Måndag med Mördar-Sara

Idag stod det lunchpass på menyn. Medelgympa passade väl bra tänkte jag, som en inledning på oktober. Fast med Sara blir det liksom aldrig medel. Hon kallas lite skämtsamt mördar-Sara, pga intensivpassen hon håller på torsdagar. Där stora stöddiga killar ibland kommer dit för att liksom visa att ”nu ska ni få se att det inte är jobbigt för riktiga karlar” och sedan ligger och flämtar i en pöl av svett innan halva passet är klart. Helt klart mitt favoritpass av lunchpassen, men lite too much just nu, så därför nöjer jag mig den här veckan med medel.

Ett helt OK pass som vanligt. Tog inte ut mig så där vansinnigt för det törs jag inte just nu, men skönt att svettas. Klonkade höften (som börjat ömma igen) när det vankades ryggläge på golvet för situps. Också skönt! Satte nog hastighetsrekord i duschen efteråt också, för jag var tillbaka i kontorsstolen, färdigäten och klar, en hel kvart innan jag brukar. Alltid något!

I övrigt funderas det en hel del just nu. Mer än vanligt faktiskt. Dags att göra slag i saker och ting tror jag. För att slippa fundera, irriteras, slösa energi på sånt som inte ger något. Basta!