Vaknade idag och kände mig ungefär som om jag svängt mina lurviga på en skojig fest fram till småtimmarna. I själva verket somnade jag strax efter nio. Fortfarande hungrig efter loppet. Trots diverse födointag.
Så kan det gå när otränade gamla tanter springer terränglopp!
Men efter sedvanlig bakfylleåterhämtning – Resorb, vatten och ordentlig mat – så verkar nu salt- och vätskebalanser vara återställda, för jag känner mig i princip som vanligt.
En mer utförlig rapport om gårdagen kommer imorgon eller när jag lyckats formulera mig. Ikväll ska jag umgås med sambon, som sedan tänker fly landet hela arbetsveckan.
Bjuder på en bild på hur mina skor såg ut efter loppet så länge.
Känner igen känslan mycket väl. Mådde exakt så dagen efter Göteborgsvarvet i fjol! Som hade man den värsta av baksmällor.
Fast den gick ju fort över! Som tur var 🙂 Är slutsatsen då att om man bara dricker vatten och vätska när/om man festar, så blir man inte bakis? 😉