Eller: Är huvudet dumt får kroppen lida. Eller: Som man bäddar får man ligga…
Minisemester i helgen. Skidåkning på schemat. Mycket finare spår än väntat och en skidåkningstörstande hamstringsskadad tyckte hon var i princip återställd. I allafall tillräckligt återställd. Tyckte hon var ordentligt uppvärmd. Tänkte att lite skidåkning på något av de lätta spåren kan ju faktiskt inte skada. Det höll i 1,75km ungefär. Sen kom en uppförsbacke. Såpass brant att man måste diagonala; att man måste vara så stark i benen att man orkar trycka fast skidorna. Så stark var hon inte än. Så fästet släppte och därmed skidan. Det sa bara pang! I hennes protesterande baklår Hennes hamstring är nu argare än någonsin och hon har lärt sig en ordentlig läxa. Hon fick nu tillbringa resten av semestern så här:
 |
| Foto: M. Eklund |
Istället för i de här:
 |
| Foto: M. Eklund |
Mycket stelt. Ganska ont. Väldigt knasigt. Känns mitt högerben nu. Lite bitter är jag. Inte helt säker på att jag inte behöver riktig proffshjälp för att läka den här gången. Men jag har bara mig själv att skylla. Och vi hade i allafall tur med vädret…
Åh nej så supertrist! Tycker verkligen jättesynd om dig! Proffshjälp är kanske ingen dum idé, om inte annat brukar det kännas bättre nör man fått några rehabövningar att bita i. Då får man ju i alla fall en känsla av att man har lite kontroll över sin situation.
Rehabövningar har jag redan sedan första gången, var lite orolig att det skulle krävas mer åtgärder för jag hade verkligen svårt att styra benet överhuvudtaget. Men nu verkar värsta svullnade ha lagt sig och jag kan rehaba på igen 🙂