Browsing Category

Övrigt

Övrigt

Förändringens vindar

Som jag skrev häromdagen är det mycket surr i huvudet just nu. Det är en hel del på gång. Förändringens vindar blåser helt enkelt. På flera olika håll i livet. Jag behöver det. Har inom vissa områden längtat efter det länge. Inom andra är det fortfarande en bra bit kvar innan jag är där jag vill vara.

På sätt och vis är jag både beslutsam och velig. Man vet ju liksom vad man har men inte vad man får. Om man tar klivet över staketet till andra sidan. Om gräset är grönare där, när förändringen är gjort.

gärdsgård
Hela det här året har ju på sätt och vis varit kantad av förändring. Ta bara en sån sak som att jag blev av med ett halvt organ för en vecka sedan. Förvisso ett ganska litet, men ändå. Kroppen behöver ställa om sig och besluta sig för om den klarar sig med bara en halva, eller om den behöver hjälp på traven.

Varenda cell i min kropp har fått visa vad den går för, för att överleva cellgifter och strålning. Det som är kvar är det som är starkt och livskraftigt. Åtminstone väljer jag att se det så. För jag vet inte riktigt var alla vägar slutar.

en väg mot förändring

Jag prioriterar annorlunda nu också, än vad jag gjorde för bara ett år sedan. På gott och ont. Mest gott, hoppas jag. Förändring har aldrig känts främmande för mig, men nu är jag mer förändringsbenägen än någonsin. Det har liksom blivit så tydligt vad som behövs för att jag ska kunna befinna mig där jag vill. Även om det kanske inte alltid går så fort som jag vill.

En sak som behövt förändring ganska länge (jag skrev om det redan i vintras) är utseendet på den här bloggen. Nu äntligen har det fått sig en uppryckning och börjar så sakteliga förändras till något som jag är mer nöjd med, även om det inte är klart ännu. Jag tar det steg för steg, lite i taget. I sann LiteLängre-anda, typ.

Just bloggen är faktiskt ett helt fantastiskt sätt att följa sin egen förändring på. Hur tankar, värderingar, träningsmönster och -former förändras. Matvanor och alldagligheter byts ut de med. Den är faktiskt också en stor del i att jag tagit tag i en del andra förändringar också. För genom skrivandet kommer jag fram till en hel del inte alls tokiga saker faktiskt. Förhoppningsvis snart lite mer konkreta saker än det här allmänna kvällssvamlandet…

Förändringens vindar, hörni! Bra grejer, det!

Övrigt

En annorlunda vardag

Hela det här året har ju hittills varit ganska annorlunda på många sätt. Hur många familjer i Sverige där båda vuxna har heltidsjobb går t ex hemma bägge två de första 7,5 månaderna av en bebis liv?

Imorgon är tanken att min vardag fortsätter att vara annorlunda, fast på ett lite annat sätt. Jag ska börja jobba igen. Förvisso bara deltid eftersom jag fortfarande är sjukskriven på deltid, men ändå. Hur många mödrar i Sverige börjar jobba igen när bebis inte ens är åtta månader? Av dem som har heltidsjobb som anställd…

Jag har redan fått en del kommentarer om det, vilket i sig säger en del om normerna kring föräldraledighet, men nu var det inte det jag skulle skriva om, i alla fall inte idag.

Utan om vardagen som väntar. Som också den kommer se lite annorlunda ut. Jag har inte helt vant mig vid tanken att inte när som helst kunna gosa med världens gladaste, mest viljestarka bebis. Eller inte kunna ha filosofiska diskussioner med en väldigt omtänksam, grubblande och bestämd treåring.

Inte heller har jag helt accepterat att min dagliga utomhusdos kommer sjunka drastiskt och att jag inte längre kommer kunna strössla bloggen med promenadbilder.

Men å andra sidan behöver jag testa mig själv lite. Se hur landet ligger rent orkesmässigt. Om min chemobrain klarar av vuxendiskussioner och sifferklurigheter.

Jag behöver få träffa den så kallade vanliga vardagen igen. Köra bil, klä mig i annat än det mest bekväma och praktiska. Fixa håret och glömma matlådan. Snacka strunt vid fikabordet och få vara något annat än mamma och cancerpatient. Tänka på annat än dagisförkylningar och få annat i huvudet än oro och dåligt samvete.

Vi får se hur det går och hur länge det varar…

Övrigt

10 råvaror jag alltid har hemma

Att ta sig en titt i någons kylskåp/frys/skafferi kan vara ganska intressant. Dels för att man får lite nya infallsvinklar och tips till sitt eget, men också för att det säger lite om vad som ligger i fokus hos den personen. Så den här veckan bjuder Bloggar om Hälsa in till en titt i våra gömmor. Hos Annika finns t ex många av de saker även jag nästan jämt har hemma. Ida avslöjar vad hon alltid har i sin frys.

I min lista valde jag att bara ta med råvaror. För jag gillar att veta vad jag stoppar i mig och laga själv utifrån det jag har. Jag har dessutom bara tagit med sådant som ofta fungerar som nödraketer hemma hos oss, dvs som funkar utmärkt när hungern slår till med full kraft men maten inte är klar. Men självklart finns det även andra saker som väldigt ofta finns hemma i skåpen, både råvaror och produkter. Pasta t ex. Flingor också. Russin, choklad och kaffe med (vem överlever utan kaffe?!). Fisk, kyckling och köttfärs bunkras ganska frekvent också. Liksom bönor, krossade tomater och kokosmjölk. Faktum är att om vi blev tvungna skulle vi nog kunna leva rätt länge bara på sådant som redan finns i skåpen… Ganska sjukt egentligen, men samtidigt skönt på något vis, att inte alltid behöva åka iväg och handla. Här är min lista:

  1. Ägg: Äts av alla i familjen som är tillräckligt gamla för att få äta dem. I princip varje dag. Kan ju användas till så mycket också. Om man har idétorka kan man ju t ex alltid slänga ihop en äggröra i brist på annat… Ett kokt ägg släcker mellanmålshungern riktigt bra!
  2. Avokado: Tycker verkligen det är världens godaste grej! Det går att använda i så mycket också. I sallader, i smoothies, som huvudingrediens i chokladmousse eller tårta, på mackan, som den är. Synd bara att det är så himla svårt att hitta den perfekt mogna avokadon och att man ofta får slänga typ hälften av de man köper för att de är dåliga… Jag försökte mig på att odla ett eget avokadoträd för något år sedan för att komma runt problemet, men det gick tyvärr inte så bra. Däremot funderar jag på att se till att ha ett gäng avokado på jobbet, för att komplettera torftiga lunchsallader och sånt, efter tips från Annie.

    Avocado

    Foto: snapshot.io

  3. Nötter: Nödbränsle nummer ett här. Det är så lätt att bara slänga i sig en näve nötter när man är hungrig men inte hinner/orkar göra något vettigare just då. Äts även som godis här. Som tur är finns inga allergiker i familjen, men ofta får jag ändå ha nötterna ganska mycket för mig själv. Hasselnötter är favoriten just nu. De där rostade från Ica Gott Liv. Mmm…
  4. Bananer: Smidigt och bra. Lätt att ta med sig i väskan. Lätt att servera till hungriga barn och bebisar. Funkar också i det mesta. Som den är, i mellis-filen, mosad, i Flygande Jakob, i kakor.
  5. Potatis: Kokt, kall potatis äts som godis av vissa i familjen så det funkar också väldigt bra som nödproviant när blodsockret behöver höjas för att kunna få i sig resten av måltiden. Kan ju varieras i oändlighet dessutom!
  6. Fryst frukt och bär: Vi är storkonsumenter av framförallt blåbär och mango. Men även jordgubbar och hallon finns för det mesta hemma. Såklart äter vi färskt när det finns, men att ha ett lager i frysen har räddat många mellanmål för oss. Blåbär finns dessutom på frukostgröten/filen här varje dag.
  7. Pumpafrön: Järntillskottet nummer ett för mig. Dessutom tycker jag de är vansinnigt goda. En kvarleva från när jag bodde i Österrike och upptäckte dem på nybakt bröd.
  8. Frysta ärter: Går alltid hem som grönsak, och kan förgylla vilken måltid som helst med lite vitaminer och proteiner här. Funkar utmärkt som muta för att äta resten av maten…
  9. Rå kakao: Jag är chokladberoende men inte särskilt förtjust i socker. Då är det bra att ha kakao hemma för att kunna gegga ihop något eget när suget sätter in. Rå kakao är inte lika bitter som vanlig, så jag gillar den bättre i smaken.
  10. Rapsolja: Som fett-tillskott till bebisen. Att steka i. På salladen för extra energi. Basen i vår matlagning kan man väl säga.

Har du några särskilda råvaror du inte gärna är utan?

Övrigt

Tips om förkylning

Trots den typ varmaste hösten jag kan minnas, hittills, så börjar ändå förkylnings- och influensasäsongen närma sig. Hemska tanke… Men det är bara att bita i det sura och göra det bästa av det. Så därför tipsar Bloggar om Hälsa den här veckan om knep vid förkylning, och här är min del av det hela:

Första och viktigaste tipset: Bli inte en Alvedon-soldat! På allvar! Genom att visa lite allmän hänsyn, och faktiskt stanna hemma när vi är sjuka, så minskar risken markant för att alla andra blir sjuka, och därmed du själv, om alla visar hänsyn! Sedan jag skrev inlägget om Alvedon-soldaterna, så har jag ju själv under en period varit en sådan där infektionskänslig typ, och det gick mest ut över vår stackars dotter, som inte fick gå till dagis på drygt två månader (mer än en timme då och då när de var utomhus), eftersom det är allmänt känt att folk skickar sina sjuka barn till dagis för att de själva är så viktiga på jobbet… På vårt dagis finns två syskonpar som i princip alltid snorar rejält. Synd om både barnen själva, och de som pga dem inte kan gå dit…

Förebyggande av eländet rent generellt är ett annat tips. Så gott det nu går såklart. Bra med sömn gör underverk, men det är ju inte alltid så lätt. Jag kan t ex inte komma ihåg när jag senast sov en hel natt, det var väl sisådär 3,5 år sedan… Men genom att gå och lägga mig tidigt för att få mesta möjliga sömn så gör man ju ändå det bästa av sin situation. Bra, och tillräckligt med mat är en annan bra grej. Träning i lagom mängd, för en nertränad kropp är ju också känslig. Den där återhämtningen är ju rätt viktig den också…

Kommer man inte undan bacillerna, vilket man ju sällan gör under småbarnsåren, så brukar jag ta till lite hederliga husmorsknep om förkylning, och min favorit nuförtiden är nog att frossa i ingefära.

img_9266.jpeg

Vill du få fler tips, så kolla t ex in vad Erika har att bjuda på, eller så kommer veckans samlade tema-inlägg upp på Bloggar om Hälsas hemsida på söndag!

Övrigt

Hodgkins och håret

Det här inlägget är ett sådant jag hade velat läsa när jag fick diagnosen Hodgkins lymfom, men inte hittade. Det handlar om håret, och huruvida man tappar det vid cellgiftsbehandlingen man får mot Hodgkins. Det närmaste svaret jag kommit genom att leta på nätet är att behandlingen ger gradvis, men oftast inte totalt, håravfall. Svaren man får från sjukvården är allt ifrån ”ja, du kommer tappa håret, här får du en remiss till peruk” till ”nejnej, du kommer bara få lite tunnare hår, man absolut inte tappa allt”. Inte särskilt vägledande…

Så därför kommer här min historia om Hodgkins och håret. Vi börjar från början med bakgrunden.

För det första spelar det såklart roll hur lång behandling man ska få, just eftersom håravfallet inte är totalt vid ett och samma tillfälle utan kommer i skov ca tre veckor efter varje behandling. Jag fick relativt få behandlingar, samtidigt som jag nyligen fött barn, vilket också ofta orsakar mer eller mindre kraftigt håravfall efter några månader.

För min del, så hade jag velat veta innan hur mycket hår jag skulle tappa för att eventuellt kunna klippa av det innan jag började strö långa, mörka hårstrån omkring mig överallt. Jag har nämligen aldrig varit särskilt fäst vid någon särskild frisyr, eller vid mitt hår överhuvudtaget, och oroade mig inte för håravfallet i sig. Mitt hår växer i normala fall som ogräs, och är ganska tjockt, så jag var inte särskilt orolig för återväxten.

Jag valde dessutom att inte ens skaffa någon peruk, även om jag var hos en perukmakare för rådgivning. Peruk hade bara varit för andra, eftersom jag själv inte var rädd för eventuell skallighet. Frisörens råd var att behålla mitt egna hår så länge det gick, särskilt eftersom jag ju ”hade så mycket hår att jag kunde tappa typ två tredjedelar innan nån annan skulle märka något”. Vilket jag så här i efterhand är riktigt missnöjd med att jag litade på. Så här såg i allafall kalufsen ut precis när behandlingen påbörjades i mars i år.

innanSom utlovat började håret att rasa ganska exakt tre veckor efter första behandlingen. Och då menar jag konstant ras. Det var långa mörka hårstrån överallt. Verkligen överallt! På golv, i kläderna, i barnens blöjor, i bebisens händer. I maten, i sängen och såklart i hårborsten och i duschen. Detta trots att jag i stort sett dygnet runt hade det i tofs, och bara tvättade det en gång i veckan.

Jag försökte borsta ur det morgon och kväll för att så mycket som möjligt skulle hamna i papperskorgen istället för överallt i hela huset. Och visst hade frisören rätt; det var inte några utomstående som märkte att jag tappade hår. Men jag själv hade hellre blivit skallig direkt. För de dagliga stora tussarna överallt var ganska irriterande. Långa hårstrån behöver ju heller inte vara så många för att se ut som ganska stora tussar.

Ganska snart ville jag bara klippa av håret. Samtidigt ville jag inte slänga ut pengar på ett frisörbesök innan jag visste var det skulle sluta. Om allt ändå skulle ramla av skulle jag ju inte behöva någon frisör! Men en dryg månad efter sista behandlingen tröttnade jag. Då rasade håret fortfarande, och hade alltså gjort det i drygt två månader, och jag såg mest ut som en gammal hårdrockare.

haardrockareJag gick till samma frisör igen, eftersom han skulle vara den mest erfarne att hantera sådant här. Det ångrar jag också… Jag gick dit och gav honom uppdraget att klippa håret så kort som möjligt. För att kommande utväxt skulle se minst lustig ut och för att eventuellt kvarvarande hår skulle vara så nära i längd som utväxten som möjligt. Men frisören envisades med att det ”inte skulle se så snyggt ut” och undrade också om jag inte funderat på toupé… Bah… Jag hade ju sagt flera gånger att håravfallet i sig inte bekymrar mig (vilket tydligen är rätt ovanligt, många blir jättedeppiga av tanken på att bli skallig), och jag var ju inte precis fin i håret innan heller… Men eftersom jag hade äldsta dottern med var det inte läge för längre diskussioner, och resultatet blev nån slags intetsägande tantfrisyr.

Därefter fortsatte håret att ramla av och som värst var det nog kring slutet av juni, ca två månader efter sista behandlingen.

midsommarfrisyrUnder resten av sommaren gick jag mest omkring i keps för att inte bränns hårbotten, och fixade sällan till håret. Men det växte på ändå, och lagom till bebis skulle döpas i mitten av augusti hade jag bokat klippning igen, den här gången hos min vanliga frisör.

Dagen innan jag gick dit såg hårtestarna ut så här:

snart klippdagsNär jag satte mig hos den gamla vanliga frisören var det som att komma hem. Hon förstod direkt vad det var frågan om, och föreslog en riktigt kort frisyr just för att det skulle ge intryck av mer hår. Hon frågade om jag hade några begränsningar i hur mycket hon fick ta, men det hade jag ju inte. Äntligen fick jag bli riktigt korthårig och liksom börja om från början! Äntligen kände jag mig någorlunda som människa igen! Så otroligt skönt!

Lite kuriosa så här på slutet: jag har fortfarande kvar en del strån som överlevt cellgifterna, och de ramlar ju av då och då, precis som hår normalt gör. Ganska fascinerande att man kan se på dem när jag fick mina kurer…

cellgiftspaaverkad
Så om jag ska sammanfatta mina lärdomar, utifrån min situation:

  • Jag tappade totalt ungefär tre fjärdedelar av mitt hår, under en tremånadersperiod. Detta efter 2 kurer (4 behandlingar), så får man mer blir det förmodligen mer håravfall, om man har samma benägenhet för det som jag.
  • Jag hade väldigt mycket hår innan jag blev behandlad, och hade så här i efterhand hellre skaffat en kort frisyr från början, för att lättare hantera/städa undan det som rasar. Man är ju nästan ändå tvungen att klippa av det när det växer ut, eftersom utväxten blir så stor del, i allafall om man tappar så mycket som jag.
  • Jag hade hellre gått kvar hos min vanliga frisör, som vet att jag inte är rädd för förändringar, och som klipper som jag vill, och säger vad hon tycker. Det är ju bara hår!
Övrigt

En helt vanlig dag

Det här inlägget har jag funderat en del på hur jag ska lägga fram. Titeln på det är också titeln på veckans Bloggar om Hälsa-tema. Lätt, tänkte jag, för alla dagar ser ju rätt lika ut här hos mig. 

Sedan började jag fundera och försöka formulera. Insåg att mina dagar faktiskt är rätt oförutsägbara, även om ramarna ser ganska lika ut. Med två små barn, och mig själv på sjukskrivning, så vet man liksom aldrig hur dagen artar sig. När man som mest tror att man har saker under kontroll så brukar det bli Löjliga familjen i kvadrat, sådär så man liksom skrattar i efterhand fast redan när det händer.

Sjukskriven förresten, då ska man vila va? Hmm… När jag läser igenom dagen inser jag att det kanske inte är så konstigt att jag är trött på kvällarna. Det är ju inte många minuter av vila, eller ens sittande. Känner mig nästan lite som husmodern Maj i den där prisbelönta trilogin jag håller på och läser. Tvätta, fixa, mata, diska. Fara runt som en jag-vet-inte-vad. Oh well, #livetmedsmåbarn som det så fint heter… 

Här kommer det hur som helst: En helt vanlig dag i småbarns- och sjukskrivningsvardagen!

04.18: vaknar av att bebis ligger och sprattlar i spjälsängen, och möts av ett jätteleende när jag försöker gnugga det värsta gruset ur ögonen. Byter hennes blöja och ger henne en ordentlig flaska ersättning.

04.42: bebis har somnat igen och jag släcker lampan och slocknar direkt.

05.57: bebis är på gång igen, men jag lurar henne att sova lite längre genom att ta upp henne till min säng och somna om. Zzzz… 

06.45: vaknar av att storasyster entusiastiskt kommer infarande och vill gosa med lillasyster.

06.55: tjejerna i familjen går upp efter lite morgongos och sprattel. Pappan håller redan på att mecka frukost och langar över bebis frukostflaska. Samtidigt övertalas storasyster att ta av sig nattblöjan, klä på sig och tvätta händerna. Just den här dagen utan psykbryt. Men med kläng på lillasyster som försöker äta. Bebis avslutar flaskan med att blåsa bubblor i det som är kvar, göra pruttljud med det hon har i munnen så att alla i närheten får sig en dusch ersättning, och rullar runt till magläge, allting samtidigt.

07.18: frukostracet börjar. Bebis sitter i mitt knä och äter glatt gröt, pruttljudar ut en del av det över min gröttallrik och gör nya vändningsförsök. Jag slurpar kaffe och försöker sleva gröt utan att spilla för mycket på mig själv, bebis eller golv. Storasyster får, precis som varje morgon, ett sammanbrott när pappan tar bebisen för morgontvätt, eftersom hon VILL SITTA I PAPPAS KNÄ!! Men nöjer sig sedan med mamma, och jag lyckas få i mig gröt, ägg och kaffe med nöjd, kramig treåring i knät.

07.50: röjer köket efter frukosten, borstar tänder, kammar hår. Har jag tur får jag gå på toa ensam. 

08.11: leker lite med barnen. Bygger lego. Bär på en bebis som nu börjar bli trött, och kollar in storasysters ruggigt intressanta ugglegardiner.

08.48: går ut med bebis i vagn för att hon ska sova en stund. Hon leker tittut med sig själv och sin snuttefilt, får hicka, men somnar ändå hyfsat fort. Den här promenaden, sakta fram och tillbaka på fotbollsplanen, är min första ”vila”.



09.24:
bebis vaknar, efter att ha sovit 24 min. Mellanmålsracet drar igång. Jag slänger i mig en halv burk keso och det som blir över av bebis banan. Byter blöja, diskar undan, tuggar i mig lite mörk choklad eftersom jag fortfarande är hungrig. 

10.16: sätter bebis i bärsele, tuggar i mig en majskaka (japp, fortfarande hungrig!) och går ut till lekparken och gör storasyster och pappan sällskap.

10.38: hemma igen. Klär av, tvättar händer. Leker lite. Hänger en tvätt och förbereder lunch åt alla.

11.28: lunchrace. Det är sällan lunch avnjuts i lugn och ro. Faktiskt aldrig. Den här dagen blir det avbrott för bajsblöjsbyte, torkande av spilld mjölk och påfyllning åt de glupska. Diskar undan, och sätter på en film åt storasyster, samtidigt som jag slår på kaffemaskinen och kör igång en välbehövlig koffeindos. 

12.00: slår mig ner en stund hos storasyster i filmsoffan, och avnjuter mitt ganska svala kaffe. Dagens andra ”vila”. Pappan och bebisen åker vagn igen.



12.19:
storasyster har tröttnat på filmen (hon har ju sett den hundratals gånger, så jag förstår henne!). Vi leker lite.

13.00: tar en kort promenad bort till en granne (treåringens kompis) som har öppet hus med äppelplockning. Storasyster tar springcykeln dit och hoppar järnet på deras studsmatta

14.00: vi går trötta hem igen och äter brakmellanmål. Yoghurt, frukt, överbliven glasstårta.

14.39: stortjejen vill dansa karusellsången, så det gör vi. Sedan går vi på en kort upptäcksfärd i skogen. 

15.22: kör eftermiddagens köksfix. Lagar bebismos. Gör köttfärsbiffar, potatis och gräddsås till oss andra. Får till och från hjälp av tjänstvillig treåring!

16.35 middagsrace och kaostimmar med bad, tandborstningar, förhandlingar om pyjamas med trötta barn, lite nedvarvningsfilm och läggning. Jag tar som vanligt den hyperaktiva lillasystern som efter diverse propellrande i spjälsäng och famn somnar utan alltför stora protester.

18.43: fötterna upp när bebisen somnat. Skriver blogginlägg på mobilen och slösurfar tills bebis verkar ha somnat till ordentligt.

19.15: sätter på babyvakten, byter om för lite yoga på altanen.

19.20: bebis vaknar precis när jag är på väg ut, med nästäppa. Pust… Ger saltvattendroppar så gott det går, tar hand om efterföljande kräkor och protester. 

19.36: bebis sover igen. Jag yogar.



20.08:
äter stor kvällsfika, jättehungrig som vanligt. Slösurfar lite och läser nyheter. Pratar lite med sambon och plockar lite disk.

20.49: duschar, kollar lite insta, snicksnackar lite mer med sambon, kollar lite på I huvudet på Gunde Svan – avsnittet med Ingemar Stenmark.

21.55: landar i sängen. Läser några sidor i min bok och känner ögonlocken bli tunga.

22.08: släcker sänglampan och somnar nästan direkt, i tron att bebis nog som vanligt vaknar vid elva för en nattmacka.

00.46: vaknar av hungrig bebis och känner mig snudd på utvilad efter mer än en timmes sömn i sträck…

01.08: släcker lampan igen efter att bebis fått nattflaskan och somnat om. Somnar som en klubbad säl nästan direkt.

Vaknar sedan inte förrän framåt fem-hugget nästa gång. Kan det vara så att vår tidigare nattsovande bebis nu snart har tänkt att återgå till nattsovning?! Vore inte helt fel… Det var några veckor sedan sist…

Övrigt

En lite sämre lista

Häromdagen dök det upp en lista på lite olika ställen. Hos Malin bl a. Egentligen var jag lite tveksam till att göra min version av den, eftersom den liksom är lite anti. Men efter en maratonläggning av övertrött bebis med påföljande ganska låga energinivåer hade jag faktiskt inga problem att besvara punkterna. Så här kommer en lite tråkigare lista…

Min äckligaste mat
Egentligen äter jag det mesta. Men tanken på fiskbullar får mig att kräkas… Barndomstrauma tror jag. Skosuletorra köttbitar går inte heller.

Fiskbullar
Hatväder
Det beror på. Om barnen är med, eller om jag ska träna, så allt över 22 grader. Jag tappar enormt i prestanda i värme. Annars är jag en sån där hurtig typ som tycker att alla väder har sin charm.

Då tappar jag humöret helt
Om jag inte har ätit på länge kan det mesta få mig att tappa humöret… Annars typ föräldrar som inte borde vara föräldrar. Såg idag ett praktexempel: Ledset barn försöker få uppmärksamhet av sin mamma. Mamman har en cigg i mungipan, en pitbull i ett koppel hon rycker i, och en mobil i örat, och struntar helt i barnet. Jag blir skogstokig av sånt! Grr…

Sämsta musiken
Opera? Det går liksom inte att förstå sig på… I alla fall inte för mig. Inte som musik.

Värsta tiden på dygnet
Efter 22, för då är jag i princip medvetslös och till ingen nytta alls.

Mitt sämsta humör
PMS-humöret, utan tvekan! Som en deprimerad, folkilsk terrier, typ…

Sämsta grejen jag äger
Har nyligen rensat ut en massa illasittande kläder som inte passar för att jag är lång. Annars hade de nog varit givna. Fast vår ojämnt gräddande ugn med oförmåga att köra fler spisplattor på fullt samtidigt är rätt sugig också.

Värsta personlighetsdraget
Hos mig själv: det där stundtals överdrivet självkritiska
Hos andra: skvallerbenägenhet och att aldrig ta ansvar för sina egna handlingar eller sin egen tillvaro.

Övrigt

Så hur var sommaren?

Den här veckan förgyller Bloggar om Hälsa bloggläsandet med härliga inlägg om Sommarens finaste träningsminne. Emma skriver t ex om tre härliga löprundor som gör mig smått blå av avund. Sa jag att jag är springsugen??

Här hos mig har det ju däremot tyvärr inte tränats sådär mycket som jag kanske skulle vilja, och jag har egentligen bara ett pass (som förvisso var superduperhärligt!) som ens etsat sig kvar i minnet.

Därför tänkte jag istället ta tillfället i akt och utvärdera min sommarlista.

För även om det fortfarande är augusti så känns det som att sommaren verkligen är på väg att ta slut och hösten håller på att ta över.

Och sommaren har ju på många sätt varit både jättelång och superkort. Så här blev den:

  • Äta mycket svenska, och altanodlade jordgubbar.

De altanodlade tog treåringen de flesta av… Svenska köpa åt jag faktiskt väldigt många. Fler än jag trodde!

  • Gå på strövtåg i skogen på egen hand

Har jag väl gjort. En gång…

  • Läsa minst en skönlitterär bok

Dubbelcheck! Två böcker hittills, och en tredje påbörjad. Samt en inte så skönlitterär, men ganska nyttig.

  • Rasta MTBn på mjuk, barrdoftande stig, med mina fina cykelkläder jag belönade mig med i vintras

Inte hänt tyvärr. Eller. Kläderna testade jag ju på mitt typ enda pass, men MTBn är fortfarande rastlös. Imorgon kanske?!

  • Grilla något riktigt gott!

Nja… Grillat har jag gjort. Men riktigt gott? Får nog säga pass på den också… 

  • Rasta racern på solvarm landsväg (förhoppningsvis orkar jag längre än bara runt Ljungsjön!)

Inte det heller…

  • Mysa i soffan med bebis med regnet smattrande på altantaket (utan att smygglutta på AjFånen när hon sover)

Alltså, det har ju typ inte regnat!! Vi har ju fått vattna gräsmattan för att den inte ska torka bort helt.

  • Fem eller fler yogapass på altanen

Puh, äntligen ett check på något!

  • Bara ha sköna, lekvänliga kläder på mig. Kanske helt enkelt en sommar i enbart stretch!

Nästan-check. Ibland måste man ju visa sig bland folk också…

  • Bad i sjö eller hav med skrattande barn

Halvt här med. Barnet har gjort det, men inte mamman. 

  • Uppbyggnads- och rehabträna så att jag börjar känna igen mig själv orkesmässigt igen

Hmm… Nu blev det svårt. Gravidrehaben går utmärkt. Resten har väl lite mer att önska. Sånt som jag inte riktigt rår på själv. 

  • Hoppa i vattenpölar och gräva i lera och njuta av det!

Det var ju det där med regnandet… Fast vi har verkligen tagit chansen de få gånger den funnits!

  • Sitta vid en blank sjö och summera dagen i ensamhet 

Jo, nästan i alla fall. Dock inte den sjö jag tänkt.

  • Titta på båtar och äta glass i Berg

Ett flertal gånger faktiskt!

  • Göra smoothie med smak av mynta – det är sommar det!

Yes! Jag slutar på topp, för den har jag också lyckats med!

Dessutom har ju sommaren faktiskt innehållit en massa andra härliga grejer. Som den där julikalendern. Lite överraskningar som jag kanske avslöjar någon gång. Och massa häng med busiga barn och lite mys med fina vänner. Idag blev det till och med eget häng på mitt favvoställe i stan. Om än inte av en så mysig orsak.


Hur har din sommar varit? Några oförglömliga träningspass?

Övrigt

En onsdag i augusti

Just nu känns det som att tiden och dagarna bara försvinner iväg. Samtidigt som jag bara går och väntar och grubblar. Dagarna ser egentligen ganska lika ut för tillfället, men ändå inte.

Just den här onsdagen har sett ut ungefär såhär:

Konstaterar att hela familjen lyckats bli förkyld inför Lill-Trollets dop på lördag. Hej, andra veckan på dagis efter sommarlov…

Besöker frisören och är så himla nöjd att jag återvänt till dem som alltid gör mig nöjd, istället för dem jag gjort avstickare hos.


Går ett antal varv med vagnen som vanligt. Det enda ovanliga är att invånaren i vagnen vuxit ur liggdelen och numera huserar i sittdel. Vart tog min lilla lilla bebis vägen?

Äter korv och lax till lunch. Hej kylskåpsrensning!

Läser bok och mixar smoothie med stor-Troll. Och hon dricker upp hela och säger mums! Aldrig hänt förut…

Får spontankramar som aldrig förr och är nog riktigt välmarinerad i snor och dregel nu.

Svarar på säkert tusen varför-frågor. De tar liksom aldrig slut!

Är så träningssugen att jag nästan förtränger de irriterade luftrören. Men bara nästan.

Äter kiwi och dricker vatten. Tar lite nötter och en bit mörk choklad. Det funkar mot kli i halsen va? För jag är nog den i familjen som än så länge är minst förkyld.

Vad gör du så här på en helt vanlig onsdag?

Övrigt

Ävenflykt till Bergs slussar

Idag tog jag och stora Trollet bussen till Bergs slussar för att titta på när mina föräldrar skulle åka på kanalkryssning. Ett riktigt äventyr för henne (bara bussresan hade hon kunnat leva länge på!), och en riktigt fin utflykt för oss bägge! En härlig ävenflykt således (ännu ett himla bra ord som kommer från Johanna).


Bergs slussar visade sig inte från sin soligaste sida, men faktiskt gillar jag när himlen inte bara är tråkigt blå utan även bjuder på lite dramatiska moln.

Trollungen hade fått välja om fikat skulle tas med eller köpas, och valde medhavd fikaryggsäck så vi kunde fika på filt. Men först båtspaning och en del traskande upp och ner med och utan vagn. Bra vardagsmotion att släpa på typ 20kg inklusive allt!


När båten lättat ankar hittade vi en fin picknickplats några slussar längre upp och bredde ut vår filt. Mumsade mackor, banan och supergod brownie som vi bakade igår. Kollade på folk som intog roliga positioner i jakt på bra kanalbilder.


När båten närmade sig fick vi en liten pratstund med mormor och morfar och sisådär 20 av dagens ”Varför?” från Trollet.


Båten susade snart förbi och vi återvände till den avslutande delen av ävenflykten – bussresan hem.


På väg hem i bussen insåg jag att jag faktiskt kände mig riktigt lycklig just då. Att kunna ha dagar som dessa med fina upplevelser, många skratt och gemensamma minnen, det är faktiskt det som gör mig gladast och lyckligast. Oavsett om det är runt knuten eller långt borta. Upplevelse som upplevelse liksom!