Igår var faktiskt värsta dagen hittills på den här behandlingen. Både fysiskt och mentalt. Utan tvekan.
Men inget är konstant och allt (nåja, det mesta…) går över. Idag var en betydligt bättre dag och det var lite lättare att njuta av våren.
Det fantastiska vitsippshavet vi har runt knuten, och som jag försöker njuta av lite varje dag. Friskluft och ögonfröjd i ett, och riktig Ronja Rövardotter-känsla. Vårskrik nästa?!
En eftermiddagsutflykt till Göta Kanal, där gullvivorna blommade för fullt.
En stund i skuggan på en slussvaktarbänk medan soon-to-be-treåringen plockade de vackraste blommor hon kunde hitta till mamma och pappa.
Vad 11-veckorsbebisen gjorde? Sov sött i vagnen som puttades hem av en mycket nöjd farmor.
Bästa sortens rehab, både för kropp och själ. Det är lätt att man glömmer att rehabba den senare…
Ja, verkligen. Alla (inkl sjukvården) verkar vilja att man glömmer den också…
Härliga bilder!
Tack!