DNF på träningen i mars…

Jag hade ju som bekant någon slags ambition att komma igång med lite mer regelrätt träning i mars. Men det gick väl sådär, kan man säga.

Ett ynka benpass (som jag förvisso fick rejäl träningsvärk av). Ett ordentligt skidpass. Några yogapass som faktiskt framkallade både svett och träningsvärk. Betydligt fler som mer var återhämtning än träning. En yogautmaning på instagram hjälpte mig lite på traven. Ett stort fett DNF på träningen i mars kan man summera det som!

Men jag sörjer inte så mycket över det ändå. Med vabbveckor och annat som kommer emellan, så är träningen liksom bara grädde på moset. Rör på mig, och motionerar, det gör jag ändå. Dryga 250 000 steg, plus alla de steg jag tagit inomhus, för då registrerar jag inte steg.

Som jag misstänkte blev det också ganska knivigt med skidåkningen i Ica-klassikern. Ungefär så knivigt som jag trodde. Men samtidigt gick det bättre än väntat eftersom jag åkt så mycket mer skidor än jag trodde jag skulle ha möjlighet till. Jag hann ända till Evertsberg innan jag blev tagen av repet. För den här vintern, som knappt sett snö, får det räknas som ok. Nästa säsong däremot, då är det en annan femma!

Så jag sitter här och funderar. Dels på om jag ens ska sätta några träningsmål för april, och dels om jag ska anmäla mig till en ny ICA-klassiker. Och kommer nog fram till att svaret blir ja på bägge. Ica-klassikern borde jag faktiskt kunna klara i år. Och april får en träningsbön:

April, var snäll och bjud mig på minst två löppass, minst två uteyogapass, minst två styrkepass och en massa mysmotion däromkring! Gärna en bonustur på MTBn eller racern också, om jag får önska!