Browsing Tag

Kost

Övrigt

Nya vanor 2013

Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften. Det känns som det oftast blir besvikelser av det hela. Ouppfyllda mål, kanske till och med känsla av misslyckande. Läste nånstans att endast 17% av de som ger nyårslöften faktiskt håller dem. Men nya vanor kan ju införas ändå, utan att det blir ett nyårslöftestvång. På något vis är det då lätt att hålla koll på hur länge man hållit sig till den nya vanan om man börjar samtidigt som ett nytt år börjar.

Förra året var jag otroligt trött på allt godissvullande runt jul, innan jul och i övrigt. Kunde liksom inte med att ens se en godisskål utan att bli halvt illamående och inte blev det bättre när man börjar fundera över vad godis faktiskt innehåller. Huga! Därför tänkte jag då att från nyår så skulle jag se hur lång tid det tog innan jag blir riktigt, riktigt sugen på godis igen. Jag skulle inte okynnesäta bara för att det fanns, särskilt inte om jag inte ens var sugen eller tyckte det var gott. Bara känna efter ordentligt om jag verkligen är sugen innan jag moffar i mig en massa färgämnen och annat som egentligen inte fyller nån funktion varken näringsmässigt eller njutningsmässigt.

Det gick förvånansvärt lätt. Första halvåret 2012 kan jag inte ens komma ihåg att jag var sugen på godis överhuvudtaget. Minns att när påskgodiset kom fram på jobbet och hemma så var jag fortfarande så osugen att jag nästan inte kunde förstå att folk kunde tycka att det var gott. Det var på något vis sådär o-lockande som fiskbullar, isterband och rotmos var när man var liten. Riktigt urk!
Det är inte förrän nu här på senhösten som jag nån gång känt sug efter framförallt mintgodisar. Men inget sånt där våldsamt sug utan mer att jag kan komma ihåg att det var gott. För nu har det gått så lång tid att jag inte ser nån anledning att äta en massa godis igen bara för sakens skull. Det finns så mycket annat som också är gott och som man inte får såna där obehagliga sockerchocker av.

Sen är det ju en definitionsfråga också. Vad räknas som godis egentligen? Jag har ju faktiskt ätit en ruta mörk choklad nån gång ibland. Kanelbullar har också slunkit ner, liksom nån tårtbit ibland när det bjudits (även om jag numera bara äter tårta för att vara snäll mot den som bjuder, det är alldeles för sött!) Så jag har ju inte på något sätt slutat med socker. Bara industriellt producerat godis med glada färger och konstiga ingredienser. Dit räknar jag av nån anledning inte mörk choklad. Men kanske hade jag gjort det om jag ätit en hel kaka varje gång. Jag vet inte riktigt. För det är bara den mörka chokladen som har haft svårt att försvinna ur repertoaren (eller jag har inte ens försökt eftersom det för mig inte klassas som godis). Choklad med massa annat jox i har inte lockat det minsta. Inte ens Geisha, som förut var en riktig last för mig. Varför vet jag egentligen inte. Jag är bara inte sugen.

Min poäng är att kanske är det lättare att införa nya vanor om man inte är så hård mot sig själv som man kanske riskerar att bli om det är t ex ett nyårslöfte. Att man på köpet blir nöjdare och därför inte ”faller tillbaka” i ovanan lika lätt, om det är det man är ute efter. Det blir inget brutet löfte utan bara ”jaja, det tog xx dagar/månader/veckor innan suget satte in”.

Har funderat på om jag skulle ha någon liknande ”vane-ändring” inför 2013 (jo, det är säkert en sorts nyårslöfte det här också…) som liknar min godis-vana. Av nån anledning känns det lättast att förändra det man stoppar i sig. Träningen känns som den funkar ändå på något vis, det är ett välbefinnandebehov numera och inget jag skulle prioritera bort i första taget. Jobbmässigt skulle jag säkert må bra av lite förändrade vanor, men jag vet inte riktigt hur det skulle gå till i nuläget. Så det jag gått och grunnat på ett tag är att lägga till mer vegetariskt i kosten. Laga vegetariskt åtminstone en gång i veckan. Tror faktiskt redan vi gör det ganska många av veckorna i nuläget, men om man är mer medveten om det kanske det blir ännu mer. Kanske anstränger sig lite mer för att hitta på vegetariska rätter som går hem hos alla. På köpet mer grönt och nyttigheter i maten. Mindre miljöpåverkan. Mer råvaror och mindre ingredienser. Renare mat på något vis.

Så får det bli.

Övrigt

Matkasse

Vi har länge pratat till och från om att teckna en sådan där matkasse-prenumeration. En sån där, där matkassen kommer hem till dörren eller hämtas i närliggande butik, med färdig veckomeny och allt innehåll planerat. Mest för att vi tyckte att vi alltför ofta ställde oss frågan ”*pust* Vad ska vi äta till middag?”. Vi ville alltså ha inspiration. Nya fräscha middagstips.

Men vi trodde också att vi skulle spara tid, framförallt på vardagskvällar. Slippa snurra runt i ologiskt planerade affärer och leta efter ingredienser och alltsom oftast glömma något av det som skulle handlas. Slippa åka till den dyra lokala mataffären varje dag för att man antingen glömt något eller inte hade fantasi dagen innan att veta vad som skulle ätas till middag dagen efter.

Jag var till en början mest inne på Middagsfrid eftersom de, av de leverantörer jag känner till eller lyckades hitta, är de som verkar tänka mest ekologiskt och varierat. Alltid har en vegetarisk rätt på menyn t ex. Men min laktosintolerans ställer ju till det lite och det är inte så många av matkasseleverantörerna som har laktosfritt alternativ. Så till slut föll valet på Coop Matkasse. Där har man också möjlighet att välja storlek på kassen beroende på hur stort hushåll man lever i, samt att man kan välja om man vill ha kassen varje eller varannan vecka. Vår prenumeration på matkassen avslutades dock ganska snart, det var helt enkelt inget för oss:

Menyerna
Vi hade hoppats på inspiration och variation men blev lite besvikna. Smakerna var ungefär desamma i de olika kassarna. Mycket grädd/mjölkbaserade såser kryddade med balsamvinäger. Väldigt mycket ugnsrostade palsternackor. Förvisso rätter vi inte lagat själva särskilt ofta, men vi kom ändå fram till att vår egen variation var strået vassare än vad matkassen kunde erbjuda. Även om det också finns rätter vi säkerligen kommer laga igen. Som den enkla laxlasagnen, eller den goda svamppytten.

Innehållet
Inte helt förvånande mycket av Coops egna varor, vilket jag egentligen som princip inte har något emot. Det som däremot drar ner betyget är dels att datumen på varorna inte alltid var de bästa, och att kvaliteten på framförallt kyckling var minst sagt tveksam. Däremot ger jag plus för väl tilltagna portionsstorlekar och förhållandevis mycket ekologiska varor för en kasse som inte utgett sig för att ha ekologiskt fokus.

Tidsåtgången
Ingen av rätterna vi testade (totalt 12 stycken) gick att laga till på utsatt tid, ens när vi hjälptes åt bägge två i köket. Dvs när en hackade grönsaker och skar kött medan den andra kokade/stekte/lagade och fixade resten. De flesta recepten hade en tillagningstid på 30-40 min enligt receptet, men ingen gick att göra på mindre än 55min, iallafall inte av oss. Exempelvis var totaltiden i ugnen för en av kycklingrätterna 35 min, vilket redan där påvisar att det nog är ganska omöjligt att klara hela rätten på 40 min.

Betalsystemet och kundtjänsts bemötande
På hemsidan kan man välja antingen att betala med kort eller faktura. Vi valde kort. Men det visade sig inte fungera. Vi fick redan vid första kassen mail om att vi, enligt Coop, försökt använda ett kort som saknade täckning eller var spärrat, vilket naturligtvis inte stämde. Efter att ha kontaktat dem insisterade de ändå på att jag försökt använda ett kort utan betalningstäckning, utan att bemöda sig att kontrollera saken närmare. Attityden att utan att undersöka saken närmare skylla på kunden hör inte hemma på en kundtjänst. Till saken hör att på Coops ”Mina sidor” kan man inte själv kontrollera sina kortuppgifter, eller ändra dem heller för den delen. Till slut, efter att vi själva bad om det för att kunna betala för oss, fick vi istället en faktura, som vi betalade direkt. Vid nästa kasse, och nästa, upprepades naturligtvis proceduren, de hävdade att vi försökt använda ett kort utan täckning. Hur man kan ha som utgångspunkt att anklaga sina kunder för att inte vilja betala är för mig en stor gåta… Det gör inte heller att jag har så särskilt mycket förtroende för dem.

Så för vår del var en matkasse igen hit direkt. I allafall inte just från den här leverantören. Jag gillar att själv ha koll på vilka råvaror jag stoppar i maten, och har faktiskt insett att vi nog ändå är ganska bra på att själva variera våra middagar. Även om det ibland kan bli både korv och makaroner och varma mackor till middag. Men då är det självvalt.

Övrigt

Livsmedelsdjungeln

Jag har alltid varit matglad. Ända sedan jag var liten dagisunge, då jag åt havregrynsgröt hemma och sen fortsatte med frukost nr 2 på dagis – klappgröt! Kanske därför jag fortfarande är ett stort grötfan? Tack och lov har jag aldrig haft anlag för att lägga på mig kilon och därför aldrig haft behov av att följa någon diet. Ändå är jag intresserad av kost och vill gärna äta hyfsat ”ren” mat. Hellre råvaror än färdiglagat och halvfabrikat liksom. Men tänk om man skulle vara tvungen att äta ”rätt”, vad skulle man göra då? För vad är rätt? Det skulle kunna bli t ex så här snurrigt:

  • Frukt innehåller mycket vitaminer och mineraler som är bra att få i sig
  • Men frukt är fullt av kolhydrater, ja rentav socker, och det hävdas det här och var att man bör undvika
  • Dessutom riskerar man att få frätskador på tänderna av syrorna i frukten
  • Det kan i sin tur minskas om man sköljer munnen med mjölk eller äter nån mejeriprodukt efter frukten
  • Men mejeriprodukten sägs minska upptaget av vissa vitaminer i frukten och bör därför inte ätas samtidigt med åtminstone C-vitaminrika frukter
  • Feta mjölkprodukter förespråkas i vissa dieter
  • Samtidigt som det sägs att en femtedel av västvärldens befolkning är laktosintoleranta (däribland jag själv) eller mjölkproteinallergiska
  • Och att för mycket mjölk kan orsaka sjukdomar
  • Fett i allmänhet är en ren djungel i sig själv. Mättade, fleromättade, enkelomättade. Vilka man bör eller får stoppa i sig finns det lika många meningar om som det finns fettkällor känns det som.
  • Fet fisk sägs ju ofta vara en bra fettkälla. 
  • Det som verkar vara ”den nya fiskpinnen”, laxen, tycks å andra sidan inte vara helt OK ur miljösynpunkt, eftersom åtminstone den odlade varianten får foder som är gjort på andra fiskar och bidrar till utfiskningen i världshaven.
  • Bättre då att äta t ex makrill. Om man gillar att plocka ben i evighet. 
  • Fast fisk är ju många också allergiska emot. Kanske bättre då att hålla sig till kött?
  • Rött kött innehåller mycket protein.
  • Men det sägs också bidra till vissa cancerformer. Åtminstone i stora mängder. Sägs också bidra till miljöförstöringen.
  • Så därför man kanske ändå borde undvika kött
  • Äta grönsaker istället. 
  • Då behöver man se till att få i sig tillräckligt med proteiner och andra näringsämnen.
  • T ex från soya. 
  • Som kan vara genmodifierad.
  • Men grönsaker generellt då. Beror väl på vilken diet man beslutat sig för. 
  • Vissa ratar grönsaker och rotfrukter som växer nere i jorden. För mycket kolhydrater.
  • Även om det mesta gröna innehåller mycket nyttigheter. 
  • Så verkar de av vissa anses ”farliga” för vikten.
  • Kanske bäst att hålla sig till ”vatten och bröd” då. 
  • Men bröd, liksom pasta, innehåller oftast gluten, vilket det verkar börja bli på modet att undvika i olika dieter också.
  • Samtidigt framställs grova bröd som nyttiga, gärna med mycket frön och nötter i.
  • Fibrer kan man också få i sig från det grova brödet.
  • Även om det här och var skrivs om att man får se upp så att ens lilla mage inte får i sig för mycket fibrer och gör uppror.

Inte mycket raka bud när det gäller mat alltså. Man kanske helt enkelt gör bäst i att göra som Karl-Alfred och leva på spenat!

Eller, vänta nu… Spenat innehåller ju mycket nitrat, som i stora mängder omvandlas till nitrit, som ju inte är bra…

Jag raljerar såklart, men om man vill försöka ”göra rätt”, både ur närings-, miljö-, dietmodesynpunkt, och dessutom ska tänka på sina egna preferenser, då kan det nog vara lätt att bli snurrig! Lätt att förbjuda sig själv att äta vissa saker, att stirra sig blind på det som skrivs och få en osund syn på mat och ätande.

Själv är jag, vilket är tur för mig, väldigt otrendig när det gäller mat. Mina smaklökar och min mages välmående styr typ allt jag äter. Ibland till viss del samvetet, framförallt när det gäller tillsatser och miljö och ursprung på maten. Jag äter verkligen det mesta, utom då vanliga mejeriprodukter, som jag är känslig mot. Däremot är jag väldigt intresserad av att testa nya saker. Både när det gäller smaker och hur maten får mig att må. Därigenom tror jag att min mage gillar grönsaker mer än kött. Och är lite nyfiken på att testa att vara vegan. Men är lite orolig att jag isåfall skulle gå hungrig och bli väldigt ensam med en stor köttätare i huset…

Det som hamnar på tallriken här hemma är därför väldigt varierat. Darlingen hävdar bestämt att för mycket grönsaker gör magen konstig (vilket är helt sant för honom) medan jag älskar allt som stavas grönsaker och frukt. Korv är en favorit hos honom men inte särskilt poppis hos mig. Vi äter båda mycket och gärna, och lagar nästan allt själva, från råvara till färdig rätt. Jag bakar i princip allt bröd vi äter. Läser faktiskt gärna innehållsförteckningar och undviker som sagt tillsatser. Tycker färdiglagade köttbullar smakar äckligt, men har gärna bacon i min caesarsallad. Älskar avocado (my God, skulle kunna föräta mig!) men ratar sambons favorit barbequesås. Dricker nästan bara vatten till maten, oavsett hur ”fin” den är, det mesta annat smakar bara sött och slibbigt. Älskar ost (sambon kallar min familj för Familjen Ost, så mycket är det) men tycker smågodis är bland det äckligaste som finns, samtidigt som jag verkligen är svag för mörk choklad med havssalt. Äter nötter som snacks men gillar inte popcorn så värst. Kan storäta färsk ananas men avstår helst kokt torsk, mamma Scans köttbullar och köttbitar fulla med fett och brosk.

Inget särskilt tema alltså. Bara mycket. Bara mat. Riktig mat.

Övrigt

Veggovecka

Utan att jag egentligen tänkt på det eller avsiktligt planerat det så, så har den här veckan blivit en riktig veggovecka. Sambon är på tjänsteresa vilket innebär att jag kan äta precis vad jag vill. Och då väljer jag tydligen omedvetet bort kött, åtminstone rött kött. Åt ju förvisso en kycklingfilé till middag häromdagen. Men generellt har det blivit mycket grönsaker, och frukt. Tydligen så mycket att mina kollegor undrar vad som händer. Tycker inte det är så annorlunda mot vad jag brukar men kanske är det av leda (det är ju rätt lugnt fortfarande) de har tid att kolla in vad andra äter.

Hursomhelst, jag har ju en period varit vegetarian, och på senaste tiden har jag varit rätt sugen på att återgå till mer vegetarisk mat. Jag tycker liksom inte kött är så gott ens. För att inte tala om alla konstiga processade korvar och annat suspekt man stoppar i sig. Är det inte lite knasigt när kollegorna undrar vad som hänt om man äter mer råvaror än man kanske brukar? Borde det inte vara tvärtom, så säg!? Ibland tycker jag att det är en galen värld vi lever i. Välkonserverade lär vi vara när vi dör i allafall…

Igår lagade jag mumsiga kikärtsbiffar och de fick avundsjuka blickar i lunchrummet. Jag var lite skeptisk till dem när jag lagade, men de var verkligen jättegoda! Och jag var så där lagom mätt efteråt. Inte supermätt i en halvtimme och sedan sugen igen. Perfa, särskilt eftersom det blev övertid idag (igen). Har annars festat på Västerbotten- och kantarellpaj, sallader, och massor med frukt. Idag kom första Ekolådan efter sommaruppehållet så nu har jag verkligen ett berg med frukt hemma.

Vindruvor, nektariner, äpplen, päron, bananer och plommon

Fruktsallad till middag blev det.

En smoothie eller två ska jag nog få till det närmsta dygnet också. Sen funderar jag faktiskt på att frysa in en del och ha till framtida skapelser. Det känns ju så dumt och slänga och jag får ju verkligen ligga i annars om jag ska få i mig allt ensam innan det ruttnar…

Till veggo-saken hör också att magen mår så bra av mindre kött. Min mage, som i och försig klarar det mesta, mår som bäst när den får mycket frukt och grönt. Darlingen hävdar bestämt att det är tvärtom, nämligen att magen trivs allra bäst när den får falukorv och makaroner. Tur (och intressant) att man är olika!

Övrigt

Semestersammanfattning

Årets semester var verkligen välbehövlig. Så här i efterhand så känns det som att jag skulle ha behövt minst två-tre veckor till, eller så borde jag nog ha sjukskrivit mig sista veckan/-orna innan semestern. Det tog ett bra tag innan livsandarna på riktigt började återvända, men nu, lagom till att vardagen återvänder, så känner jag mig som jag igen. Årets semestertema har varit återhämtning och det har det verkligen bjudits på också, även om det inte i alla stunder har känts så. Tänkte sammanfatta vad som får mig att få krafterna tillbaka.

Träning
När jag summerar har semestern innehållit i snitt drygt fem timmar träning per vecka. Det är hyfsat mycket för att vara mig och är en stor del i att ge mig energi. Jag har en plan för hur det ska fortsätta, men så här har det sett ut de senaste fyra veckorna:

  • 47,16km löpning (varav drygt 28 km den senaste veckan)
  • 89,31km cykling (varav knappt hälften MTB, resten på racern)
  • 66 min styrketräning (framförallt core-träning och knä-rehab)
  • 80km fjällvandring (framförallt återhämtning för själ och sinne)
  • 55 min Zumba (jiiiha!)

Sömn
Överlag 8,5-9 timmar per natt men vissa nätter mer (rekordet är 11 timmar!), vissa mindre (pga stökiga fjällstations- och vandrarhemsnätter). Gör verkligen susen och om jag ser till att ta mig själv hårt i örat varje kväll så är det nog faktiskt möjligt att även i jobbveckorna få ihop 7,5-8 timmar per natt

Mat!
Jag älskar att äta, och när jag är borta hos andra på mat så går jag ofta hungrig därifrån för jag törs inte äta dem ur huset. Särskilt om darlingen också är med, så får man hålla igen, för han är nästan ännu värre än jag… Mycket mat blir det alltså! Semestermaten har innehållit mycket grönt, egenplockade bär, fisk och kyckling och mindre av rött kött, snabbmat och processade livsmedel (förutom nu sista helgen då vi småbarnsanpassade lite och fick i oss en del korv och mamma Scans). Fortfarande inget godis (sedan årsskiftet) men en del ljuvliga hembakta skapelser som kladdkaka. Faktiskt (eller ja, det är ju vanligt för mig, men tycks inte vara det för andra) bara totalt två glas vin och massor med vatten!

Dagens middag: Stekt kyckling, halloumi och en sallad med ruccola, spenat, avocado, citron, tomat, gurka, mango och pumpafrön. Foto: M. Eklund

Upplevelser, intryck och tankar
Det har varit en del tankar att smälta. Fundera, bearbeta, drömma, göra planer. Det är fortfarande inte färdigt i huvudet på mig, men grova former börjar anas i fjärran och förändringens vindar kommer nog att dra in, även om jag tror att det nog kommer att ta sin tid.

Vi har hittat på avkopplande saker som hamnar på upplevelsekontot att tänka tillbaka på en gråmulen novemberdag. Fjällvandring (som förvisso var tidvis gråmulen men ändå…), tillsammans-löpning, familjehäng, nostalgiaftnar, fikaturer och trädgårdsupptäcksfärder.

Och så till sist: en massa frisk luft! Varje dag! Det är verkligen något jag måste försöka ge mig själv även framöver. Man märker en så markant skillnad nu när första jobbdagen avverkats och det suttits inne på rumpan en hel dag. En lunchpromenad till trots så skriker kroppen och framförallt huvudet efter mera luft. Utrensning och nystart på nåt sätt.

Övrigt

Trettio tunga tusingar

Inför Tjejmarathon måste jag ladda bättre. För det här duger inte. Jag pallar inte att springa 50 km med sådant motstånd som jag hade idag. Det kändes faktiskt som att springa 30st 1000m-intervaller (inte för att jag gör det så ofta, men ändå). Förvisso orkar man alltid dubbelt så långt som man tror. Men jag tvivlar ändå…

Jag kände direkt när jag vaknade imorse (eller egentligen redan när jag vaknade flera gånger i natt) att det inte var min dag idag. Precis lika seg som i torsdags. Trött och gäspig. Som på Lidingöloppet senast det begav sig. Så därför drar jag slutsatsen att det jag främst av allt måste ladda med nu de kommande veckorna är sömn. Så mycket det bara går. För då gör det inte lika mycket om jag sover dåligt just natten innan loppet. Sen behövs det nog också betydligt mer mat (framförallt kolhydrater) också…

De 30,38km jag fick ihop idag var inte heller särskilt backiga (förutom första ca 8km), snarare ganska platta, så om loppet är kuperat ligger jag risigt till. Även om jag har åtminstone ett Olstorps-pass inplanerat för att ”vänja mig” lite mer vid backar. Och så ska jag väl förhoppningsvis ”vila mig i form” som det så fint heter…

Omgivningarna var dock fina. Wasa Lejon följde mig längs vägen hela vägen från Bergs slussar till Borensberg. Ibland var hon före, ibland var jag före. Precis samtidigt kom vi fram. Hon ser dock ut att ha lite slagsida…

Foto: M. Eklund

Men hur som helst, även om det var riktigt slitigt idag (tungt, segt, påfrestande…) så lärde jag mig nog ändå en hel del som kan vara värt att ha i åtanke när 50 km ska avverkas (obs att jag inte skriver springa, för det har jag inte längre några illusioner om att jag kommer kunna benämna det…):

  • Jag svettas väldigt mycket. Idag var det sommarvarmt ute. Det kommer det nog vara i juni också. Det innebär egentligen två saker: Jag MÅSTE se till att dricka mycket (problemet är bara att det efter ett tag tar stopp i magen, tills en del runnit igenom). Jag bör också försöka ha så tunna kläder på mig som möjligt. En vätskerygga på ryggen är heller inte optimalt ur svettsynpunkt men å andra sidan finns det nog inget vätskebälte som rymmer så mycket vätska som jag kommer behöva ha med mig med tanke på svettandet. Moment 22…
  • Vaderna gillar värme. Hade Smartwool kompressionsstrumpor idag och vaderna var nöjda och glada. Fötterna kokade dock och skulle gärna ha tunnare strumpor. Ytterligare moment 22… Även om sommarvärme nog säkert gör att vaderna klarar sig med tunnare strumpor.
  • Det Onda Knät är ganska tåligt ändå. Protesterade inte nämnvärt. Lidingöhöften gjorde sig dock påmind. Kanske ska ägna återstående veckor åt MarathonMias höftövningar
  • Min mage är nog tåligare än jag trott. Har i och för sig aldrig haft några egentliga problem med sportdrycker under lopp, förutom med Powerade (höll på att bli en tur ut i buskskogen på senaste Lidingöloppet…) men det är ju inte förrän på längre turer som den verkligen visar var den står. Mina tidigare längsta lopp har ju också varit skidåkning och cykling, som ju inte är så ”stötigt” som löpning.  Nötcreme, hemgjorda bars och Enervit-tabletter klarade magen dock utan att protestera överhuvudtaget.
  • Nästan allt sitter i huvudet. Jag var faktiskt på väg att ge upp flera gånger idag. För att det gick så tungt. För att det gick så långsamt. För att det var varmt. För att jag höll på att somna. Men. Tanken på att komma hem och bara ha gjort halva, eller delar av, passet, gjorde att jag fortsatte. Jag visste hur missnöjd jag skulle vara om jag inte fullföljde. Hur självförtroendet skulle sjunka långt långt ner. Hur jag skulle skälla på mig själv länge. Värre än jag nu skäller på mig själv för att det gick så långsamt och jag inte tog i hårdare… Även fast jag nog inte hade kunnat göra varken det ena eller andra idag. Använde musiken till min hjälp, framförallt under andra halvan. ”Spring minst en hel låt så får du gå en låt sen”. Typ. Sista milen gick inte fort kan jag säga. Men det gick! Även om det kändes som jag hade handbromsen i precis hela tiden…
  • Sist men inte minst: Jag lärde mig att man inte ska lägga bananen och nyckeln  i samma fack i vätskeryggan…

Foto: M. Eklund

Övrigt

Det bästa med långpass

I går förmiddag fick jag skjuts av världens bästa sambo till Borensberg för att avverka ett halvmarathon hem igen. Det var åtminstone vad skylten vid Kanalbron i Borensberg utlovade. Visserligen till Berg, men från avtagsvägen hem till oss är det ca 2 km kvar till Berg, och även ca 2 km kvar hem till oss, så jag tänkte att det borde bli kalasbra. Men det stämde inte riktigt.

 
Startpunkten… (Foto: privat)

Insåg ganska tidigt att det bara var ca 7-800 meter mellan kilometermarkeringarna längs kanalen och insåg därmed också att jag skulle få ta en liten extrarunda om jag skulle få ihop mitt halvmarathon. Men vad gör väl det en solig lördagmorgon i april med klarblå himmel och fågelkvitter i närheten? Fick till slut ändå ihop dryga 21 km.

Trots tunn tröja (förvisso långärmad) blev det snabbt varmt i det fina vädret. Jag var i princip ensam på kanalbanken och lunkade på i mitt eget lilla filosoftempo. Benen kändes rätt lätta och kroppen förhållandevis pigg, trots att jag normalt sett är helt slut på lördagförmiddagar. Men eftersom en lång flygresa väntar på måndag morgon så ville jag ge immunförsvaret en liiiiten chans att återhämta sig innan jag sätter mig i flygstolen och därför fick det bli lördag istället för söndag den här veckan.

Vätskepaus (Foto: privat)

Makligt tempo var tanken. 4-4-3-3-2-2-1-1 var tanken. Varje siffra antalet kilometer, och strecket emellan innebär 3 min gångvila för att dricka och få ner pulsen lite, vill ju inte att den ska ligga fööör högt på långpassen. Hade tänkt mig joggkilometrarna i ca 6.30-tempo men benen ville annorlunda så jag låg mellan 6.02 och 6.12 på de flesta av kilometrarna. Blev därför 6.30-tempo i snitt på hela passet istället. Hann ändå med att filtrera hjärnan på en massa tankar och grubblerier. Hann titta på den vårgröna omgivningen. Se änder som plaskade runt i kanalvattnet… Tog mig tid att le och hälsa på de få morgonpigga pensionärer och andra löpare eller cyklister som också vågat sig ut.

Vårgrön kanalbank (Foto: privat)

Hade laddat vattenflaskorna i vätskebältet med delvis saft, delvis vatten, och så nötcreme i fickan, tillsammans med Ajfånen om något skulle hända (och för att ta bilder såklart). Vätskebältet funkar rätt OK, men jag har nog ändå en vätskerygga på önskelistan. Kanske en Nathan-variant från Roadrunnersports i San Diego nu i veckan? Annars får det nog bli en Osprey Raptor 6 från Addnature, den ser lagom liten ut…

Vätskebältet på plats, om än lite sämre den här gången (Foto: privat)

Det finns många fördelar med långpass, särskilt soliga lördagmorgnar som denna. Men det bästa är ändå att man kan spendera resten av dagen (och nästan hela helgen) med att äta! För herregud, vad hungrig jag blir av dessa lågintensiva långpass! Inte så att jag nånsin tänker mig för när det gäller kalori-intag annars, men jag gillar verkligen mat! Så när jag är sådär superhungrig får jag liksom chansen att äta några extra gånger om dagen. Jag äter ju bara när jag är hungrig även till vardags och då blir det inte så här ofta. Vad sägs t ex om taco till mellanmål? Händer ju inte varje dag precis…

Museihuset (Foto: privat)

Andra fördelar:

  • Man kompenserar delvis veckans innesittande på kontoret
  • Man får massor med friskluft och D-vitamin som gör att man blir piggare
  • Man blir glad
  • Man sänker stressnivåerna och kan i lugn och ro ta tag i eftersläpande jobb och annat på eftermiddagen

Blått… Himlen och tröjan matchar 🙂 (Foto: privat)

Det enda negativa med dessa pass är nog att jag ofta sover rätt dåligt på kvällen efteråt. Vet inte riktigt vad som sätts igång i kroppen men tankarna brukar snurra och  sömnen brukar lysa med sin frånvaro. Säkert är det numera psykiskt också, att jag vet att det varit så några gånger och därför liksom ställer in mig på det. Självuppfyllande ni vet. Trodde nog att det borde vara tvärtom, men vet inte vad som hänt…

Övrigt

Resandemiddag

Är på resande fot idag och nedan blev min middag. En för mig ny kesovariant, en grov rågbulle, nersköljt med kranvatten. Serverat i en informativ påse som förvisso avhandlade frukost och inte middag. Inte visste jag att man SÅ lätt kan öka sin mentala förmåga…

Keson får gott betyg. Mycket god och sådär Malinskt osöt. Hyfsat näringsinnehåll och ett mycket bättre alternativ än söt yoghurt.

resandemiddag