Ibland förstår jag mig verkligen inte på min kropp. Eller, den talar alltför tydligt om för mig när jag inte sköter den, så är det nog snarare. I söndags tänkte jag mig ett ”känna-efter-pass” eftersom det var så varmt och jag vet hur dåligt jag klarar värme. Tänkte inte pressa mig eller ta ut mig på något sätt. Tog på bästa finoutfiten med kjol från LoveRunning, linne från Roadrunnersports och keps för att skydda huvudet från värme i nån liten mån. Trippade iväg med Jill Johnsson i öronen (min löpmix är på väg att bytas ut!) och tog det väldigt lugnt. I kilometer efter kilometer tog jag det lugnt. Svettades, drack vatten, men det kändes lugnt och bra. Väl hemkommen igen kändes det som att jag utan problem skulle kunnat springa åtminstone fem kilometer till i samma tempo, jag kände mig knappt ens trött. Dock rätt törstig… Inte heller några skavanker efter kjolen, så förhoppningsvis blir det Tjejmarathon i kjol om mindre än tre veckor! Lite pirrigt men nu börjar det i allafalll kännas skoj!
Idag, däremot, skulle jag ta ett kvickt lunchpass hade jag tänkt mig. Men totalkroknade efter bara några kilometer, trots att hastigheten var lägre än i söndags! Visst, jag har sovit dåligt de senaste två nätterna. Och visst, jag var ganska hungrig eftersom det var en stund sedan förmiddagsmackan. Men ändå! Att det kan vara sån skillnad! Huga! Var rätt surig ett tag, men tvingade mig sen att vända på tankarna. Jag fick ju allafall en god stunds friskluft mitt på dagen, särskilt idag när luften faktiskt var frisk. Och jag lärde mig något (som jag nog egentligen redan visste, men ändå…). Och jag genomförde passet och blev nog ändå lite piggare efteråt trots allt. Gäller ju att associera löpning med positiva tankar nu så här när jag snart ska avverka 50 km.
Jaja, tur att man är långsam ibland så man hinner se allt det vackra som finns ute just nu. Lägger in lite prakt från trädgården i brist på annat…
 |
| Nån som vet vad det här är för blomma? |
Bara att lära sig igen, tänka sig för när det är dags för viktiga pass eller framförallt lopp. Tvinga sig själv att sätta sin egen kropp i första hand…
Usch, det är jobbigt när det är olika och man inte kan förutse det. Jag förtar mig ju gärna i förhållande till min konditionsnivå och blir lika överraskad varje gång….
Blomman är en Klematis, en Jackmani!
😉
Hehe, ja, för min del är ofta viljan större än kapaciteten. Tack för blomdiagnosen! Svärmor ställde några fler diagnoser idag, så nu börjar det klarna i vissa delar av trädgården i allafall 🙂