Jag har ju antytt lite här på bloggen att hälsotillståndet på pappret har varit lite si och så trots det goda beskedet i september (som även redan har följts av en tremånaderskontroll som också såg bra ut). Ni vet, operation och ärr och träningsvila och sådant. Ett halvt organ som försvunnit. Anledningen till att jag inte varit jättetydlig är för att det misstänkta har varit under utredning hela hösten. Även operationen i november var en del av utredningen. Det har liksom inte varit säkert och jag har inte velat jinxa åt något håll. Men idag kom den andra diagnosen.
För jo, det var cancer. Sköldkörtelcancer den här gången. Upptäckt av en slump på ett väldigt tidigt stadium. Som en liten lysande prick på PET/CT-röntgen i augusti. Ett bifynd på efterkontrollen efter Hodgkins. Som från början ”nog bara var en inflammation”, men som visade sig vara cancer ändå. 7mm långsamt växande tumör. Mikrocancer. Inget man dör av, var det första läkaren sa. Inget som kräver mer behandling. Inga cellgifter, ingen strålbehandling. Bara operation och uppföljning. Kontroll av hormonnivåer och årliga ultraljud av den kvarvarande halvan.
Så på något märkligt sätt rycker jag mest på axlarna. Jag har ju vetat ganska säkert sedan cellprovet på lillknölen vad det var, men helt säkert var det ju inte förrän idag när svaret från operationsanalysen kom. När den andra diagnosen kom. Kanske är det därför. För att jag ändå ställt in mig på det, och visste att konsekvenserna inte skulle bli så allvarliga oavsett. Jag var liksom inte ens nervös inför besöket. Annat var det inför Hodgkins-kontrollen, då var jag som ett asplöv i höstvinden…
Ibland frågar jag mig såklart varför. Varför en gång till. Och det finns en del tänkbara förklaringar. Men ingen kan säga säkert. Kanske är det bara så som en av läkarna sa: man är känslig för olika saker. Vissa har anlag för hjärtsjukdomar, eller depression. Vissa har lättare att drabbas av cancer, som heller inte är en sjukdom utan många olika. Ofta inte relaterade. Så jag lägger inte så mycket energi på att grubbla över just varför.
Det jag däremot funderar mycket över är min stackars kvarvarande sköldkörtelhalva och hur jag kan hjälpa den på bästa sätt. För just nu presterar den inte helt optimalt enligt proverna. Vilket gör att jag riskerar medicinering. Som jag är rätt rädd för. För om man ska tro Google kan just den bli ett rent h-vete… Svårt att ställa in dos, biverkningar och försämrad livskvalitet. Säger vissa. Fantastiskt, säger andra. Löses bäst med koständring säger ytterligare andra. Måste medicineras om inte värdena bättrar sig, säger läkaren, trots att värdena ligger på gränsen till normala och trots att jag inte har några som helst symptom på hypotyreos utan mår precis som jag brukar.
Så nu, kära läsare, ber jag om tips och råd. Jag vet ju att det är flera av er som läser här som har erfarenhet av problem med det här luriga lilla organet. Hur har det funkat för er med medicin? Vad bör man tänka på? Vad kan man göra själv med kost? Vilken kost hjälper isåfall den lilla rackaren? Andra tips? Jag googlar mig blå, men litar mer på er än på öppna forum, så hit me! Era bästa tips, tack!
Kjære Marlin. Så trist å høre at du fikk enda en runde med kreft.
Jeg er akupunktør og har behandlet mange med begynnende stoffskifteproblemer, og bivirkninger under/etter cellegift. Det kan jeg anbefale, å finne en akupunktør som har lang og god utdannelse i kinesisk medisin. Lykke til, god bedring og god jul.
Å, tusen tack för tipset Sissel! Ska bara finna en sådan på nära håll då!
Jag har opererat bort hela min sköldkörtel, äter levaxin och har gjort det i 8 år. Hade inga känningar ens med sköldkörteln kvar, annat än att den växte och blev som en apelsin. Har aldrig mått dåligt eller haft problem med biverkningar. Så har det varit för mig.
Skönt att höra! Antar att det är skräckexemplen man läser om på nätet… och att mina bekanta haft otur.
Åh. Har ingen erfarenhet av detta och inga råd att ge, men vill bara säga att jag hoppas att du slipper biverkningar pga den här andra diagnosen och att du slipper mer sjukdomar i framtiden!
Tack Märta! Det värmer!
Fy vad kämpigt för dig! Önskar verkligen jag kunde hjälpa dig på något vis… Jag har haft hypothyreos i flera år nu. felbedömd eftersom jag inte var ”typisk” men till slut var jag så dålig att de fattade. :-O Levaxinen funkade superbra till en början men sen var det stiltje. Ökade dosen lite, hände inte mycket. Dubblerade och det enda som hände var att jag fick fruktansvärd hjärtklappning och bajsade blod. Har läst på massor och fattat om binjurarna är trötta hjälper ingen levaxin i världen. (Läkarna skakar dock på skallen åt det.) Problemet med Levaxin är också att det innehåller ju inte alla sköldkörtelhormoner. Så i somras slutade jag och tog hjälp av naturen. Kinesiologi, örter, extrakt och olika yogaövningar.Nu har jag kalasvärden! Om dina värden inte katastrofala hade jag satsat på stärkande örter. Och en bra terapeut. Stor kram!
Åh, det är ju just det där jag är rädd för. Eftersom värdena är precis på gränsen till normala, så vill jag liksom inte medicinera i onödan, även om jag i mitt fall kan förstå att de vill göra det så att den kvarvarande halvan inte behöver kämpa i onödan. Trötta binjurar har jag också läst om, och det är ju inte omöjligt för mig pga allt annat… Hur hittar man den där bra terapeuten? Och var hittar jag yogaövningar just för detta?
Kundaliniyogan har bra pass för sköldkörteln men hittar inget direkt på nätet.
Kolla dock detta:
http://hallavila.com/article/vilka-r-frdelarna-med-yoga-fr-skldkrteln-hlsa
Kolla även denna:
http://www.yoga.se/Artiklar/Alla-nummer-av-Bindu/Bindu-4/Axelstaaende
Här är en bra artikel om knep du kan testa:
http://kurera.se/11-tips-for-naturlig-hjalp-vid-skoldkortelproblem/
och även här:
http://komtillbaka.blogspot.com.au/2014/01/lakning-av-underaktiv-skoldkortel.html
När det gäller terapeut vet jag bra i Stockholm, Falun, Halmstad och (tror jag) Linköping.
Åh, tack! Linköping vore toppen om du har något tips. Har googlat lite, vore bra att veta om de som ”verkar” bra kanske är någon du rekommenderar.
Du kan kontakta Ellinor Ladenberg: http://ladenberg.se/
Om inte hon kan hjälpa dig så vet hon säkert någon. Hälsa från min. 🙂
Har tyvärr inga tips att komma med.
Men hoppas verkligen att det går så ”lätt” och smidigt så möjligt för just dig! Det är du värd. Du är en riktig kämpe och är värd att bara få vara..!! <3
Kramar
Tack Malin ?