I bloggnätverket Svenska hälso- och träningsbloggar hittar vi gemensamma teman och inspirationsområden som vi sedan skriver kring. Så vill du läsa mycket om ett särskilt tema kan du fortsätta via länkarna i nedre delen av inlägget för att hitta mer på veckans tema som är ”Min träningsresa”.
En träningsresa kan för mig innebära flera saker, iallafall fick jag flera olika associationer när ämnet kom upp som tema. En sida av begreppet är något i stil med det jag skrev i juni, som en del av en utmaning. Ett annat sätt att tyda det hela är ju mer bokstavligt – en resa full av träning – som t ex ett löparläger, Blogger Boot Camp, eller andra resor med träningen i fokus.
Om jag ska ta med bägge sidorna av myntet, och först tänker på min egen resa genom träningen, så blir fokus mycket på vilka positiva sidoeffekter träningen haft på mitt liv. De fysiska delarna har jag skrivit om flera gånger tidigare, om jag rotar lite i mitt eget arkiv. Jag mår ju liksom så väldigt mycket bättre om jag tränar åtminstone hyfsat regelbundet. Ibland är jag mest förvånad att jag faktiskt upptäckte det ganska sent i livet, även om jag nog aldrig varit särskilt stillasittande. Dansnörd var nog det ord som bäst kännetecknade mig som liten, och som tonåring. Det är dans, och framförallt riktigt bra dansmusik, som också mest, och lättast, kan få igång mig om jag känner mig seg. Det verkar förvåna många, när de får se den sidan av mig. Kanske för att den inte kommer fram så ofta i vardagen – jag menar, hur ofta dansas det på kontoret på ett industriföretag?!
Det som däremot nuförtiden får mitt hjärta att slå dubbelvolter om någon nämner träning, är längdskidåkning. Det är helt enkelt en fantastisk träningsform som jag bara inte kan få för mycket av. Tyvärr har det snarare blivit för lite av den de senaste vintrarna, och kommer väl kanske inte bli så mycket mer nu i vinter heller, med växande mage och väntande cancerbehandling. Men drömma går ju alltid, och längdskidåkning är på något sätt lite som cykling. Har man en gång lärt sig, så sitter rörelserna i ryggmärgen på något vis.
Träningen ger å andra sidan så mycket mer än bara fysisk tillfredsställelse, endorfiner och gemenskap. Den har gett mig mentala strategier, affirmationer och hjälpmedel som jag har stor nytta av just nu. En slags trygghet i att jag faktiskt klarar av rätt mycket, är en seg rackare som inte ger upp i första taget. Efter ett antal långlopp vet jag att gränsen är långt ifrån nådd när man börjar tappa suget för första gången. Jag har lärt mig att man oftast orkar dubbelt så långt som man tror. Att kroppen ändå är fantastisk och bär en mycket längre än man kan ana om och när man bara ligger i soffan. Att ett mentalt lugn, meditativ andning och fokusering kan ta en igenom svårigheter man inte hade en aning om att man kunde klara. Träningen har också gett mig en tro på och tillit till mig själv och min egen förmåga att hantera saker. Det är för mig, i alla fall i nuläget, minst lika mycket värt som den faktiska fysiska effekten av träningen.
Men åter till andra typer av träningsresor. För det finns många sådana jag skulle kunna använda som morötter och saker att se fram emot när det känns tungt i träning, vardag eller sinne. Den här listan gillar jag t ex fortfarande. Jag skulle kunna göra den mycket längre. Det är helt fantastiskt roligt att åka på resor, korta eller långa, och träffa folk som är lika nördiga och insnöade som en själv. Bara nörda in på träning i dagar eller kanske till och med vecka. Kantat med kulinariska och kulturella upplevelser, kan det bli bättre? Tror nog inte det…
Kolla in hos Anna och Camilla för fler och annorlunda träningsresor än min!
Åh längdskidor bara måste jag få köra åtminstone en gång i vinter. Hoppas att någon kan låna ut ett par till mig när jag firar jul i norr!
Men alltså, cancerbehandling?… Fy. Detta har jag missat 🙁
Det får vi verkligen hoppas! Är ju så härligt!
Jo, så är det. Jag kör på temat upp och ner just nu. Välmående bebis som växer och frodas i magen. Samtidigt vetskapen om att jag inte är så frisk som jag känner mig utan har både cellgifter och strålning framför mig när bebis tycker det är dags att komma ut. Har dock ändå haft tur (än så länge), för det upptäcktes tidigt och verkar inte finnas på mer än ett ställe (lymfkörtel på halsen).
Säger också fy för cancerbehandling och hoppas du får må bra!
Roligt att få läsa om din resa, ta del av dina tankar. På tal om skidor håller jag på att gå i tu när vinten INTE kommer SOM DEN ska i november 😉
Men precis, var är vintern?! Tur det finns nån mer som är lite ”mot strömmen” i det avseendet 🙂
Fy för din sjukdom. Men kul att läsa din historia!
Kul att du gillade det!
Var tvungen att kika in din lista, älskar listor och drömmar. Var flera saker där som står på min bucketlist men springa Svalbard marathon skulle jag aldrig våga 🙂
Hehe, jag har antagit att hagelbössa ingår i startpaketet 😉
Jag har ett par längdskidor som är oanvända (skäms lite). Kanske ska plocka fram dem. Om det nu blir snö, någon gång…? 🙂
Kramar!
I år blir det nog snö. Hoppas vi! Kram på dig också.
Nu blir jag också riktigt sugen på att åka längdskidor!
Styrka i massor till dig. Verkar som att du/ni har klarhet nu vad som väntar och har en plan. Vilken kraft ni kommer att besitta sen ute på andra sidan! Kram
Hihi, vad kul!
Jo, vi vet. Vet inte riktigt om planen finns än, men på någon nivå gör den nog det. Svårt när olika enheter inom vården ska samarbeta. Kram!
Grym du är som kämpar på trots allt ❤️ Stor kram
Tack! Vad annat kan man göra? Kram!