Att cykla runt en sjö

Under helgen som gick cyklades det ju runt den där stora pölen i närheten. Den med sisådär 30 mil i omkrets. Som jag skrev igår är det inget jag själv mäktar med direkt…

Men bara sisådär två kilometer hemifrån finns en fin liten sjö, Ljungsjön, som är lite mer lagom för mig att runda. Det blir ca 8-9km och det var ungefär det jag tyckte kändes lagom som testrunda för att se hur långt ner i källaren cykelkondisen är.

Första delen är lätt nerför och innebär mest bara rullande och tittande på utsikten.

Sedan svänger man över bron där sjön övergår i Motala ström. Eller ja, vanligtvis gör man det… Idag möttes jag av det här:

Oops… Inte helt enligt plan. Men men, bara omledning en liten bit, tänkte jag. För den alternativa vägen har vi åkt någon gång för att stora tjejen ska få sova någon minut extra i bilen på väg hem från ett eller annat ställe. Jag mindes sträckan som högst överkomlig och dessutom med mycket nerför, så jag tänkte att om jag tar det lugnt så går det fint ändå.

Och fint var det. För från höjden innan nerförsbacken jag mindes (jag mindes såklart inte motlutet för att komma dit…) var det riktigt fin utsikt över Ljungsjön, strömmen och Norrbysjön.

Efter att jag rullat utför den långa härliga backen med små röda stugor längs vägen och brandliljor blommandes i vägrenen insåg jag att den där omledningen nog var bra mycket längre än vad den känns som med bil. Oops, igen, liksom…

Det kändes ändå som att det trots allt var närmre att fortsätta varvet runt än att vända om och trampa tillbaka. Jag hade dessutom verkligen ingen lust att ta den härliga nerförsbacken åt andra hållet – som uppförsbacken Allan!

Till slut såg jag kyrkan (som ligger på andra sidan den avstängda bron), bortanför ett gigantiskt blommande linfält.

Trampade de sista kilometrarna hemåt i fortsatt lugnt tempo och landade till slut på ca 15km. Längre än vad jag totalt sett tidigare cyklat hittills i år, och nästan dubbelt så långt som jag tänkt.

Så kan det gå när verklighetsuppfattningen, eller framförallt avståndsuppfattningen, är lite sisådär. Det var trots allt en rätt skön runda, och jag hade ingen direkt tid att passa när jag behövde vara hemma igen (förutom att jag fick sladda förbi affären och köpa färdig lunch eftersom matlagningstiden brann inne). Så nu hoppas jag bara att kroppen inte protesterar alltför mycket i efterhand, utan också är med på noterna.