Så här när jag går hemma och filurar på dagarna, och särskilt när jag traskar i skogen med vagnen, då filosoferas det en hel del. Det här inlägget har legat och surrat i mitt huvud ganska länge, så kanske låter det till och med vettigt när det kommer i skrift… Det grundar sig i den där stressen som många verkar känna över att få till träningen, särskilt under småbarnsåren. För hälsans skull, heter det. Men i de fallen, när det blir någon slags stress och press att prestera, så tror jag inte att just träningen är för hälsan, utan för att uppfylla någon slags norm, och vara duktiga. För om man bara ser till hälsan, så tror jag det är rörelse, motion och träning som är viktiga tillsammans. Ingen del är tillräckligt utan att de andra två också finns.
För mig personligen är träningen grädden på moset. Det där jag längtar till och mår extra bra av. Som jag ser fram emot som värdefull egentid och härliga endorfinkickar. Men det är inte enbart träningen som gör att jag mår bra. Särskilt inte när den görs i så låg dos eller frekvens som det senaste året. Utan det är kombinationen av rörelse, motion och träning som skapar hälsan (i kombination med en massa annat såklart), och därför tycker jag att den här hetsen, och stressen, att träna, ibland gör att hälsosträvan får fel fokus. Så här:
Rörelse – för att minimera stillasittande
Att det inte är bra att sitta stilla är ganska välkänt numera. Jag har märkt det ganska påtagligt själv och skrivit bl a om det slitsamma kontorslivet och hur jag i arbetslivet tänker för att minimera stillasittandet. Rörelse är för mig därför det jag dagligen gör för att minimera det statiska stillasittandet.
Nu när jag är föräldraledig rör jag på mig i princip hela tiden. Med En Liten En som vill lära sig att gå och en aktiv treåring, så är det mycket som ska fångas, pareras, plockas, hämtas och så vidare. Jag sätter mig på golvet för att leka, reser mig strax därefter för att fånga en bebis på vift. Tömmer en potta, sträcker mig efter något på en hylla med en bebis på armen, sätter på mig en strumpa med en hand med en trött bebis i den andra. Att undvika stillasittandet och vara i rörelse är extremt lätt. Man tränar som en toddler, helt enkelt.
På ett kontorsjobb kan det däremot vara extremt svårt att få till rörelse. Det är så lätt att bli sittande i timtals. Normalt sett står jag upp och jobbar så mycket jag bara kan, men två dagar i december hade vi konferens och satt på våra rumpor. Man blir ju lätt idiotförklarad om man i et sånt läge börjar stå och röra på sig utan anledning… Resultat: Ryggskott… Så i sådana lägen blir det så markant hur viktig rörelsen är, även om man varken blir stark, snabb eller uthållig av den. Det är liksom den som gör att kroppen ändå fungerar och inte stelnar till helt, eller i värsta fall slutar fungera internt också så att man drar på sig en massa sjukdomar.
Har man möjlighet tror jag därför på att försöka medvetet ta rörelsepauser där det går. Sätt alarmet om det behövs, och gör lite pausgympa. Vi hade gemensam pausgympa på avdelningen ett tag, så att vi kunde vara kufar tillsammans i kontorslandskapet.
Motion – för att bl a stärka hela kroppen
Om rörelse är grunden för en hälsosam kropp, så ser jag motionen som det som gör att jag orkar. Det är grunden till både styrka och kondition och innebär mer än att bara böja, sträcka och röra på kroppen. I nuläget är mina dagliga, ofta ganska långvariga, barnvagnspromenader stommen i min motion. Det är här de beryktade 10 000 stegen per dag kommer in. Nu när jag går hemma på pappaledighet så har jag inga problem att motionera så mycket som det sägs att man ska. Snarare tvärtom. En dag när Stor-Trollet är på dagis passerar jag ofta 10 000 steg redan tidigt på eftermiddagen.
Att bära barn är också utmärkt för muskler och rörlighet. Bära omkring på en rörlig vikt som liksom kastar sig åt olika håll utan förvarning, det aktiverar det mesta. Träningsvärk infinner sig inte så sällan.
Men i kontorsvardagen kan motionen vara en riktig utmaning, om man inte tänker sig för och har en plan för att få till den. Lunchpromenader, trapporna i stället för hissen, cykeln till jobbet, promenadmöten är några tips som är bra, om man bara tar sig tid att prioritera det. Tar sig tiden att tänka att hälsan faktiskt är viktigare än stressen, och att motionen kommer göra dig effektivare än de minutrar du eventuellt missar på att motionera istället för att maila…
Träning – för att prestera
Har man grunderna med rörelse och motion, så blir träningen ganska lätt, när man väl får till den. Grundkonditionen finns, liksom en basstyrka att bygga vidare på. Det upptäckte jag inte minst när jag fick fram skidorna häromdagen. En bekant som cykelpendlar kan t ex utan problem springa lopp med ganska bra resultat, just för att motion i ganska stor mängd byggt en bra grund.
Så, särskilt om man har en stressig vardag, tror jag inte man ska göra träning till ytterligare ett stressmoment. Utan hellre vara tokglad de gånger man får till träningen, för sin egen skull. För har man det stressigt av andra orsaker, så kan det ju t o m vara ganska dumt att stressa kroppen ännu mer med att lägga in hård träning, som man dessutom känner press över.
Däremot är ju träning i lagom mängd en stressreducerare, så visst är det bra att få till den. Men det jag menar är att det kan bli lite bakvänt att stressa över att få till träningen om man redan har en pressad vardag med små möjligheter att få till träning pga faktorer man kanske inte själv kan påverka. Då är det nog bättre att periodvis prioritera rörelsen och motionen – för hälsans skull, och som grund för träningen när man får möjlighet till den.
Hur balanserar du i vardagen? Tänker du aktivt på rörelse och motion, eller ligger fokuset mest på träningen? Eller har du några andra knep?
