Ica-klassikerns Vätternrunda: DNF

Nu är tiden ute på riktigt. Trots dispens blir det mitt andra DNF nånsin (det första var Vasaloppet 2008 när jag blev tagen av repet i Risberg).

Kanske inte så förvånande med tanke på omständigheterna.Eller egentligen med tanke på praktikaliteterna. För faktiskt så hade det rent fysiskt inte varit något problem att genomföra. Det är tiden som saknats. Extra egentid. För cykling är ju inte helt enkelt att genomföra med spädis på släp.

Eftersom jag inte ställt några krav och satsat på det, så känns det heller inte så frustrerande att ha dragit på sig ett DNF. Frågan är nog mer hur jag ska göra med resterande delar. Om jag ens ska starta, eftersom totalklassikern är bortom räddning för den här gången.

Det vore kul att se om jag kan få till den prioriteringen av mig själv. Simningen är ju så kort så det krävs ju inte direkt så många tillfällen. Löpningen är inga som helst problem, eftersom jag går oc småspringer mest hela dagarna. Till vintern och skidåkningen borde nog tillvaron ha ordnat upp sig så pass att det också ska kunna ordnas. Förutsatt att jag håller mig frisk såklart.

Jaja, får se hur det blir. Om inte annat så är det en morot att få in annan rörelse i vardagen än bara traskande med vagn, bärande av barn och sen kvällsyoga…