Träning förändrar mig såklart på många sätt. Fysiskt framförallt. Det är däremot den mentala delen som (tyvärr) märks mest för min omgivning. Särskilt den här våren när förkylningar, influensor, nackspärr och för mycket jobb har avlöst varandra.
Det är (tyvärr) inte bara en gång som min stackars sambo sagt: Hoppas du är så frisk att du kan träna snart; du är så mycket gladare då!
Det säger väl allt. Jag blir tjurig och lättretlig om jag inte får träna, eller iallafall motionera. Å andra sidan har jag mycket mer tålamod och ett jämnare, positivare humör om jag får regelbundna doser endorfiner, gärna i kombination med frisk luft.
Så nu hoppas jag, för allas skull, att den här kängan jag fått i vår är över, och att jag återgår till att vara en sådan som ”aldrig är sjuk” och därmed kunna träna som vanligt igen.
 |
| Efter träning. Glad och nöjd. Foto: M. Eklund |
Detta inlägg är en del av bloggutmaningen #uppochhoppaijuni