Varför blir man så kissnödig när man simmar?

Spelar ju liksom ingen roll hur tätt inpå man tömmer blåsan, efter en halvtimme är man toknödig ändå! Har varit så så länge jag kan minnas (minns t o m när jag var liten och var tvungen att avbryta lek- och plaskandet stup i kvarten för en paus på damernas) och lär väl knappast bli bättre med åren, antar jag. Ett tag hade jag en teori om att det är kylan som gör det, men i simhallen här ute på landet är det 32,1 grader (oklart om det är i luften eller vattnet, eller både och…) så det borde man inte kunna skylla på. Lite lurigt är det i allafall!

På fredagarna är det ”endast motionssim” mellan 17-19.30 i simhallen. Med musik och tända ljus. Perfa, tänkte jag, då måste det ju vara lite mindre anarki i simbanorna. Men nej, jag har nog inte förstått vad motionssim är. För mig är det nämligen att man simmar längder, från kant till kant, vänder och simmar tillbaka. Fram och tillbaka så många gånger man vill/orkar. Men majoriteten verkar anse att motionssim innebär att ha med sig minst två väninnor (ja, det är bara kvinnor som gör detta, ålder verkar dock inte spela någon roll), prata oavbrutet med varandra, gå de första fem metrarna i bredd, simma en bit (också i bredd) och så gå de sista metrarna till änden, långsamt vända runt och upprepa. Gärna också stanna nån gång mitt i längden också, för att riktigt hinna prata. Och så ska man förstås inte ha blötit håret innan, vilket innebär att man måste simma i så upprätt position som möjligt. Och nej, de var inte någon form av vattenlöpare…

Ja, jag är lite småirriterad. Undrar vad man ska leta efter för att kunna få simma som man vill. Sträcka ut och simma på, utan att behöva anpassa sig efter prat-simmarna.

Och så undrar jag varför håret alltid blir som svinto när man varit i simhallen?