Formkurvan fortsätter att gå uppåt. Törs inte ropa hej ännu, men det ser lovande ut. Sambon ”lurade” ut mig på en MTB-tur idag. Vi skulle ”bara åka till Borensberg och fika”. Förslaget har tidigare kommit från mig så jag kunde ju inte direkt protestera, även om soffan lockade. Värsta motivationspuckeln är ju dock över så jag visste hur skönt det skulle bli med lite luft. Ganska mycket luft skulle det visa sig, iallafall på vägen dit, eftersom det var rejäl motvind på sina ställen. Men skönt ändå.
Kanalbanken härifrån till Borensberg är ju rätt oproblematisk grusväg så det gick lugnt och smidigt. Lugn (väldigt lugn) fart kring 20km/h kändes lagom att börja med. Förvånansvärt lite båttrafik för att vara i juli, men vi insåg på vägen hem att de flesta åkte åt andra hållet och då kom som mötande. Fullsmackade passagerarbåtar (såna där som har räkfrossor) susade vi förbi utan några som helst problem. Tror bestämt vi fastnade på en och annan turistbild också.
Börjar bli lite mer kompis med cykeln nu så vad det lider kanske jag vågar mig ut i skogen på riktiga stigar också! Även om jag kanske väntar till värsta lervällingen lagt sig (om den nu gör det…). Hursomhelst, när vi kom fram till Borensberg möttes vi av en helt orädd andfamilj som gick rakt över fötterna på oss. Sött!
 |
| Foto: M. Eklund |
Fikautbudet var inte riktigt vad vi hade hoppats på men en ostfralla kunde i allafall trollas fram, intogs glupskt innan vi vände hemåt igen. Med medvinden i ryggen gick det lite fortare tillbaka och trots en väldigt ovan och öm cykelbak så kändes turen inte alls särskilt ansträngande. Totalt drygt 35km var en bra säsongsuppvärmning. Mersmak!
 |
| Foto: M. Eklund |
Å jag sa väl det: Idag har jag anmält mig till Tjejmilen, tjoho! Traditionen fortsätter.
Det är fint där! 🙂 (Fast kanske lite väl platt.) Det ÄR roligare i skogen. Välj "snälla" vägar så ska du se. 🙂 Har läst och läst men inte riktigt fått kläm på vad som "felar" dig… (?) Oavsett så tror jag det har vänt nu. 🙂
Hihi, kan jag hålla med om. Inte mycket till utmaning.
Nja, jag har väl inte direkt varit så officiell med vad som gick snett, mer än i nån kommentar här och där. Blev gravid (med tvillingar visade det sig) och mådde riktigt sunkigt av det. Tyvärr blev det missfall av det (tack och lov rätt tidigt när det ändå skulle bli så) och medicinerna jag fick gjorde inte direkt att jag mådde bättre kan man säga. Kramper som inte var av denna värld i över en vecka, puh… Men som sagt så tror jag det har vänt…
Ojojoj. Stackare! Men jag är säker på att du är på rätt väg. Styrkekram!