Den här veckan är min sista vecka på jobbet, på jag vet faktiskt inte hur länge. Försöker så gott det går att avsluta, göra klart, lämna över och rensa. Det är helt klart en udda känsla att snart lämna stället på ganska obestämd tid. Särskilt när det finns så mycket jag precis påbörjat och startat upp.
Kroppen däremot, den längtar. Efter vila och vardagsmotion. Avsaknad av monotont stillasittande i kontorsstol. Kanske inte lika mycket efter en minst sagt oviss förlossning och därmed ännu mer oviss återhämtning. Eller cellgifter och strålning någon gång i framtiden, högst oklart när. Men förändring av tillstånden. Spurt in i tvåbarnslivet. Ut ur pingvintillvaron, som är betydligt mer påtaglig den här gången.
Det är liksom mer av allt. Mer nästäppa. Mer rultande pingvinkänsla. Mer vilobehov. Sjukt mycket mer halsbränna. Mer sammandragningar.
Toppa detta med begynnande graviditetsklåda (tror jag – provtagning imorgon) och en bäbis som just nu ligger i säte och ska försöka vändas på måndag, så har ni en ganska bra sammanfattning av sakernas tillstånd just nu.
Nästa gång jag skriver kan det vara helt annorlunda. Det blir i allafall inte långtråkigt…
Åh hatade halsbränna och nästäppa. De har varit mina följeslagare vid i alla fall de två första graviditeterna. Den tredje var det mindre nästäppa med men halsbrännan… knaprade Rennie och Novalucol för att överleva. Puh! Tänk att du är inne på slutspurten. Förstår att det är många tankar i huvudet inför bebis och cancer. Bara att få ett barn till är ju en stor förändring, nu har du dessutom en sjukdom som du inte riktigt vet hur den ska behandlas (om jag förstått allt rätt). Hoppas du känner att du kan gå hem i lugn och ro och landa i det nya som ska komma. Njuta av att släppa jobbet och fokusera på små promenader, yoga och vila. Kram!
Men skojar du?! Jag har fått höra att man inte får ta de där räddarna i nöden när man är gravid! Menar du att jag lidit i onödan?? 🙁 Har letat huskurer som en tok (och faktiskt hittat en del som funkar hyfsat), men ibland skulle det ju vara bra skönt att bara få lite andrum från halsbrännan.
Jo, jag vet nog hur behandlingen kommer vara, om inget ändras. Vet bara inte när det blir, eftersom de i nuläget inte verkar ha någon brådska. Själv vill jag ju mest få det överstökat och inte ha det hängande över mig… Hoppas också jag får lite andrum innan bebis. Får väl se först om den behagar vända på sig 🙂 Kram!
När du ”kommer ut” på andra sidan kommer du vara (om möjligt) ännu starkare. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig allt du går igenom nu men jag skickar all kraft och styrka jag kan genom (cyber) sfären. KRAM
Tack så mycket, vad gullig du är! Jag känner mig inte så stark, eller ens som att jag måste vara det. Tänker ofta på de som svävar på liv och död bara av behandlingen som sådan, där verkar det ju (tack och lov) inte som att jag kommer att hamna till en början i alla fall. Men visst, man kommer nog ha förändrats en del när man är ute ”på andra sidan”.
Lite som att ge sig ut på ett okänt hav kan jag tänka mig, utan att egentligen inte alls kunna tänka mig in i din situation. Själv var jag arbetslös när det var dags för mitt pyre att titta ut, och jag behövde heller inte oroa mig för någon cancerdiagnos med framtida behandling. Och jag tyckte ändå att allt kändes upp och ner.
Styrkekramar till dig!