Just nu känns det som jag har lite firar-marathon. Födelsedag i fredags. Tidernas finaste höst. Springpremiär alldeles nyligen.
Men mest av allt firar jag att jag passerat återbesöket som den senaste tiden gjort mig till ett riktigt nervvrak. Och det gick bra! Hurra, hurra, hurra!
Så idag, på en helt vanlig septembertisdag i mer än tjugo graders värme (eh, inte så normalt kanske?!) firade jag med första rejäla styrkepasset sedan Mini föddes. Med tillhyggen och allt!
Fast jag måste kanske skaffa större tillhyggen. De jag har bet inte så bra, ens på en otränad stackare som mig! Kettlebell, TRX eller ringar kanske vore nåt. Eller kanske räcker det med lite hederliga armhävningar…
Avslutade med lite skön yoga. Helt underbart att utnyttja middagssolen istället för att huttra i kvällsmörkret! Sambon tyckte häromkvällen att jag väl får flytta yogan inomhus. Men nä, inte förrän det krävs vantar och pannlampa!
5 Comments
Åsa
14 september, 2016 at 12:39Härligt! ☀️?❤️
Malin - Lite Längre
18 september, 2016 at 09:03Mycket!
bureborn
14 september, 2016 at 21:21Hurra!!! För bra återbesök – och för vackert styrkepass! Snygga axelmuskerl har du också! Så där ser mina aldrig ut, trots idog träning. Bara lite avis. 🙂
Malin - Lite Längre
18 september, 2016 at 09:05Fast jag tror det är mest för att jag har för lite fluff för tillfället. För de brukar inte synas sådär mycket.
Den andra diagnosen - Lite Längre
21 december, 2016 at 20:26[…] ju antytt lite här på bloggen att hälsotillståndet på pappret har varit lite si och så trots det goda beskedet i september (som även redan har följts av en tremånaderskontroll som också såg bra ut). Ni vet, operation […]