Browsing Tag

Graviditet

Övrigt

Graviditetsklåda 2.0

Alltså, nu börjar jag snart bli lite bitter. Fast jag antar att det är nu jag ska påminna mig själv om citatet jag skrev som ett av mina topp fem häromdagen – det jag känner nu kommer att vara annorlunda om ett tag. Det går liksom över.

Men just nu… Det kliar något helt kolorysansvärt! Fick idag bekräftat att jag även den här gången fått graviditetsklåda – intrahepatisk cholestas vid graviditet – ICP. Samma scenario som förra gången, så jag förväntar mig att förloppet blir ungefär detsamma framöver också. Om inte den lilla skillnaden att man redan nu satt in medicinering (trots relativt odramatiska värden än så länge) gör att det hela går att hålla i schack.

Så om jag ska bjuda på lite vardagshumor så här mitt i allt, så kan ni ju föreställa er min pigga vardag just nu: Klåda över hela kroppen som om jag badat i byggisolering, men värst under fötterna, och allra värst på nätterna. Nästäppa som ingen gravidgodkänd nässpray biter på, och som inte lär släppa i första taget vad det verkar. Resultat: obefintlig sömn, vilket i sin tur resulterar i att en hålögd höggravid, lättretlig pingvinfigur vaggar omkring i Ljungsbro. Med nytillkommen foglossning och uttråkad, motsträvig, lerig 2,5-åring på armen. Förhoppningsvis roar det någon!

 

Kära Hoppsan! Kom ut nu!

Det positiva i det hela? Det kommer kännas som en sådan himla lättnad när Hoppsan äntligen bestämmer sig för att den inte vill stanna inne bland mina förhöjda gallsyror och tittar ut. Eller… Just det, det är ju då vaknätterna börjar på allvar. Hej glamour!

Tankar

Redo men ändå inte

Den här känslan att bara längta efter att krabaten i magen ska titta ut som många pratar om att de känt i slutet av graviditeten – den är ny för mig. Förra gången njöt jag mer av stunden och var aldrig sådär riktigt mycket trött pingvin som jag är nu. Tillfällen att vila och göra vad man ville var oändliga då, medan de nu är i princip obefintliga.

Nu går jag mest runt och är trött och less och väntar på tecken att Hoppsan ska titta ut. När. Som. Helst. Om jag får önska. Känner mig orörlig, otymplig och trött på att behöva säga ”Nej, mamma orkar inte” till dottern.

Å andra sidan är jag inte alls redo för en förlossning. Den senaste veckans monsterförkylning har tagit alla krafter (sambon säger att han aldrig sett någon snyta sig så oavbrutet i flera dagar…) och jag kan på riktigt inte tänka mig hur jag skulle orka föda ett barn just nu. Särskilt inte eftersom den här orkeslösheten gjort att jag så smått tappat tron på min barnafödarförmåga. Den totala sömnbristen och ovissheten kring huruvida krabaten ligger huvudstupa, i säte eller på tvären, det är liksom bara pricken över i-et.

Så jag förstår ju om den lilla därinne inte riktigt vet vad den ska ta sig till, och därför slår volter och sparkar bakut mest hela dygnet runt…

 

Det sägs att magen ändrar form efter en lyckad vändning. Jag ser då inte mycket skillnad…

 
Hoppas er söndag är lite muntrare!

Tankar Träning

Upp och ner

Som jag skrev häromdagen så ligger den lilla livliga krabaten i magen med huvudet upp och rumpan ned. Sätesbjudning helt enkelt. Vändningsförsök är bokat till måndag, men ändå vill jag ta saken i egna händer och påverka så gott det går att det går vägen. Efter en del googlande hittade jag Spinning Babies, där man kan läsa mycket om olika sätt att påverka att barnet föds med så fördelaktig position som möjligt, genom att balansera moderns kropp. Låter på något vis vettigt tycker jag. De skriver en del om att få barn som ligger i säte att vända på sig, så nu gör jag en del av övningarna så ofta jag kommer ihåg.

 

Framåtlutad inversion på soffkanten

 
Lite yogarelaterat, lite flum. Lite höftböjarstretchar. Om inte annat, så kan det kanske hjälpa till att underlätta vändningsförsöket genom att se till att muskler och ligament i bäckenet inte är alltför tighta…

Har också under hela graviditeten även fått höra att jag har så bra kontroll på inre magmusklerna. Så nu försöker jag lite grann att avaktivera dem för att ge magen mer plats, och därmed bebis större plats att vända sig. Jag aktiverar dem fortfarande vanemässigt framförallt när jag rör mig, men försöker tänka på att slappna av ordentligt när jag gör övningarna, och när jag inte på samma sätt behöver magstödet.

Det känns som att den lille försöker vända sig, men än så länge har den inte lyckats. Rumlar runt ordentligt gör den i allafall, så förhoppningsvis är det inte alltför trångt för att vändas än så länge!

Tankar

Slutspurtar

Den här veckan är min sista vecka på jobbet, på jag vet faktiskt inte hur länge. Försöker så gott det går att avsluta, göra klart, lämna över och rensa. Det är helt klart en udda känsla att snart lämna stället på ganska obestämd tid. Särskilt när det finns så mycket jag precis påbörjat och startat upp.

Kroppen däremot, den längtar. Efter vila och vardagsmotion. Avsaknad av monotont stillasittande i kontorsstol. Kanske inte lika mycket efter en minst sagt oviss förlossning och därmed ännu mer oviss återhämtning. Eller cellgifter och strålning någon gång i framtiden, högst oklart när. Men förändring av tillstånden. Spurt in i tvåbarnslivet. Ut ur pingvintillvaron, som är betydligt mer påtaglig den här gången.

Kort yogastund med kulan. Blir inte så mycket intensivare just nu.

Det är liksom mer av allt. Mer nästäppa. Mer rultande pingvinkänsla. Mer vilobehov. Sjukt mycket mer halsbränna. Mer sammandragningar.

Huskur mot halsbränna. Havregryn, mandlar, mjölk.

Toppa detta med begynnande graviditetsklåda (tror jag – provtagning imorgon) och en bäbis som just nu ligger i säte och ska försöka vändas på måndag, så har ni en ganska bra sammanfattning av sakernas tillstånd just nu.

Nästa gång jag skriver kan det vara helt annorlunda. Det blir i allafall inte långtråkigt…

Prylar Träning

Kompressionsstrumpor

Jag tycker att kompressionsstrumpor är superskönt. Under och efter långpass använder jag dem flitigt (även om långpassen just nu lyser väldigt mycket med sin frånvaro…). Det finns däremot inga perioder jag använder dem så flitigt som när jag är höggravid. Så himla skönt att ha lite tryck på svullna fötter och vader, och framförallt skönt att svullnaden faktiskt blir mindre om jag har riktigt bra kompressionsstrumpor på mig under dagen. Även om jag inte varit jättesvullen än. I alla fall inte när jag varit ledig och rört på mig relativt mycket under dagen. 

Fram tills nyligen var Gococo mina solklara favoriter när det gäller kompressionsstrumpor. Men nu har jag hittat ett alternativ som kvalar in på topplistan, åtminstone såhär i bister vintertid. Det är det amerikanska märket Sockwell, som gör kompressionsstrumpor (eller egentligen kanske mer stödstrumpor…) som även kan användas t ex på kontoret, eftersom de har lite mer diskret färgsättning än GoCoCo (även om jag just på träningsrelaterade saker verkligen gillar färg!). 

För en dryg månad sedan fick jag chansen att testa Sockwells strumpor via Sportsmart, som säljer dem i Sverige. Utskicket kom ganska lägligt eftersom det var ungefär då jag började känna behovet av att stötta mina graviditetsbelastade ben, åtminstone av och till. Så de har använts (och därmed testats) ganska flitigt, även om användningen begränsats något av att de är gjorda av merinoull och därmed inte fått hänga med det vanliga tvättmaskinstvättandet utan fått vänta på ulltvätt (som inte körs lika ofta)innan de hamnat i strumplådan igen.

Just materialet är nog det som kanske skulle begränsa mitt användande av dem under andra årstider, eftersom de är väldigt varma (åtminstone för mig som pga graviditeten är varm av mig ändå). Även nu på kalla vinterdagar kan de nästan fungera som långkalsonger av sig själva, om man ser till värmeförmågan.

Annars är de väldigt sköna och sitter åt och trycker till väldigt bra. För mig som är längre än genomsnittet passar de också väldigt bra på vaderna. Går högt upp och slutar inte halvvägs ner på vaden som vissa märken av kompressionsstrumpor gör. De kasar inte heller ner efter att ha suttit på ett tag, som jag upplevt exempelvis med mina andra ullkompressionsstrumpor från Smartwool. 

För att sammanfatta, så har Sockwells strumpor flugit upp som en skön vinterfavorit när det gäller kompression, även om GoCoCo fortfarande behåller förstaplatsen för sommarsäsongens kompression, och mer högintensiv träningsrelaterad användning.

Träning

Planerat

Maria skrev nyligen ett klokt inlägg om ledord för vardagen. Mycket av det hon skriver är för mig verkligen nycklar för att få ihop vardagen, framförallt när det gäller träning, och att få den att bli av.

Den kommande veckan kommer förhoppningsvis vara ganska lugn, så därför tar jag chansen att lägga in lite struktur i träningsplaneringen för att passa på när tid, och förhoppningsvis ork finns.

Så här tänker jag mig:

Måndag: Yoga, förmodligen ett av Camilla Oldbergs gravidpass på Yogobe. Samt bus i pulkabacken, det är faktiskt som träning nu i vecka 33!

Tisdag: MammaGravid-styrka för v31-33, förmodligen också utebus.

Onsdag: Ganska fullbokad dag, så nöjer mig med meditation och kanske andningsövningar.

Torsdag: Jobbnypremiär. Får innebära lunchpromenad så långt fogarna tillåter.

Fredag: MammaGravid-styrka på morgonen.

Lördag: Yoga och utebus

Söndag: Yoga och utebus

Lugnt, men ändå med en plan. Att boosta kroppen med rörelse inför det som komma skall, i lugnt format såklart. Har inte riktigt hängt med på att det bara är några veckor kvar tills familjen blir större, men det börjar sjunka in nu. Kanske borde jag ta tag i sådana där saker som förlossningsförberedelser… Mentalt om inte annat. 

Spegeln avslöjar att det börjar bli dags snart!

Träning

Om hetsen att ”komma tillbaka” efter graviditet

Idag rapporteras det i media om att skidstjärnan Marit Björgen blivit mamma. Härligt, såklart, och många grattis till henne och hennes sambo! I samma andetag skrivs det också att Björgen planerar tävlings-comeback om mindre än två månader, vilket får mig att känna mig lite matt, och till viss del tappa respekt. Samtidigt som jag antar att en idrottare på den nivån ändå känner sin kropp väldigt väl, och förhoppningsvis har en massa experter runt sig för möjliggöra att kunna hitta en snabb och problemfri väg tillbaka till fornstora dagar och ännu fler världscupsegrar.

Jag kan bara inte låta bli att undra varför. Varför är det så väldigt, väldigt, VÄLDIGT viktigt att vara snabbast tillbaka efter något så påfrestande för kroppen som barnafödande? Varför går det inte lika bra att vänta till nästa säsong och låta den återhämtningen få ta tid om det behövs? Varför lägga den pressen på sig i den omställningen som det ändå är att bli förälder? Nu ska man förvisso komma ihåg att det verkar vara förbundskaptenen/tränaren som uttalat sig än så länge, och inte Björgen själv, men ändå… Att tanken ens finns där får mig att undra. Om det är sponsorer som kräver snabb återkomst? Landslagsledning? Press från med-idrottare? Press från sig själv?

Jag blir lite fundersam på vad det här sänder för signaler till oss vanliga dödliga också. På hur det nog hos en många kan bidra till träningshetsen som ibland tycks råda efter att bebis kommit. Hetsen att ”komma tillbaka”, ”komma i form”, ”tappa gravidkilona” osv. Jag förstår absolut att man vill tillbaka efter en graviditet med kanske begränsad träning jämfört med vad man är van vid – jag har ju själv varit där en gång tidigare, och skrivit om det flera gånger. Jag är där nu – kan stundtals bli galen på att jag just nu är begränsad i vad jag kan göra rent fysiskt! Som en liten jämförelse (även om jag såklart bara är en hobbymotionär), så var jag långt ifrån min normalnivå åtta veckor efter min första förlossning (vilket är vad Björgen skulle vara i februari, typ). Jag var till och med långt ifrån var jag trodde att jag skulle vara (även om jag ju hade en del komplikationer att ta hänsyn till också).

Två månader efter en förlossning tänker jag mig att man fortfarande är lite inne i en bebisbubbla och anpassar sig till sitt nya liv med en liten människa som vill ha (och ska få) uppmärksamhet, närhet och energi. Även om man har världens största supportteam kring sig, och även om man haft en drömgraviditet och -förlossning helt utan komplikationer, så känns det som att skaderisken under sådana förhållanden är ganska hög. Både sådant som är återhämtningsrelaterat i förhållande till en graviditet, och sådant som kanske kommer sig av sömnbrist, hormonflöden och känslostormar. Men min vardag är som sagt långt ifrån en elitidrottares, och än så länge är det ju som sagt inte Björgen själv som uttalat sig. Jag hoppas bara att en sådan satsning görs med hela den lilla familjen i åtanke, och inte minst sin egen långsiktiga hälsa. Inte bara att den görs för att tillfredsställa förväntningar, press och krav från omgivningen, oavsett om de är realistiska eller ej. Jag hoppas också att alla de ”vanliga motionärer” som är på väg tillbaka inte känner pressen att så här ska det gå till, och att det är något slags mått på hur lyckad man är som mamma i vilken form man är i ett visst antal månader efter förlossningen. Alla är vi i olika situationer och har olika förutsättningar, och jag tror det är viktigt att ha i åtanke att återhämtningen är till för resten av livet och hälsan och träningen under många år. Inte nödvändigtvis för att kunna stoltsera med en comeback på kortast tid för att kortsiktigt vinna beundran och eventuella sponsorer. Inte om det riskerar att äventyra just den där resten-av-livet-hälsan.

Träning

MammaGravid

För ett tag sedan köpte jag tjänsten MammaGravid med tanken att ha det som utgångspunkt för min träning framöver, så länge Hoppsan nu får stanna i magen. Nu har jag testat såpass många gånger att jag känner att jag kan göra ett någorlunda välgrundat uttalande om tjänsten.

Precis som jag förväntat mig när jag bestämde mig för att testa tjänsten, var mag- och bäckenbottenövningarna väldigt lika de som finns i appen MammaMage (som kostar 30kr – MammaGravid kostar 399kr till ordinarie pris (jag passade på att köpa direkt när den lanserades och då kostade den 199,50) och är en tidsbegränsad tjänst). Dessa övningar är riktigt bra, och de coreövningar som rekommenderas för den delen av graviditeten där jag befinner mig nu känns lagom utmanande för en växande mage och ett slumrande säte.

Balans i stjärna – aktiverar både säte, balans och mage

Däremot är jag lite besviken på de övriga styrke- och rörlighetsövningarna. Inte ens för mig, som totalt tappat träningsrutinen sista halvåret, känns de som träning på riktigt. Visst,  man ska inte pressa kroppen hårt när man är gravid, men detta program känns för försiktigt, även för mig som är otränad. Även rörlighetsövningarna känns gjorda för någon som aldrig i sitt liv rört på sig, på sin höjd.

Kvaliteten på tjänsten är överlag bra med mycket och matnyttig information, och små beskrivande filmer till alla magövningar. Men det finns en del som jag, för det priset, hade förväntat mig skulle vara bättre. Exempelvis går det inte att skriva in resultat på alla tester man instrueras att göra, och man får därför inget slutresultat som kan vägleda en i på vilken nivå man ska lägga sig i resten av programmet. Vissa övningar har filmer som beskriver en  sak, och text som beskriver en helt annan övning. Lite smått förvirrande om man är ovan.

Så för att summera: Tjänsten fyller absolut ett syfte, och jag kommer nog att fortsätta använda den även längre fram i graviditeten, men den räcker inte som enda styrke- och rörlighetsprogram. I alla fall inte om man någon gång tidigare i sitt liv tränat regelbundet och med detta program hoppas få ett hyfsat komplett träningsstöd under graviditeten. Vill man bara ha vägledning om hur/om man kan träna mage och bäckenbotten under graviditet, så tycker jag att appen MammaMage fungerar precis lika bra, för mindre än en tiondel av priset. Då har man dessutom tillgång till övningarna i obegränsad tid.

Träning

Träningsvärk

Plötsligt händer det! Utan att jag riktigt insett det själv så sitter jag här med träningsvärk. Lite sådär lagom, som går över ganska fort, känns det som. Men ändå helt klart träningsvärk! Det var riktigt länge sedan sist!

Jag köpte nämligen ett träningsprogram för sisådär en vecka sedan. MammaGravid heter det. Tänkte jag skulle utvärdera lite mer när jag testat någon mer gång, men första intrycket kändes lite… mesigt! Mer aktiveringsövningar än träning i den bemärkelsen man vanligtvis tänker sig.

Därför blev jag ganska förvånad över träningsvärken. I ljumskarna, och lite skuldrorna. Undrar just vad jag använde dem till… Måste utredas!

Avslappnade vs aktiverade djupa magmuskler