Jultröttheten

Så har julen liksom hastat förbi. På något vis. Hur gick det till? Jag som skulle ta det lugnt, njuta av stunden, bara vara. Ändå kom julafton och försvann lika fort. Ändå är jag lika lamslaget trött så här dagen efter. När lugnet äntligen lagt sig. När man äntligen blir ledig på riktigt och verkligen, verkligen bara kan vara. Ta en nypa frisk luft när man känner att man behöver det. Buffa upp kuddarna och göra om sängen till en läshörna och i lugn och ro, och med odelat intresse, läsa amerikanska Runner’s World och Yoga Journal som jag köpte för flera veckor sedan när jag var over there, men ännu inte öppnat. Röra på kroppen när den inte vill vara stilla längre.

Så här känns det nästan varje år och jag undrar lite varför det blir så. Tror det är alla de där förväntningarna. Som alla andra har på hur en jul ska vara. På hur jag ska vara. På vad som ska hända, ätas, pratas om. Själv har jag faktiskt (hur tråkigt det än låter) slutat vara särskilt förtjust i julen för ett bra tag sedan. Just för att det ofta blir så fyllt av förväntningar (inget fel i det) och därför ibland ganska stelt och samma sak varje år. Det blir aldrig sådär naturlig, mysig, kravlös samvaro som alla tycks förvänta sig att det ska vara, och just därför inte blir. Hmm… Undrar varför egentligen?

Lite tror jag att maten gör sitt till. Julmat kan ju förvisso vara god, men är ju långt ifrån energigivande. Särskilt inte om man toppar den med en massa godis. Skumtomtar i kvadrat kan ju göra den mest energiska lite däst. Kanske därför jag inte äter godis längre. Har liksom insett att jag inte mår bra av det. Kanske är det man skulle göra istället för att tro att det är förväntningarna som ska ändras: Ändra innehållet på julbordet. Så att inte all energi resten av dagen går åt till att processa allt konstigt man satt i sig (föruto då att fixa, duka, ställa fram mat, värma mat, duka av, diska, ta fram nästa runda etc, sånt som man förväntas göra när julfirandet är hemma hos en själv). Å andra sidan kan jag tycka att en dag om året gör väl ingen skada egentligen. Å tredje sidan går ju inte ekvationen riktigt ihop om man samtidigt ska proppa i sig massa saker som kroppen inte gillar, och tro att man ändå ska ha energi kvar till att fixa och dona och vara kravlöst social till långt in på natten (kvällstrött som jag är!) och sedan känna att man har hunnit ”bara vara”. Hmm, kanske det…

Eller kanske är det just kravet på det sociala som gör det. Att sitta still i en soffa snudd på hela dagen, det går ju liksom inte i vanliga fall. Så varför ska jag tro att det går just på julafton? Varför skulle jag inte behöva frisk luft, rörelse, variation just den dagen och ändå hålla humöret på topp hela tiden? Egentligen är det väl ganska knasigt, och kanske självklart. För många handlar ju julen om att umgås, må bra och äta gott. Men må bra gör man ju på så olika sätt. Jag gör det inte stillasittande i en soffa på samma plats en hel dag i sträck, bortsett från när mat ska plockas fram och bort eller ätas. Så är det bara.

Snöigt och fint har vi i allafall. Morgonpromenad innan resten av sällskapet vaknat. Foto: M. Eklund