Idag hade jag tänkt skriva lite om smoothies här på bloggen. Dela med mig av mumsiga recept typ. Jag skulle förbereda häromdagen. Men så inträffade det några saker som gjorde att smoothies inte känns särskilt viktigt eller relevant. Tragiska, faktiskt hjärtskärande saker. Som skakade om mig riktigt rejält. Mer än vad man kanske kan tycka är rimligt med tanke på vad som hänt och hur jag själv påverkas av det, men nu tror jag ändå att jag fattar varför jag reagerade så starkt.
Det är ju liksom det där med att ha lätt till känslor och tårar överlag. Men sedan är det nog mest av allt tanken på att det kunde ha varit jag. I alla de fall som inträffade. Och det hade varit typ det allra värsta som skulle kunna hända. I kvadrat, om man säger så. Så det bubblade upp en massa obearbetat som jag tydligen inte tillåtit mig, eller klarat av, att känna tidigare. När jag själv var mitt i det där med att inte veta om jag skulle vakna nästa dag.
Min kurator uttryckte det så himla bra en gång när jag inte riktigt kände igen mig själv efter att behandlingarna precis avslutats förra sommaren. Att känslor och tankar är precis som badbollar. Tillåter man sig att tänka och känna dem så klingar de av och flyter ganska lugnt på ytan. Men om man tycker de är jobbiga och försöker trycka ner dem under ytan så riskerar man att tappa taget och så far de upp med ett våldsamt studsande, precis som när man försöker hålla en badboll under ytan.
Samtidigt tror jag också att kroppen har ett ganska finurligt försvar, som gör att vissa saker inte tillåts att bli uppsläppta förrän man är stark nog att hantera det. Och då får man liksom ta att reaktionen kanske blir lite kraftigare…
Nu har jag i alla fall släppt upp just den här badbollen till ytan, med allt vad det innebar, och den flyter ganska lugnt igen. Det krävdes en rejäl omskakning för att jag skulle släppa upp den tydligen. Om det ligger fler och lurar under ytan vet jag däremot inte, det är liksom det som är det osäkra med dem. Att man inte ens vet själv vad som triggar att det helt plötsligt kommer en boll farande… Men när de flyter på ytan igen, så lägger sig lättnaden och bagaget blir mindre tungt att bära.
Smoothiesarna då? De kommer i slutet av månaden. Om inget oförutsett inträffar…
Vilken otroligt bra beskrivning det där med badbollarna. Känner igen det från tidigare erfarenheter. Ta hand om dig. Tänkt på dig i veckan <3
Tack Erika! Ja, jag gillar den där liknelsen!
Håller med, det var verkligen en bra liknelse. Hoppas på mindre omskakande dagar framöver.
Det hoppas jag också! 2017 får ta och skärpa sig.
Badbollarna, helt klart bästa beskrivningen jag någonsin hört. Förstår helt innebörden. Och beklagar djupt det som hänt också. Fina du. var rädd om dig. kramar
Hehe, ja visst är den bra! Tack för omtanken, fina du. Kram!
Mycket logisk förklaring, det där med badbollarna.
Och tror, som du säger, att kroppen är så smart att man inte ”får” hantera det förrän man är mer beredd.
Massor av kramar! <3
Det verkar sannerligen så. När man själv tror att man bearbetat och så plötsligt bubblar det upp saker man inte visste om.
Kramar till dig. Hoppas att du snart hittar tillbaka till dagarna då smoothies kan kännas viktiga i livet!
Tack! Det hoppas jag med! Kram tillbaka!
Säger som alla, galet bra liknelse. Och jag tror också som du. I alla fall till viss del. Om man trycker ner de där bollarna allt för länge så tror jag kraften att klara dem när de exploderar upp minskar. Om man inte ens tillåter dem komma upp tror jag det kan bli riktigt illa. Glad över att du fick upp en som numera guppar lugnt!
Ja, det tror jag också. Det svåra är nog ibland att veta att man har de där undertryckta bollarna som skulle behöva komma till ytan.