Alltså tiden. Var tar den vägen? Nu är det redan juli och en av tre sommarmånader har passerat utan att jag riktigt förstod hur det gick till. När jag tittar tillbaka och summerar juni så har det ändå hänt en del, i livet generellt och även på träningsfronten.
Inte lika många pass som i maj, men det var heller inte målet. Fokus har varit fem pass i veckan, minst en kvart per pass och så varierade pass som möjligt.
Känslan är uppåtgående (om man bortser från den mer och mer påtagliga sömnbristen). Fler löppass med mindre smärta. Längre och intensivare styrkepass där det känns som att kroppen lärt sig lite stabilitet igen. Rutinerna finns där och jag får tänka till och påminna mig själv när det är dags för ”vilodag”.
Juli är semestermånad, så då ser jag fram emot ännu lite längre pass ibland, ännu mer utomhustid och kanske lite sömnåterhämtning också. Så att jag faktiskt hinner och orkar uppleva sommaren.