Trettio tunga tusingar

Inför Tjejmarathon måste jag ladda bättre. För det här duger inte. Jag pallar inte att springa 50 km med sådant motstånd som jag hade idag. Det kändes faktiskt som att springa 30st 1000m-intervaller (inte för att jag gör det så ofta, men ändå). Förvisso orkar man alltid dubbelt så långt som man tror. Men jag tvivlar ändå…

Jag kände direkt när jag vaknade imorse (eller egentligen redan när jag vaknade flera gånger i natt) att det inte var min dag idag. Precis lika seg som i torsdags. Trött och gäspig. Som på Lidingöloppet senast det begav sig. Så därför drar jag slutsatsen att det jag främst av allt måste ladda med nu de kommande veckorna är sömn. Så mycket det bara går. För då gör det inte lika mycket om jag sover dåligt just natten innan loppet. Sen behövs det nog också betydligt mer mat (framförallt kolhydrater) också…

De 30,38km jag fick ihop idag var inte heller särskilt backiga (förutom första ca 8km), snarare ganska platta, så om loppet är kuperat ligger jag risigt till. Även om jag har åtminstone ett Olstorps-pass inplanerat för att ”vänja mig” lite mer vid backar. Och så ska jag väl förhoppningsvis ”vila mig i form” som det så fint heter…

Omgivningarna var dock fina. Wasa Lejon följde mig längs vägen hela vägen från Bergs slussar till Borensberg. Ibland var hon före, ibland var jag före. Precis samtidigt kom vi fram. Hon ser dock ut att ha lite slagsida…

Foto: M. Eklund

Men hur som helst, även om det var riktigt slitigt idag (tungt, segt, påfrestande…) så lärde jag mig nog ändå en hel del som kan vara värt att ha i åtanke när 50 km ska avverkas (obs att jag inte skriver springa, för det har jag inte längre några illusioner om att jag kommer kunna benämna det…):

• Jag svettas väldigt mycket. Idag var det sommarvarmt ute. Det kommer det nog vara i juni också. Det innebär egentligen två saker: Jag MÅSTE se till att dricka mycket (problemet är bara att det efter ett tag tar stopp i magen, tills en del runnit igenom). Jag bör också försöka ha så tunna kläder på mig som möjligt. En vätskerygga på ryggen är heller inte optimalt ur svettsynpunkt men å andra sidan finns det nog inget vätskebälte som rymmer så mycket vätska som jag kommer behöva ha med mig med tanke på svettandet. Moment 22…
• Vaderna gillar värme. Hade Smartwool kompressionsstrumpor idag och vaderna var nöjda och glada. Fötterna kokade dock och skulle gärna ha tunnare strumpor. Ytterligare moment 22… Även om sommarvärme nog säkert gör att vaderna klarar sig med tunnare strumpor.
• Det Onda Knät är ganska tåligt ändå. Protesterade inte nämnvärt. Lidingöhöften gjorde sig dock påmind. Kanske ska ägna återstående veckor åt MarathonMias höftövningar…
• Min mage är nog tåligare än jag trott. Har i och för sig aldrig haft några egentliga problem med sportdrycker under lopp, förutom med Powerade (höll på att bli en tur ut i buskskogen på senaste Lidingöloppet…) men det är ju inte förrän på längre turer som den verkligen visar var den står. Mina tidigare längsta lopp har ju också varit skidåkning och cykling, som ju inte är så ”stötigt” som löpning.  Nötcreme, hemgjorda bars och Enervit-tabletter klarade magen dock utan att protestera överhuvudtaget.
• Nästan allt sitter i huvudet. Jag var faktiskt på väg att ge upp flera gånger idag. För att det gick så tungt. För att det gick så långsamt. För att det var varmt. För att jag höll på att somna. Men. Tanken på att komma hem och bara ha gjort halva, eller delar av, passet, gjorde att jag fortsatte. Jag visste hur missnöjd jag skulle vara om jag inte fullföljde. Hur självförtroendet skulle sjunka långt långt ner. Hur jag skulle skälla på mig själv länge. Värre än jag nu skäller på mig själv för att det gick så långsamt och jag inte tog i hårdare… Även fast jag nog inte hade kunnat göra varken det ena eller andra idag. Använde musiken till min hjälp, framförallt under andra halvan. ”Spring minst en hel låt så får du gå en låt sen”. Typ. Sista milen gick inte fort kan jag säga. Men det gick! Även om det kändes som jag hade handbromsen i precis hela tiden…
• Sist men inte minst: Jag lärde mig att man inte ska lägga bananen och nyckeln  i samma fack i vätskeryggan…

Foto: M. Eklund