Övrigt

Ett brev till min gympalärare

Kära gymnasiegympaläraren,

Jag vill att du ska veta, att en del av dina lektioner faktiskt utgör de starkaste minnena jag har från gymnasietiden. Jag småler för mig själv varje gång jag tänker på dem, men oj, vad irriterade jag ofta var just då. 

Men först, innan jag går in på den där historien som liksom blivit till en av mina roligaste anekdoter, så vill jag tacka dig för den delen av en idrottsdag då vi lärde oss massage. Särskilt ansiktsmassagen, oj vad jag haft nytta av den! På riktigt alltså. Inte så där ironiskt som kanske resten av brevet kan verka.

Det sägs ju att gympalektionerna ska vara till för att lära oss hur bra det är att röra på sig. Men tyvärr lärde jag mig nog mest vad jag inte gillade. I form av sport och i form av utlärningsmetoder. På den tiden avskydde jag att springa. Så jag avskydde när det skulle springas 3km på tid. 

Att vi ofta skulle åka skridskor och ”lära av duktiga Cissi som liksom din dotter är en lovande konståkerska” höjde inte heller motivationen. Att huvudstående och knipövningar behövde göras ofta och var särskilt bra för kvinnor trodde jag inte en sekund på, och särskilt skeptisk var jag till att man behövde ägna gympalektioner till detta. Numera kniper jag varje dag så du kan vara lugn. Huvudstående, däremot, ingår fortfarande inte i min repertoar. 


Den roliga(ste) anekdoten då, som jag senast kom att tänka på för några veckor sedan när P4 körde Radionöten när jag åkte hem en fredag, den undrar du säkert vilken den är. Den har jag ju faktiskt dig att tacka för! Du vet hur vi var tvungna att leda en del av ett gympapass för att bli godkända? Eftersom vi var ganska anti till gympalektionerna så tänkte vi att vi skulle hålla oss till ”reglerna” för att inte riskera att bli underkända, men i övrigt försöka göra dig så arg och irriterad som möjligt.

Vår uppgift var att leda uppvärmning till musik. Vi letade länge i våra föräldrars arkiv efter en låt som alla, särskilt du, skulle tycka var riktigt dålig. När vi hittade den här var valet så självklart:


Vi kompletterade den perfekta musiken med riktigt knäppa uppvärmningsövningar, hoppsa-steg a la Farbror Frej och annat tramsigt. Hoppades på att du skulle få riktigt svarta ögon när du såg vad vi hittat på. Men ändå vara tvungen att godkänna oss eftersom vi faktiskt hade utfört uppgiften.

Som du kanske minns blev ju inte reaktionen riktigt som vi tänkt. Eftersom Hermans Hermits var dina ungdomsidoler. Eftersom du därför blev jätteglad och nöjd med vårt pass. Eftersom du tyckte att vi var så kreativa och duktiga

Så vi misslyckades med att hela vårt upplägg kan man säga! Men fick, så här i efterhand ett roligt minne att berätta. Och kommer för alltid att förknippa Hermans Hermits med gympalektioner på gymnasiet, och med dig!

Avslutningsvis vill jag också lugna dig. Jag minns hur du kom fram till oss på vår studentdag och var orolig för att vi inte hade förstått hur viktigt det är att röra på dig. Jag kan därför garantera: jag har förstått. Rör på mig så ofta och så länge jag bara kan. Älskar endorfiner, och svettdroppar i tinningen. Är en bättre och gladare människa när jag kan träna mycket. Så var det ju redan då. Bara inte på gympalektionerna.

Varma hälsningar,
En av dina mest obstinata elever
0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply