Hej vad tiden går hela tiden! Första advent försvann i ett nafs, jag hann inte ens baka ut pepparkaksdegen jag svängde ihop på förmiddagen. Testar hemgjord i år får vi se hur många timmar vi får spendera på att baka ut dem. Degen åkte i allafall in i frysen för framtida bruk!
I stort sett hela dagen spenderades i köket. Baka levain-bröd (superenkelt!), laga mat, mixa mellanmålssmoothie, laga udda kvällsmat, diska, fixa lite till. Inte konstigt att sambons brorson alltid säger när han är här: Malin baka, R borra… Vi håller på könsrollerna minsann, hihi…
Öppnade även nästa lucka i ”julkalendern” och tog en frisk stavgångspromenad på en dryg timme i vårt backiga spår. Var i stort sett ensam i skogen och det var så vackert så man nästan skulle kunna fälla en tår, men eftersom mina stackars frostskadade fingrar nästan grät av kylan trots varmaste vantarna så var det inte att tänka på att fota vinterlandskapet i kylan och blåsten. Får bjuda på lite inomhusadventsbilder istället och hoppas på vackra vinterbilder med inte lika kalla fingrar framöver!
 |
| Bubblande början till Stureby levain. Foto: M. Eklund |
 |
| Mina blommande novemberkaktusar. T o m skotten från i våras blommar! Foto: M. Eklund |
 |
| Vinterfönster. Foto: M. Eklund |
 |
| Rostad vitlök (ingrediens i söndagsmiddagen). Foto: M. Eklund |
Redan inatt när jag var vaken en stund anade jag att det var rejält kallt ute. Luftvärmepumpen kämpade hårt och tårna krullade ihop sig till små snöbollar så fort de kom utanför duntäcket. Termometern visade -16 grader imorse och inte blev det mycket varmare under dagen. Stackars dieselvärmaren på bilen orkade inte få varm motor och kupé imorse trots att den gick igång strax efter fem. Tur då för mig att jag hade inneträning planerat idag och kunde ägna mig åt lite styrketräning i träningsrummet! Jajamensan, de tre första luckorna är öppnade och avbockade!
Fast en sak måste jag erkänna. Även om de flesta klagar våldsamt över kylan, och även om elräkningen kommer sticka i höjden, så tycker jag om när det är så här kallt. Man vet liksom att man behöver dunjackan på sig ute, blir rosig om kinderna så fort man sticker ut näsan och det kommer inget otäckt blött uppifrån utan på sin höjd vita singlande flingor. Gillar det skarpt, även om de tidigare nämnda fingrarna knappast skulle palla skidåkning vid dessa temperaturer. Så okejdå, jag kan väl hålla med om att liiite mindre kallt kan det få bli. Och gärna mer snö förstås!