Cykellek i skogen

Hehe, autokorrekt ville döpa det här inlägget till cykelled i skogen. Det är förvisso också sant, men det var inte det jag tänkte skriva om. 

Faktum är att jag nog inte riktigt vet vad jag tänkte skriva egentligen. Mer än att jag ville dela med mig av cykellyckan. Den där som uppstår när man oväntat får en lucka i vardagskaoset och på knock bestämmer sig för att rasta MTBn. Som man inte ens vårservat…

Men asch, lite pumpning, kontroll av bromsar och dämpning fick räcka för mig. Jag är ju trots allt bara en glad amatör!

Sedan gav jag mig ut i min älskade skog och lekte lite på stigarna. Kan konstatera att både modet och balansen är bättre än sist jag prövade lyckan till skogs. Men benstyrka har jag ingen… Och svåra stenpartier som förbipasserande proffs (?) hoppade uppför, de klev jag av och gick uppför…

Lika glad var jag ändå, och som bonus fick jag en extra cykeltur på eftermiddagen sedan, fast då med en snattrande fiskbensflätprydd liten tjej i cykelstol på släp, och vanlig människocykel modell herre. Det har sina utmaningar det också!