Friluftsliv

Snö så långt ögat når

I torsdags eftermiddag blev världen vit här. Som i ett trollslag. På bara någon timme hade någon dryg decimeter lappvantar fallit och vintersagan var liksom ett faktum.


Det gjorde typ ont i hjärtat på riktigt att stänga in sig på jobbet igår, även om det var betydligt mindre snö där. Och även om jag var ute på en fin lunchpromenad i trevligt sällskap.


Så när temperaturen igår kväll kröp stadigt nedåt och prognosen visade finfint lördagsväder så fanns det liksom ingen anledning att spendera dagen idag med att fixa ”måsten” inomhus. 

Utan istället fick värmevantar, dunjacka, stjärtlappar, pulkor och barnvagnsmuskler bekänna färg.


Instängdheten på kontoret byttes mot utevistelse i kvadrat. I total närvaro, med lungorna fulla av frisk vinterluft. För en av fördelarna med kyla är ju faktiskt att man inte kan gå omkring och glo på sin AjFån, eftersom varken den eller mina fingrar överlever minusgrader utan skydd!


Det enda som var lite surt var att snön kom så otippat att skidorna fortfarande är ovallade. För det såg rätt härligt ut i spåren på golfbanan när jag gick förbi, även om jag gissar att det inte är läge för finskidorna än…

Men som kompensation tokåkte jag och stortjejen i pulkabacken och det är högst oklart vem av oss som egentligen var mest lycklig och rödkindad när vi kom in igen och mörkret föll.

Nu hoppas vi att de där meteorologerna som spår 8 plus om några dagar hade vaknat helt på fel sida eller fortfarande var dyngraka efter nån julfest va? 

För vinter och snö är ju det bästa som finns!

Recept

Pepparkakskladdkaka med lingongrädde

Det där adventsbaket jag nämnde häromdagen (pepparkakskladdkaka med lingongrädde), det blev så lyckat att jag faktiskt bara måste dela med mig av receptet. Så himla enkelt, men ändå så väldigt mycket julkänsla. Lingongrädde blir dessutom pricken över i:et, och jag tackar en vän och nybliven mamma för den inspirationen!

Här kommer årets första julinspiration:

Pepparkakskladdkaka med lingongrädde

pepparkakskladdkaka
150g smör
1dl kokossocker
1dl strösocker
1dl kakao, gärna raw
0,5tsk vaniljpulver
1tsk pepparkakskrydda
2 ägg
2dl mjöl

1,5dl vispgrädde
2msk rårörda lingon

Smält smöret i en stor kastrull. Blanda i sockret, och därefter kakao, vaniljpulver och kryddor. Knäck i ett ägg i taget och rör ordentligt. Rör till slut ned mjölet. Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant. Grädda ca 15 min i 170 grader. Vispa under tiden grädden och ha i lingonen mot slutet när grädden börjar tjockna.

Ät och njuuuut!

Övrigt

Saker att se fram emot i december

Den här veckan delar vi i Bloggar om Hälsa med oss av våra förväntningar på årets sista månad. För mig hoppas jag att december blir något av en nystart och jag tänkte att jag delar med mig av saker att se fram emot i december i listform. En 17-punktslista som får bli som ett bra avstamp inför just året 2017.

december i skogen

17 saker att se fram emot i december

  1. Baka havrekex med stora dottern. Ingen jul utan juliga havrekex!
  2. Springa! Det var länge sedan sist nu, och idag tog jag bort tejpen för att se hur operationsärret såg ut. Det kan nog tänkas bli en del spring snart, jippie!
  3. Göra hemgjord glögg. Det blir liksom allra godast då.
  4. Styrketräna. Det har varit så himla skralt med träning sista veckorna, av förklarliga skäl.
  5. Dricka den hemgjorda glöggen vid tända ljus under de mörka kvällarna. Inte alla kvällar såklart, men gärna oftare än sällan…
  6. Åka längdskidor. Jag hoppas på snö, men här hos oss räcker det ju med minusgrader, eftersom snökanonerna då går varma på konstsnöspåret! Bara jag kommer mig för att valla också.
  7. Koka varm choklad och ta med mig den i en termos ut i skogen och sitta på en stubbe och filosofera. Fast detta är nog inte så sannolikt att det händer när jag tänker efter. Inte utan minst ett barn på släp i alla fall.
  8. Få in yogarutinen i vardagen igen. Jag behöver den, men den har fått stryka på foten på sistone.
  9. Läsa en bra bok i kvällsmörkret.
  10. Äta ett riktigt gott julbord. Har två inbokade, så hoppas åtminstone ett av dem ger utdelning.
  11. Vara mycket utomhus när jag är hemma. Busa, ävenflykta, promenera, upptäcka, leka.
  12. Sova flera timmar i sträck. Det har hänt. Skulle alltså kunna hända igen!
  13. Skrota runt i mitt nya underställ från Kari Traa. Så. Himla. Skönt!
  14. Köpa medvetna julklappar till både stora och små. Kanske Aktion Julklappen. Inte köpa mer än absolut nödvändigt.
  15. Gå till frisören! Eller, egentligen borde jag göra det i november redan, för det växer som ogräs!
  16. Bli färdig med löpmomentet i ICA-klassikern. Som jag trodde har det gått väldigt lätt att samla kilometrar, trots att jag varit restriktiv med vad jag lägger in.
  17. Lunchpromenader i frost och snö. Sa jag att jag längtar efter vinter?!

december

Vad har du för saker att se fram emot i december?

Friluftsliv

Första advent a la Lite Längre

I år känns slutspurten inför julen på något sätt extra lång. Första advent långt innan november är slut och fjärde advent nästan en hel vecka innan julafton. Här hos oss har julkänslorna inte riktigt infunnit sig än, och det är precis som det ska, tycker jag. Traditionalist som jag är när det gäller storhelger. Att pynta redan i oktober (som vissa av våra grannar gjort) är inget för mig faktiskt. 

Men igår kom i alla fall ljusstakar och lite adventsstjärnor fram, med hjälp av vår fixartjej som älskar att hjälpa till med saker. Hon fick bestämma placering av stjärnor och ljusstakar och var mycket nöjd! 


Förra året hade Katrin en mysig adventsutmaning som jag gillade skarpt och hakade på, eftersom den innehöll utomhusmys. Vi tog bl a med oss varm choklad till ett närliggande fågeltorn, och filurade i friluftsområdet. Jag tipsade också om att äventyr, eller ävenflykter, utomhus, inte behöver vara så avancerade.

I år fortsätter Katrin sin utmaning som en uppmaning, för att det hon uppmuntrar till inte ska kännas som en press: Ta med en termos med valfri varm dryck och spendera tid utomhus. Låter hur mysigt som helst även i år! Fast just termosmomentet är lite svårt här, särskilt i år, med en liten vilde som absolut inte vill sitta still en sekund av sin vakna tid. Därför får vi se om termosen får hänga med ut nån adventssöndag, eller om den får stanna inne tills ute-äventyren är över. 

Utomhustid blir det mycket av här som vanligt. Det är liksom en del av vår vardag, och jag hoppas och önskar att fler inspireras till att naturligt få in utomhustid i livet. Friskluft och natur är nog bland det mest läkande som finns, det har till och med sjukvården insett.

Min utomhustid såhär på första advent blev:

En timmes promenad längs Motala ström och genom äppelträdgårdarna vid Cloetta i en fantastisk soluppgång, för att den vilda bebisen skulle sova lite innan fotografering av de små. Hon bestämde sig för en väldigt liten tupplur…

En dryg halvtimmes utomhusbus i närliggande skog och lekpark med stor-Trollet innan vi gick in och bakade pepparkakskladdkaka med lingongrädde till adventsfikat.


En till promenad, den här gången i solnedgången, och i nästan full storm, för att bebis skulle slumra lite till.

Totalt nästan tre timmar utevistelse i rörelse. Utan att egentligen anstränga mig för att få till det. De dagar vi anstränger oss blir utevistelserna betydligt längre, och såklart ännu mer uppfriskande.

Varför jag inte har några bilder på de fina promenaderna och utebuset? För att mina fingrar nog skulle trilla av om jag försökte fotografera i storm. De tål inte kyla längre, och värmevantarna (årets bästa köp!) var på laddning…

Ha en mysig, lugn advent nu, med mycket utevistelser och termosar med varmt i!

Övrigt

Förändringens vindar

Som jag skrev häromdagen är det mycket surr i huvudet just nu. Det är en hel del på gång. Förändringens vindar blåser helt enkelt. På flera olika håll i livet. Jag behöver det. Har inom vissa områden längtat efter det länge. Inom andra är det fortfarande en bra bit kvar innan jag är där jag vill vara.

På sätt och vis är jag både beslutsam och velig. Man vet ju liksom vad man har men inte vad man får. Om man tar klivet över staketet till andra sidan. Om gräset är grönare där, när förändringen är gjort.

gärdsgård
Hela det här året har ju på sätt och vis varit kantad av förändring. Ta bara en sån sak som att jag blev av med ett halvt organ för en vecka sedan. Förvisso ett ganska litet, men ändå. Kroppen behöver ställa om sig och besluta sig för om den klarar sig med bara en halva, eller om den behöver hjälp på traven.

Varenda cell i min kropp har fått visa vad den går för, för att överleva cellgifter och strålning. Det som är kvar är det som är starkt och livskraftigt. Åtminstone väljer jag att se det så. För jag vet inte riktigt var alla vägar slutar.

en väg mot förändring

Jag prioriterar annorlunda nu också, än vad jag gjorde för bara ett år sedan. På gott och ont. Mest gott, hoppas jag. Förändring har aldrig känts främmande för mig, men nu är jag mer förändringsbenägen än någonsin. Det har liksom blivit så tydligt vad som behövs för att jag ska kunna befinna mig där jag vill. Även om det kanske inte alltid går så fort som jag vill.

En sak som behövt förändring ganska länge (jag skrev om det redan i vintras) är utseendet på den här bloggen. Nu äntligen har det fått sig en uppryckning och börjar så sakteliga förändras till något som jag är mer nöjd med, även om det inte är klart ännu. Jag tar det steg för steg, lite i taget. I sann LiteLängre-anda, typ.

Just bloggen är faktiskt ett helt fantastiskt sätt att följa sin egen förändring på. Hur tankar, värderingar, träningsmönster och -former förändras. Matvanor och alldagligheter byts ut de med. Den är faktiskt också en stor del i att jag tagit tag i en del andra förändringar också. För genom skrivandet kommer jag fram till en hel del inte alls tokiga saker faktiskt. Förhoppningsvis snart lite mer konkreta saker än det här allmänna kvällssvamlandet…

Förändringens vindar, hörni! Bra grejer, det!

Tankar

Min största utmaning

Just nu är jag ganska tankspridd. Det surrar i huvudet hela tiden. Lite som i somras när det kunde ta evigheter innan hjärnan lugnade ner sig i savasana när jag försökte yoga. Jag tror jag är typ världssämst på att vara sjukskriven. För jag får liksom för mycket tid. Hjärnan går bananas och jag bara ser allt jag borde, eller vill göra, eller känner dåligt samvete för att jag inte gör.

Jag har alltid gillat att göra saker. Ha mycket för mig. Drömma, tänka stort. Det finns en hel hög exempel på det här i bloggen också. Redan i begynnelsen skrev jag min träningsbucket-list, och den stämmer i stort sett fortfarande. Jag har också skrivit om framtidsdrömmar – saker jag vill göra. Det finns liksom alltid nya, spännande saker att göra. Mitt ”problem” är snarare att sålla. Att prioritera och välja för min egen skull.

Framförallt för att bibehålla den där balansen jag skrev om i förra veckan. När Bloggar om Hälsa den här veckan skriver om vår största utmaning och hur vi tar oss dit, så blir mitt svar faktiskt – att göra ingenting. För det är min största utmaning. Det svåraste jag vet. Litegrann tror jag att det är en åkomma man skaffar sig som småbarnsförälder, för det finns liksom alltid tusen saker som man ligger efter med…

Men för att jag behöver det, och för att kunna göra alla andra saker jag vill framöver, så ska jag försöka bli bättre på att göra ingenting. Typ gå rakt ut i skogen och sätta mig på en stubbe med en termos med något varmt som enda sällskap. Och sedan sitta där och bara andas. Låta naturen lugna och stilla. Utan alla små distraktionsmoment på hemmaplan. För min hjärnas skull:

The body benefits from movement, and the mind benefits from stillness – Sakyong Mipham

En ordentlig reboot till skogs kan man väl säga. Med avstängd telefon och påslagen närvaro.

utmaning
Vill du läsa om fler utmaningar? Kolla t ex vad Ida planerat för 2017.

Recept

En riktigt mättande soppa

Det är faktiskt väldigt sällan jag äter soppa. Mest för att jag tycker att jag inte blir mätt på det. Eller i allafall att brukar jag tycka att jag blir väldigt fort hungrig igen. Men nu när jag skulle opereras här i veckan och blivit förvarnad om att det nog kunde vara svårt att få ner så mycket annat än flytande föda de första dagarna, så tänkte jag ändå ge det ett försök. Just eftersom jag gör av med mycket energi, så letade jag ett bra tag efter en mättande soppa som utlovade mycket energi och näring per deciliter. Valet föll på en sötpotatissoppa med en bas av hemlagad benbuljong. Riktigt enkel och snabb att göra, förutsatt att man gjort buljongen i förväg, för även om den sköter sig själv så tar den ju typ ett dygn att göra…

Jag vet inte riktigt om det är buljongen som är grejen här (den sägs vara både näringsrik och mättande), eller om det är sötpotatisen (för jag tror knappast det är baconbitarna på toppen…!), men mätt blev jag i allafall. Faktiskt riktigt ordentligt mätt. Så är du som jag och ofta tycker att soppa är för lite mat, måste jag ändå tipsa om denna. Ursprungsreceptet kommer alltså från Sara Lossius, och är på norska. Här är min variant:

Mättande soppa med smak av sötpotatis, kokos, lime och ingefära

mättande soppa5,5 dl benbuljong (jag gjorde min på älgben)
2 medelstora sötpotatisar
3 stora morötter
1,5-2 dl kokosmjölk
saft av 1 lime
ca 2 cm riven färsk ingefära
lite salt och peppar
ev bacon till topping och extra smak

Skala och tärna sötpotatisar och morötter. Lägg dem i buljongen, koka upp och låt småkoka tills det är mjukt, ca 15 min. Mixa till jämn konsistens med stavmixer. Häll i ingefära och kokosmjölk (jag hade dock kokosgrädde i när jag tänker efter…) och låt koka någon minut till. Pressa i lime, smaka av med salt och peppar. Garnera ev med lite kokosmjölk och knaperstekt bacon.

Tankar

Glädje, balans, energi – min hälsofilosofi

Den här veckan skriver Bloggar om Hälsa om våra egna tankar kring hälsa. Både Camilla och Ida beskriver tankar om att orka, och att ha balans i hur man ser på saker, vilket är superviktigt även för mig.

När jag själv tänker på hälsa tycker jag egentligen inte det borde vara så svårt. Jag menar, träningen ska vara rolig, maten ska vara god, sömnen tillräcklig och stressen rimlig. Men det ÄR ju svårt att få till för väldigt många, så jag tror att mycket mer än man kanske först inser sitter i huvudet. Som kloka Annie skriver

Hälsa är vad du gör och hur du känner för det du gör

Så tror jag också att det är. Vi kan verka hur hälsosamma som helst på ytan, enligt de hälsoprestationstrender som råder med mycket träning, livspusslande, chiafrön och gröna smoothies. Men om strävan efter att vara hälsosam bara blir till stress och snudd på tvångstankar, så är det ju ändå inte hälsosamt! Jag länkar till Annie igen, för hon skriver så klockrent om hälsa (men så jobbar hon ju med det också!)

Själv har jag tre nyckelord när det gäller hälsa, som jag skapade som ett mantra inför 2015 och som också fått vara en del av namnet på min lilla blogg. 


Glädje, balans, energi.

När jag har alla dem i åtanke, och lyckas få dem på plats, då känner jag mig hälsosam. När jag gör saker av glädje, eller som ger glädje. Det handlar om att välja till det positiva. Om att också hjälpa andra att välja glädjen. Att våga låta den ta plats även när alla förväntar sig att du ska deppa ihop. 

För att glädjen ska kunna få utrymme behöver jag också balans. Ett fungerande vågspel mellan ansträngning och återhämtning. Ofta handlar det för mig om att välja bort, eller snarare att våga välja bort. För att bibehålla balansen. När det är sjukt stressigt på jobbet behöver jag än mer än annars kunna få till återhämtning och sådant jag mår bra av. När jag inte sovit på några nätter pga sjuka barn prioriteras de flesta måsten bort till förmån för friskluft, och sömn. Hårdare träning i de fallen är inte hälsosamt då. Det är hets. I allafall för mig. 

Balans handlar för mig lika mycket om att slappna av i de val man gör. Att veta att man gör det som är rätt för en själv de flesta gångerna. Att det är helt ok att äta skräp ibland, så länge man äter sådant man själv mår bra av den mesta tiden. Att inte stressa upp sig över de gångerna det inte blir som man tänkt, utan vara trygg i vetskapen om att den grund man bygger till vardags är det som skapar hela balansen. Lite som mitt tänk kring träningen som en investering.

Energi är nästan det svåraste för mig att få till, i alla fall i den vardag jag lever i just nu, med sjukdom och småbarn och ett stressigt jobb i princip utan raster. Därför behöver jag tänka till extra mycket för att ge mig själv energi. För att inte bli helt dränerad på energi. För att få i mig mat som ger mig tillräckligt mycket energi. 

Men genom att ha de där tre ledorden i bakhuvudet så skapar jag det som är hälsa för mig. För jag tror också att hälsa är väldigt personligt. Det som är hälsa för mig är inte nödvändigtvis hälsa för dig.

Så länge man gör saker som för en själv skapar glädje, bibehåller balans, och ger energi, så tror jag att man faktiskt kommit ganska långt för att göra det som är bäst för sin egen hälsa!

Vad är hälsa för dig?

Recept

Chokladens dag

Jag hörde världens bästa nyhet på radion nu på morgonen. Det är chokladens dag idag! All anledning att fira ju!

Därför tänkte jag passa på att dela med mig av några av mina chokladiga favoriter. Och förresten, ni väljer väl rättvisemärkt när ni köper choklad? Så att arbetarna på plantagerna får drägligare arbetsförhållanden.

Dagens chokladtips kommer här:

Min allra godaste chokladfudge – om man vill tjuvstarta med julgodiset

Min enklaste och godaste kladdkaka

Brownies med adzukibönor

Chokladbollar – och en massa andra chokladiga saker på en gång!

Räddaren i nöden – en-minuts-brownie

img_8957.jpeg

Ge mig nu ditt bästa chokladtips! Jag är tokig i choklad!

Träning

Favoriter jag återvänder till

Det här med att variera sin träning för att undvika skador och överbelastning, det är ju himla bra tycker jag. Jag försöker tänka på det och ofta blir det ganska naturligt en variation, särskilt om man tittar över hela året, eftersom jag gärna varierar efter årstid.

Men ibland vill man ju faktiskt bara slippa tänka och bara göra, och då är det skönt att ha favoriter i bakfickan som man alltid kan ta till. Som sitter i ryggmärgen, och som man alltid kan ta till. Som kanske är lite mellanmjölk men funkar när man är trött och seg men ändå vill komma iväg och träna, utan att det kräver en massa kringarbete.

Därför passar vi i Bloggar om Hälsa den här veckan på att bjuda på våra favoritpass, så kanske det är någon som hittar någon ny favorit. Här är mina:

Standardlöprundan

Den är inte för lång. Snarare nästan för kort om jag är i bra form (vilket var länge sedan!). Funkar bra för promenader också, eftersom den är sådär lagom lång (dryga 5k). Men ändå tillräcklig för att jag ska få 1) massa frisk lantluft 2) pulshöjning i några backar och uppförslut och 3) känna att jag faktiskt tränat. Vi kallar den Grusvarvet.

Grusvarvet

Yogafavoriter

När det gäller yogan har jag flera favoriter, lite beroende på om jag är stressad och behöver varva ner men ändå sträcka ut, eller om jag vill göra något mer fysiskt och även på så sätt få mental utmaning. När jag yogar gör jag det ofta på intuition, särskilt när jag behöver något nedvarvande.

Ett annat pass som jag ofta gör, även nu när jag inte längre är gravid, är det pass jag kallat Yoga för lilla magen. Lagom utmanande, skönt balanserande.

pidgeon pose

 

Lite styrka för hela kroppen

Styrketräning är nog faktiskt min svaga punkt, men något jag ändå gör eftersom jag vet att min kropp behöver det för att kunna klara av och orka göra det jag vill. Därför brukar det bli ganska korta pass. Ofta bara ca 15-20 min. Ett gym vet jag inte när jag besökte sist, utan det är hemmastyrka som gäller. Gummiband och hantlar är de hjälpmedel som oftast får stå till tjänst. Det varierar lite, men det som är standard om jag vill styrketräna men inte känner mig särskilt kreativ, så blir det oftast typ så här:

15 x knäböj med hantlar
15 x höftlyft (ibland på pilatesboll)
15 x marklyft med hantlar
15 x axellyft med gummiband (stå på gummibandet)
15 x tricepspress med gummiband
15 x sittande rodd med gummiband

Kör tre varv, eller fem om du känner dig stark!

gummiband.jpeg

Har du några trygga favoritpass som du ofta återvänder till?