För ett år sedan spenderade jag min födelsedag i Halmstad, på löparläger med Ingmarie, Sara och Kenth. Dagen bjöd då bland annat på långpass längs prins Bertils stig och jag minns att kroppen trots två intensiva träningsdagar i bagaget kändes ganska lätt och harmonisk.
Löparutstyrsel 9 sept 2012. |
På prins Bertils stig. Foto: M. Eklund |
Dagen hade börjat med yoga under Ingmaries vägledning, perfekt start på en födelsedag om du frågar mig! Av någon anledning höll jag tillbaka på eldandningen. Jag liksom bara kände att det kändes bättre med långa djupa andetag, varför tänkte jag inte så mycket på.
En vecka senare fattade jag. Det hade börjat växa ett litet Troll inuti mig och kroppen talade nog om för mig att jag borde föredra de långa djupa andetagen innan jag själv visste vad som var på gång.
Idag har det gått ett år, och det lilla Trollet bor här hemma hos oss sedan drygt tre månader. Jag firar födelsedag igen och firar inte främst att jag blivit ett år äldre (för vem vill väl egentligen det??) utan att Trollet förgyller min vardag, och att jag idag gör nypremiär som löpare. I samma mundering, men i ett annat spår, på en annan distans och i ett annat tempo än för ett år sedan.
9 sept 2013. Foto: M. Eklund |
Så himla gött att lufsa lite och känna var jag behöver stärka upp för att kunna springa obehindrat. Fantastiskt med lite endorfiner så här på en måndag och jag kan lova att det inte kommer dröja alltför länge till nästa lilla tur!
Lycka till med premiären!
Tack!
Visst är det fantastiskt! Hur kroppen "vet" och hur mycket som kan hända!
Blir varm i magen av ditt inlägg. Och hoppfull. Tack! Och kram. 🙂
Ja, ibland förundras man verkligen. Den är bra fantastisk den där kroppen, om man bara lyssnar. Kram 🙂