Browsing Tag

Gravid

Tankar

Så annorlunda

Så här med några dagar att smälta det hela, så tycker jag det är otroligt fascinerande hur olika två barnafödslar kan upplevas.

Samma mamma föder två barn, på ett ungefär lika stora. På samma sjukhus, ungefär lika långt gången, och med likadan graviditetshistorik.

Men helt olika upplevelser, väldigt annorlunda varandra. Därför också med helt olika känsla både kroppsligt och mentalt så här en knapp vecka efteråt.

Jag ska inte gå in på detaljer, men det är egentligen först nu jag inser hur mycket jag missade förra gången: När kroppen inte själv fick bestämma starttid. När den påtvingade starten gjorde att sluttampen blev gjord under narkos. När konsekvenserna av det gjorde mig som i dvala i flera veckor.

Det är först nu jag inser att det inte måste vara så. Att allt kan vara gjort på några timmar. Att jag faktiskt kan vara intensivt i känslan där och då och låta kroppen göra vad den vet att den ska. Att  jag faktiskt kan lita på min kropp och att den klarar att föda ett barn helt själv. Från början till slut. Även om jag tvivlade ibland.

Återhämtningen blir även den så annorlunda. Redan nu är jag orkesmässigt långt före jämfört med förra gången. Styrke- och ledmässigt är det däremot en helt annan femma… Det ska bli spännande att följa, det här. För än så länge hänger jag bara med, och låter kroppen bestämma helt och hållet vad den klarar och inte. Bortsett från att hantera vardagen, såklart.

 

T o m sjukhusmaten var annorlunda. Fortfarande oaptitlig, men inte fullt lika oätlig som förra gången.

 

Tankar

Hon är här nu

I förrgår tidsinställde jag ett inlägg till igår för Bloggar om Hälsas Facebooksida. Hade på något vis på känn att jag skulle få det lite körigt och inte hinna göra det i realtid.

Ungefär samtidigt som det inlägget publicerades fick jag första riktigt onda värken. En halvtimme senare ringde jag förlossningen som tyckte jag skulle ta Panodil och lägga mig och vila. En timme efter det insåg jag att det nog började bli körigt att hinna in och ringde igen.

Eftersom de hade lugnt på förlossningen fick vi komma in. Väl där hann jag lagom få kläm på lustgasen innan det var över. Var fullt öppen när vi kom in och hade en nyfödd tjej på magen en knapp timme efter det.

Trollet har blivit storasyster. Lillasyster behöver fortfarande ett namn. Och jag, jag fascineras av att man verkligen inte kan säga något om hur en förlossning blir baserat på hur den förra var. 

Nu är vi fyra, och försöker landa i det. Ett tag i allafall.

Magen som toa-selfie sisådär 18 timmar efter bebisankomst

Träning

Skogs- och terränglängtan

De senaste dagarna har jag varit sjukt sugen på att springa i skogen. Bara ge mig rakt ut på närmsta stig och låta suset från trädkronorna rensa huvudet. Känna hjärtslagen flytta högre upp i bröstet och låta fötterna tänka till ordentligt var de ska sättas ner för att undvika dråpliga snubbelepisoder och anfallande knotiga rötter.

Förmodligen tränger längtan sig på extra mycket just för att jag verkligen inte kan springa just nu. För att jag vet att det kommer få stanna vid just längtan ett bra tag framöver. Eller så är det helt enkelt för att jag vet hur välgörande en skogsrunda kan vara när det är mycket som snurrar runt omkring en.

Såklart också för att det skrivits en hel del lockande löparhistorier under veckan. Bureborn skriver om härliga sololunchrundor. Ingmarie utforskar Kalifornien och beskriver det så frestande! Coyntha gör sådana där galna grejer som jag kan lockas av – går upp mitt i natten för att springa – bara för att det går. Inte konstigt man blir springsugen!

En promenad i närmsta dungen för att åtminstone njuta lite atmosfär

Tankar

Redo men ändå inte

Den här känslan att bara längta efter att krabaten i magen ska titta ut som många pratar om att de känt i slutet av graviditeten – den är ny för mig. Förra gången njöt jag mer av stunden och var aldrig sådär riktigt mycket trött pingvin som jag är nu. Tillfällen att vila och göra vad man ville var oändliga då, medan de nu är i princip obefintliga.

Nu går jag mest runt och är trött och less och väntar på tecken att Hoppsan ska titta ut. När. Som. Helst. Om jag får önska. Känner mig orörlig, otymplig och trött på att behöva säga ”Nej, mamma orkar inte” till dottern.

Å andra sidan är jag inte alls redo för en förlossning. Den senaste veckans monsterförkylning har tagit alla krafter (sambon säger att han aldrig sett någon snyta sig så oavbrutet i flera dagar…) och jag kan på riktigt inte tänka mig hur jag skulle orka föda ett barn just nu. Särskilt inte eftersom den här orkeslösheten gjort att jag så smått tappat tron på min barnafödarförmåga. Den totala sömnbristen och ovissheten kring huruvida krabaten ligger huvudstupa, i säte eller på tvären, det är liksom bara pricken över i-et.

Så jag förstår ju om den lilla därinne inte riktigt vet vad den ska ta sig till, och därför slår volter och sparkar bakut mest hela dygnet runt…

 

Det sägs att magen ändrar form efter en lyckad vändning. Jag ser då inte mycket skillnad…

 
Hoppas er söndag är lite muntrare!

Tankar

Läget

Igår var dagen då bebis genom fasta tillrättavisande händer skulle förstå sitt eget bästa och vända sig med huvudet nedåt. 

Jag har både fått höra och läsa om diverse både lyckade och mindre lyckade vändningar. Skräckhistorier om fruktansvärda upplevelser som slutat i akutsnitt, blandat med axelryckningar och uppmuntrande berättelser om att det inte alls var så farligt. 

Därför hade jag egentligen ingen uppfattning om vad som väntade, mer än att jag inte såg framemot läkemedlet som skulle få livmodern att slappna av och mig att bli skakig och få hjärtklappning.

Min historia blir en av det där mer uppmuntrande slaget. Även om vi spenderade hela eftermiddagen på förlossningen så utgjorde typ 95% av tiden väntan på tillgänglig läkare, eftersom det pågick några komplicerade förlossningar samtidigt, som självklart hade företräde. Bebis fick visa upp sina hjärtslag både före och efter vändning, och själva manövern tog nog inte mer än fem minuter, eftersom bebis (just då) samarbetade och jag enligt läkaren var ”så duktig på att slappna av” (tack yogan och andningen för det!). Inga smärtor. I princip inget obehag. Ingen skräckupplevelse. Kanske tack vare mina förberedelser, kanske inte…

Däremot misstänker jag att sista ordet inte har sagt angående det här bebisläget. Jag vaknade i natt av ett väldigt rumsterande i magen, och misstänker starkt att bebis nu fullföljt sin kullerbytta hela varvet runt och är tillbaka där hen började… Lite mentalt jobbigt att gå omkring och känna efter, eftersom det nu åligger mig att ”genast höra av mig om den vänder sig tillbaka”.

 

Snälla bebis, samarbeta!

 
Fortsättning följer. Nu får det bli yogaövningar för att få bebis på bättre tankar igen och vända näsan neråt.

Recept

Goda tips

För några år sedan gjorde jag en hel del nötbollar, energibars och annat med mindre socker. Helt enkelt för att jag inte är så jätteförtjust i socker. Men ändå ganska förtjust i goda saker. Vilket ju såklart är väldigt individuellt. Minns att det då cirkulerade en del lovord om så kallad ägglatte, men tyckte det lät väldigt osmakligt.

Nu på sistone har det börjat dyka upp igen, bland annat hos härliga Beata. Nyfiken som jag är blir jag ändå lite sugen på att testa, särskilt eftersom jag dels försöker dra ner lite på mjölkprodukter just nu (för att undvika att belasta min lever i onödan, och därmed minska risken för att jag får graviditetsklåda den här gången), dels behöver få i mig saker som ger mycket energi på ett lätt sätt, och det sägs att man blir mätt av ägglatte. En av mina bloggkollegor, Annika, kallar sin variant för nötig paleolatte, vilket låter betydligt godare av någon anledning. Så den testade jag häromdagen när jag jobbade hemma och hade redskap och ingredienser till hands. Utlåtande? Helt OK. God smak, och jag blev ganska mätt. Men den var inte sådär krämig och mumsig som jag är van vid att en latte ska vara. Fast testar jag fler gånger utan att testa en vanlig emellan, så vänjer jag mig nog.

 

Kaffe med kokosolja, mandelsmör, kardemumma och ägg…

Testlatten intogs med en annan nytestad godsak som jag däremot är supernöjd med, och som kommer från en annan av mina nyfunna bloggvänner i nätverket. Egna bounty bars gjorde jag för någon vecka sedan, för att ha i frysen och knapra på när kroppen suktar tonvis av energi efter förlossningen. Men jag får nog göra en ny sats snart, för de är snart slut… Så goda är de! Precis lagom kokosaktiga och inte alls så söta.

 

Hemgjord Bounty!

Eftersom dessa bounty bars var ett sådant lyckokast, så funderar jag på att testa fler av Annikas recept. T ex hemgjorda lat-snickers. Låter inte så dumt, va?

Tankar Träning

Upp och ner

Som jag skrev häromdagen så ligger den lilla livliga krabaten i magen med huvudet upp och rumpan ned. Sätesbjudning helt enkelt. Vändningsförsök är bokat till måndag, men ändå vill jag ta saken i egna händer och påverka så gott det går att det går vägen. Efter en del googlande hittade jag Spinning Babies, där man kan läsa mycket om olika sätt att påverka att barnet föds med så fördelaktig position som möjligt, genom att balansera moderns kropp. Låter på något vis vettigt tycker jag. De skriver en del om att få barn som ligger i säte att vända på sig, så nu gör jag en del av övningarna så ofta jag kommer ihåg.

 

Framåtlutad inversion på soffkanten

 
Lite yogarelaterat, lite flum. Lite höftböjarstretchar. Om inte annat, så kan det kanske hjälpa till att underlätta vändningsförsöket genom att se till att muskler och ligament i bäckenet inte är alltför tighta…

Har också under hela graviditeten även fått höra att jag har så bra kontroll på inre magmusklerna. Så nu försöker jag lite grann att avaktivera dem för att ge magen mer plats, och därmed bebis större plats att vända sig. Jag aktiverar dem fortfarande vanemässigt framförallt när jag rör mig, men försöker tänka på att slappna av ordentligt när jag gör övningarna, och när jag inte på samma sätt behöver magstödet.

Det känns som att den lille försöker vända sig, men än så länge har den inte lyckats. Rumlar runt ordentligt gör den i allafall, så förhoppningsvis är det inte alltför trångt för att vändas än så länge!

Tankar

Slutspurtar

Den här veckan är min sista vecka på jobbet, på jag vet faktiskt inte hur länge. Försöker så gott det går att avsluta, göra klart, lämna över och rensa. Det är helt klart en udda känsla att snart lämna stället på ganska obestämd tid. Särskilt när det finns så mycket jag precis påbörjat och startat upp.

Kroppen däremot, den längtar. Efter vila och vardagsmotion. Avsaknad av monotont stillasittande i kontorsstol. Kanske inte lika mycket efter en minst sagt oviss förlossning och därmed ännu mer oviss återhämtning. Eller cellgifter och strålning någon gång i framtiden, högst oklart när. Men förändring av tillstånden. Spurt in i tvåbarnslivet. Ut ur pingvintillvaron, som är betydligt mer påtaglig den här gången.

Kort yogastund med kulan. Blir inte så mycket intensivare just nu.

Det är liksom mer av allt. Mer nästäppa. Mer rultande pingvinkänsla. Mer vilobehov. Sjukt mycket mer halsbränna. Mer sammandragningar.

Huskur mot halsbränna. Havregryn, mandlar, mjölk.

Toppa detta med begynnande graviditetsklåda (tror jag – provtagning imorgon) och en bäbis som just nu ligger i säte och ska försöka vändas på måndag, så har ni en ganska bra sammanfattning av sakernas tillstånd just nu.

Nästa gång jag skriver kan det vara helt annorlunda. Det blir i allafall inte långtråkigt…

Tankar

Dagens…

…väckarklocka: ringde 05.15. Det är priset för att kunna hämta lill-Trollet relativt tidigt på dagis. Värt!

…godaste: Lindt Lime Intense. En ruta räcker, mmm…

…pendlarväg: slaskig, slirig och väldigt moddig på morgonen. Isig, spårig och ännu slirigare på eftermiddagen. Ingen som bemödar sig att ploga på några dygn här inte.

…friskluft: 25 minuter lunchpromenad i pingvintempo.

Vy från friskluftsdosen


…konstigaste träning: MammaGravid-övningarna för vecka 34-36. Stå upp, aktivera bäckenbotten, aktivera inre magmuskler lätt. Håll i 20 sek x3. Att detta marknadsförs som ”mångsidig träning för en frisk graviditet” är verkligen konstigt, eller snarare komiskt. Den enda övning som ens liknade träning var Musslan.

…lunchrumsdiskussion: handlade om träning. Jätteintressant att lyssna på. Otroligt varierande åsikter och inställningar, som alla kom till tals.

…upptäckt: Andrum. Sunt, varierande innehåll som faktiskt lockar även mig som inte riktigt vill se mig själv som cancerpatient, men som faktiskt ändå har behov av att bli sedd och omhändertagen av sjukvården åtminstone på någon mikroskopisk nivå. Ja, någon gång ska jag skriva om det bedrövliga bemötande jag fått under den här resan. Men inte förrän de faktiskt fått chans att återkoppla utanför offentligheten.

…mest välbehövliga: de hemgjorda köttbullarna till middag. Goda, gjorda på svenskt nötkött. Innehåller järn. Det behöver jag.

…mest begränsande faktor: Sammandragningar. Av allt och inget. De tvingar mig att sänka tempot rejält vissa stunder. Får väl inse att jag är en rultande pingvin för tillfället.

Ytterligare vy från friskluften


…lästips: Helenas stoltaste ögonblick. Jag har en snarlik upplevelse, som året efter följdes av en helt annan upplevelse. Den får ni läsa om på torsdag.

Träning

Veckoutvärdering

Det här med träningsplanering alltså. Klart underskattat! I allafall av mig. Det har faktiskt gått över förväntan, även om jag kastade om några pass eftersom jag vissa dagar får sammandragningar/förvärkar av i princip allt jag gör och därför försöker undvika att framkalla dem i onödan. 

Alla pass har blivit av, vilket jag nog faktiskt inte trodde. Kan inte säga att jag märker någon skillnad i ork direkt, men det är ju på så begränsad nivå jag tränar för tillfället, så det ger nog förmodligen mest psykologiska effekter. 

Hur som helst så tror jag att jag fortsätter med det vinnande konceptet. Här kommer planen för nästa vecka, gravidvecka 34:

Måndag: Lunchpromenad

Tisdag: MammaGravid + andningsövningar/meditation

Onsdag: Vila

Torsdag: Yoga, mitt eget pass

Fredag: Lunchpromenad

Lördag: MammaGravid + andningsövningar/meditation

Söndag: Vila förutom utebus och sånt jag ändå gör.

Bästa träningskompisen just nu