Tankar

Mys i novembermörkret

Så här i början av en av årets mörkaste månader är det många som är låga, trötta och till och med deprimerade. November är en sådan där mittemellanmånad som liksom inte har något självklart upplyftande i sig. Själv har jag nog aldrig påverkats särskilt mycket av mörkret, i alla fall inte så att jag tänkt på det på som att jag lider av mörker och rusk. Även om de senaste höstarna ju varit jobbiga av och till av andra skäl

När vi i Bloggar om Hälsa den här veckan tipsar om hur vi hanterar mörkret så fick jag därför fundera till lite för att komma på något vettigt, eftersom jag liksom bara hanterar det utan att fundera så särskilt mycket på det. Såklart blir även jag lite låg om solen inte visar sig på flera veckor och det känns som det aldrig blir ljust, men lider av det kan jag inte påstå att jag gör.

Omställningen till vintertid kan ju också ställa till det, men för mig som är morgonmänniska i kvadrat är det här med vintertid riktigt bra, eftersom det blir ljusare igen på morgnarna ett tag. Som småbarnsförälder, däremot, anser jag att det är ett riktigt otyg, eftersom våra morgonpigga barn blir ännu mer morgonpiggare i några dagar. Så allt har ju fler än en sida, beroende på i vilken situation man är i.

Något jag däremot stör mig på, och faktiskt kan bli riktigt rabiat och trotsig över, inte bara när det gäller hösten och mörkret, är när det ständigt gnälls om saker det inte går att påverka. Som mörkret. Det slutar liksom inte vara mörkt för att man går omkring och stör sig på att det är mörkt… Lite som ett citat från Dalai Lama som jag ofta brukar tänka på när saker känns jobbigt:

If a problem is fixable, if a situation is such that you can do something about it, then there is no need to worry. if it’s not fixable, then there is no help in worrying. There is no benefit in worrying whatsoever.

Det är liksom inte värt att lägga energi på saker man ändå inte kan påverka. Lider man av riktiga problem av mörkret och faktiskt blir deprimerad eller sjuk på annat sätt av höst och mörker, då är det ju såklart en helt annan sak, för då behöver man ju faktiskt göra något åt det och få så mycket hjälp det går. Men för oss andra, så handlar det ju mer om att göra det bästa av situationen. Så här gör jag för att faktiskt inte lida av mörkret och rusket:

Se det positiva och mysiga med mörkret

Ja, det kanske är jobbigt att det är mörkt. Det kanske är läskigt att springa på kvällstid i mörkret för att man är rädd för vildsvin. Man är tröttare och man kan kanske inte sitta ute länge på kvällarna. Men det blir inte bättre för att man fokuserar på hur mörkt och trist och tråkigt det är. Kanske finns det bra grejer också?! Som att det blir mysigt att tända ljus och dricka varm choklad. Krypa upp i soffan med en filt och en gosig tröja. Se på film eller läsa en bok. Så här års har man ju liksom hur mycket ursäkter som helst att sänka tempot, mysa och ta det lugnare. Eller helt enkelt tänka att det är ju tur att det i alla fall bara finns en november varje år, om man nu ogillar den.

Mysljus

Klä dig rätt

Jag förknippar november ganska mycket med regn och rusk och slask och blåst. Men det är stor skillnad på hur man upplever det om man har på sig rätt kläder. Häromdagen när jag skulle lunchpromenera och insåg att det spöregnade var jag inte alls sugen. Med klackar och en alldeles för tunn jacka och för fåfäng att ha mössa när jag fixat håret kände jag lång väg hur jag skulle frysa resten av dagen om jag gick ut. Så jag jobbade på lunchen istället.

Men dagen efter när det regnade snöslask på tvärs var det ändå supermysigt att komma ut på en lång promenad, eftersom jag var hemma och kunde sätta på mig både mössa, mysiga tjockjackan, rejäla vantar och vattentäta skor. Faktiskt bara skönt att komma ut, få röra p mig och få luft. Utan att frysa alls.

#Utonjutnovember

Det allra bästa sättet att hantera mörkret och rusket är nog ändå att ta sig ut och få frisk luft och röra på sig. Det ökar välbefinnandet, syresätter hjärnan så vi blir piggare och gladare. Varför inte hänga på Annies utmaning #utonjutnovember? Sätta som mål att komma ut varje dag och röra på sig och få energi av det?

Malin tipsar också om hur man kan hålla igång träningen i mörkret, och Erika tipsar om bl a D-vitamin och avslappning.

I övrigt har Ida riktigt roliga tips för hur man kan hantera mörkret, och jag håller med om de flesta av dem! Vem överlever utan morgonkaffe, liksom? Helena passar också på att sova extra under den mörka säsongen, vilket jag också brukar försöka med. När det inte är småtroll som kommer på att de vill leka varannan timme natten igenom förstås… Men då är ju ändå det där kaffet väldigt bra att ha!

0

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply
    Trail & Inspiration
    4 november, 2016 at 10:59

    Håller med om det där med att folk gnäller jäkligt mycket. (Det gör jag kanske själv ibland..?) Men just det här med snön som kom idag.
    Hela FB exploderade med ”Neeeej, inte snö!”
    Nähä? Men gå ut och blås på den med hårfönen, så den smälter då?? Eller tänk på något annat roligt istället… 😛

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      21 november, 2016 at 10:00

      Hehe, typ så! Fast jag vet ju att det finns de som blir sjuka på riktigt av mörkret. Men det är ju långt ifrån alla. Lite som att om man har en liten svacka måste man direkt gå till terapeut, eller skilja sig, eller få en diagnos. Istället för att acceptera att livet faktiskt går upp och ner. Förutsatt som sagt att man inte ÄR sjuk.

  • Reply
    Kari
    4 november, 2016 at 11:46

    Jag är en så där jobbigt klämkäck människa som gillar väder och årstider, också de som är lite mindre trevliga. Det finns en charm i oväder, både om man är ute och upplever det och om man sitter hemma och myser. Som du säger är hösten helt klart en tid för att sänka tempot lite grann och kanske lägga lite extra tid på att laga höstig-mat som grytor och gratänger istället.

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      21 november, 2016 at 10:02

      Ja, fast varför ska man egentligen uppfattas som klämkäck för att man gör det? Och inte följer strömmen och bara gillar sol och värme?

  • Reply
    Katta - Bucketlife
    6 november, 2016 at 15:39

    Jag älskar att vara ute i väder och vind – det liksom känns mer då! Men jag älskar iofs ljumma sommarkvällar och enkelheten i det också.
    Vad gäller mörkret så uppskattar jag verkligen det du skriver – en årstid att kura i och vila upp själ & kropp. Samtidigt har jag märkt av höstdepp mer och mer de senaste åren. Som om all energi försvinner, särskilt de långa, gråa perioderna där inga nyanser finns.
    Nu börjar det vända och jag ser fram emot att kura några månader till. Kul att vi är fler 🙂

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      21 november, 2016 at 10:03

      Ja, det är lite det som är grejen för mig också. Att alla väder liksom har sin charm, och vissa känns mer än andra.

  • Reply
    Ingmarie
    7 november, 2016 at 21:52

    D-vitamin är min räddning. Innan jag fattade att jag behövde det led jag verkligen av mörkret. det är inte helt enkelt att ta sig i kragen när man inte har någon krage att rycka upp sig i… (Till mitt försvar får jag väl säga att jag orkade inte ens gnälla… 😉 )
    jag tror också att vi både ska och behöver ta det lite easy nu. Följa naturens rytm i stället för att gå emot den. Helt kan vi väl inte gå i ide men tagga ner kan vi. Om vi vill. 🙂

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      21 november, 2016 at 10:06

      Nä precis. Om man verkligen lider av det är det ju inte alls kul. Tur att du kom på att D-vitamin hjälpte!

    Leave a Reply