Browsing Tag

Vardagsbetraktelser

Övrigt

Påskveckan i korthet

För första gången på flera dagar känner jag att jag har någon slags energi att skriva. Det händer saker hela tiden så det finns egentligen hur mycket som helst att skriva om, men energin och tiden att skriva något vettigt om det har liksom uteblivit. Så jag tar och sammanfattar veckan så här:

Veckans…

…lättnad: har jag ju redan skrivit om. Puh!

…upptäckt: Podden Health for Wealth. Eller, egentligen har jag upptäckt den för länge sedan men inte tagit mig tid att börja lyssna. Efter två avsnitt är jag fast och får supermycket bra input till mitt vanliga jobb.

…resa: Långfredagstrippen tur och retur till mina föräldrar. Med stor-Trollet på sin första tågresa (som blev tåg-buss-tåg och tåg-tåg), så det var ett äventyr genom en snart fyraårings ögon. Vi fick med oss ett par rulltrappor, snurrdörrar, hissar och många sköna kommentarer också. Så himla mysig dag med den där störtsköna tjejen jag inte så ofta får möjlighet att umgås med på tu man hand en hel dag.

Train view
…utflykt: till svärmor på påskdagen. Lite påskmat, lite lekparksbus. En ganska lång promenad och en sömnig hemfärd.

snow and sun

Det snöade lappvantar och var solsken samtidigt!

Vadstena
…överraskning: snön som lade sig i decimetertjockt lager. Så här mycket vinter har vi inte haft på hela vintern! Någon frågade på instagram om jag åkte skidor, men nej, de har fått stanna i garaget. Pulkorna har däremot rastats flera gånger.

snowy forest road

snowy trees

snowy tree
…gäspning: vet inte vilken jag ska välja. Efter gräsänkeveckan förra veckan och tre sömnlösa nätter med febrig, ledsen Liten, så gäspas det konstant. Men i natt fick jag sova nästan åtta timmar med bara ett avbrott, tjoho!

…träning: hmm… räknas yoga?

…motion: den har däremot varit som vanligt. Många kilometrar blir det på en vecka!

🐣 Glad Påsk passar jag på att önska också, även om det nästan blir i efterskott! 🐥

Övrigt

Lite andrum igen

Igår var jag på Hematologiska kliniken. Det där stället som får mig att må illa bara jag tänker på det. Det var dags för kontroll efter Hodgkins. De där kontrollerna som ska göras var tredje månad första året efter behandling. Men som det nu var fyra månader sedan jag gjorde sist. 

Så i en månad har jag gått och våndats. Klämt och känt överallt och varit allmänt hypokondrisk. För jag var ju mentalt inställd på kontroll i mars. Men ingen kallelse kom. Jag ringde till slut och frågade. De låg nog bara lite efter i planeringen. Peanuts för dem. Utdragen psykisk terror för mig. För oavsett var cancern satt, så sätter den sig förr eller senare i huvudet, som kuratorn sa…

Det ät just därför jag avskyr det där stället. För att de inte vill förstå att det som är vardag för dem handlar om något som har stor inverkan på livet för mig. Även om jag veeeet att prognosen är jättegod, så är det liksom inte bara att slå bort tankarna på återfall. När man kanske har lite ont i magen. Eller känner sig stel nånstans. Eller snörvlar lite. Eller svettas lite. 

Så när jag dessutom fick vänta nästan 20 min efter utsatt tid snurrade tankarna i superduperfart. Kanske förbereder han nästa avgrundsbehandling? Eller vet han inte hur han ska lägga fram det?! Hur illa är det? Varför får jag vänta?


Som tur var, så gick det bra. Inte ett ord om att jag fått vänta. Men det gick bra. Nu har jag också fått lite mer information om vissa saker och tydligare besked om när nästa kontroll blir. Det blir andrum över sommaren som det ser ut. Och lite uppmuntrande / skrämmande ord från läkaren fick jag på köpet: Det är inte jag som kommer upptäcka ett återfall, det är du!

Jaha, tack för det, hälsar hypokondrikern! Och fortsätter träna för en Nattvasa, en pånyttfödd löparkarriär och en aktiv vardag…

Övrigt

En morgonlista

Eftersom jag alltid varit morgonpigg, men lyckats få ännu mer morgonpigga barn, så måste jag självklart ha en morgonlista!

När går du upp?
När barnen vaknar. Den här veckan har jag (tack vare den ljuvliga sommartiden!) fått väcka dem 6.45 för att hinna till dagis. Efter att vi försov oss till 7.20 i måndags… Men oftast mellan 5.45 och 6.30 nånstans, i normalfallet.

Vad är det första du gör varje morgon?
Dricker ett glas vatten som jag har stående vid sängen. Är alltid supertörstig när jag vaknar.

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?
Ganska lång, eftersom det ska bytas blöjor, borstas småtänder, kammas och flätas etc. Men på egen hand typ noll minuter. Borstar tänder, blöter håret och har på sin höjd på lite mascara.

Är frukost viktig?
Överlever inte utan. Hela familjen är superhungriga på morgonen så det kan vara rätt tjurigt ibland innan energinivåerna stigit lite.

Vad äter du till frukost?
Havregrynsgröt med blåbär, aprikos, pumpafrön, kokosolja och mandelmjölk eller vanlig mjölk. Ett ägg, kaffe och ibland en macka. D-vitamin.

Är du morgontrött?
Inte alls.

Vad har du för alarm?
Två morgonpigga barn.

Hur ser en perfekt morgon ut?
Det är de lättväckta småtrollen som styr här. Men om jag fick önska skulle jag lyckas smyga upp innan dem och yoga och meditera en stund alldeles för mig själv. Det har hänt typ en gång… Sedan frukost tillsammans på altanen.

Vad är det bästa med morgonen?
Att man får ha världen lite för sig själv en stund. För så tidigt som oss är det inte många som är uppe. Ofta kan jag gå en promenad i skogen när morgonsolen tittar fram, utan att se en enda människa. Tystnaden, lugnet, förväntan.

Hur går du helst klädd på morgonen?
Yogatights eller mysbyxor och ett linne eller t-shirt. Barfota så fötterna får vakna till liv.

Övrigt

Jag skulle aldrig…

Listor är rätt roliga ibland, om inte annat för att man kan få mycket sagt om sig själv utan att egentligen rapa upp så mycket fakta. Den här cirkulerade för ett tag sedan hos bl. a Malin, Sara och Katta (minns inte om jag sett den på fler ställen). Här kommer i alla fall min version, om någon skulle vara nyfiken…

Jag skulle aldrig…

Äta? Jag har testat rätt mycket mer eller mindre konstiga saker genom åren, så är nog svårt att säga. Men saker som är slemmiga och broskiga har jag svårt för. Som ostron. Eller tungor och sånt.

Dricka? Gin-och-tonic, för det får jag sådan fruktansvärd halsbränna av. Släktdrag… Mjölk, av hänsyn till omgivningen (jag är laktosintolerant).

Skoja om? Alltså, i rätt sammanhang är det ju ganska mycket man kan skoja om. Men ondskefulla saker eller saker som folk mår dåligt av, nä…

Ha på kroppen? På eller i? Kläder eller krämer? Definitionsfråga ju. Jag är jättepetig när det gäller hudvård, så där är det mycket jag aldrig skulle ha på kroppen. Tvivlar också på att jag nånsin skulle sätta på mig nätstrumpor (igen). Eller lackkjol.

Vilja uppleva? Att det händer mina barn något. Eller att jag får ett Hodgkins-återfall.

Kunna arbeta med? Sådant som är etiskt eller moraliskt ohållbart. Eller sådant som är så monotont att jag dör uttråkningsdöden.

Säja nej till? Jag är faktiskt alldeles för dålig på att säga nej så jag får väl svara ”det mesta”. Men om jag verkligen skulle behöva välja, så kanske spännande frilansuppdrag, eller en resa till Kanada eller Nya Zeeland. Eller ett jobb i Norge eller Jämtland. Eller roliga utmaningar. Sa jag att jag har svårt att säga nej?

Googla? Barnporr eller andra former av hemskheter och utnyttjanden.

Göra offentligt? Det är nog ganska mycket. Jag är rätt privat av mig på många sätt. Fast på många sätt är jag ju samtidigt rätt orädd och skulle nog kunna göra rätt mycket offentligt om någon utmanade mig.

Blogga om? Personer i min närhet som inte har gått med på att bli bloggade om.

jag skulle aldrig

Vad hittar man alltid/ofta…

På ditt skrivbord? Har inget skrivbord hemma. På jobbet är det clean desk som gäller. Så där är det tomt, när jag kommer och går. Förutom en skärm och ett tangentbord. Däremellan ser man ofta ett block, en dator, en kaffekopp, två mobiler, en vattenflaska och några pennor på det. Och min kalender, är fortfarande old school och kör med pappersvariant.

Under din säng? Damm? Eller nån napp eller annan leksak nån gång ibland.

I din jackficka? Nycklar, garageöppnare, snorpapper, reflex och en mobil.

Bakom din kylskåpsdörr? Bakom? Eller i? Bakom finns inte mycket, men i desto mer. Ingefära, vitlök, soya, ketchup, citron och lime, såser och fonder, matlagningsvin och kaviar och mjukost. Tomatpuré och senap också när jag tänker efter.

Vid sidan av ditt handfat? Babyolja, hand- och kroppskräm. Ibland nässpray och plåster.

Högst upp i din bokhylla? Vilken av dem? Ovanpå finns foton, och ibland annan bråte. Annars en hel massa böcker såklart. Av alla möjliga slag.

Längst ner i din tvättkorg? Botten. Ser den flera gånger i veckan.

Framför näsan på dej? Min AjFån. Eller ett eller två barn.

I dina tankar? Förändring och förbättring. Ständigt i bakhuvudet.

Övrigt

Ett Foto I Timmen från Östgötaslätten till Dalafjällen

Idag bjuder jag på en variant av ”en vanlig dag hos Lite Längre”. Fast idag är ingen vanlig dag. För vi har åkt på semester. Är hur skönt som helst att komma iväg till lite riktig snö så kanske jag kan få nån slags känsla av att det faktiskt har varit vinter… Ett Foto I Timmen – EFIT – får ni här. 


07.02. Frukostkaoset nästan avklarat. Packlistan skymtar och ägget ännu ej uppätet.


08.03. Underhåller rastlösa barn medan sambon trycker in det sista i bilen. Det ena barnet hade för övrigt feber i natt. Timing! Men mår bättre nu.


08.20 Asch, bonusbild precis efter att vi kommit iväg och lämnat snöstormen hemma. Liiite måste man ju faktiskt kolla på Vasaloppet. SVT play…


09.02. Tillfälligt lugn i den fullstoppade bilen. Lillan har somnat. Vi kollar på Bamse i nån minut. Värsta illamåendet efter filmroddande och sjungande på kurviga vägar har lagt sig.


10.01. På väg igen efter ett svinkallt fikastopp utanför Örebro. Trycker en macka, blir av med känseln i fingrarna och kollar mellantider i Vasaloppet. En kollega beräknas åka på 4.37. Det är starkt!


11.06. Vi stannar för lunch i Prästbäcken. Här finns hamböjare mä pommfrittisar. Å lillan ger oss ett mysigt bajsblöjsbyte på en toa utan varmvatten och skötbord. Men det är snö på backen och minusgrader!


12.03. Åter inålad i bilen och film på. Alfons Åberg den här gången. Halvvägs nu!


13.01. Nu är det vinter på riktigt utanför! Till och med snö på träden ju. Jag har träsmak i röven och bägge ungarna sover. Kommer bli en intressant läggning ikväll… Men förhoppningsvis får jag möjlighet att sträcka ut ryggen ikväll med lite yoga… Läser också Helenas race report från Nattvasan och blir tårögd, får gåshud och är om möjligt ännu mer sugen på att åka nästa år!


14.00. Fikastopp på en mack i Malung full med toanödiga Stockholmare. Framtidsfabriken rakt över gatan. Det börjar lukta skidåkning nu.


15.03. Asch, nu får det bli en selfie från den överbelamrade bilen.


16.01. Framme vid nyckelutlämningen i Tandådalen. Exalterade föräldrar försökte få treåringen att förstå det mäktiga med Vasaloppsstarten. Hon frågade uttråkat: Ska vi åka upp för den där backen så vi är framme snart?


17.00. Utsikt från stugan. Fjällkänslan har infunnit sig och magarna är fyllda med mat. Snöskotern bakom knuten får nog vila i frid tills den smält fram i vår.


18.02. Försöker bädda en dubbelsäng och en spjälsäng utan madrass med ett bäddset. Det går sådär… Men löser sig till slut, som det mesta.


19.05. Ettåringen har somnat… 


20.04. Lugnt! Varm mjölk och långkalsonger har lyckats värma upp mig igen. Börjar bli sådär skönt fjällsömnig och ser fram emot en händelserik dag imorgon…

Tankar

Februarisummering och marstankar

Tiden går så himla fort just nu så jag känner att jag måste stanna och tänka efter lite. För februari var på många sätt en helt upp och ner månad. Upp tack vare allt firande, av bloggen och bebis som inte längre är bebis, Nutellans dag och den fina vardagen såklart. Inte minst skidåkningen, som faktiskt fått väldigt mycket mer utrymme än jag trodde. Jag har ju till och med vinglat runt på skejtskidor, och faktiskt även köpt mig ett par egna som ännu inte är invigda.

Ner-delen är betydligt djupare. Sorgliga, tragiska saker som hänt, och som gjort att hypokondrikern i mig fått nytt liv. Som väckt nojor och hjärnspöken och nergrävda känslor som behövde bearbetas. Men jag tror faktiskt jag är ute på andra sidan nu. Tack vare att jag faktiskt är rätt bra på att vara min egen mentala coach. Och tack vare yoga.

marstankar

Det VAR faktiskt lite snö i februari. Några dagar…

Men nu är det mars och nya roligheter. Om träningen i februari i princip bestod av yoga och skidåkning, så är planen att den i mars ska kompletteras med styrketräning för framförallt ben. Överkroppen får så mycket utmaningar hela dagarna, så den behöver snarare vila på kvällarna…

Något jag också behöver träna på är att göra ingenting. Hjärnan går på högvarv för tillfället, och trots att jag försöker skala bort, så ploppar det ändå upp idéer, saker jag vill göra eller tycker att jag borde.

Nästa vecka ska jag försöka göra mer inget. Eller i alla fall koppla bort. Då har vi semester. På riktigt, har vi tänkt.

I övrigt kommer mars bjuda både på nervositet (dags för kvartalskontroll på Hodgkins) och roligheter. Och mycket vardag förstås. En för tillfället rätt mysig sådan, om än ganska tröttande.

Vad hittar du på i mars?

Övrigt

Solsken, skidåkning och de där smoothiesarna

Jag borde väl egentligen börja vänja mig någon gång, men gör nog ändå inte det. För det går verkligen upp och ner i tillvaron här. Kanske för att jag numera tillåter mig att känna både upp och ner…

I början av veckan var det några helt makalösa vinterdagar med sol på snö sådär så man blev riktigt bländad. Ni som följer mig på instagram fick se lite av det, även om jag åtminstone vissa dagar i veckan nog säkrast ses som en envist vagnsvaggande skugga i en lekpark.


Idag var det också en riktig solskensdag trots att vädret var grått. Förvånad väcktes jag av tjejerna 06.45. Det är supersovmorgon i den här familjen! Så vi hade försovit oss men var läskigt pigga och alla var glada. Bebisen har varit en solstråle hela dagen sedan. Sådär så man anar ugglor i mossen nästan…

Skidåkningen, däremot, känns inte riktigt lika solskensaktig för tillfället. Körde en sväng igår vid 19.30-tiden och det var dåligt glid, motvind och allmänt segt. Förvisso verkade det mest vara Vasaloppsåkare omkring mig, och de börjar ju komma i form nu, så jag ska kanske inte jämföra mig med dem. Men jag blir fortfarande sur och irriterad när jag blir omåkt, trots att jag vet att jag både har en tung ryggsäck som försvårar, och att man kanske inte ska förvänta sig stordåd sent på kvällen efter minst sagt aktiva och ibland rätt slitsamma dagar med kidsen…

Fast jag är på något sätt glad ändå, för varje gång jag faktiskt kan ägna mig åt en av mina favoritsysslor. Det är ju liksom ingen självklarhet. Varken för mig personligen, eller att det faktiskt finns spår. Men nu går snökanonerna dygnet runt och till och med den sista biten ska snart öppna.

Snökanon in action i bakgrunden

Smoothiesarna då? De som utlovades i slutet av månaden. De kommer idag istället, pga lite omkastningar i planering. Så idag hittar ni mina tips om mumsiga och mättande smoothies hos Bloggar om Hälsa.

smoothie
Vill ni ha fler smoothie-tips? Det är ju trots allt ett supersmidigt mellanmål. Jag dricker det ibland i bilen på väg hem från jobbet… Mellanmål on the go, liksom. Här finns hur som helst lite fler godingar:

Min smoothiefavorit och några till

En sommarsmoothie

Exotisk smoothie

Tankar

Omskakad men flytande

Idag hade jag tänkt skriva lite om smoothies här på bloggen. Dela med mig av mumsiga recept typ. Jag skulle förbereda häromdagen. Men så inträffade det några saker som gjorde att smoothies inte känns särskilt viktigt eller relevant. Tragiska, faktiskt hjärtskärande saker. Som skakade om mig riktigt rejält. Mer än vad man kanske kan tycka är rimligt med tanke på vad som hänt och hur jag själv påverkas av det, men nu tror jag ändå att jag fattar varför jag reagerade så starkt.

Det är ju liksom det där med att ha lätt till känslor och tårar överlag. Men sedan är det nog mest av allt tanken på att det kunde ha varit jag. I alla de fall som inträffade. Och det hade varit typ det allra värsta som skulle kunna hända. I kvadrat, om man säger så. Så det bubblade upp en massa obearbetat som jag tydligen inte tillåtit mig, eller klarat av, att känna tidigare. När jag själv var mitt i det där med att inte veta om jag skulle vakna nästa dag.

Min kurator uttryckte det så himla bra en gång när jag inte riktigt kände igen mig själv efter att behandlingarna precis avslutats förra sommaren. Att känslor och tankar är precis som badbollar. Tillåter man sig att tänka och känna dem så klingar de av och flyter ganska lugnt på ytan. Men om man tycker de är jobbiga och försöker trycka ner dem under ytan så riskerar man att tappa taget och så far de upp med ett våldsamt studsande, precis som när man försöker hålla en badboll under ytan.

omskakad men flytande

Bildkälla: freeimages.com

Samtidigt tror jag också att kroppen har ett ganska finurligt försvar, som gör att vissa saker inte tillåts att bli uppsläppta förrän man är stark nog att hantera det. Och då får man liksom ta att reaktionen kanske blir lite kraftigare…

Nu har jag i alla fall släppt upp just den här badbollen till ytan, med allt vad det innebar, och den flyter ganska lugnt igen. Det krävdes en rejäl omskakning för att jag skulle släppa upp den tydligen. Om det ligger fler och lurar under ytan vet jag däremot inte, det är liksom det som är det osäkra med dem. Att man inte ens vet själv vad som triggar att det helt plötsligt kommer en boll farande… Men när de flyter på ytan igen, så lägger sig lättnaden och bagaget blir mindre tungt att bära.

Smoothiesarna då? De kommer i slutet av månaden. Om inget oförutsett inträffar…

Träning

Träningsvärk utan träning

Eftersom den glassiga pappaledigheten än så länge inte varit glassig alls utan mest snorig, så lyser träningen just nu med sin frånvaro.

Hade jag varit i form för att träna, så hade jag, så här i januari, velat åka skidor. Men skidspåren är inte heller i någon toppform. I alla fall inte de natursnöspår vi spanade på idag…


Så man skulle kunna tro att jag mest såsar runt och blir allmänt mer otränad än jag redan är. Men trots att jag inte lyft ett endaste lillfinger för att träna på två veckor, så har jag träningsvärk både här och där. 17kg 3-åring och 10kg bebis ska fraktas hit och dit. Vagnar ska lyftas. Saker ska fixas med bebis på armen eller höften. Trött treåring tycker trög vagn verkar vettigt. Ännu tröttare mamma baxar upp hela ekipaget uppför diverse backar…

Klart som korvspad att man får träningsvärk utan träning. I skuldror, axlar och delvis mage och armar. De där musklerna som behövs för skidåkning. Kanske lika bra att skidspåren är ur form… Tills den här trötta mamman byggt upp vardagsfysiken ordentligt igen.

Övrigt

Ny vecka – nya tag

Om man ska uttrycka sig milt, så blev den där första pappaveckan inte riktigt så där glassig som man skulle kunnat hoppas… Utan simultanförmågan fick bekänna färg, tålamodet likaså och inte minst immunförsvaret. Mina bihålor ber fortfarande om nåd, men jag ser ljuset på andra sidan och hoppas att vi snart är på banan igen. Även om jag anar att det inte kommer gå så många dagar eller veckor innan nästa bacill har oss i sitt grepp.

nya tag
Men imorgon är det ny vecka, och jag tar nya tag. Jag förväntar mig faktiskt varken glass eller glassighet, men hoppas på förbättring jämfört med förra veckan. Kanske rentav ett yogapass eller två. Skojiga artiklar att läsa och ännu skojigare artiklar att skriva. Hade jag obegränsat med tid skulle jag nog kunna skriva precis hur mycket som helst, tror jag.

Men nu har jag inte det, och prioriterar andra saker högre. Typ livet, barnen och hälsan. Kanske sömn också. Eller, sömn kommer faktiskt väldigt högt upp på listan! För att fixa de andra grejerna. Men nya tag med skrivandet också, hoppas jag. Även här och inte bara på andra håll.