En Vätternrunda småbarnsmorse-style

I går var vi en sväng till Motala och hängde i den nya stora lekparken som ligger precis i Vätternrundans målområde. Nostalgin var total, och jag minns känslan efter målgång som igår, fast det är hela nio år sedan jag körde själv. Lyckan, stelbentheten, ryggömheten, och framförallt tröttheten! Som gjorde att jag somnade mitt i målgångsmaten…

Just nu är jag ju verkligen inte i närheten av tränad för en runda runt pölen, men idag blev jag faktiskt klar med cykelmomentet i Ica-klassikern – samma distans som Vätternrundan. Så här kommer min racereport från en åtta veckors Vätternrunda kan man säga… Varsågoda!

• Jag har tagit duttcyklingen till nya nivåer. Ingen cykeltur har nämligen varit längre än 17km. Men ibland har jag cyklat tre gånger per dag. Med och utan barn på släp.
• Racern står fortfarande och samlar damm i garaget – den här rundan har gjorts med MTB och en helt vanlig cykel, oftast med mellan 11 och 18,5 kg last bakpå.

• Jag har klarat mig med marginal eftersom jag bara registrerat helt avklarade kilometrar. Så om klockan visat t ex 14,8km har jag antingen fått lov att cykla 200m extra för att få registrera 15, eller vackert fått nöja mig med 14. Oftast det senare. Så totaldistansen ligger nog på ca 305-310km skulle jag tro.
• Jag har cyklat skog, grus, landsväg och cykelbana.

• Precis som förra året, så tjuvar Ica lite och förlängde stopptiden, men jag klarade mig på den ursprungliga perioden. Så inget rävspel från min sida…
• Det var faktiskt knivigare än jag trodde att få ihop cyklingen. Mest för att jag värderar nattsömn och matförberedelser högre än cykelkilometrar. Men nöjesrundorna med barnen underlättade helt klart.
• Vi har numera en ettåring här hemma som alltid svarar ”schykkaaaaa” när vi frågar vad hon vill göra. Oftast följt av ”tattooooo”, eftersom det allra bästa hon vet är att ta en cykeltur och kolla på traktorer!

• Det ryggonda jag led av i början har tack och lov hållit sig undan nu på slutet.
• Jag har inte sprungit en enda kilometer sedan i april. All tillgänglig träningstid har lagts på cykling (och yoga, den försummar jag helst inte). Det säger kanske en del om hur mycket sån där egentid jag har.
• Jag har bara cyklat en enda gång i regn. Så kom inte och säg att det har varit dåligt väder i vår!

• Min runda runt pölen har jag duttat med i åtta veckor typ. Johan Olsson (ni vet, skidåkaren…) tog inte ens åtta timmar på sig…
• När det begav sig på riktigt hade jag under samma period tillryggalagt ca 100mil. Nu 30. Tant börjar bli gammal och klen. Eller småbarnstrött. Eller prioriterar annat än långa långpass. Den där sömnen…
• På avslutningsrundan idag var hela familjen med (i cyklar och cykelstolar) och utlåtandet blev att ”jag tror du fått lite klipp i benen i alla fall, för nu behöver jag inte vänta på dig hela tiden…”

Nu väntar vilomånad i Ica-klassikern, innan sim-delen startar 17 juli. Jag tänkte först köra den i bassäng, men efter en kommentar på min Facebook-sida är jag bra sugen att köra den i öppet vatten som på riktigt. Frågan är bara var jag ska hålla hus då… Tips, någon?