Igår var jag iväg en sväng till skidspåret igen. Det där spåret som slingrar sig som en vit tarm över Vreta Klosters golfbanas gröna banor. Spåret som en sån här grön vinter får tjäna som den östgötska skididyllen. För närmre vinter än så här kommer vi nog inte i år. Inte här nere på schlätta…
En lördagkväll vid halv åtta-tiden, då behöver man åtminstone inte trängas i spåren. Dubbelspåren med skatespår emellan… Det var typ jag och tre-fyra till. På slutet bara jag och en manlig åkare.
Eftersom konstsnöspåren hos oss numera börjar få sig ett namn, så gissar jag att det var fullt med folk tidigare på dagen. En del förmodligen ganska långväga ifrån – Vasaloppsåkarna i trakten börjar bli lite desperata i kilometerjakten nu när snön uteblivit. Därför är det faktiskt riktigt imponerande att spåren fortfarande är fasta och fina sent på kvällen.
Faktiskt en rätt frän upplevelse att åka där, till ljudet av snökanoner som går för fullt. I mörker och tjockdimma. Undrandes var vildsvinen befinner sig just nu. Eller vargen.
Med frosten hängandes i min numera lockiga kalufs kunde jag inte undgå att fotostoppa. Och förundras över att vi faktiskt har den östgötska skididyllen inpå knuten. Började så smått tänka på träning inför nästa års utmaning. Nattliga äventyr på den vita tarmen, utan elljuset. Med pannlampa istället. Förhoppningsvis utan närkontakt med vilda djur… Det är inte utan att man ryser lite! Av flera anledningar.
Coolt! Vad gäller djuren är de ganska säkert mer rädda för dig än du för dem. 🙂
Hehe, i normala fall, ja. Vildsvinen är dock lite väl närgångna häromkring.
Risken är inte så stor då golfbanan har vildsvinsstängsel nästan runt om sedan i höstas. Däremot kanske du får se en förvånad hjort efter spåret.
Ah, det borde jag tänkt på. För där är ju inte uppbökat som överallt annars häromkring. Bor ju precis nära, så hjortarna är jag van vid.
Det låter helt fantastiskt, faktiskt! Djur eller ej… 🙂
Riktigt lyxigt faktiskt!