…väckarklocka: ringde 05.15. Det är priset för att kunna hämta lill-Trollet relativt tidigt på dagis. Värt!
…godaste: Lindt Lime Intense. En ruta räcker, mmm…
…pendlarväg: slaskig, slirig och väldigt moddig på morgonen. Isig, spårig och ännu slirigare på eftermiddagen. Ingen som bemödar sig att ploga på några dygn här inte.
…friskluft: 25 minuter lunchpromenad i pingvintempo.
…konstigaste träning: MammaGravid-övningarna för vecka 34-36. Stå upp, aktivera bäckenbotten, aktivera inre magmuskler lätt. Håll i 20 sek x3. Att detta marknadsförs som ”mångsidig träning för en frisk graviditet” är verkligen konstigt, eller snarare komiskt. Den enda övning som ens liknade träning var Musslan.
…lunchrumsdiskussion: handlade om träning. Jätteintressant att lyssna på. Otroligt varierande åsikter och inställningar, som alla kom till tals.
…upptäckt: Andrum. Sunt, varierande innehåll som faktiskt lockar även mig som inte riktigt vill se mig själv som cancerpatient, men som faktiskt ändå har behov av att bli sedd och omhändertagen av sjukvården åtminstone på någon mikroskopisk nivå. Ja, någon gång ska jag skriva om det bedrövliga bemötande jag fått under den här resan. Men inte förrän de faktiskt fått chans att återkoppla utanför offentligheten.
…mest välbehövliga: de hemgjorda köttbullarna till middag. Goda, gjorda på svenskt nötkött. Innehåller järn. Det behöver jag.
…mest begränsande faktor: Sammandragningar. Av allt och inget. De tvingar mig att sänka tempot rejält vissa stunder. Får väl inse att jag är en rultande pingvin för tillfället.
…lästips: Helenas stoltaste ögonblick. Jag har en snarlik upplevelse, som året efter följdes av en helt annan upplevelse. Den får ni läsa om på torsdag.
Det är ändå härligt att du i allt det som är trist och tungt (som sammandragningar och kasst bemötande) ändå kan se dagens ljuspunkter (som choklad). En viktig nyckel för ett bra liv, tror jag! Andrum låter verkligen fint, speciellt att få chans att möta andra i samma situation och få möjlighet att att prata med sådana som verkligen kan förstå på ett annat sätt än alla vi som aldrig drabbats själva. Styrkekramar till pingvinen!
Fast det är väl just det där att ”det är inte hur man har det utan hur man tar det” som räknas. För jag kan liksom inte se att det är så trist och tungt. Även om det såklart är vissa grejer som skulle kunna göra det så, om jag hade fokus där. Pingvinen tackar och kramar tillbaka!