Browsing Tag

Ekologiskt och lokalt

Övrigt

Torrt!

Den här vintern har verkligen allt varit liksom fnöske-torrt. Det knastrar och sprakar i varenda klädesplagg man sätter på sig. Håret står som en sky av elektricitet runt huvudet och klistrar sig längs halsen. Och vi ska inte prata om min stackars hud, som i vissa stunder nästan sett halvdöd ut, och nästan flagat på något vis. Trots massor med fukttillskott.

Vet inte om det bara är jag eller om det är första gången jag ser resultatet av en riktig vinter i ett eluppvärmt hus… För att motverka torkan försöker jag för det första dricka mycket vatten så att kroppen liksom återfuktas inifrån åtminstone till viss del. Men sedan hjälper jag huden utifrån med olika fuktgivare. När det gäller hudvård försöker jag välja ”bra” produkter, helst utan silikoner, mineraloljor, färgämnen och parabener.

Bästa tipset för en helkroppssmörjning är att hälla en skvätt (typ en dryg matsked) olivolja i badkaret när du tar ett varmt bad. Gör underverk för torr vinterhud faktiskt, och innehåller ju faktiskt minimalt med tillsatser. Ska inte sköljas av alltför mycket när du kliver ur badet, och behöver ingen extra insmörjning efteråt.

Annars är jag, så här vintertid, ganska fast i Dream Cream från Lush. Enda krämen jag testat som råder bot på eksemen jag tidigare hade på benen vintertid. Tyvärr innehåller den parabener så den riskerar att bli utbytt när/om jag hittar någon som funkar lika bra. (Lite off topic, så är den den enda krämen i mitt badrumsskåp som innehåller parabener – oavsett vad en av de mer otrevliga försäljarna på hälsomässan för några veckor sedan bestämt hävdade…) Funderar på att testa något från Burt’s Bee t ex, som är ett märke som jag upptäckte i USA 2009, och som numera finns att köpa i Sverige.

Jag är på inga sätt en krämjunkie som har badrumsskåpet fyllt med tuber, tvärtom! Så en kroppskräm är nog. Men så finns där mandelolja också, ekologisk kallpressad. Gör huden härligt elastisk och mjuk, men tar lite tid på sig att sjunka in så funkar bäst att smörja med t ex innan man ska lägga sig.

En ansiktskräm har jag också. Åt gången. Där är jag lite mer kluven. Min tidigare absoluta favorit var A-creme. Håller alla eventuella prickar och torra fläckar borta. Inte kladdig eller kletig. Håller min något kinkiga hud i skick. Men. Innehåller också parabener, och polyethylene glycol. Så jag har t ex för ett tag sedan testat Deep Moisture Cream från Mádara. Bra, luktar gott, men rätt dyr så jag har än så länge inte köpt den igen. Finns dock bl a som provförpackning hos Ecoliving.

Gillar också Radiance Day Cream från ovan nämnda Burt’s Bees skarpt. Men förpackningen är lite för stor i förhållande till hur länge krämen håller sig fräsch. Skulle vilja ha den i tub så man slipper kladda med fingrarna i den. Eller en mindre burk. Så för tillfället har jag köpt en ytterligare variant, från Salviderm NaturligtVis, som jag fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om.

Om du vill läsa mer om kroppsvårdsdjungeln och vilka ingredienser i produkter som är bra att undvika av olika anledningar, så finns en lista t ex här.

Övrigt

RawBite

Tänkte tipsa om ett rätt smidigt mellanmål (eller kanske snarare nödmål…). Just nu som gravid är jag ju lite extra hungrig titt som tätt och det är inte alltid det är smidigt att ha med sig yoghurt och flingor eller frukt. Man måste ju dessutom komma ihåg att köpa dessa färskvaror för att kunna ha dem med sig… Därför är energikakor på sätt och vis bra, eftersom de håller sig längre än både frukt och yoghurt och man kan köpa på sig ett lager. Även om energikakor också är ganska skojiga att göra själv. Men om man nu inte vill det.

Så är RawBite faktiskt ett rätt bra alternativ.

Foto: M. Eklund

Bara frukt och nötter som ingredienser, och möjligtvis kakao, vaniljpulver eller kryddor. Inget mer. Inga konstiga tillsatser. Cashew-varianten som var en av de jag köpte, innehåller t ex bara cashewnötter och dadlar. Två ingredienser liksom. Hur ofta ser man det på en liknande produkt? Har aldrig hänt mig tidigare i allafall.

De är ganska små, så man blir inte jättemätt av dem, men man klarar sig definitivt över värsta hungerattacken eller suget, tills man har möjlighet att inta något rejälare. Goda tycker jag, eftersom de inte är alltför sockersöta (de innehåller ju inget tillsatt socker!), men kan tänka mig (baserat på vad jag fått för reaktioner på mina hemgjorda energikakor ibland när jag bjudit någon) att man tycker de är för ”osöta” om man gillar saker som är sådär söta så det killar bakom öronen.

Jag sprang på mina på hälsokostaffären inne i stan och var tvungen att köpa några och testa, men de finns billigare och i fler smaker på t ex Bodystore.

Övrigt

Lästips: Eat and Run

Det är länge sedan jag sprang nu. Och jag längtar verkligen efter att kunna göra det igen. Bara ett par löparskor och jag. På en skogsväg, stig, eller till och med på asfalt. Bland träd, högt vajande gräs, eller grus, eller snö. Vad som helst egentligen!

Så i väntan på nästa löppass kan man ju alltid läsa om löpning. Scott Jureks bok Eat and Run köpte jag egentligen för att jag var nyfiken på kombinationen vegan och ultralöpare. Hoppades på massa bra tips på vegansk rejäl mat som även en löpare blir mätt på, efter att ha läst en artikel om Scott, hans ”förvandling” från köttätare till vegan, och hans bok, i amerikanska Runner’s World.

Visst finns det bra mattips i boken. Varje kapitel avslutas med ett recept, och vissa av dem får det verkligen att vattnas i munnen. Men när jag slog igen boken och sista sidan var färdigläst så konstaterade jag att det faktiskt inte är för maten jag kan rekommendera boken, utan för allt annat. Historien som sådan. Synen på löpning och hur den kan förändra liv. Gemenskapen som kan komma ur ultralöpningen (som jag fortfarande inte har provat på). Löpningen som räddningen när tillvaron slår bakut på många andra områden. Personerna, personligheterna, upplevelserna och utmaningarna.

Kosten var liksom bara en liten del i boken, och transformeringen till den växtbaserade kosten liksom smygs in som stegvisa insikter, test av vad som passar bäst, vad som gör att prestationen och välmåendet optimeras. På något sätt fick jag mer än jag väntat mig, och inspirationen att testa både ultralöpning och växtbaserad kost (som det kallas i boken) blir liksom ännu större. Även om jag tror att jag nog aldrig kommer bli vegan fullt ut, jag har liksom inte tillgång till den typen av kvalitativa råvaror på ett smidigt sätt på nära håll. Men inspiration och vegetariska inslag kommer det nog bli mer av. Och i sinom tid löpning förstås!

Bra bok! Foto: M. Eklund

Kanske måste man vara lite löparnörd för att verkligen gilla boken, men jag tror också att den kan tilltala ”andra” just eftersom den innehåller så mycket mer av allt runtikring, av livet i allmänhet och av personliga skildringar av ett liv som hittills inte bara varit en dans på rosor.

Veckans vegetariska

Veckans vegetariska med RAW browniebollar till dessert

Annie har redan en så fin och somrig bild på det som idag blev veckans vegetariska så jag iddes inte ta någon ny. Rekommenderar dock kikärtsbiffarna med tillhörande quinoasallad (om man kan kalla det så). Enkelt, rätt snabbt, gott och mättande för en svårmättad själ som jag.

Var otroligt sugen på brownies till dessert, men det blev inte helt enligt det receptet jag hade som inspiration. Dadlarna jag hade hemma var nämligen mögliga, trots bästföredatum 2015. Hmm… Kanske hade varit lika bra att inte äta dem ändå. Hur som helst, gjorde därför en egen variant, och den var inte dum den heller om jag får säga det själv 😉 Kan väl kalla det Raw Browniebollar eller så.

Raw browniebollar

browniebollar

1,5 dl mandelmjöl
1 dl valnötter mixade till mjöl
3 msk raw cacao
1 msk kallt starkt kaffe
ca 1-2 msk kokosolja (smält i 25-gradigt vattenbad)
några teskedar agavesirap
Blanda de torra ingredienserna, häll i kaffet och kokosoljan och blanda till en mjölig massa. Söta med agavesirap efter smak och till konsistensen blir så att det går att rulla till bollar. Rulla, njut! Blir ca 10st bollar.
Övrigt

Äpple- och solroskaka

Den här kakan med inspiration från boken Smaker från Saltå Kvarn har jag gjort flera gånger. Jag gillar den för att den inte är så där supersliskigt sockersöt men ändå kakigt god. Solrosfröna ger lite mer tuggmotstånd än en ”vanlig” äppelkaka. Och så tycker jag att den blir rätt snygg med äppelbitarna på toppen också!

Foto: M. Eklund

200 g smör
2 dl råsocker (jag tar bara 1,5 ibland, räcker gott)
3 ägg
250g Kesella Naturell
0,5 tsk ekologisk vanilj (ej vaniljsocker)
1 tsk bakpulver
4,5 dl ekologiskt mjöl
1,5 dl solrosfrön
1 rött äpple, med skalet kvar
riven kokos eller ströbröd till formen

Sätt ugnen på 180 grader. Låt smöret bli rumstempererat och vispa smör och socker pösigt med elvisp. Tillsätt äggen under vispning. Rör i Kesellan. Skölj äpplet och klyfta i ca 20 tunna klyftor. Blanda i vanilj och bakpulver. Rör ner mjöl och 1 dl av solrosfröna. Bred ut smeten i en smord och ströad form. Tryck ner äppelklyftorna i smeten och strö resten av fröna ovanpå. Grädda i ca 50 min (varmluftsugn). Servera gärna ljummen med vaniljsås.

Övrigt

Kökslördag

Idag känns det som jag spenderat i stort sett hela dagen i köket och lekt bageri. Om jag nån gång skulle starta eget så är nog sannolikheten ganska stor att det skulle bli ett bageri. Eller ett café.

Om jag behöver avkoppling och få skapa något med händerna istället för hjärnan så bakar jag. I oändlighet. Sedan vi flyttade till huset har jag dessutom fått mitt eget bakskåp. Bara jag som rotar där, för där finns ju så många konstiga saker…

Bakskåpet är proppfullt!

Assistenten har fått gå många varv idag och gör verkligen sitt jobb. Hade nog inte orkat knåda allt för hand idag.

Min egen Ankarsrum

Resultatet blev en ugnsvärmestrålningsvarm Malin, ett fyrtiotal kanelbullar enligt bästa receptet från Saltå Kvarn, och äppel- och russinbröd från Brunkan-boken (såklart!).

Bröd…

… och bullberg

Mellan jäsningar och annat som behövs när man ”långkoksbakar” med surdeg och sånt så hinner man ju även med annat. Som att sitta vid köksbordet och lösa lördagskrysset. Inte varje lördag jag lyxar med sånt!

Till och med korsordet hade kökstema!

 Och ta en tur med MTBn och göra studiebesök i bakandets tecken på idylliska Boställets vedugnsbageri (äntligen!). Shoppade lite mest för att bagerskan verkade så ensam och övergiven, och förstås för att se om de legendariska vaniljbullarna var så goda som ryktet säger.

MTBn fick ett eget bord

Man syns bra i gult, men det drar också åt sig getingar…

Mot Fornåsa

Ägg finns det också

Göta Kanal vid Ljung

Övrigt

Äppelfrossa

Vi har så himla mycket äpplen på vårt äppelträd! Sådär så grenarna nästan tyngs ända ner i marken.

Äpplen! Foto: M. Eklund

Så jag plockade en del för att lätta på tyngden för det stackars trädet (även om de kanske inte var så där riktigt sötmogna som när de är som bäst). Bakade äppel- och russinbröd från favvoboken Bröd från Brunkebergs bageri som var riktigt gott!

Foto: M. Eklund

Sen blev det en gluten- och sockerfri (nåja, honung är väl egentligen också socker…) äppelpaj med hemgjord vaniljsås.

Äppelpaj! Foto: M. Eklund

Pajen görs såhär:
4 äpplen
1/2 dl olja
3/4 dl malda cashewnötter
1/2 dl malda hasselnötter
3/4 dl kokosflingor
honung
kanel
kardemumma

Sätt ugnen på 220 grader. Blanda olja, nötter och kokos till en smuldeg. Skala och skär äpplena i tunna klyftor. Bred ut hälften i en pajform. Ha på kanel och kardemumma efter tycke och smak. Strö över hälften av degen och ringla över honung. Gör om samma sak med den andra hälften. Grädda i nedre delen av ugnen i 20 min. Servera med vaniljsåsen.

Övrigt

Veggovecka

Utan att jag egentligen tänkt på det eller avsiktligt planerat det så, så har den här veckan blivit en riktig veggovecka. Sambon är på tjänsteresa vilket innebär att jag kan äta precis vad jag vill. Och då väljer jag tydligen omedvetet bort kött, åtminstone rött kött. Åt ju förvisso en kycklingfilé till middag häromdagen. Men generellt har det blivit mycket grönsaker, och frukt. Tydligen så mycket att mina kollegor undrar vad som händer. Tycker inte det är så annorlunda mot vad jag brukar men kanske är det av leda (det är ju rätt lugnt fortfarande) de har tid att kolla in vad andra äter.

Hursomhelst, jag har ju en period varit vegetarian, och på senaste tiden har jag varit rätt sugen på att återgå till mer vegetarisk mat. Jag tycker liksom inte kött är så gott ens. För att inte tala om alla konstiga processade korvar och annat suspekt man stoppar i sig. Är det inte lite knasigt när kollegorna undrar vad som hänt om man äter mer råvaror än man kanske brukar? Borde det inte vara tvärtom, så säg!? Ibland tycker jag att det är en galen värld vi lever i. Välkonserverade lär vi vara när vi dör i allafall…

Igår lagade jag mumsiga kikärtsbiffar och de fick avundsjuka blickar i lunchrummet. Jag var lite skeptisk till dem när jag lagade, men de var verkligen jättegoda! Och jag var så där lagom mätt efteråt. Inte supermätt i en halvtimme och sedan sugen igen. Perfa, särskilt eftersom det blev övertid idag (igen). Har annars festat på Västerbotten- och kantarellpaj, sallader, och massor med frukt. Idag kom första Ekolådan efter sommaruppehållet så nu har jag verkligen ett berg med frukt hemma.

Vindruvor, nektariner, äpplen, päron, bananer och plommon

Fruktsallad till middag blev det.

En smoothie eller två ska jag nog få till det närmsta dygnet också. Sen funderar jag faktiskt på att frysa in en del och ha till framtida skapelser. Det känns ju så dumt och slänga och jag får ju verkligen ligga i annars om jag ska få i mig allt ensam innan det ruttnar…

Till veggo-saken hör också att magen mår så bra av mindre kött. Min mage, som i och försig klarar det mesta, mår som bäst när den får mycket frukt och grönt. Darlingen hävdar bestämt att det är tvärtom, nämligen att magen trivs allra bäst när den får falukorv och makaroner. Tur (och intressant) att man är olika!

Övrigt

Mjölkfri kokosglass

Häromdagen köpte vi kulglass på Fröken Jennys när vi promenerade till Bergs slussar. Supergod glass, och stora kulor! Särskilt den ekologiska kokosglassen jag tog var god och jag började grunna på om man inte skulle kunna göra den hemma, i en mjölkfri variant. Hittade några olika recept, både med och utan grädde/mjölk, och med och utan socker. Jag valde att testa med lite agavesirap som sötning, ville inte ha en massa raffinerat socker. För lite sötning visade det sig, för nu har jag en stor isklump i frysen… Kan också vara att jag skulle vispat upp kalaset lite mer innan frysningen, eller vispat grundligare under infrysningen. Eller helt enkelt borde hällt i lite sprit…

Hur som helst, smaken var det inget fel på så det blir nog fler experiment. Så här gjorde jag:

4 äggulor
1 burk (400ml) ekologisk kokosmjölk
rivet skal från 1 lime
ca 1 dl kokosflingor
ca 2 tsk agavesirap

För-kyl en skål/bunke eller portionsformar du tänkt frysa glassen i. Vispa upp äggulorna lätt, blanda i hälften av kokosmjölken. Värm blandningen i vattenbad under omrörning tills det stelnar (ca 8-10min, det ska vara som typ vaniljkräm). Vispa i resten av kokosmjölken, kokosflingor efter tycke och smak, limeskal och agavesirap. Förmodlingen behövs som sagt mer sötning/socker än det jag använde om man inte vill ha stenhård glass efter nåt dygn. Men å andra sidan kan man ju istället äta upp allt direkt när det är klart så slipper man problemet 🙂

Häll smeten i bunken/skålen och ställ in i frysen. Rör om ordentligt en gång i halvtimmen under fyra timmar. Så var det klart!

Ser mest ut som gröt när det är klart… Foto: M. Eklund

Ser lite bättre ut när det är upplagt. Foto: M. Eklund

Jag serverade glassen med färsk, tärnad mango, och lite agave på toppen. Riktigt gott faktiskt! Passade även utmärkt till sambons kladdkaka, ända tills jag tappade ut det mesta på golvet…

Övrigt

Lugnet i skogen

Bland det bästa med att bo där jag bor är att det är så nära till skogen. Igår behövde jag verkligen en vilodag men vi gav oss ändå ut en sväng i MTB-spåret igen. Passar på att visa lite hur mitt spår ser ut.

En snäll del av spåret. Detta kan jag hantera!

En mindre snäll del… Hariga jag kliver då av cykeln…

Den här gången förflyttade vi oss till fots, för att lite närmare undersöka hur mycket som låg bakom den starka hallonlukten jag känt när jag cyklade i förrgår. Plocka lite bär är ju inte direkt så jobbigt… Om det nu skulle finnas något kvar vill säga, för vi trodde bägge två att det skulle vara väldigt urplockat i de lättillgängliga områdena kring spåret. Inga av dem som bor där i närheten verkar dock vara några skogsmänniskor, för både blåbär, hallon och kantareller (jippie!) fullkomligt hoppade på oss!

Hallon!

Massor med blåbär!

Hela skörden. Sen var burkarna slut…

När vi sprungit på kantarellerna blev vi verkligen fast. Jag förstår verkligen bär- och svampplockare som går vilse, för man blir ju som trollbunden! Letar mer, mer, mer och till slut är man långt bort från stället där man började. Men vi var ju ändå nära hemma så vilse var vi aldrig, men föreställa sig går ju. Ungefär samtidigt som burkarna började ta slut (ja, jag vet att man egentligen inte ska lägga svamp i plastburk, men vi kunde ju inte lämna dem…) började jag känna mig rätt trött och väldigt törstig så vi drog oss hemåt igen. Insåg då att vi varit ute i över 2,5timmar utan att märka hur tiden flög. Skogens förtrollning!

Härligt är det i allafall att ha skafferiet utanför knuten. Det blev en kantarell- och västerbottenpaj till middag, och så färska hallon på gröten i morse. Mums!

Blåbären fick äntra frysen i väntan på bättre idéer eller större sug.