Browsing Tag

Bloggar om Hälsa

Övrigt

Nu är det juli igen!

Jahapp, två veckors oplanerad bloggpaus blev det visst. Inte för att livet blev händelselöst. Snarare tvärtom! Det blev liksom lite för mycket på alla andra plan.

Men nu är det helt plötsligt juli igen. Och det måste ju såklart firas med en lika fin #julikalender som förra året. Vi i Bloggar om Hälsa gillade den förra så mycket att vi försöker skapa en tradition nu. Kul va?

julikalender
Hur det funkar? Detaljerna finns såklart på vår hemsida, men i princip så är det bara att välja och vraka i listan ovan och förgylla juli med bra grejer.

En del saker är mer jobbiga än andra; en del är bara underbara. Gemensamt för alla är att de på ett eller annat sätt är bra för hälsan!

Det finns hela 50 aktiviteter än i kalendern, för att alla ska kunna hitta något som passar, varje dag. Eller för att man ska kunna göra fler grejer om dagen utan att dubblera, om man vill!

Tillsammans med min sommarlista, och hela 10 dagar semester, så rockar vi juli med #julikalender va? Själv har jag hittills bockat av tre ”luckor” på två dagar – 15, 33 och 35. Fast dem kommer jag nog göra fler gånger om jag känner mig själv rätt…

julikalender pose

Tankar

Om att få med sig huvudet för att nå längre

I det mesta vi gör så behöver vi ha huvudet med oss. Både bildligt och bokstavligt. När det gäller fysiska prestationer och uthållighetsrelaterade uppgifter blir det ganska tydligt. Försök springa ett maraton samtidigt som du intalar dig själv att du suger och att det aldrig kommer att gå. Jag är ganska säker på att du kommer bryta innan du ens nått halvvägs, oavsett fysisk form. Vill du klara dig igenom de riktigt tuffa utmaningar så är det därför superviktigt att få med sig huvudet på resan.

Med träning går det faktiskt att styra hjärnan en hel del och genom att medvetet prata positivt och uppmuntrande med sig själv, så kan man nå riktigt långt! Det kan låta klyschigt, men jag gillar mentala mantran, eller affirmationer. Med hjälp av dem kan man aktivt påminna sig själv om det man behöver påminnas om, när det börjar kännas tufft (men även innan såklart!). Man fokuserar på att få med sig huvudet på resan helt enkelt!

Ett av mina favoritmantran gör sig bäst på originalspråk:

Ein kjem ikkje til fjells på ein flat veg

ein kjem ikkje til fjells

Fröysa fjellservice på tur. Första gången jag såg mitt favoritmantra. På en träskylt mitt ute på fjället, 2001.

För det är ju faktiskt så. Man kommer liksom inte upp på fjälltopparna och får njuta av utsikten om man inte anstränger sig ordentligt först. Men vetskapen om att belöningen kommer när man kämpar hårt gör det lite lättare att inte ge upp när det är tufft.

Det är verkligen fascinerande hur man kan träna upp och styra sin egen hjärna för att få med sig huvudet dit man vill. Och därmed styra sina prestationer och sitt välmående. Jag har skrivit lite mer om det hos Bloggar om Hälsa, och där får ni tips om fler mentala mantran för att orka mer, och varför jag tycker de funkar när man vill eller behöver prestera. In och läs där, vettja!

Friluftsliv

Lättillgängligt friluftsliv

Friluftsliv är en rätt stor del av mitt liv numera. Men så har det inte alltid varit. Ett tag tyckte jag att friluftsliv verkade svårt, och nördigt. Men faktum är att det inte alls behöver vara svårt, utan det går att göra sin utevistelse väldigt nära och konkret. Lättillgängligt friluftsliv, helt enkelt.

När man tänker finns det så otroligt mycket att göra ute i naturen. Ofta behöver man inte alls planera långa och komplicerade turer. För många av oss finns friluftslivet väldigt nära inpå, och är något vi kan ägna oss åt i stort sett dagligen.

Dessutom har friluftsliv många hälsofördelar, så även om vi varken äger tält eller vandringsryggsäck, borde vi ägna oss åt friluftsliv. Idag har jag skrivit en artikel hos Bloggar om Hälsa om hur du kan tänka för att få till lite mer lättillgängligt friluftsliv. Friluftsliv på nära håll helt enkelt!

För mig är det min älskade närbelägna skog, som oftast blir föremål för friluftsliv. Inte så ofta ensam som jag kanske skulle vilja, men att ha barnen med sig har stora fördelar det också. De får ett naturligt förhållande till naturen och friluftslivet. Dessutom får de redan från början med sig hälsofördelarna med att vara ute mycket.

Friluftsliv

Övrigt

Saker att se fram emot i december

Den här veckan delar vi i Bloggar om Hälsa med oss av våra förväntningar på årets sista månad. För mig hoppas jag att december blir något av en nystart och jag tänkte att jag delar med mig av saker att se fram emot i december i listform. En 17-punktslista som får bli som ett bra avstamp inför just året 2017.

december i skogen

17 saker att se fram emot i december

  1. Baka havrekex med stora dottern. Ingen jul utan juliga havrekex!
  2. Springa! Det var länge sedan sist nu, och idag tog jag bort tejpen för att se hur operationsärret såg ut. Det kan nog tänkas bli en del spring snart, jippie!
  3. Göra hemgjord glögg. Det blir liksom allra godast då.
  4. Styrketräna. Det har varit så himla skralt med träning sista veckorna, av förklarliga skäl.
  5. Dricka den hemgjorda glöggen vid tända ljus under de mörka kvällarna. Inte alla kvällar såklart, men gärna oftare än sällan…
  6. Åka längdskidor. Jag hoppas på snö, men här hos oss räcker det ju med minusgrader, eftersom snökanonerna då går varma på konstsnöspåret! Bara jag kommer mig för att valla också.
  7. Koka varm choklad och ta med mig den i en termos ut i skogen och sitta på en stubbe och filosofera. Fast detta är nog inte så sannolikt att det händer när jag tänker efter. Inte utan minst ett barn på släp i alla fall.
  8. Få in yogarutinen i vardagen igen. Jag behöver den, men den har fått stryka på foten på sistone.
  9. Läsa en bra bok i kvällsmörkret.
  10. Äta ett riktigt gott julbord. Har två inbokade, så hoppas åtminstone ett av dem ger utdelning.
  11. Vara mycket utomhus när jag är hemma. Busa, ävenflykta, promenera, upptäcka, leka.
  12. Sova flera timmar i sträck. Det har hänt. Skulle alltså kunna hända igen!
  13. Skrota runt i mitt nya underställ från Kari Traa. Så. Himla. Skönt!
  14. Köpa medvetna julklappar till både stora och små. Kanske Aktion Julklappen. Inte köpa mer än absolut nödvändigt.
  15. Gå till frisören! Eller, egentligen borde jag göra det i november redan, för det växer som ogräs!
  16. Bli färdig med löpmomentet i ICA-klassikern. Som jag trodde har det gått väldigt lätt att samla kilometrar, trots att jag varit restriktiv med vad jag lägger in.
  17. Lunchpromenader i frost och snö. Sa jag att jag längtar efter vinter?!

december

Vad har du för saker att se fram emot i december?

Tankar

Glädje, balans, energi – min hälsofilosofi

Den här veckan skriver Bloggar om Hälsa om våra egna tankar kring hälsa. Både Camilla och Ida beskriver tankar om att orka, och att ha balans i hur man ser på saker, vilket är superviktigt även för mig.

När jag själv tänker på hälsa tycker jag egentligen inte det borde vara så svårt. Jag menar, träningen ska vara rolig, maten ska vara god, sömnen tillräcklig och stressen rimlig. Men det ÄR ju svårt att få till för väldigt många, så jag tror att mycket mer än man kanske först inser sitter i huvudet. Som kloka Annie skriver

Hälsa är vad du gör och hur du känner för det du gör

Så tror jag också att det är. Vi kan verka hur hälsosamma som helst på ytan, enligt de hälsoprestationstrender som råder med mycket träning, livspusslande, chiafrön och gröna smoothies. Men om strävan efter att vara hälsosam bara blir till stress och snudd på tvångstankar, så är det ju ändå inte hälsosamt! Jag länkar till Annie igen, för hon skriver så klockrent om hälsa (men så jobbar hon ju med det också!)

Själv har jag tre nyckelord när det gäller hälsa, som jag skapade som ett mantra inför 2015 och som också fått vara en del av namnet på min lilla blogg. 


Glädje, balans, energi.

När jag har alla dem i åtanke, och lyckas få dem på plats, då känner jag mig hälsosam. När jag gör saker av glädje, eller som ger glädje. Det handlar om att välja till det positiva. Om att också hjälpa andra att välja glädjen. Att våga låta den ta plats även när alla förväntar sig att du ska deppa ihop. 

För att glädjen ska kunna få utrymme behöver jag också balans. Ett fungerande vågspel mellan ansträngning och återhämtning. Ofta handlar det för mig om att välja bort, eller snarare att våga välja bort. För att bibehålla balansen. När det är sjukt stressigt på jobbet behöver jag än mer än annars kunna få till återhämtning och sådant jag mår bra av. När jag inte sovit på några nätter pga sjuka barn prioriteras de flesta måsten bort till förmån för friskluft, och sömn. Hårdare träning i de fallen är inte hälsosamt då. Det är hets. I allafall för mig. 

Balans handlar för mig lika mycket om att slappna av i de val man gör. Att veta att man gör det som är rätt för en själv de flesta gångerna. Att det är helt ok att äta skräp ibland, så länge man äter sådant man själv mår bra av den mesta tiden. Att inte stressa upp sig över de gångerna det inte blir som man tänkt, utan vara trygg i vetskapen om att den grund man bygger till vardags är det som skapar hela balansen. Lite som mitt tänk kring träningen som en investering.

Energi är nästan det svåraste för mig att få till, i alla fall i den vardag jag lever i just nu, med sjukdom och småbarn och ett stressigt jobb i princip utan raster. Därför behöver jag tänka till extra mycket för att ge mig själv energi. För att inte bli helt dränerad på energi. För att få i mig mat som ger mig tillräckligt mycket energi. 

Men genom att ha de där tre ledorden i bakhuvudet så skapar jag det som är hälsa för mig. För jag tror också att hälsa är väldigt personligt. Det som är hälsa för mig är inte nödvändigtvis hälsa för dig.

Så länge man gör saker som för en själv skapar glädje, bibehåller balans, och ger energi, så tror jag att man faktiskt kommit ganska långt för att göra det som är bäst för sin egen hälsa!

Vad är hälsa för dig?

Tankar

Mys i novembermörkret

Så här i början av en av årets mörkaste månader är det många som är låga, trötta och till och med deprimerade. November är en sådan där mittemellanmånad som liksom inte har något självklart upplyftande i sig. Själv har jag nog aldrig påverkats särskilt mycket av mörkret, i alla fall inte så att jag tänkt på det på som att jag lider av mörker och rusk. Även om de senaste höstarna ju varit jobbiga av och till av andra skäl

När vi i Bloggar om Hälsa den här veckan tipsar om hur vi hanterar mörkret så fick jag därför fundera till lite för att komma på något vettigt, eftersom jag liksom bara hanterar det utan att fundera så särskilt mycket på det. Såklart blir även jag lite låg om solen inte visar sig på flera veckor och det känns som det aldrig blir ljust, men lider av det kan jag inte påstå att jag gör.

Omställningen till vintertid kan ju också ställa till det, men för mig som är morgonmänniska i kvadrat är det här med vintertid riktigt bra, eftersom det blir ljusare igen på morgnarna ett tag. Som småbarnsförälder, däremot, anser jag att det är ett riktigt otyg, eftersom våra morgonpigga barn blir ännu mer morgonpiggare i några dagar. Så allt har ju fler än en sida, beroende på i vilken situation man är i.

Något jag däremot stör mig på, och faktiskt kan bli riktigt rabiat och trotsig över, inte bara när det gäller hösten och mörkret, är när det ständigt gnälls om saker det inte går att påverka. Som mörkret. Det slutar liksom inte vara mörkt för att man går omkring och stör sig på att det är mörkt… Lite som ett citat från Dalai Lama som jag ofta brukar tänka på när saker känns jobbigt:

If a problem is fixable, if a situation is such that you can do something about it, then there is no need to worry. if it’s not fixable, then there is no help in worrying. There is no benefit in worrying whatsoever.

Det är liksom inte värt att lägga energi på saker man ändå inte kan påverka. Lider man av riktiga problem av mörkret och faktiskt blir deprimerad eller sjuk på annat sätt av höst och mörker, då är det ju såklart en helt annan sak, för då behöver man ju faktiskt göra något åt det och få så mycket hjälp det går. Men för oss andra, så handlar det ju mer om att göra det bästa av situationen. Så här gör jag för att faktiskt inte lida av mörkret och rusket:

Se det positiva och mysiga med mörkret

Ja, det kanske är jobbigt att det är mörkt. Det kanske är läskigt att springa på kvällstid i mörkret för att man är rädd för vildsvin. Man är tröttare och man kan kanske inte sitta ute länge på kvällarna. Men det blir inte bättre för att man fokuserar på hur mörkt och trist och tråkigt det är. Kanske finns det bra grejer också?! Som att det blir mysigt att tända ljus och dricka varm choklad. Krypa upp i soffan med en filt och en gosig tröja. Se på film eller läsa en bok. Så här års har man ju liksom hur mycket ursäkter som helst att sänka tempot, mysa och ta det lugnare. Eller helt enkelt tänka att det är ju tur att det i alla fall bara finns en november varje år, om man nu ogillar den.

Mysljus

Klä dig rätt

Jag förknippar november ganska mycket med regn och rusk och slask och blåst. Men det är stor skillnad på hur man upplever det om man har på sig rätt kläder. Häromdagen när jag skulle lunchpromenera och insåg att det spöregnade var jag inte alls sugen. Med klackar och en alldeles för tunn jacka och för fåfäng att ha mössa när jag fixat håret kände jag lång väg hur jag skulle frysa resten av dagen om jag gick ut. Så jag jobbade på lunchen istället.

Men dagen efter när det regnade snöslask på tvärs var det ändå supermysigt att komma ut på en lång promenad, eftersom jag var hemma och kunde sätta på mig både mössa, mysiga tjockjackan, rejäla vantar och vattentäta skor. Faktiskt bara skönt att komma ut, få röra p mig och få luft. Utan att frysa alls.

#Utonjutnovember

Det allra bästa sättet att hantera mörkret och rusket är nog ändå att ta sig ut och få frisk luft och röra på sig. Det ökar välbefinnandet, syresätter hjärnan så vi blir piggare och gladare. Varför inte hänga på Annies utmaning #utonjutnovember? Sätta som mål att komma ut varje dag och röra på sig och få energi av det?

Malin tipsar också om hur man kan hålla igång träningen i mörkret, och Erika tipsar om bl a D-vitamin och avslappning.

I övrigt har Ida riktigt roliga tips för hur man kan hantera mörkret, och jag håller med om de flesta av dem! Vem överlever utan morgonkaffe, liksom? Helena passar också på att sova extra under den mörka säsongen, vilket jag också brukar försöka med. När det inte är småtroll som kommer på att de vill leka varannan timme natten igenom förstås… Men då är ju ändå det där kaffet väldigt bra att ha!

Friluftsliv

Jämtlandsinspiration

Så här på hösten, då längtar jag extra mycket till fjällen. Till krispig och kall luft, färgsprakande fjällsidor och frostpremiär. Till myggfria friluftsdagar och sovsäcksmysiga nätter. God mat och mycket motion och rörelse däremellan.

Men just nu får det förbli just längtan. För även om mitt fjällhjärta klappar för Jämtland, och mina rötter finns i både Jämtland och Härjedalen, så är det faktiskt alldeles för många år sedan jag var där. Närmare bestämt fyra… Tyvärr finns det inte utrymme i tillvaron just nu för resor upp till längtans land. Men drömma kan man ju fortfarande, och då är det ju tur att det finns en hel hög härliga bloggar och instagram-konton att inspireras av och drömma och längta vidare med. Flera av dem har jag upptäckt på senare tid, så kanske är det ett tecken på att jag ändå trots allt borde göra något konkret av den där Jämtlandslängtan…

Katrins äventyr har en härlig förmåga att hitta äventyren i vardagen och ta tillfällen till friluftsliv även kortare stunder, inte bara längre äventyr. Hon skriver kloka, tänkvärda inlägg och får det att vattnas i munnen med sina lyxiga friluftsmiddagar skapade på känsla. Katrin har även en fantastisk instagram, som strösslas med härliga, ofta väldigt rogivande fjällbilder.

Helena Enqvist hittade jag genom Bloggar om Hälsa, och hon är ett riktigt kraftpaket som cyklar och skidar mer på en vecka än jag nånsin gjort på en månad tror jag! Hon skriver levande och inspirerande om bl a träning och friluftsliv, och sprang t ex nyligen en kvartsmaraton i ett magiskt frostigt fjällandskap. Hon har även berättat om vad som inspirerar henne, och gett mig lite nya tips om kvällsunderhållning. Även Helena har en instagram som gör slättråttor med hjärtat i fjällen gröna av avund.

Daniel Rydén har en reseblogg som ofta tar en långt utanför Jämtland, men som även ibland visar upp Östersund från sin bästa sida. Han skriver underhållande och ibland sådär ironiskt och sarkastiskt att man inte kan göra annat än gilla det skarpt.

En som ofta visar upp en för mig helt magiskt tilltalande kombo är Therese på Yoga Stories. Yoga och fjäll i ett, det kan ju faktiskt nästan inte bli bättre. För typ en månad sedan arrangerade hon en yogahelg i Åre som hette Höstglöd. Bara namnet liksom! Ruggigt sugen på det nästa år!

Ska jag summera vad som får mig att längta till fjällen i allmänhet, och Jämtland i synnerhet, så är den här filmen nog den som beskriver det allra bäst – for der får eg fred og blir roleg:

Förra gången Bloggar om hälsa skrev om inspiration berättade jag om min allra största inspirationskälla – barnen! En som också inspireras av sina barn är Ida, som även har ett helt gäng andra källor också!

Tankar

Inte utan min…

När jag först skulle svara på frågan vad jag inte klarar mig utan, så tänkte jag på en massa saker. Prylar, nödvändigheter, bra-att-ha-grejer. För, precis som Victoria skriver, så finns det en hel hög med saker som jag ogärna klarar mig utan i vardagen.

Jag tänkte på saker som min handcreme på jobbet (eftersom tvålen på toaletten är så väldans uttorkande), kokosoljan i eftermiddagskaffet (av hälso- och energiskäl), reseyogamattan (för att alltid kunna yoga), min PowerHoudi (för att jag lätt fryser, men trots det gillar kyla) eller min Bästismössa (av samma orsak).

Men när jag sedan funderade ett steg till så insåg jag att näe, visst underlättar de där sakerna, men jag klarar mig fint utan dem också. Visst, torra händer är obehagligt, kaffe utan något i är inte lika gott, yogamattan är bra, men det händer ju lika ofta att jag yogar utan, och varm kan jag bli även utan mina favoriter.

Så, lite som Malin skriver: det är nog mer abstrakta saker som jag faktiskt inte klarar mig utan. Precis som Malin, så kom jag på vad när jag minst anade det. Redan i förrgår på min löprunda visste jag på ett ungefär, men det var först igår eftermiddag som det blev helt solklart: Inte utan min magkänsla!

Vid många tillfällen har jag ignorerat den där känslan i maggropen och låtit fakta och förnuft ta över. För inte kan man väl lyssna på något så ospecifikt som en känsla?! Jo, det är precis det man kan, även om det kan vara svårt.

För nästan lika många gånger som jag blundat för känslan, lika många gånger har det i efterhand visat sig att den var rätt. Så i samband med alla otaliga timmars grubblande det senaste året har jag också börjat våga lyssna och beakta den där känslan mer och mer, även om jag fortfarande ibland försöker förnuftsmässigt avfärda den.

Som på den där löprundan i förrgår: Jag tänkte mig lite mysigt stigtassande i ensamhet i de närliggande skogarna på kvällen, i pannlampans sken. Men när jag kommit ut och satt på pannlampan och tassat iväg fick jag en obehagskänsla där i magtrakten och fick en bild i huvudet av att plötsligt stå öga mot öga med ett vildsvin.

Jag småskrattade lite åt mig själv och försökte att resonera med mig själv och framhäva det osannolika och nästan orimliga i att det skulle inträffa. Men samtidigt ville jag ha just en mysig runda, och valde att ändå lyssna på känslan eftersom jag visste att jag annars skulle vara lite småskraj hela passet, vilket ju skulle förta glädjen.

De närliggande grusvägarna och fotbollsplanerna fick agera löparbana istället, eftersom de kändes tryggare på något vis.

Därför var det lite smått kusligt att mötas av en väldigt uppbökad och tydligt vildsvinsbesökt fotbollsplan när jag igår eftermiddag promenerade med vagnen…

Det hade varit vildsvin i närheten på kvällen/natten. Inte bara ett heller, om man ska döma utifrån spåren de lämnat. Bevisligen efter att jag sprang, för då famns inga spår, men ändå

Magkänslan. Lita på den!

Tankar

Att vara offline

Ibland när vi bestämmer veckoteman i Bloggar om Hälsa får jag verkligen rannsaka mig själv. Tänka till och erkänna brister. Fundera över vad jag tycker. Den här veckan är en sådan vecka, när vi svarar på frågan: Var är du offline?

För numera är det ju nästan så att man måste anstränga sig för att vara det. Normen är att vara tillgänglig, hänga med där det händer, visa upp de fina delarna av sitt liv i sociala medier och få diverse bekräftelsebehov uppfyllda. Inte bara av godo… Jag läste senast igår en artikel om hur kravet på ständig nåbarhet på arbetet påverkar våra stressnivåer negativt, och att synen på arbetstid kanske borde moderniseras med tanke på det, eftersom tiden för återhämtning inte blir tillräcklig.

När jag själv tänker till lite kommer jag fram till att jag i princip har fyra typer av situationer där jag stänger av och är offline. Just återhämtning är en av dem. Samtidigt kan det ju diskuteras vad som egentligen är offline, eftersom jag ofta använder mobilen som kamera även om bilderna inte hamnar någon annanstans, och även har den med mig av säkerhetsskäl – som telefon, samt som klocka. Och även om jag är offline i bemärkelsen att mobil eller dator inte används just då, så händer det ju tyvärr ganska ofta att huvudet fortfarande är online, vilket i sig nog är ett bevis på hur viktig den där tiden offline faktiskt är.

Så här definierar jag min offline-tid:

Jag är offline i återhämtningssyfte

Just av skälen som nämns i artikeln jag länkade till, så kopplar jag ner vid vissa tidpunkter. Jobbmobilen ligger i väskan när jag åker från jobbet, och åker inte fram särskilt ofta efter det, om jag inte vet att det är något alldeles särskilt.

Min privata mobil (japp, jag har två, just för att kunna koppla bort jobbet när jag inte jobbar!) stängs sällan av. Men den läggs bort. På kvällen efter att måsten och annat är avklarat får mobilen stanna i köket, för att jag inte ska frestas att ligga och slösurfa i sängen och sabba den lilla återhämtning jag ändå får (med två småbarn). Det är bevisat att sömnen störs om man har för mycket elektronik och annat i närheten, och jag upplever att jag sover bättre om jag inte har mobilen i närheten. Dessutom frestas jag inte att ”bara kolla” saker mitt i natten när jag är vaken för att lilltjejen är hungrig. På morgonen tar jag ofta inte tag i mobilen igen förrän efter att alla frukostbestyr är avklarade. Så totalt blir det nog i alla fall 10-11 timmar per dygn utan kontakt med omvärlden via telefon eller dator.

Just återhämtning tror jag är ganska viktigt att den får vara ganska offline. Ingen av de saker jag tidigare listat som mina bästa källor till återhämtning kräver närvaro online, utan gör sig faktiskt bäst utan den.

Jag är offline av säkerhetsskäl

Detta har liksom gått automatiskt för mig, men jag ser varje dag att det inte gör det för alla andra. Kanske är jag en väldigt nojig förälder, men när barnen klättrar i lekparken, eller springer och cyklar i skogen, eller pillar med smågrejer eller vad det kan vara, då ligger mobilen kvar i fickan. Jag såg senast igår flera föräldrar som satt djupt försjunkna i sina mobiler i simhallen medan barnen hoppar och plaskar. Jag dömer ingen, för alla barn är olika såklart, men jag skulle personligen aldrig förlåta mig själv om något hände barnen för att jag kollade Facebook.

Inte heller om jag kör bil, eller gör andra saker som kräver min odelade uppmärksamhet för att kunna göras säkert, får mobilen vara med.

Jag är offline av hänsyn och omtanke

Faktiskt är det ganska sällan när jag är med barnen som jag har mobilen i högsta hugg, även om det inte är av säkerhetsskäl, eftersom jag inte vill att de ska känna sig förbisedda. Om jag tänker efter vad som är viktigt så är ju de väldigt högt upp på listan, och mitt behov av att scrolla av omvärlden går inte före deras behov av uppmärksamhet från mig som förälder.

Jag brukar också respektera mobilfria zoner, och lägger oftast undan telefonen när jag umgås med andra. Jag försöker låta bli att kolla mail etc under möten på jobbet, även om det är lätt att dras med i det eftersom ”alla andra” gör det. Jag tycker själv det är vansinnigt irriterande med folk som är någon annanstans i tanken när man försöker göra eller säga något och vill inte utsätta andra för det.

Jag är offline i upplevelsesyfte

Visst är det mycket spännande som händer online, och det finns otroligt mycket bra saker där. Jag har haft jättemycket stöd från sociala medier och bekantskaper online det senaste året, men faktum är ändå att det mesta, och mest värdefulla för mig, händer offline. Jag utnyttjar t ex ibland stunderna med barnvagnen till att scanna av diverse flöden, men försöker också aktivt att begränsa de stunderna och istället uppleva naturen och omgivningarna. Se den där ekorren som skuttar över stigen. Spana efter kantareller bland höstlöven. Lyssna på sus och fågelkvitter. Känna vinden i håret och njuta av den friska luften i lungorna.


Likaså vill jag inte missa att ta del av barnens upplevelser och glädje. Att höra treåringens tankar och se bebis framfart som superålare. Så då väljer jag bort den ständiga uppkopplingen och låter mobilen ligga.

Med det sagt, så inser jag att det inte är lätt att vara offline. Vi är nog många som lider av lite FOMO – Fear Of Missing Out, och gärna vill hänga med och ständigt scanna av omvärlden. Jag har också fortfarande väldigt lätt att åka dit. Framförallt är det väldigt lätt att fastna om man väl tar fram mobil eller dator, i alla fall för mig. Samtidigt har det litegrann tappat sin glans på sistone, när jag ganska medvetet har gjort de här valen baserat på dessa fyra faktorer. För jag brukar tänka ibland när mobilen och datorn lockar, att det är ju inte en häftig Facebook-status man inte missade som man kommer uppskatta mest när man ligger där i slutet av livet, utan riktiga upplevelser med riktiga människor.

Högen med olästa blogginlägg är numera gigantisk. Facebook känns ibland ganska ointressant förutom för en del grupper jag gärna hänger i. Snapchat och Twitter använder jag inte ens (japp, jag är stenålders, jag vet!). Instagram gillar jag skarpt, men överväldigas av flödet och hinner sällan igenom det. Min egna lilla blogg är nog egentligen det enda jag inte gärna släpper. För den är liksom mitt lilla skötebarn. Min ventil och utlopp för kreativitet. Men ändå faktiskt i viss utsträckning nedprioriterad av de fyra skälen ovan. Som faktiskt trots allt är viktigare.

Hur tänker du kring det här med att vara offline?

Övrigt

Tips om förkylning

Trots den typ varmaste hösten jag kan minnas, hittills, så börjar ändå förkylnings- och influensasäsongen närma sig. Hemska tanke… Men det är bara att bita i det sura och göra det bästa av det. Så därför tipsar Bloggar om Hälsa den här veckan om knep vid förkylning, och här är min del av det hela:

Första och viktigaste tipset: Bli inte en Alvedon-soldat! På allvar! Genom att visa lite allmän hänsyn, och faktiskt stanna hemma när vi är sjuka, så minskar risken markant för att alla andra blir sjuka, och därmed du själv, om alla visar hänsyn! Sedan jag skrev inlägget om Alvedon-soldaterna, så har jag ju själv under en period varit en sådan där infektionskänslig typ, och det gick mest ut över vår stackars dotter, som inte fick gå till dagis på drygt två månader (mer än en timme då och då när de var utomhus), eftersom det är allmänt känt att folk skickar sina sjuka barn till dagis för att de själva är så viktiga på jobbet… På vårt dagis finns två syskonpar som i princip alltid snorar rejält. Synd om både barnen själva, och de som pga dem inte kan gå dit…

Förebyggande av eländet rent generellt är ett annat tips. Så gott det nu går såklart. Bra med sömn gör underverk, men det är ju inte alltid så lätt. Jag kan t ex inte komma ihåg när jag senast sov en hel natt, det var väl sisådär 3,5 år sedan… Men genom att gå och lägga mig tidigt för att få mesta möjliga sömn så gör man ju ändå det bästa av sin situation. Bra, och tillräckligt med mat är en annan bra grej. Träning i lagom mängd, för en nertränad kropp är ju också känslig. Den där återhämtningen är ju rätt viktig den också…

Kommer man inte undan bacillerna, vilket man ju sällan gör under småbarnsåren, så brukar jag ta till lite hederliga husmorsknep om förkylning, och min favorit nuförtiden är nog att frossa i ingefära.

img_9266.jpeg

Vill du få fler tips, så kolla t ex in vad Erika har att bjuda på, eller så kommer veckans samlade tema-inlägg upp på Bloggar om Hälsas hemsida på söndag!