Övrigt

Efter tredje rundan

Till skillnad mot vad jag trodde när jag gick in i den här behandlingssnurran, så går tiden ganska fort. Mini-me har redan passerat tvåmånadersstrecket, och om allt går som det ska (se mer om min skepsis nedan) så är tre av fyra cellgiftsbehandlingar avklarade. Dags att summera lite igen hur läget är.

Veckans…

skönaste: blir svårt den här gången. Kan inte säga att det är så mycket som varit skönt. Cellgifterna och småbarnslivet har typ gaddat ihop sig. Eller jo, förresten. Det skönaste var att lägga sig raklång på rygg med armarna längs med sidorna, blunda och bara andas i typ en kvart. Savasana, ftw!

tröttaste: börjar bli dött lopp mellan alla familjemedlemmar nu. Utom möjligen stor-Trollet, som fortfarande hellre hoppar jämfota än går.

hunger: ganska normal tror jag

märkligaste: kanske kortisonruset. Eller att andra konstigheter verkar försvinna ”på köpet” med cellgifterna. Typ eksem man haft i tiotals år och så. Alltid nåt!

lättaste: att ta sig ut och lapa friskluft. Det är som att kroppen liksom har ett sug efter att blåsa ur lungorna med syre, och hjärnan behöver rensas. Konstant.

jobbigaste: den mentala svackan. Den har varit total senaste veckan. Tankar om återfall, stamcellstransplantationer, långa sjukhusvistelser med äcklig mat, och ibland till och med död, rör sig i huvudet. Jag vet inte riktigt varför, men förmodligen är de påeldade av bristen på sömn och vila. Och kanske av Facebook-gruppen för Hodgkins-drabbade som jag inte bestämt mig för om jag ska vara kvar i eller ej. Familjeliv-varning, typ…

stegrekord: jorå, den här veckan också… Det tar sig, sa mordbrännaren!

vårtecken: aprilvädret? Snö, sol, hagel, regn, blåst, sol, regnbåge… Lite av allt, varje dag.

godaste: chips! Bästa botemedlet mot illamående. Chokladtryffel är inte dumt heller!

craving: löpning! Och kanske en racertur en ljummen kväll…

märkligaste 2: när vi, efter tips, satte på Fåret Shaun som underhållning till det större barnet. Resultat: föräldrarna skrattade hysteriskt, och barnet skrattade lika hysteriskt åt föräldrarnas konstiga skrattande. 

konstaterande: det är högst opraktiskt att ägna sig åt håravfall när man har långt, mörkt hår. Det är hårstrån ÖVERALLT! Till och med i bebisens blöja…

fulaste: Jag när jag vistas utomhus. Pga solkänslighet under behandlingen måste jag ha nåt på huvudet. Men jag passar verkligen inte i huvudbonader.

mantra: Andas in, andas ut. Släpp ner axlarna!

Hoppas på en bättre vecka den här veckan och ser fram emot bl a att bli intervjuad för en forskningsstudie.

0

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply
    Ingmarie
    25 april, 2016 at 19:16

    Jag tycker du är jättefin i keps!

  • Reply
    Rund är också en form!
    25 april, 2016 at 19:29

    Alltså, det finns galet bra tecknade ”barnfilmer” som är minst lika roliga för vuxna..! 😀

  • Reply
    bureborn
    26 april, 2016 at 18:25

    Usch det där låter verkligen som en riktigt tung vecka. Jag hoppas, hoppas att nästa behandling verkligen blir den sista, och att den mentala svackan inte blir lika djup. Det borde finnas gränser för vad en människa förväntas palla!
    Önskar din en härlig behandlingsfri vecka med många steg, mycket frisk luft i strålande sol, bebismys oh trollkärlek – och sömn! Kram!

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      30 april, 2016 at 20:11

      Den har gett sig för tillfället i allafall. Så kanske var det en biverkning också? Tack för trevliga önskningar!

    Leave a Reply