Så här i efterhand är jag riktigt glad att jag slet och vallade skidorna igår kväll. Redan på lunchen började det rycka i skidmusklerna. Vi var på Golfrestaurangen och åt, solen sken från blå himmel och det var nyspårat utanför. Klart man blir sugen!
Men lite för mycket plikt var kvar innan helgen, så jag administrerade och projektledde i några timmar till innan jag flexade ut lite tidigare, bytte om och åkte raka vägen till Vretaslingan (så rakt man nu kan säga att man åker på vår lilla skogsväg).
Började passet nästan ensam, i solsken, fantastiskt vinterlandskap och -1 grad. Efter hand fick jag lite sällskap, men det verkar inte vara många som försakar fredagsmyset för en skidtur 🙂
Kände mig rätt pigg och lade varven på varandra utan att mörkret hann falla. Spåren var snabba idag, jag hann med 12,5km på en timme, innan det började skymma ordentligt. Vid det laget hade riktig tjockdimma dragit in, sådär trolskt över åkrarna, och det kändes att temperaturen sjunkit rejält!
-6 grader och frusna fingrar var resultatet när jag mycket nöjd och betydligt lyckligare packade in skidorna i bilen igen.
