Browsing Category

Friluftsliv

Friluftsliv

Improvisationsäventyr

Efter en ganska tuff vecka känner jag att skrivarenergin så smått börjar återvända. Och det är faktiskt tur, för jag har så mycket att skriva om! Jag skulle nog kunna skriva på heltid i flera veckor bara för att få ur mig alla idéer och tankar som surrar just nu. Det är typ alldeles för fullt i mitt huvud…

Så jag nöjer mig med att tipsa om världens enklaste äventyr: att umgås med en fyraårig tjej. Det är precis vad jag gjort idag och här kommer lite glimtar från det.

Cykel är ett stående inslag i våra ävenflykter numera. Världens bästa sätt att transportera sig med barn! Idag tog jag MTBn och stor-Trollet sin springcykel och det visade sig i efterhand vara ett kanonval.

Första stoppet blev i en av områdets lekplatser, där jag fick instruktioner om att lägga mig i hängmattan så att mini-Malin kunde göra fart på mig, för sen skulle hon leka själv tills farten stannat. Microvila för den trötta mamman, inte mig emot!

Därefter tog vi cyklarna igen och passerade utsiktsplatsen vid Cloettabron för ett kort stopp innan vi trampade vidare. Jag föreslog en avstickare ner mot Motala ström vid någon lämplig stig och fick genast gehör:

Den här stigen ser kul ut, mamma, den tar vi!


Det är min cykeltjej, det! Äventyrare och upptäckare ut i fingerspetsarna, och jag kan bara hoppas att det håller i sig. Jag uppmuntrar det i alla fall ständigt. 

Vi pausade självklart en stund vid strömmen för att kasta bark och kottar i blåsten innan vi trampade hemåt förbi myrornas motorväg och barrbeklädda fin-stigar. 


De här små vardagsäventyren som man aldrig riktigt vet varken vart de bär eller var de slutar, de är verkligen mumma för en utsjasad och sargad småbarnsmamma. Upptäckarglädjen, ögonglittret, förmågan att se spänningen på nära håll och rörelseenergin, det är verkligen något som smittar, och som gör sig bäst när man får uppleva det tillsammans.

Har du äventyrat nåt i helgen?

Friluftsliv

Solig helgcykling

Eftersom jag är utpräglad vintermänniska så sitter det rätt hårt inne att erkänna att även sommaren kan ha sin charm. Eller i alla fall våren. För den där riktiga tryckande högsommarvärmen, den har jag faktiskt inget till övers för. 

Men idag var det sådär lagom försommarvarmt och även om diverse flygande kryp börjat invadera tillvaron, så var det riktigt härligt. Dagen har, precis som förra söndagen, präglats av cykling. På förmiddagen tog vi en tur hela familjen eftersom vi numera har cykelstol till både stort och litet troll. Den turen blev lite längre än tänkt pga slussar som var öppna, och avslutades med riktigt ordentligt mjölksyratramp uppför den berömda dagisbacken där löparklubben springer mördarbackintervaller. 

Efter lunchpaus ville stora Trollet cykla igen medan lillasyrran sov, och jag var såklart inte sen att haka på. I första uppförsbacken undrade sällskapen i cykelstolen om det var jobbigt. När jag svarade ”lite” så sa hon ”men mamma, jag kan putta på” och satte bägge händerna på min rumpa. Tack så mycket, goa Troll!


Vi ägnade oss åt en del båtspaning vid Göta Kanal (såg hela sex privatbåtar) och kastade lite stenar i vattnet. Tack vare lite barnarbete så fick jag även en bild på mig själv som inte är en usel selfie. Inte illa för att vara tre, snart fyra, år!


Efter glassinköp på vägen hem hade den snälla hjälpsamheten från första backen bytts ut mot ett irriterat ”varför kör du så sakta, mamma?!” när jag körde sista sucken ur benen i den långa uppförsbacken hem… Mysigt ändå, allt har sin charm liksom.


Hur har din helg varit? Springig, cyklig, eller bara skön?

Friluftsliv

En cyklig söndag

Vår lilla tjej har så smått börjat säga andra ord än mamamama och papapapa. Det första, och mest frekventa som kommer är schykka. Cykla. (Det som är mest mest populärt är tattå – traktor). Hon älskar att åka cykelstol.


Så imorse fick hon sin önskan uppfylld och vi åkte iväg en sväng för att schykka. Till kanalen. Jag hade en tanke om att vi också skulle ha lite mysig bananfika och kasta stenar i vattnet, för det älskade storasyster i samma ålder. Men efter att bananen slukats och några stenar kastats med lite småroat leende fick jag order om att vi skulle fortsätta schykka. Ajaj, kapten! Bara att trampa på! (Efter att vi hälsat på en farbror med två små hundar. Våffåf!)

På eftermiddagen var det storasysters tur. Hon beställde en cykeltur till Bergs slussar med mamma. Och mamman sa inte nej. När vi närmade oss sa hon: vad skööönt för dig att vi snart är framme, mamma! Och så spanade vi på slussande båt och cyklade sedan med viss protest hemåt igen med en liten omväg förbi en studsmatta. Och mötte samma farbror med samma två hundar. Han tittade lite konstigt på mig och skrattade sedan. Han undrade väl hur ungen från imorse kunde ha växt så mycket  under dagen…


Utan att egentligen ha planerat det, och utan att jag funderat så mycket på det har jag fått nära två mils mysig cykling med extravikter att sätta in på Ica-klassikerns cykelkonto. Så dagens planerade kvällscykling får nog stryka på foten för lite lugn yoga istället. Träningen blev till motion, med sällskap. 

Friluftsliv

Sex inspirerande äventyrare

Det här med äventyrare alltså. Och kvinnliga och manliga äventyrare. Det har fortsatt att surra i mitt huvud sedan jag i förra veckan skrev om mina tankar kring kampanjen Kvinnliga äventyrare. Förhoppningsvis kan jag koka ner det till något förståeligt, och det jag egentligen mest vill peka på är vad inspirerande äventyrare är för mig, och att det inte beror på vilket kön de har.

För en äventyrare behöver ju faktiskt inte vara inspirerande i sig. Man måste ha lite fler egenskaper för att kunna inspirera andra kring äventyr, tycker jag. Och dessutom kunna förmedla det till andra.

plums i Norge

Inspirerande äventyrare

Det här är några kända och okända personer som för mig är stora inspirationskällor när det gäller äventyr. Utan inbördes rangordning. De kursivmarkerade orden är det jag tycker gör att dessa personer är inspirerande äventyrare.

Lars Monsen

Den norska äventyraren med en egen TV-serie där han blir släppt med helikopter i vildmarken och sedan på egen hand ska hitta tillbaka till civilisationen. Han har en enorm kärlek till naturen, och stor kunskap om hur man vistas i den och överlever.  Han njuter verkligen av att vistas i vildmarken på egen hand och den hund han har med sig på turerna i serien heter dessutom Kuling, bara en sån sak! Det jag däremot inte gillar med serien är den kvinnliga programledaren, som framställs som / framställer sig som ganska våpig och inkapabel att klara sig själv. Flamsigt ska hon i varje avsnitt ”utmanas” att göra något själv, t ex paddla en kanot över ett stilla vattendrag och liknande. Så även om Monsen själv för mig är en inspirerande äventyrare, så skickar serien i viss mån lite mossiga budskap…

Renata Chlumska

Jag har hört henne föreläsa. Sett dokumentärer om hennes paddeläventyr runt USA (bl a). Det är svårt att inte inspireras av henne! Äventyr är liksom en sådan naturlig del av vardagen för henne och hon lyckas också omvandla lärdomarna till att bli applicerbara i vanliga vardagsäventyr, och till och med på jobbet.

insprirerande aeventyrare

Katrins Äventyr

Jag skrev om Katrin i höstas, och den beskrivningen jag gav henne då, stämmer så himla bra fortfarande.

Katrin har en härlig förmåga att hitta äventyren i vardagen och ta tillfällen till friluftsliv även kortare stunder, inte bara längre äventyr. Hon skriver kloka, tänkvärda inlägg och får det att vattnas i munnen med sina lyxiga friluftsmiddagar skapade på känsla.

Nu har hon dessutom tagit ytterligare ett steg närmare fjäll och äventyr, så jag fortsätter såklart att inspireras!

Kari – För skojs skull

Gröna bandet till fots. Långa löpturer i fin natur. Äventyr på alla möjliga håll, men alltid med skarpa observationer, min typ av humor och ärlighet framför glassig yta. Kari är en skön äventyrsböna helt enkelt, som inspirerar på många sätt!

Min kompis Ellen

Min partner in crime på många vis. Som så självklart äventyrar utan att egentligen tänka på det. Vi reste jorden runt ihop. Hon tappade bort passet i Moskva och utbrast ”ojsan…” Orädd, livsglad och alltid med skrattet nära. Hon drog till Kuba och mötte kärleken, tog med honom hem och startade kaffebar på en av de vackraste platserna jag vet.

Min kompis Katrin

Det här är tyskan som säsongspendlat mellan Norge, Nya Zeeland och Åre. Vi lärde känna varandra i Norge och hon fick upp mina ögon för kajakpaddling. Det här är bergsgeten som obehindrat tar sig fram på både snö, fjäll och vatten. Som struntar i vad man ”borde” och lever sitt eget helt fantastiska äventyrsliv.

abisko inspirerande aeventyr

En man och många kvinnor på min lista. Inte medvetet så, utan det här är helt enkelt de jag kom på när jag visualiserade vad jag först tänkte på när jag tänkte på äventyrare. Det behöver inte vara extremt, häftigt, pryltätt och storslaget. Det är inte det som inspirerar mig mest. Utan om jag ska sammanfatta, så är det kärlek till naturen, glädjen i att upptäcka, modet att gå sin egen väg och förmågan att se det vackra och unika i det man gör.

Vilka är dina äventyrsinspiratörer? Tipsa mig gärna, för inspiration kan man ju inte få för mycket av!

Friluftsliv

De stora äventyren i det lilla

Jag har skrivit om det flera gånger tidigare, men jag gör det igen ändå: Vi borde lära oss mer av våra barn. Mina döttrar är på många sätt mina inspirationskällor. Tänk nyfikenheten. Rörelsemönstren. Förmågan att säga vad de tycker. Upptäckarglädjen som gör att de ofta hittar de stora äventyren i det lilla.

de stora aeventyren i det lilla
Allt blir liksom äventyr. Bajshögar i skogen. Vem har gjort dem? Är det stora djur eller små? Och den där nallen vi sett på en gren, vems är den egentligen? Är den född och uppvuxen i skogen? Eller är det någon som blir ledsen varje kväll för att de tappat den? Tankarna är många kring de minsta sakerna att upptäcka.

de stora aeventyren i det lilla 2
Men vad är egentligen äventyr då?

För mig är det ganska enkelt, och behöver inte alls vara storslaget, komplicerat eller dyrt. Jag tänker så här:

Äventyr är när det pirrar lite extra i magen, när förväntansfullt glitter tänds i ögonen och fjärilarna börjar fladdra i magen. Det är okänd mark och nya upptäckter och upplevelser. Oavsett omgivning, utrustning eller investering.

Äventyr kan liksom vara väldigt olika för olika personer och såklart finns det ju både stora och små äventyr också. Nattvasan är utan tvekan mitt största (och dyraste) kommande äventyr. Medan skogsturer med äldsta dottern är små vardagsäventyr som mer utstrålar mys och upptäckarglädje. Inget mer värt än det andra. Allt lika uppskattat och spännande.

Det försöker jag också förmedla till barnen. Att allas upplevelser och äventyr räknas. Stora som små. Tappa aldrig nyfikenheten, liksom. Inspireras av alla du tycker inspirerar dig. Ta chansen att komma ut!

de stora aeventyren i det lilla 3

#kvinnligaäventyrare

Just nu pågår en kampanj som heter #kvinnligaäventyrare som syftar till just att inspirera till små och stora äventyr. De som deltar i kampanjen är verkligen inspirerande också. Men jag är ändå lite tveksam till just begränsningen kvinnliga äventyrare. För jag har aldrig uppfattat friluftslivet och äventyren som mansdominerade eller mans-centrerade. Och vad som är viktigare: Jag inspireras till äventyr av personer som slår an något hos mig, oavsett kön.

Det vill jag också lära mina barn. Att de har alla möjligheter. Inspireras de av en man som vandrar i skogen så är det precis lika mycket värt som en kvinna som paddlar längs kusten. Och de har precis samma möjligheter att göra bägge sakerna. Det är de själva som bestämmer vad de vill, tar för sig, och vågar. Kanske lite naiv syn på det här med diskriminering och utanförskap. Men jag tror inte vi nånsin kommer att komma runt problemen och bli av med dem om vi själva som kvinnor begränsar oss och våra barn.

Med det sagt, så tycker jag ändå det är en fin kampanj, för oavsett hur, så kan vi ju aldrig få för mycket av friluftsliv eller av de stora äventyren i det lilla, eller ävenflykter, som vi också kallar dem ibland.

#52vardagsäventyr

Ett annat initiativ, som däremot slår an enbart ljuva toner hos min frilufts- och äventyrsnerv är Helenas årsmål 52vardagsäventyr. Jag har haft det i bakhuvudet ganska länge men har ännu inte aktivt utökat mina vardagsäventyr. Det får nog allt bli ändring på det framöver! Och när jag tänker efter så har jag nog ändå skrapar ihop en hel del som skulle kunna kvalificera redan i år. Framförallt skidturer, som både framkallat ögonglitter, fjärilar i magen och pirr. Bara att fortsätta fylla 2017 med mer äventyr och friluftsliv tycker jag! Oavsett under vilken tagg, hehe…

Friluftsliv

Vårvinter i Sälen

Nu är det en vecka sedan vi kom hem från vår lilla semester. Resan dit har jag ju redan dokumenterat, och lite skidåkning och yoga har det ju också visats glimtar ifrån. Men resten… Jag bläddrar fortfarande bland alla bilder och minnen och kan inte fatta att det blev så bra som det blev. Kanske för att jag nog inte vågade hoppas på det. Låga förväntningar är liksom inte så svåra att överträffa…

instagram har jag redan serverat lite snöfrossa, men jag kan inte riktigt få nog så det får bli lite här också. No-filter-style, för det behövs liksom inte.

Redan när vi kom fram infann sig något slags magiskt vinterlugn i mig. Det var meterdjup snö, typ sju minusgrader och en riktigt fin solnedgång.

tandaadalen
Stugan vi bodde i förstår jag fortfarande inte hur den kunde vara ledig, till det pris den låg på. Kunde lika gärna varit ett året-runt-boende. Även om vi saknade torkskåp…

tandaadalen2
Men ändå var den långt ifrån störst i området. Riktiga mångmiljonbyggen runt omkring (där vi traskade ett och annat varv med vagn när Lill-trollet skulle sova).

tandaadalen 3
Fast det var nog bara vår som hade snökoja på uteplatsen, vad jag såg.

tandaadalen 4
Varje natt hade det snöat sisådär 5-10 cm till, men alla dagar utom sista bjöd på mestadels gnistrande sol. Och riktig vinterkyla. Typ -13 och liknande. Även om eftermiddagarna var lite varmare. Så det fanns liksom ingen hejd på möjligheter att knäppa härliga vinterbilder!

tandaadalen 5

tandaadalen 6

Tandaadalen 7

Tandaadalen 8
Men skidåkningen då?

Well, barnen är lite för små för att palla en dag i backen. Och föräldrarna är som bekant längdnördar. Så utförsåkningen lös verkligen med sin frånvaro. Syftet i år var mer att vänja framförallt den stora vid miljön och väcka intresse.

hundfjaellet
Det uppnåddes också. Hon hade med sig längdskidor och skidade stolt omkring på dem, åkte bandlift och gick på snölekis. Och pratar med alla hon träffar om när hon var i Tandådalen och hur stora snöhögar det fanns som man kunde åka på rumpan utför. Barn nöjer sig med det lilla… Och föräldrarna var lika nöjda i längdspåret, särskilt i det kyl- och vindläge som rådde…

skidspaar

snoe

skidspaar 2
Så… Vad gjorde ni hela dagarna då?

Ni som följer mig på instagram och Facebook vet. Jag fick bl a möjligheten att träffa starka härliga Camilla på riktigt.

camilla malin
Hon bor ju i Sälen, och fick därför frågan om hon kunde ställa upp som vittne när vi gifte oss utan att nästan någon visste om det.

blommor ringar
Varför man väljer att göra så och rymma iväg och gifta sig kan ju säkert diskuteras. Men delvis pga att bekantskapskretsen decimerats det senast året, och delvis eftersom vi inte orkade ordna fest, och gärna ville att barnen skulle få en fin dag utan stress, så var det ett toppenalternativ för oss.

En magiskt vacker vinterdag, som inleddes med familjemys i pulkabacken och avslutades med lite bubbel i stugsoffan.

broellopsmys
Med rättvisemärkta ringar från Cred Jewellery, hållbar brudbukett från Adolfsnäs handelsbod och en skräddarsydd klänning från Systugan här i Ljungsbro, så blev det faktiskt det vinterbröllop vi ville ha. Jag menar, vi träffades ju trots allt i princip i skidspåret!

brudbukett
Utöver det… Så tog vi dagarna lite som de kom. Var mycket ute. Åt våfflor i en tom våffelstuga. Och pizza. Och hemlagad stugmat.

vaaffelstuga

Såg på solnedgångar och struntade faktiskt helt och hållet i alla vardagsmåsten. De väntade liksom ändå på oss när vi kom hem igen sedan!

solnedgaang i tandaadalen

Friluftsliv

Lättillgängligt friluftsliv

Friluftsliv är en rätt stor del av mitt liv numera. Men så har det inte alltid varit. Ett tag tyckte jag att friluftsliv verkade svårt, och nördigt. Men faktum är att det inte alls behöver vara svårt, utan det går att göra sin utevistelse väldigt nära och konkret. Lättillgängligt friluftsliv, helt enkelt.

När man tänker finns det så otroligt mycket att göra ute i naturen. Ofta behöver man inte alls planera långa och komplicerade turer. För många av oss finns friluftslivet väldigt nära inpå, och är något vi kan ägna oss åt i stort sett dagligen.

Dessutom har friluftsliv många hälsofördelar, så även om vi varken äger tält eller vandringsryggsäck, borde vi ägna oss åt friluftsliv. Idag har jag skrivit en artikel hos Bloggar om Hälsa om hur du kan tänka för att få till lite mer lättillgängligt friluftsliv. Friluftsliv på nära håll helt enkelt!

För mig är det min älskade närbelägna skog, som oftast blir föremål för friluftsliv. Inte så ofta ensam som jag kanske skulle vilja, men att ha barnen med sig har stora fördelar det också. De får ett naturligt förhållande till naturen och friluftslivet. Dessutom får de redan från början med sig hälsofördelarna med att vara ute mycket.

Friluftsliv

Friluftsliv

Snö så långt ögat når

I torsdags eftermiddag blev världen vit här. Som i ett trollslag. På bara någon timme hade någon dryg decimeter lappvantar fallit och vintersagan var liksom ett faktum.


Det gjorde typ ont i hjärtat på riktigt att stänga in sig på jobbet igår, även om det var betydligt mindre snö där. Och även om jag var ute på en fin lunchpromenad i trevligt sällskap.


Så när temperaturen igår kväll kröp stadigt nedåt och prognosen visade finfint lördagsväder så fanns det liksom ingen anledning att spendera dagen idag med att fixa ”måsten” inomhus. 

Utan istället fick värmevantar, dunjacka, stjärtlappar, pulkor och barnvagnsmuskler bekänna färg.


Instängdheten på kontoret byttes mot utevistelse i kvadrat. I total närvaro, med lungorna fulla av frisk vinterluft. För en av fördelarna med kyla är ju faktiskt att man inte kan gå omkring och glo på sin AjFån, eftersom varken den eller mina fingrar överlever minusgrader utan skydd!


Det enda som var lite surt var att snön kom så otippat att skidorna fortfarande är ovallade. För det såg rätt härligt ut i spåren på golfbanan när jag gick förbi, även om jag gissar att det inte är läge för finskidorna än…

Men som kompensation tokåkte jag och stortjejen i pulkabacken och det är högst oklart vem av oss som egentligen var mest lycklig och rödkindad när vi kom in igen och mörkret föll.

Nu hoppas vi att de där meteorologerna som spår 8 plus om några dagar hade vaknat helt på fel sida eller fortfarande var dyngraka efter nån julfest va? 

För vinter och snö är ju det bästa som finns!

Friluftsliv

Första advent a la Lite Längre

I år känns slutspurten inför julen på något sätt extra lång. Första advent långt innan november är slut och fjärde advent nästan en hel vecka innan julafton. Här hos oss har julkänslorna inte riktigt infunnit sig än, och det är precis som det ska, tycker jag. Traditionalist som jag är när det gäller storhelger. Att pynta redan i oktober (som vissa av våra grannar gjort) är inget för mig faktiskt. 

Men igår kom i alla fall ljusstakar och lite adventsstjärnor fram, med hjälp av vår fixartjej som älskar att hjälpa till med saker. Hon fick bestämma placering av stjärnor och ljusstakar och var mycket nöjd! 


Förra året hade Katrin en mysig adventsutmaning som jag gillade skarpt och hakade på, eftersom den innehöll utomhusmys. Vi tog bl a med oss varm choklad till ett närliggande fågeltorn, och filurade i friluftsområdet. Jag tipsade också om att äventyr, eller ävenflykter, utomhus, inte behöver vara så avancerade.

I år fortsätter Katrin sin utmaning som en uppmaning, för att det hon uppmuntrar till inte ska kännas som en press: Ta med en termos med valfri varm dryck och spendera tid utomhus. Låter hur mysigt som helst även i år! Fast just termosmomentet är lite svårt här, särskilt i år, med en liten vilde som absolut inte vill sitta still en sekund av sin vakna tid. Därför får vi se om termosen får hänga med ut nån adventssöndag, eller om den får stanna inne tills ute-äventyren är över. 

Utomhustid blir det mycket av här som vanligt. Det är liksom en del av vår vardag, och jag hoppas och önskar att fler inspireras till att naturligt få in utomhustid i livet. Friskluft och natur är nog bland det mest läkande som finns, det har till och med sjukvården insett.

Min utomhustid såhär på första advent blev:

En timmes promenad längs Motala ström och genom äppelträdgårdarna vid Cloetta i en fantastisk soluppgång, för att den vilda bebisen skulle sova lite innan fotografering av de små. Hon bestämde sig för en väldigt liten tupplur…

En dryg halvtimmes utomhusbus i närliggande skog och lekpark med stor-Trollet innan vi gick in och bakade pepparkakskladdkaka med lingongrädde till adventsfikat.


En till promenad, den här gången i solnedgången, och i nästan full storm, för att bebis skulle slumra lite till.

Totalt nästan tre timmar utevistelse i rörelse. Utan att egentligen anstränga mig för att få till det. De dagar vi anstränger oss blir utevistelserna betydligt längre, och såklart ännu mer uppfriskande.

Varför jag inte har några bilder på de fina promenaderna och utebuset? För att mina fingrar nog skulle trilla av om jag försökte fotografera i storm. De tål inte kyla längre, och värmevantarna (årets bästa köp!) var på laddning…

Ha en mysig, lugn advent nu, med mycket utevistelser och termosar med varmt i!

Friluftsliv

Jämtlandsinspiration

Så här på hösten, då längtar jag extra mycket till fjällen. Till krispig och kall luft, färgsprakande fjällsidor och frostpremiär. Till myggfria friluftsdagar och sovsäcksmysiga nätter. God mat och mycket motion och rörelse däremellan.

Men just nu får det förbli just längtan. För även om mitt fjällhjärta klappar för Jämtland, och mina rötter finns i både Jämtland och Härjedalen, så är det faktiskt alldeles för många år sedan jag var där. Närmare bestämt fyra… Tyvärr finns det inte utrymme i tillvaron just nu för resor upp till längtans land. Men drömma kan man ju fortfarande, och då är det ju tur att det finns en hel hög härliga bloggar och instagram-konton att inspireras av och drömma och längta vidare med. Flera av dem har jag upptäckt på senare tid, så kanske är det ett tecken på att jag ändå trots allt borde göra något konkret av den där Jämtlandslängtan…

Katrins äventyr har en härlig förmåga att hitta äventyren i vardagen och ta tillfällen till friluftsliv även kortare stunder, inte bara längre äventyr. Hon skriver kloka, tänkvärda inlägg och får det att vattnas i munnen med sina lyxiga friluftsmiddagar skapade på känsla. Katrin har även en fantastisk instagram, som strösslas med härliga, ofta väldigt rogivande fjällbilder.

Helena Enqvist hittade jag genom Bloggar om Hälsa, och hon är ett riktigt kraftpaket som cyklar och skidar mer på en vecka än jag nånsin gjort på en månad tror jag! Hon skriver levande och inspirerande om bl a träning och friluftsliv, och sprang t ex nyligen en kvartsmaraton i ett magiskt frostigt fjällandskap. Hon har även berättat om vad som inspirerar henne, och gett mig lite nya tips om kvällsunderhållning. Även Helena har en instagram som gör slättråttor med hjärtat i fjällen gröna av avund.

Daniel Rydén har en reseblogg som ofta tar en långt utanför Jämtland, men som även ibland visar upp Östersund från sin bästa sida. Han skriver underhållande och ibland sådär ironiskt och sarkastiskt att man inte kan göra annat än gilla det skarpt.

En som ofta visar upp en för mig helt magiskt tilltalande kombo är Therese på Yoga Stories. Yoga och fjäll i ett, det kan ju faktiskt nästan inte bli bättre. För typ en månad sedan arrangerade hon en yogahelg i Åre som hette Höstglöd. Bara namnet liksom! Ruggigt sugen på det nästa år!

Ska jag summera vad som får mig att längta till fjällen i allmänhet, och Jämtland i synnerhet, så är den här filmen nog den som beskriver det allra bäst – for der får eg fred og blir roleg:

Förra gången Bloggar om hälsa skrev om inspiration berättade jag om min allra största inspirationskälla – barnen! En som också inspireras av sina barn är Ida, som även har ett helt gäng andra källor också!