För första gången på jag vet inte när. Nog första gången nånsin. Så går jag hemma och dräller. Väntar. ”Tar det lugnt” som det så fint heter. Prövar på ett liv som nån slags hemmafru.
 |
| Bild från the internet |
Fast kanske inte en sån hemmafru. Jag menar, jag kommer ju inte ens i en sån klänning för tillfället. Äger varken pärlhalsband eller diskhandskar. Har under mitt fyra dagar långa hemmafru-liv hittills ägnat mig åt till exempel:
- Promenera
- Göra halsband
- Cykla på min tantcykel i ca 8km och faktiskt bli ganska trött
- Läsa en halv bok jag haft liggande länge och inte tagit mig tid att läsa
- Spana på vad som händer på gatan en (eller ja, flera) vardag(ar)
- Steka köttbullar att ha i frysen
- Tvätta
- Ha maten klar tills sambon kommit hem
- Läsa frilufts-, löpar- och cykeltidningar som samlats på hög
- Ta en timmes tupplur mitt på förmiddagen
- Somna på soffan innan lunch
- Lyssna på radio
- Öva på att göra fiskbensfläta på mig själv
Inte så hemmafruaktigt egentligen när jag tänker efter. Dessutom är jag ju faktiskt inte ens en fru, så jag borde ju kanske överhuvudtaget inte kalla det hemmafru-liv. Konstaterar att det är tur att det förväntas komma en liten krabat och sysselsätta mig snart, för det här drällandet är nog inte så inspirerande i längden. Även om det nog skulle bli mindre drällande och mer fix, pyssel och vardagsbestyr om jag verkligen skulle vara hemmafru på heltid.
Kan också konstatera att jag är lyckligt lottad som vanligtvis kan gå till jobbet på dagarna och inte är exempelvis långtidssjuk och tvingas gå omkring och drälla så här för jämnan och inte kunna aktivera sig så där särdeles mycket. Måste vara otroligt tärande i längden.
Låter som att du gör precis sånt som man "ska" under viloperioden. Man ska t.o.m. ha tråkigt har jag hört. Sen blir det inte tråkigt tydligen.
Och håller med om att det verkar tärande att inte kunna gå till jobbet pga sjukdom eller om man inte hade något arbete att gå till. Man vill ju ändå ha ett samanhang, en mening med vad man gör. Jag tror att vi snart kommer att få uppleva meningen 🙂
Man får ju verkligen hoppas att det inte blir tråkigt sen! Men jag tror inte risken är så stor 🙂
Jag tror att hade du inte haft magen hade du lätt hållit dig sysselsatt. (Kolla pensionärerna. Finns väl inga som har så "bråttom". hehe)
Men jag förstår vad du menar. Nu är det ju ändå på något vis en enda lång väntan….
Ja, om man varit "frivilligt" osysselsatt tror jag det hade varit en annan grej, då hade det nog varit mera fart. Nu "ska" man liksom ta't lugnt.