Browsing Tag

Tankar

Övrigt

Efter tredje rundan

Till skillnad mot vad jag trodde när jag gick in i den här behandlingssnurran, så går tiden ganska fort. Mini-me har redan passerat tvåmånadersstrecket, och om allt går som det ska (se mer om min skepsis nedan) så är tre av fyra cellgiftsbehandlingar avklarade. Dags att summera lite igen hur läget är.

Veckans…

skönaste: blir svårt den här gången. Kan inte säga att det är så mycket som varit skönt. Cellgifterna och småbarnslivet har typ gaddat ihop sig. Eller jo, förresten. Det skönaste var att lägga sig raklång på rygg med armarna längs med sidorna, blunda och bara andas i typ en kvart. Savasana, ftw!

tröttaste: börjar bli dött lopp mellan alla familjemedlemmar nu. Utom möjligen stor-Trollet, som fortfarande hellre hoppar jämfota än går.

hunger: ganska normal tror jag

märkligaste: kanske kortisonruset. Eller att andra konstigheter verkar försvinna ”på köpet” med cellgifterna. Typ eksem man haft i tiotals år och så. Alltid nåt!

lättaste: att ta sig ut och lapa friskluft. Det är som att kroppen liksom har ett sug efter att blåsa ur lungorna med syre, och hjärnan behöver rensas. Konstant.

jobbigaste: den mentala svackan. Den har varit total senaste veckan. Tankar om återfall, stamcellstransplantationer, långa sjukhusvistelser med äcklig mat, och ibland till och med död, rör sig i huvudet. Jag vet inte riktigt varför, men förmodligen är de påeldade av bristen på sömn och vila. Och kanske av Facebook-gruppen för Hodgkins-drabbade som jag inte bestämt mig för om jag ska vara kvar i eller ej. Familjeliv-varning, typ…

stegrekord: jorå, den här veckan också… Det tar sig, sa mordbrännaren!

vårtecken: aprilvädret? Snö, sol, hagel, regn, blåst, sol, regnbåge… Lite av allt, varje dag.

godaste: chips! Bästa botemedlet mot illamående. Chokladtryffel är inte dumt heller!

craving: löpning! Och kanske en racertur en ljummen kväll…

märkligaste 2: när vi, efter tips, satte på Fåret Shaun som underhållning till det större barnet. Resultat: föräldrarna skrattade hysteriskt, och barnet skrattade lika hysteriskt åt föräldrarnas konstiga skrattande. 

konstaterande: det är högst opraktiskt att ägna sig åt håravfall när man har långt, mörkt hår. Det är hårstrån ÖVERALLT! Till och med i bebisens blöja…

fulaste: Jag när jag vistas utomhus. Pga solkänslighet under behandlingen måste jag ha nåt på huvudet. Men jag passar verkligen inte i huvudbonader.

mantra: Andas in, andas ut. Släpp ner axlarna!

Hoppas på en bättre vecka den här veckan och ser fram emot bl a att bli intervjuad för en forskningsstudie.

Tankar

Målet vid horisonten

För lite mer än fem månader sedan fick min tillvaro (som bekant) en inte så värst önskvärd twist. Ungefär mitt i graviditeten fick jag diagnosen Hodgkins lymfom. Cancer i lymfceller.

Eftersom den endast verkade sitta på ett ställe beslutade en läkare att man skulle ha is i magen tills bebis kommit. Att det var i princip riskfritt eftersom jag inte hade några kroppsliga symptom och tumörerna sprider sig långsamt. Förutsatt att inga provresultat visade på någon annat.

Det var en ganska olustig känsla att veta att jag har något som gror i kroppen, men som cancervården inte verkade vara så intresserad av att åtgärda i första taget. Samtidigt innehåller livet ändå en massa annat också, särskilt som gravid. Så jag beslutade att inte ta ut sorger i förskott eller lägga energi på sådant som låg utanför min kontroll, och valde att se det som att läkaren förmodligen kände sig rätt säker på att det var riskfritt att vänta med behandling.

Nu är takten från sjukvårdens sida helt annorlunda. Helt plötsligt har det, nu när bebis är ute, blivit ett väldans tempo. Sådär så varken jag eller bebis riktigt har hängt med i svängarna. Undersökningar har gjorts, mer insatta läkare har kopplats in och behandling startar redan nästa vecka. Från att inget händer på flera månader till att allt händer inom två veckor.

Visst är det skönt att vägen framåt mot att förhoppningsvis bli botad nu är tydligare. Men mycket känns väldigt ovisst. Det skulle kunna vara bara mörker, beroende på hur man väljer att se på saker, eller hur man orkar se på det. Overkligt, är väl den känsla som dominerar just nu. En sjukdom jag egentligen inte har märkt av rent fysisk, vars behandling nu (förmodligen) kommer göra mig sjuk. Oklart hur sjuk. Har jag otur, eller felaktiga förutsättningar, blir jag döende. Har jag tur märker jag å andra sidan kanske inte jättemycket. Den där första läkaren ansåg ju t ex att en sjukskrivning kanske inte ens skulle vara nödvändig.

Jag skulle som sagt kunna gräva ner mig. Vältra mig i sjukdomselände. Bli ett med min diagnos. Och visst har det funnits stunder där jag nästan gjort det. Eller i allafall brutit ihop och känt mig otroligt maktlös. Samtidigt vill jag se framåt. Mot den andra sidan. Mot ett mål i horisonten. Jag vill ha något att längta efter. Något som kittlar lite extra i maggropen och får mig att le bara vid tanken på det.

Därför har jag siktet inställt på 2018. Ser framför mig att jag kommer kunna vara tillbaka då, om allt går vägen. Det som hägrar i horisonten är Nattvasan. En natt i dalaskogarna med ryggsäck, pannlampa och en vapendragare. Det är liksom det ultimata målet på något vis. Det kräver att jag är fysiskt återhämtad. Men det kräver också mental styrka, vilket jag vet att jag har (och kommer behöva redan nu de närmsta månaderna). Jag menar, mörk skog, snö, månsken och ylande vargar… Ensamhet, åtminstone stundtals. Kan vara så vackert att man vill gråta. Kan vara så läskigt att man inte vet om det känns värst att fortsätta eller att gömma sig under närmsta gran…
Det kittlar liksom sådär obeskrivligt att det inte går att motstå, särskilt när man kollar på filmen för loppet. Stämningen, omgivningen, musiken, naturen. Allt lockar! Jag tror jag får ge mig själv det i för tidig 40-årspresent, och som morot när tillvaron nu i vår och sommar känns tuff.

Frågan är bara vem jag ska lura med på äventyret. Vem som är modig/knasig nog att tycka att det är kul. Och som dessutom helst är ungefär lika bra / dålig som mig på skidor. Jag kanske får lägga ut en kontaktannons här på bloggen när jag vet att jag kommit ut på andra sidan och övervunnit de där elaka cellerna som just nu bosatt sig på ena sidan av min hals och bakom bröstbenet…

Tankar

Bloggen och jag

Det bloggnätverk jag är med i börjar så smått anta lite fastare former, och i söndags lanserades vår Facebook-sida, som fått fantastiskt gensvar bara på den korta tid den legat uppe. Riktigt kul att vi nu lite mer officiellt ”finns” och har ett namn – Bloggar om Hälsa. 16 tjejer är vi, med väldigt olika intressen och bakgrund, men det gemensamt att vi alla på olika sätt tycker det är spännande med hälsa. På Facebooksidan finns mer information, och länkar till alla som ingår i nätverket.

Den här veckan har vi valt som tema att ge en lite bättre bild av vilka vi är, förutom det som vi alla redan visar upp via bloggen. Personligen har jag valt att inte vara sådär jätteprivat här på bloggen, av olika anledningar. Dels vill jag inte att personer i min närhet ska känna att de ofrivilligt deltar i vad jag lägger ut, och dels finns det faktiskt delar i mitt liv som jag gärna håller privat, och som jag inte vill att vem som helst ska kunna läsa om. Däremot försöker jag ändå ge min lilla blogg en personlig prägel, så att det ändå ska gå att lära känna vem jag är och få en uppfattning om vad jag är för en figur och vad jag står för. Det här inlägget blir därför på det temat: förhoppningsvis får du som eventuellt läser en lite bättre bild av vem hon den där som ligger bakom Lite Längre egentligen är.

Eftersom jag är en listmänniska av rang har jag lagt upp det som fem små listor med fem punkter i varje, som alla bygger på bilden av mig. Vill du veta ännu mer? Ställ frågor i kommentarsfältet eller kontakta mig utanför bloggen!

Fem ställen på bloggen som ger en fingervisning om vem jag är:

  1. Har du inte redan gjort det, så börja med att läsa sidan Om Lite Längre
  2. Är du fortfarande nyfiken kan du läsa lite Mer om mig
  3. Med lite annan vinkel, och fokus på vad jag ser som mina starka sidor: Ännu mer av mig
  4. Vill du få en beskrivning av mig med sex ord – titta på det här inlägget
  5. Framtidsdrömmar har jag också skrivit om: Sju saker jag vill göra.

Bloggen och jag2

Fem saker som nog inte framgår så tydligt här, och som inte så många vet

  1. Jag är vintermänniska. Det har väl i och för sig framgått här för dem som läst ett tag. Men jag ÄR verkligen det. Finns inget bättre än snö, sol och minusgrader!
  2. Jag är sjukt kvällstrött och väldigt morgonpigg. Därför är det inga problem för mig att kliva upp kl 05 för att vara på jobbet vid 06.15. Kvällsaktiviteter efter kl 21 däremot… Svårt att motivera mig till, och svårt att hålla mig vaken på. Filmkvällar, sen bio och annat händer därför inte så ofta!
  3. Jag är duktig på att sy. Under en period, när klädhandeln ännu inte fattat att det fanns personer som var långa men inte breda, så sydde jag mycket av mina vanliga kläder själv. Jag har även ett antal balklänningar, och en folkdräkt, på sy-meritlistan.
  4. Jag har jobbat fem säsonger som turistguide i Norge. Har haft jättestor nytta av det på många olika sätt, och Norge ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Fick jag möjlighet skulle jag nog gärna bosätta mig där.
  5. Jag har larvigt bra språköra. Sådär så att folk nästan tror att jag driver med dem. Har bl a fått kämpa för att övertyga en buss med norska pensionärer att jag faktiskt är svensk och inte infödd norsk. Blivit utskälld av en österrikisk tant för att hon trodde jag var ohövlig när jag tilltalade henne grammatiskt fel (hon trodde jag var infödd…). Lägger mig till med dialekter på nolltid. På senare år har jag lärt mig kontrollera det lite, men när jag var yngre var det nästan skrattretande ibland.

Bloggen och jag3

Fem motton / ordspråk / citat som jag gillar

  1. Ein kjem ikkje till fjells på ein flat veg – nä, man kommer faktiskt inte upp i fjällen om man följer platta, raka vägar. Man slipper ansträngningen, men missar utsikten, upplevelsen, den fantastiska luften och känslan av att befinna sig på toppen av världen. Man kommer liksom ingen vart om man inte anstränger sig.
  2. Det du känner och upplever just nu kommer att kännas annorlunda om en stund. Särskilt användbart när tillvaron känns jobbig. Användes flitigt när jag födde mitt första barn. Hjälper väldigt bra att härda ut, de gånger man behöver det.
  3. Utomhus är bäst. Ärligen snott av en fellow blogger, och flitigt använt. Frisk luft varje dag gör underverk för hälsan.
  4. Det är ingen idé att oroa sig för sådant man inte kan påverka. Svårt att tillämpa i praktiken, men väldigt nyttigt att tänka på ibland.
  5. Kärlek kommer och går, men choklad varar för evigt – ingen mer förklaring behövs!
Bloggen och jag6

Kylskåpsmagnet helt i min smak!

Fem saker jag aldrig kommer ägna bloggen åt

  1. Bilder på mitt (snart mina) barn. Av två anledningar: Dels för att man (tyvärr) aldrig vet vilka typer som hänger på internet och använder bilder i tvivelaktiga syften, dels för att jag vill låta dem själva bestämma vad i deras liv som hamnat fritt tillgängligt på internet.
  2. Detaljer om mitt jobb och min arbetsgivare. Av samma anledning som ovan. Jag har ingen kontroll över vem som läser och varför. Därför stannar vissa saker offline.
  3. Snabba viktnedgångstips, pulverdieter och annat som för mig inte innebär hälsa. För mig är hälsa Glädje, Balans, Energi.
  4. Utvärdering av senaste matchen i engelska ligan. Bara så ni vet. I min värld är liga-fotboll HELT ointressant. Mästerskap däremot, kan eventuellt fånga visst intresse. Men skulle fortfarande inte hamna här!
  5. Inredningstips. Jag är verkligen dålig på inredning. Skulle önska jag vore bättre på det, och prioriterade det högre. Men nej, det det kommer inte att hända.

Bloggen och jag1

Fem saker som det förmodligen kommer att bli mer av här framöver

  1. Återhämtning och träning efter graviditet. På egen hand, eller med PT, det har jag inte bestämt än. Men stark och uthållig ska jag bli igen!
  2. Ny design. Jag behöver det verkligen, för att själv gilla vad jag ser i bloggen. Med barn nr 2 på gång, och annat som tar mycket tid och kraft, har det inte blivit av sedan jag flyttade bloggen till egen domän för ett drygt halvår sedan. Under våren, eller åtminstone under året, hoppas jag dock det ska bli av.
  3. Ekologiskt tänk. Jag har en inläggsserie i huvudet som legat och gottat till sig ganska länge.
  4. Tips på saker jag gillar, och som jag tänker att andra också gärna vill ta del av
  5. Naturupplevelser. För utomhus ÄR faktiskt bäst. Träning görs bäst utomhus och naturen är väldigt energigivande och lugnande. För mig.

Bloggen och jag4

Det blev ganska långt det här… Förhoppningsvis inte bara långtråkigt. Har du kommit ända hit? Lämna då gärna en kommentar och berätta något!

PS. Om du redan nu är nyfiken på några av de andra i nätverket – kolla hos Anna och Emma hur de beskriver sig själva och sitt liv utanför bloggen! DS.

Övrigt

Veckans…

Det är ju lite stiltje här nuförtiden. Det har liksom prioriterats annorlunda. Jag hoppas det blir lite mer skrivutrymme snart, men till dess så får det bli en snabb vecko-uppdatering. Veckans…

…yeah: En Liten En har varit frisk hela veckan.

…överraskning: en redig sommarförkylning hos mig själv som slog till i måndags. Vad skulle det vara bra för?

…godaste: Hemgjord krusbärssylt. När jag tänker efter var det nog förra veckan jag kokade den, men det får gillas ändå. Jag började nog inte knapra på den förrän nu i veckan. Superenkelt att göra: Koka 1kg krusbär med 1dl vatten, i ca 10 min. Tillsätt ca 200g syltsocker (eller vad du tycker behövs för en lagom söt sylt). Koka några minuter till. Häll upp på varm, rengjord glasburk. Blir ca en liter sylt.   

 …träning: Obefintlig pga överraskningen. Tyvärr. Numera är jag i så dålig kondition att jag blir andfådd av att gå uppför de tre trapporna på jobbet. Hur ska detta sluta?

…yogautmaning: Mysig. Inte så fysisk utan mer spirituell och mental. Trevlig helt enkelt.   

 …yoga: Utomhus. Såklart. I solnedgången.

…härligaste: Sensommarväder. Lagom varmt, lagom svalt.

…skönaste: Att gå och lägga sig 20.30 en fredagkväll och sedan få sova ända till 06.30 på lördag morgon. Livsandarna börjar vakna igen!

Förhoppningsvis dröjer det mindre än en vecka innan jag hör av mig igen. Om inte annat så brukar jag göra lite mer väsen av mig på instagram för tillfället. Ha det gott i augustisolen!

Övrigt

Sommarboost 2015

Med tanke på mitt förra inlägg, så är detta lite relaterat. Jag hade helt glömt att jag ju är den här veckans gästbloggare hos The 5 AM Academy, tidscoachen Doroteas härliga sida. Varje tisdag hela sommaren publiceras ett inlägg av en av oss 12 gästbloggare, allt på temat tid (i någon form). Detta såklart utöver Doroteas egna inlägg, som även de är mycket läsvärda, tankeväckande och intressanta.

Här hittar du mitt inlägg: Det handlar om vad jag prioriterar

In och läs vettja!

Träning

Semesterträningen

Den här veckan har jag börjat jobba igen. Än så länge utan dator eftersom den kraschat. Så det är kanske dags att sammanfatta semestern. Träningsmässigt blev det faktiskt inte alls som jag tänkt. Så långt ifrån att jag faktiskt skulle kunna vara lite bitter. Men jag väljer ändå att inte vara det.

När jag summerar får jag ihop det till:

  • Fyra löppass – inget av dem alls i närheten av mina normala längder eller tider
  • Två styrkepass – korta men ändå ok. Fick till och med träningsvärk
  • Yoga ungefär varannan dag. Helt acceptabelt, skönt och nog det som gjort mest nytta.

Mycket mer låg i planeringen. Jag hade nog också kunnat tvinga mig till några fler pass. Men det hade nog inte gjort varken till eller från. För orken och företagsamheten har lyst så totalt med sin frånvaro att jag stundtals mest legat på sofflocket. Ni märker ju säkert också att bloggen blivit lidande med. Har helt enkelt inte orkat, eller haft lust.

Det positiva i det hela är att annat istället fått utrymme. Mys med den härligaste tvååring jag vet. Att se världen genom hennes ögon är verkligen hjärtevärmande och det som gjort att jag ändå tycker att semestern varit semester. Kolmårdsbesök, hotellmys, cykelturer, utefika och lekparkshäng är inte fy skam i minnesbanken.

Dessutom är ju sommaren inte slut bara för att jag börjar jobba igen, och förhoppningsvis kan augusti bjuda på mer träninginspiration. För jag vet ju att jag egentligen mår så mycket bättre när jag tränar ordentligt.

Det enda riktigt retliga är bara att den här sommaren ju egentligen varit optimal ur tränings- och utehänseende. Lagom varmt, frisk luft, uppfriskande regn då och då, och ingen tryckande hetta. Så jag hoppas jag snart tar mig i kragen och utnyttjat läget!

Plankan

En annan semester. En helt annan form… Foto: M. Eklund

Övrigt

Utmaning i mål, och förändring!

Jahapp, då var juni slut och därmed också bloggutmaningen #uppochhoppaijuni. Helt otroligt att det redan är juli, och helt otroligt att jag faktiskt klarade den här utmaningen. Bloggande 30 dagar i rad (nåja, några av dagarna på instagram, men ändå…) har jag liksom aldrig gjort förut. Ämnena har varit roliga, inspirerande, svåra, kluriga och lätta att tolka på olika sätt, vilket har gjort att det har varit väldigt kul att följa andra bloggare i utmaningen och hur de valt att tolka rubriken för dagen. Jag tidsinställde en hel del av inläggen, för det finns liksom inte på kartan att jag ska ta mig tid att skapa inlägg varje dag. Det tar ju faktiskt ganska mycket tid med länkar och bilder och allt vad det kan vara. Särskilt när man som jag har rotat djupt ner i bildarkiven till vissa av inläggen! Hur som helst, stort tack Sofy för en härlig utmaning som gett mig flera nya bloggkompisar att följa!
Jag visste att den här utmaningen skulle ta ganska mycket av min tid, och därför lovade jag mig själv en liten belöning om jag klarade den helt enligt plan, dvs med ett inlägg om dagen och inga kompensationsinlägg med flera utmaningsbidrag på samma dag. Så belöningen är inhandlad och jag väntar med spänning på när den ska dimpa ner i brevlådan. Träningsrelaterad? Jajamän…
I måndags gick jag på semester och den här veckan är jag gräsänka, så jag har inte direkt jättemycket egentid framför datorn. Fram till idag har vi haft besök också, så då blir det ännu mindre. Men nu, när värmen ser ut att bli riktigt tryckande och jag ändå helst håller mig i källaren, så tänkte jag ägna kvällarna när Bustrollet somnat åt att sätta igång Den Stora Flytten till litelangre.se på riktigt. Så det kan hända att det ser lite konstigt ut här några dagar framöver, men förhoppningsvis löser jag det till framemot helgen i allafall. Hoppas ni hänger på!
Foto: M. Eklund
Övrigt

Länkkärlek

Det här inlägget skulle jag kunna bomba med hur mycket länkar som helst. De flesta av mina favoriter har jag ju tipsat om förut, så jag tänkte att jag delar upp det här i två delar. Dels lite härliga människor som jag vill lyfta fram lite extra, som jag kanske inte tipsat om så ofta förut. Dels ett gäng härliga upplevelser med koppling till träning, som jag gärna vill att så många som möjligt ska få upp ögonen för. Hoppas ni kan hitta något kul!

Hejhejvardag är en härlig illustration som jag upptäckte för inte så länge sedan. Har i princip inget att göra med träning, men ger många goda skratt och igenkännanden.

Anna Haag läser jag till och från. Fina bilder, får mig att längta till Jämtland, Alperna, Alaska eller var hon nu för tillfället befinner sig. Mycket fina inredningstips också. 

Runnerslove är en av de första jag började följa. En riktig superkvinna med båda fötterna på jorden och väldigt kloka inlägg om löpning, livet, hälsa och mat.
Tjejerna Killarna Katterna är ett sant energiknippe som alltid ser positivt på tillvaron (till och med när hon är sjuk!) och inspirerar mig mycket.
Men Mia – löpning, humor och självdistans i en härlig, skojig blandning.
Snorkkis – skriver inte så ofta numera men skriver bra, med intressanta infallsvinklar. Ni vet väl vad snorrkande innebär?
Camilla tränar – en härlig, stark tjej som bor i Sälen (bara en sån sak). Hittade henne via den här utmaningen och följer med spänning.
Bureborn – har tyvärr slutat blogga verkar det som, men åh, vad jag gillade den! Poetiskt, finurligt, underfundigt om löpning och allt däromkring.
The Nectar Collective – här kan man som bloggare få väldigt, väldigt mycket tips kring bloggande och allt som hör till det!

Långt ner till fjorden… Från fjället. Foto: privat

Det var bloggarna det. När det gäller saker som kan vara kul att hitta på, så ger jag er en gottepåse här nedanför:

  • Fra fjord til fjell – Halvmarathon från byn upp på fjälltoppen. Eller duathlon om man så vill. Då blir det marathondistans
  • Tjejmarathon – Ultralopp för välgörenhet. Drivs bland annat av Runnerslove ovan.
  • Spitsbergen marathon – undrar om man måste ha bössa med sig?
  • Springresa i alperna
  • Boställets vedugnsbageri – fantastiska bullar, underbar atmosfär, och roliga saker för barn att pyssla med utomhus
  • Vikbovarvet – marathon till fots eller cykel arrangerat av bl a en östgötabloggkollega
  • Engelbrektsloppet – väldigt fint lopp i bruksmiljö. Lika jobbigt som Vasaloppet
  • Vretaslingan – vår skidoas bakom knuten. Snösäkert även när ingen snö finns. Lycka!
  • Hälgö kajak – om man vill komma rakt ut i den sörmländska skärgården
  • Horisontkajak – väldigt bra kajakkurser för den som vill bli lite mer äventyrlig!
  • Dansbandsveckan i Malung – say no more!
  • Vindelfjällen – fantastiskt vacker vandring! Lättillgängligt men ändå vildmark. Här vandrade jag själv i en vecka för sex år sedan.
Fjällvandring på egen hand. Foto: M. Eklund

Lite länkkärlek från mig. Har ni några pangtips att dela med er av?

Detta inlägg är sista delen av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Ett mål jag missat

När det gäller träning och tävlingar, så kan jag faktiskt inte komma på några mål jag missat. Kanske har jag satt dem för lågt. Kanske är jag väldigt bra på att veta mina gränser och på att jobba fokuserat mot mina mål.

Visst, det finns en hel drös med saker jag fortfarande skulle vilja uppnå. Konstigt vore ju annars. Men jag kan inte riktigt komma på något lopp där jag riktigt misslyckats. Skulle kanske vara Vasaloppet 2008, då jag inte kom i mål då. Men just det året var det extremt många som inte gjorde det pga det svåra föret. Jag stod 2,5 timmar i första backen tillsammans med flera tusen andra och det gick liksom inte att ta sig fram och förbi. Det var efter det som de breddade backen bland annat. Så jag räknar det inte som ett missat mål.

Något som jag däremot har haft väldigt svårt att nå är mitt kost- och hälsomål. Jag var nästan där ett tag i våras. Jag hade som mål att gå upp till 75kg, som jag vägde innan jag blev gravid med Bustrollet. När det var som bäst var jag uppe i 74kg och hade energi som räckte hela dagen. Planerade måltiderna och mellanmålen och orkade det jag ville. Sedan fick jag som bekant influensa x2 och kilona rasade igen. Matlusten var obefintlig och har inte riktigt kommit tillbaka efter det. Inte energin att satsa på kosten heller. Så den är sådär just nu. Det blir vad det blir och just nu känner jag bara att jag behöver semester. Jag orkar inte alls så mycket som jag skulle vilja, och även om jag vet att det är lika mycket konditionen som kosten efter sjukdomsvåren, så känns det faktiskt som ett misslyckande. Ett mål jag ännu inte klarat att uppnå. Men som jag fortfarande strävar efter att klara. Klara innebär då att kontinuerligt äta bra, tillräckligt för mig, och orka vardagen och kunna träna som jag vill. En bit kvar är det, men nu har jag i allafall kunskapen för att ta mig dit. Tror jag.

Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Därför skriver jag

Som den introverta person jag är så tänker jag mycket. Drömmer, planerar, filosoferar, resonerar, funderar, argumenterar, formulerar och bubblar i mitt huvud.

Allt det där behöver komma ut ibland. Vissa saker kommer bättre ut som skrivna ord än som ord som sägs där någon kan argumentera emot och debattera.
Jag gillar också att leka med ord, och komplettera med bilder. Även omvänt – att berätta med bilder.
Ofta skriver jag också om sådant jag inte så ofta pratar om med omgivningen. Vill inte trötta ut dem med mitt ekotänk, yogaprat och träningsfunderande. Eller så är det helt enkelt något jag vill dokumentera för min egen skull. 

Att skriva är en slags ventil. Också en liten kreativ ådra. Skapande på min egen nivå. Bara på mina villkor. Kanske eventuellt också på läsarens villkor. På sätt och vis i allafall. Åtminstone här. Eftersom läsaren blir en del av skrivandet. Att skriva inspirerar mig. Till att skriva mer. Uppleva saker att skriva om. Att det dessutom är någon som läser vad jag skriver är lite extra roligt. Ännu mer inspirerande. Helt enkelt ytterligare en sak som ger mig energi, utöver de sakerna jag listade häromdagen.

 
Detta inlägg är en del i bloggutmaningen #uppochhoppaijuni