Snö så långt ögat når

I torsdags eftermiddag blev världen vit här. Som i ett trollslag. På bara någon timme hade någon dryg decimeter lappvantar fallit och vintersagan var liksom ett faktum.

Det gjorde typ ont i hjärtat på riktigt att stänga in sig på jobbet igår, även om det var betydligt mindre snö där. Och även om jag var ute på en fin lunchpromenad i trevligt sällskap.

Så när temperaturen igår kväll kröp stadigt nedåt och prognosen visade finfint lördagsväder så fanns det liksom ingen anledning att spendera dagen idag med att fixa ”måsten” inomhus. 

Utan istället fick värmevantar, dunjacka, stjärtlappar, pulkor och barnvagnsmuskler bekänna färg.

Instängdheten på kontoret byttes mot utevistelse i kvadrat. I total närvaro, med lungorna fulla av frisk vinterluft. För en av fördelarna med kyla är ju faktiskt att man inte kan gå omkring och glo på sin AjFån, eftersom varken den eller mina fingrar överlever minusgrader utan skydd!

Det enda som var lite surt var att snön kom så otippat att skidorna fortfarande är ovallade. För det såg rätt härligt ut i spåren på golfbanan när jag gick förbi, även om jag gissar att det inte är läge för finskidorna än…

Men som kompensation tokåkte jag och stortjejen i pulkabacken och det är högst oklart vem av oss som egentligen var mest lycklig och rödkindad när vi kom in igen och mörkret föll.

Nu hoppas vi att de där meteorologerna som spår 8 plus om några dagar hade vaknat helt på fel sida eller fortfarande var dyngraka efter nån julfest va? 

För vinter och snö är ju det bästa som finns!