Idag har jag verkligen, verkligen, varit trött. Höll till och med på att somna framför ratten på vägen till jobbet. Jag vet, skulle låtit sambon köra, men vi var ju nästan framme…
På träningsschemat idag stod naturligt backpass, vilket innebär Östergötlands backigaste motionsspår, plus transportsträcka dit och hem. Gissa hur sugen jag var? Verkligen, verkligen inte alls… Jag hade en lång diskussion med mig själv:
– Det är nog bäst att du vilar istället, du har ju inte sovit ordentligt på typ en vecka.
– Men, du sover ju bättre om du tränat, pallra dig iväg nu!
– Du kan ta det imorgon istället.
– Imorgon är det ju annan träning på gång, och resten av veckan begränsade möjligheter!
– Du kanske klappar ihop, inte värt att pressa sig.
– Du kan ta det lugnt, skönt att få luft och röra på sig!
Typ så…
När vi kom hem så kom jag på att jag ju faktiskt kunde testa och göra som jag läste att Carina gjort för nån vecka sedan. Ätit och sovit och sen sprungit. Sagt och gjort! Lax med salladslök och fetaost, bakat i ugnen, åkte ner i magen så fort det var klart och sedan en riktigt go’ powernap på soffan. På med träningskläderna, och så iväg. Härlig, skön sommarkväll!
Men… Kroppen kändes kantig. Knäna stela. Hälsenorna lite bråkiga. Första transportkilometern gick på 7.08! Andra lite snabbare… Så dags för själva passet, fullsmäckat med backar. Inte gick det fort inte. Men det började bli rätt skönt. Ca 1km in på spåret mötte jag typ hela NocOut som verkade vara på gemensam träning. Kanske man skulle haka på nån gång, även om jag gillar mitt eget sällskap när jag springer, särskilt i skogen. Insåg att de inte såg så mycket snabbare ut än jag idag. Man kanske inte är snabbare en varm sommarkväll efter en dag på jobbet helt enkelt.
Matade igenom backarna en efter en, och faktiskt så var jag inte så slut som jag brukar när jag springer det varvet. Faktiskt, så började kroppen vakna efter sisådär 6km. Typ efter sista låååånga backen. Bara platt och nerför kvar hem. Nästan. Körde på lite men fick inget riktigt superflow. Fortare gick det i allafall och jag var hemma igen på under timmen. Skönt. Riktigt skönt att ha pallrat sig iväg. Även om kroppen fortfarande känns motsträvig och nog inte ger med sig förrän den får en ordentlig natts sömn. Ska försöka ge den det inatt. Igen.
 |
| Filosoferar på trappan efter passet. Kolla in min snygga blodåder i pannan 😉 Foto: M. Eklund |