Kilometrar

Nu har det gått en månad sedan jag gav mig själv en liten utmaning. Får nog säga att den också ser ut att bli ganska liten än så länge. Första månaden har genererat 51km. Alltid några kronor, men inte precis någon imponerande mängd. Jag hade nog hoppats på lite mer än så.

Samtidigt är det nog ungefär som jag har kunnat förvänta mig. Vissa dagar, vissa veckor, är jag trött. Väldigt trött. Periodvis har jag ont i fogarna. Andra veckor, som förra veckan, känner jag mig rätt fräsch. Det var också då jag samlade ihop nästan hälften av de hittills samlade kilometrarna. Det går upp och ner och jag låter det göra det. Har jag mycket på jobbet och är trött när jag kommer hem så vilar jag. Mer än vanligt.

Även om jag fortfarande ju vet att jag oftast blir piggare av lite rörelse. Även om jag fortfarande älskar friskluft och försöker ta mig ut i naturen åtminstone lite varje dag.

Men 51 km är ändå mer än inget. Det är jag väldigt tacksam för. För det hade kunnat vara så att jag inte kunnat röra på mig alls. Att jag haft väldigt ont i fogar, fått högt blodtryck, graviditetsdiabetes eller sån där riktigt mördande trötthet som jag hör vissa prata om. Men jag måste ändå säga att kroppen än så länge faktiskt jobbar ganska välvilligt med mig. Jag hade väntat mig värre vid det här laget (jag har sagt det förut, jag vet) och för varje dag jag kan knata några kilometer, eller styrketräna, eller yoga, så känner jag mig tacksam. För att jag är lyckligt lottad som inte haft en massa krämpor. Men också för att jag gett mig själv förutsättningar för att kunna må bra så länge som möjligt.

För även om soffan och sängen är mjuk och trevlig, så trivs jag ändå bäst när jag kan röra på mig som jag vill. Utmaningen fortsätter därför, för att fortsätta bygga grunden för att orka, klara och kunna njuta av det jag vill framöver. Två månader kvar till summering av slutligt resultat.