Tankar

Läget

Igår var dagen då bebis genom fasta tillrättavisande händer skulle förstå sitt eget bästa och vända sig med huvudet nedåt. 

Jag har både fått höra och läsa om diverse både lyckade och mindre lyckade vändningar. Skräckhistorier om fruktansvärda upplevelser som slutat i akutsnitt, blandat med axelryckningar och uppmuntrande berättelser om att det inte alls var så farligt. 

Därför hade jag egentligen ingen uppfattning om vad som väntade, mer än att jag inte såg framemot läkemedlet som skulle få livmodern att slappna av och mig att bli skakig och få hjärtklappning.

Min historia blir en av det där mer uppmuntrande slaget. Även om vi spenderade hela eftermiddagen på förlossningen så utgjorde typ 95% av tiden väntan på tillgänglig läkare, eftersom det pågick några komplicerade förlossningar samtidigt, som självklart hade företräde. Bebis fick visa upp sina hjärtslag både före och efter vändning, och själva manövern tog nog inte mer än fem minuter, eftersom bebis (just då) samarbetade och jag enligt läkaren var ”så duktig på att slappna av” (tack yogan och andningen för det!). Inga smärtor. I princip inget obehag. Ingen skräckupplevelse. Kanske tack vare mina förberedelser, kanske inte…

Däremot misstänker jag att sista ordet inte har sagt angående det här bebisläget. Jag vaknade i natt av ett väldigt rumsterande i magen, och misstänker starkt att bebis nu fullföljt sin kullerbytta hela varvet runt och är tillbaka där hen började… Lite mentalt jobbigt att gå omkring och känna efter, eftersom det nu åligger mig att ”genast höra av mig om den vänder sig tillbaka”.

 

Snälla bebis, samarbeta!

 
Fortsättning följer. Nu får det bli yogaövningar för att få bebis på bättre tankar igen och vända näsan neråt.

0

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply
    bureborn
    5 februari, 2016 at 22:47

    Så skönt att själva vändningsproceduren gick bra! Har också hört de där skräckhistorierna… Men det var en envis liten krabat! Hoppas hen frivilligt väljer att ställa sig på huvudet!

    • Reply
      Malin
      9 februari, 2016 at 14:30

      Det hoppas verkligen jag också!

  • Reply
    Ett helt galet och svårgreppbart 2016 - Lite Längre
    30 december, 2016 at 11:44

    […] som du aldrig gjort förut? Oj, var ska jag börja?! Jag tar det kronologiskt helt enkelt… Vände bebis i magen från säte till huvud. Fick graviditetsklåda för andra gången. Blev tvåbarnsmamma några timmar efter att jag lekt i […]

  • Reply
    Bloggen fyller fem år! - Lite Längre
    12 februari, 2017 at 07:38

    […] med att vända bebis i magen och gå hemma och vänta på att hon skulle komma (fast då visste jag ju inte att det var en hon). […]

  • Leave a Reply