Det blir inte alltid som man tänkt sig. Verkligen inte. Jag hade tänkt morgonspringa i måndags. Men. Uppstigning 03.45 med en sjuk liten gjorde att det inte riktigt blev som jag tänkt. Tog med mig grejerna till jobbet och hoppades på lunchspring men var mer död än levande. Så jag tänkte om och flyttade springplanen till tisdag. Uppstigning 03.45 med en sjukare liten gjorde att det varken blev jobb eller spring då. Så jag tänkte om och flyttade springplanen till onsdag. Fick sova till 05.15. En ännu lite ynkligare sjukling gjorde att jag prioriterade att avverka arbetsdagen inklusive pendling så fort som möjligt och avstod springandet. Hoppades på torsdagsspring.
På den fjärde dagen blev det så äntligen av. Trots uppstigning 03.45. Det gick som man förtjänar efter en sådan uppladdning, men var ändå hur skönt som helst. Morgonluft i skogen. Lätt regn i håret. Lätta ben men väldigt tung andning. Tappad, men fort återuppsnappad bilnyckel. Hala rötter som anföll och trött huvud. Springabstinensen botad för några dagar i alla fall. Trevlig torsdag!
Så skönt at du ändå fick till det, trots tröttman. En löptur kan göra underverk även om man är trött. Hoppas liten kryat på sig!
Hade jag gått upp den tiden hade jag varit halvdöd och inte alls sett så pigg och fin ut som dig. Härligt!
Hoppas liten frisknat till nu! Och näe – det blir inte alltid som man tänkt, men det brukar bli bra ändå.