • Jag tappade totalt ungefär tre fjärdedelar av mitt hår, under en tremånadersperiod. Detta efter 2 kurer (4 behandlingar), så får man mer blir det förmodligen mer håravfall, om man har samma benägenhet för det som jag.
  • Jag hade väldigt mycket hår innan jag blev behandlad, och hade så här i efterhand hellre skaffat en kort frisyr från början, för att lättare hantera/städa undan det som rasar. Man är ju nästan ändå tvungen att klippa av det när det växer ut, eftersom utväxten blir så stor del, i allafall om man tappar så mycket som jag.
  • Jag hade hellre gått kvar hos min vanliga frisör, som vet att jag inte är rädd för förändringar, och som klipper som jag vill, och säger vad hon tycker. Det är ju bara hår!

Tankar och planer om löpningen

Idag sprang jag igen. Eller… Transporterade mig snabbare än jag går är väl kanske mer rätt…

Hur som helst, så är det ganska fascinerande det här med löpning tycker jag, för det ger så skoningslöst kvitto på hur det står till med kroppen. Man kommer liksom inte undan med svag bål och dåligt löpsteg utan att det känns av nånstans i kroppen.

Jag börjar verkligen från scratch nu, och även om konditionen skulle klara mer, så är det nog både snällt mot och nödvändigt för muskler, leder och senor att få vänja sig riktigt långsamt. Så att jag samtidigt har tid att kompensera med styrketräning.

springer i skogen
För bara genom att kolla på bilden från dagens pass (som var den bästa av de fem GorillaCam tryckte av – vissa var faktiskt skrattretande!) så syns det lång väg att jag:

  • Tycker det är kul!
  • Behöver hitta tillbaka till mitt löpsteg, som faktiskt sett mycket bättre ut än så här.
  • Behöver träna core – så att jag inte faller ihop som ett korthus.
  • Behöver få bukt med mina korta bröstmuskler och stela rygg- och nackmuskler, som är ett resultat av både småbarnsliv och strålbehandling.
  • Behöver stabilisera höftpartiet. Samma visa som efter första barnet. Typiskt jag-bär-ungen-på-ena-höften-syndromet!

Så någon kometkarriär i löparspåret blir det inte direkt, det var ju inte heller att vänta! Men herregud, vad jag kommer längta till de där passen när jag faktiskt får springa! För min lilla tur imorse, på väg hem från dagis, den har jag levt på hela dagen faktiskt.

Sisådär var femte-sjätte dag tror jag att jag kommer klara att springa till en början. Liiite längre varje gång, med liiiite mindre gånginslag. Så kanske jag kan bränna av min första femkilometare lagom till skidsäsongen drag igång…

En oväntad tur i skogen

Min favoritskog runt knuten har tyvärr inte fått alltför många besök de senaste månaderna. Det blir liksom inte av att man tar sig tid att gå dit, eftersom det oftast är någon som ska sova eller äta snart.

Det var det idag också. Men jag gjorde en chansning, som var riktigt lyckosam. När stor-Trollet och pappan skulle på promenad i dungen bestämde jag mig för att ta bebis i Ergobabyn och följa med, i hopp om att hon skulle hålla sig vaken lite längre innan sin sista vagnstupplur, och därmed göra kvällen lite lättare. För hon sover ju bara i vagnen… Eller hur det nu var…

Hon har i och för sig visat tendenser till att somna i bärselen tidigare, men alltid kommit på sig själv och lyckats hålla sig vaken. Fram till idag!

För halvvägs in i skogen kapitulerade hon och tvärsomnade. För att låta henne sova så fortsatte jag in i grönskan när de andra vände hemåt. Vilket innebar en hel halvtimme till skogs för mig själv (nåja, med sovande bebis på magen…). Riktig jackpot på en varm dag då skuggan bland träden var precis vad jag behövde.

skog1skog2skog3
Mumma för en stressad själ. Inte lika mumma för ryggen. Men så värt det ändå, trots svettfläckar på magen! Frågan är ju bara om man kan lyckas göra om det, för det var ju rätt mysigt!

Firar med ett styrkepass

Just nu känns det som jag har lite firar-marathon. Födelsedag i fredags. Tidernas finaste höst. Springpremiär alldeles nyligen.

Men mest av allt firar jag att jag passerat återbesöket som den senaste tiden gjort mig till ett riktigt nervvrak. Och det gick bra! Hurra, hurra, hurra!

HurrahoppSå idag, på en helt vanlig septembertisdag i mer än tjugo graders värme (eh, inte så normalt kanske?!) firade jag med första rejäla styrkepasset sedan Mini föddes. Med tillhyggen och allt!

Gummibandsrodd
benboej
Fast jag måste kanske skaffa större tillhyggen. De jag har bet inte så bra, ens på en otränad stackare som mig! Kettlebell, TRX eller ringar kanske vore nåt. Eller kanske räcker det med lite hederliga armhävningar…

Avslutade med lite skön yoga. Helt underbart att utnyttja middagssolen istället för att huttra i kvällsmörkret! Sambon tyckte häromkvällen att jag väl får flytta yogan inomhus. Men nä, inte förrän det krävs vantar och pannlampa!

deer pose
shoelace pose