Browsing Tag

Tankar

Övrigt

Om tio år

Jag har rätt svårt att föreställa mig hur livet ser ut om tio år. För tio år sedan hade jag ingen susning om att jag skulle bo i hus, ha barn, chefsjobb och kunna göra en kråka. Eller att jag skulle ha åkt flera Vasalopp, sprungit flera Lidingölopp och vandrat själv i fjällen en hel vecka. Eller att jag skulle lagt en massa andra konstiga erfarenheter i väskan, varit i både Mellanöstern och USA en hel massa gånger, suttit fast i askmoln och startat blogg.

Så oavsett vad jag tror, drömmer om, eller hoppas, så kommer det nog inte att bli precis så. Tio år är ju så himla långt fram i tiden! Svårt att föreställa sig! 46år är jag då…
2025. Det är nog året då jag har hunnit lägga en hel massa skoj i upplevelsekorgen. Jag är vegetarian och har fött flera barn. Har vartannatårsåkt öppet spår några gånger, och sprungit mitt första ultralopp som 40-åring. Jag gillar att ta ett glas vin då och då, eftersom barnen blivit såpass stora att jag tycker det funkar. Mitt egna företag tuffar på, jag jobbar inte mer än jag behöver. Tränar mycket, motionerar mer och umgås med vänner och familj ännu mer. Och så äter jag choklad typ varje dag. 
Dröm, plan eller sannolik verklighet, det är frågan. 
Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Träningsmagi

Just nu känns det som svårare än magi att kunna få till någon träning alls. Kanske är det så jag får se det – att de där perioderna när allt bara flyter på och jag alltid tycks ha (ta) mig tid för träning faktiskt är magiska på något sätt.

Jag tror isåfall att jag har tappat trollformeln… Imorse var jag ute och letade efter den. Det är nog ändå störst sannolikhet att jag återfinner den utomhus… Skuttade runt i utegymmet en knapp halvtimme innan klockan slagit sex, och det var faktiskt ganska magiskt.
Försök till magiska glädjeskutt. Foto: M. Eklund

Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Saker som ger mig energi

Det här måste ju bara bli en lista, en riktigt klassisk etttillfemlista!

1. Sömn. Jag fungerar inte utan tillräckligt med sömn. Blir deppig, sur och glömsk. Så det har jag varit i några år nu, eftersom en lillknodd sällan gör att man sover tillräckligt.
2. Mat. Näringstät mat. Avokado, gröt, bär, ägg, bönor, nötter, tomater, fisk, potatis. Toppat med godsaker som ost, mörk choklad, mer avokado, kefir, och annat mums. Det kan nästan kompensera för bristande 1. Åtminstone i kombination med 3.

Full tallrik ska det vara! Foto: M. Eklund
3. Träning. Endorfiner gör mig pigg. Punkt
Träning är Wow! Foto: M. Eklund

4. Barnabus. Riktigt barnskratt. Så det kiknas. Jaga och jagas. Klättra och fånga. Kramas och skratta ännu mer. Tittut och kurragömma. Rutschkana och gunga. Linbana och sandkakor. Trehjuling, hästar och lamm.

5. Musik. Väcker minnen och känslor. Får benen att börja spritta och mungiporna att vandra mot öronen.
Ingen rocket science. Bara basics. Räcker så.
Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Hur min träning förändrar mig

Träning förändrar mig såklart på många sätt. Fysiskt framförallt. Det är däremot den mentala delen som (tyvärr) märks mest för min omgivning. Särskilt den här våren när förkylningar, influensor, nackspärr och för mycket jobb har avlöst varandra.

Det är (tyvärr) inte bara en gång som min stackars sambo sagt: Hoppas du är så frisk att du kan träna snart; du är så mycket gladare då!
Det säger väl allt. Jag blir tjurig och lättretlig om jag inte får träna, eller iallafall motionera. Å andra sidan har jag mycket mer tålamod och ett jämnare, positivare humör om jag får regelbundna doser endorfiner, gärna i kombination med frisk luft. 
Så nu hoppas jag, för allas skull, att den här kängan jag fått i vår är över, och att jag återgår till att vara en sådan som ”aldrig är sjuk” och därmed kunna träna som vanligt igen.
Efter träning. Glad och nöjd. Foto: M. Eklund

Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni
Övrigt

Sport på TV

Jag ser nästan aldrig på TV numera. Men de få gånger jag faktiskt gör det (oftast på Paddan) så är det sportrelaterat. Observera relaterat.

För det är väldigt sällan jag ser någon slags match eller så på TV. Däremot är sportrelaterade serier som Mästarnas mästare och En Klassiker i princip det jag ser på dumburken. Förutom ett och annat längdskidlopp. Dokumentärer om norska skidtjejer. Och sporadiska nyhetssändningar. 
Så om sporten på TV är bra eller ej, om reportrarna är bättre än förr, eller om hockey-VM borde ha sänts av någon annan, det kan jag helt enkelt inte uttala mig om. 
Däremot vore det himla spännande att se exempelvis Anja Pärson, Carolina Klüft och Johan Olsson i Mästarnas mästare! Kul vore det också med en uppföljare av miniserien Mitt Liv som Hellner!

Ser ni mönstret? Bara SVT. Bara sport kombinerat med underhållning eller bakgrundsdokumentation. Inget riktigt, riktigt TV-sport-nörderi.

Det här inlägget är en del av #uppochhoppaijuni
Träning

Drömträning

Det finns en hel del saker som skulle kunna platsa i ett antal av de ämnen som är kvar i den här bloggutmaningen. Så det gäller att fokusera, prioritera och tänka till, känner jag.

Drömträning, det är för mig något som jag nästan bara kan drömma om. Som känns lite ouppnåeligt och förmodligen inte är så sannolikt att det kommer att hända. Det skulle faktiskt kunna vara många saker. Till exempel en spring-resa till New York Marathon med ett helt gäng skojiga springnördar. Hur stor är sannolikheten att jag:

1) klarar att springa marathon på asfalt inom rimlig framtid

2) lyckas få en startplats i New York Marathon

3) har haft tid att träna så mycket att jag faktiskt kan njuta av både att springa marathon och av att hänga med på de obligatoriska springsightseeingturerna

4) någon gång prioriterar mig själv så högt att jag faktiskt skulle unna mig både resan och träningsutrymmet, utan att ha dåligt samvete för att jag lämnar resten av familjen hemma och gör något bara för mig

5) faktiskt tar mig i kragen för att någon gång kunna nå en sådan dröm

New York en annan gång. Långt ifrån marathon. Foto: privat

Lite relaterat, men med en helt annan inriktning, är något som också skulle kunna klassas som drömträning. Upplevelsebaserad löpning i underbar miljö. Vilken dröm! Inte lika ouppnåeligt som marathon-drömmen, men ändå ganska svårnåbar just nu. Livspussel deluxe gör att det nog inte blir i år i allafall. Men drömma går ju!

Sedan drömmer jag även om andra saker, men tror jag begränsar mig så här. För den här gången!

Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni

Övrigt

Favoritmusik

Musik är väldigt mycket minnen för mig. Jag har aldrig riktigt haft några superstora idoler (förutom New Kids On The Block en ganska kort period), utan är mer av en allätare av all sorts (i mitt tycke) välgjord musik. Har jag däremot starka minnen knutna till en viss låt så kan jag tycka att den är bra bara därför.

Lemon Tree med Fool’s Garden är t ex våren 1997 för mig. Jag sitter i mitt rum i Enköping och pluggar inför något av de sista proven på gymnasiet och funderar över den där killen på senaste studentfesten. Var han något att ha egentligen? Låttexten kan jag fortfarande utantill, hela.

Smuk som et stjerneskud, eller Fly on the wings of love, som den kanske är mer känd som, kastar mig rakt tillbaka till min första sommar i Geiranger 2000. En regnig men fantastisk sommar i ett mögelskadat hus för hotellpersonalen. Fantastiska vyer och första och enda gången jag blonderade mig!

Hermans Hermits som jag skrev häromdagen, är gymnasiegympa för mig, och Sweet Home Alabama ska helst spelas som en cover av ett bulgariskt dansband i en norsk hotellbar någonstans kring 2000-2004 (även om den också är väldigt mycket bussresa till Tyskland typ tidigt 90-tal).

Hollywood Hills däremot, hänger väldigt mycket ihop med min kärlek till Kalifornien. I en lagom stor hyrbil på I-8 West mot San Diego och sedan vidare mot Los Angeles, efter några dagars jobb i El Centro. Kompletterat med sportshopping på Roadrunner Sports och Sport Chalet på vägen.

Ska jag däremot lista musik jag tycker är bra att bara lyssna på, så blir det svårare. I lurarna (de få gånger jag springer med musik) så finns en salig blandning av tokroliga dansband (Larz Kristerz), hårdrock, Abba, Aretha Franklin, hitlistemusik och annat smått och gott som funkar att springa till. Ska jag bara ha något i bakgrunden (vilket inte händer så ofta numera) så väljer jag gärna Jack Johnsson, Röyksopp, Dave Matthews band eller något jazzigt.

Det sägs ju att man kan analysera folks intelligens och personlighet utifrån musiksmak. Så analysera gärna den här mixen, den som vill!

Detta inlägg är en del av #uppochhoppaijuni
Övrigt

Sommarlista; det här vill jag träna i sommar

Alltså, en sommarlista med vad jag vill träna i sommar, den skulle kunna bli precis hur lång som helst. Så kanske får jag vara lite realistisk och bara lista sådant som jag faktiskt tror kan bli av. Som jag ska se till att det blir av:

  • Yoga på en klippa, gärna med havsutsikt
  • MTB på mjuk, barrdoftande stig
  • Längre pass med racern på solvarm landsväg längs vajande sädesfält, med fikastopp på något pittoreskt ställe
  • Morgonpass i utegymmet
  • Många yogapass på altanen
  • Stigtassarjogg med ökande längd
  • Backintervaller uppför skidbacke när sommaren börjar bli till höst
  • Kjolspring med linne och keps och vinden lagom svalkandes, förmodligen längs kanalen
  • Mycket handstående-övande
  • Simturer i sjö eller hav
Tio saker på en lista. Bara utomhus. Gott så. Sitter ju sannerligen tillräckligt mycket inomhus till vardags.

En sommarmorgon. Soligt. Lyckligt. Foto: M. Eklund
 Detta inlägg är en del av #uppochhoppaijuni
Övrigt

Min bästa träningskompis

Träningskompis… Jag måste faktiskt tänka efter om jag någonsin haft någon riktig träningskompis på regelbunden basis. Jag gillar ju verkligen att träna själv. Få tid för mig själv och liksom försvinna in i min bubbla och bara köra på efter eget huvud. Inte behöva tänka på att anpassa tempo, fart eller tidpunkt efter någon annan utan ta det helt och hållet när och hur det passar mig och mitt liv.

Beroende på hur man ser det så har jag ju ändå ibland sällskap på träningspass. Lunchgympa med glada kollegor till exempel. Träningsevent med härliga människor. 
Löparhelger som ger massor med energi. Lopp med gamla vänner. Men till vardags trivs jag väldigt bra med mig själv. Jag tror det är en tillgång. Att ha så mycket egen motivation till att träna att man kommer iväg utan någon fast dejt. Att kunna landa i att umgås med sig själv och helt själv utforma sin träning.
Dessutom blir det ju också extra roligt de gånger jag faktiskt tränar med andra. Jag gillar den kontrasten!

Tidig morgonträning i skogen. Med mig själv som träningskompis. Foto: M. Eklund      
 Det här inlägget är en del av #uppochhoppaijuni
Övrigt

Ett brev till min gympalärare

Kära gymnasiegympaläraren,

Jag vill att du ska veta, att en del av dina lektioner faktiskt utgör de starkaste minnena jag har från gymnasietiden. Jag småler för mig själv varje gång jag tänker på dem, men oj, vad irriterade jag ofta var just då. 

Men först, innan jag går in på den där historien som liksom blivit till en av mina roligaste anekdoter, så vill jag tacka dig för den delen av en idrottsdag då vi lärde oss massage. Särskilt ansiktsmassagen, oj vad jag haft nytta av den! På riktigt alltså. Inte så där ironiskt som kanske resten av brevet kan verka.

Det sägs ju att gympalektionerna ska vara till för att lära oss hur bra det är att röra på sig. Men tyvärr lärde jag mig nog mest vad jag inte gillade. I form av sport och i form av utlärningsmetoder. På den tiden avskydde jag att springa. Så jag avskydde när det skulle springas 3km på tid. 

Att vi ofta skulle åka skridskor och ”lära av duktiga Cissi som liksom din dotter är en lovande konståkerska” höjde inte heller motivationen. Att huvudstående och knipövningar behövde göras ofta och var särskilt bra för kvinnor trodde jag inte en sekund på, och särskilt skeptisk var jag till att man behövde ägna gympalektioner till detta. Numera kniper jag varje dag så du kan vara lugn. Huvudstående, däremot, ingår fortfarande inte i min repertoar. 


Den roliga(ste) anekdoten då, som jag senast kom att tänka på för några veckor sedan när P4 körde Radionöten när jag åkte hem en fredag, den undrar du säkert vilken den är. Den har jag ju faktiskt dig att tacka för! Du vet hur vi var tvungna att leda en del av ett gympapass för att bli godkända? Eftersom vi var ganska anti till gympalektionerna så tänkte vi att vi skulle hålla oss till ”reglerna” för att inte riskera att bli underkända, men i övrigt försöka göra dig så arg och irriterad som möjligt.

Vår uppgift var att leda uppvärmning till musik. Vi letade länge i våra föräldrars arkiv efter en låt som alla, särskilt du, skulle tycka var riktigt dålig. När vi hittade den här var valet så självklart:


Vi kompletterade den perfekta musiken med riktigt knäppa uppvärmningsövningar, hoppsa-steg a la Farbror Frej och annat tramsigt. Hoppades på att du skulle få riktigt svarta ögon när du såg vad vi hittat på. Men ändå vara tvungen att godkänna oss eftersom vi faktiskt hade utfört uppgiften.

Som du kanske minns blev ju inte reaktionen riktigt som vi tänkt. Eftersom Hermans Hermits var dina ungdomsidoler. Eftersom du därför blev jätteglad och nöjd med vårt pass. Eftersom du tyckte att vi var så kreativa och duktiga

Så vi misslyckades med att hela vårt upplägg kan man säga! Men fick, så här i efterhand ett roligt minne att berätta. Och kommer för alltid att förknippa Hermans Hermits med gympalektioner på gymnasiet, och med dig!

Avslutningsvis vill jag också lugna dig. Jag minns hur du kom fram till oss på vår studentdag och var orolig för att vi inte hade förstått hur viktigt det är att röra på dig. Jag kan därför garantera: jag har förstått. Rör på mig så ofta och så länge jag bara kan. Älskar endorfiner, och svettdroppar i tinningen. Är en bättre och gladare människa när jag kan träna mycket. Så var det ju redan då. Bara inte på gympalektionerna.

Varma hälsningar,
En av dina mest obstinata elever