Ibland när vi bestämmer veckoteman i Bloggar om Hälsa får jag verkligen rannsaka mig själv. Tänka till och erkänna brister. Fundera över vad jag tycker. Den här veckan är en sådan vecka, när vi svarar på frågan: Var är du offline?

För numera är det ju nästan så att man måste anstränga sig för att vara det. Normen är att vara tillgänglig, hänga med där det händer, visa upp de fina delarna av sitt liv i sociala medier och få diverse bekräftelsebehov uppfyllda. Inte bara av godo… Jag läste senast igår en artikel om hur kravet på ständig nåbarhet på arbetet påverkar våra stressnivåer negativt, och att synen på arbetstid kanske borde moderniseras med tanke på det, eftersom tiden för återhämtning inte blir tillräcklig.

När jag själv tänker till lite kommer jag fram till att jag i princip har fyra typer av situationer där jag stänger av och är offline. Just återhämtning är en av dem. Samtidigt kan det ju diskuteras vad som egentligen är offline, eftersom jag ofta använder mobilen som kamera även om bilderna inte hamnar någon annanstans, och även har den med mig av säkerhetsskäl – som telefon, samt som klocka. Och även om jag är offline i bemärkelsen att mobil eller dator inte används just då, så händer det ju tyvärr ganska ofta att huvudet fortfarande är online, vilket i sig nog är ett bevis på hur viktig den där tiden offline faktiskt är.

Så här definierar jag min offline-tid:

Jag är offline i återhämtningssyfte

Just av skälen som nämns i artikeln jag länkade till, så kopplar jag ner vid vissa tidpunkter. Jobbmobilen ligger i väskan när jag åker från jobbet, och åker inte fram särskilt ofta efter det, om jag inte vet att det är något alldeles särskilt.

Min privata mobil (japp, jag har två, just för att kunna koppla bort jobbet när jag inte jobbar!) stängs sällan av. Men den läggs bort. På kvällen efter att måsten och annat är avklarat får mobilen stanna i köket, för att jag inte ska frestas att ligga och slösurfa i sängen och sabba den lilla återhämtning jag ändå får (med två småbarn). Det är bevisat att sömnen störs om man har för mycket elektronik och annat i närheten, och jag upplever att jag sover bättre om jag inte har mobilen i närheten. Dessutom frestas jag inte att ”bara kolla” saker mitt i natten när jag är vaken för att lilltjejen är hungrig. På morgonen tar jag ofta inte tag i mobilen igen förrän efter att alla frukostbestyr är avklarade. Så totalt blir det nog i alla fall 10-11 timmar per dygn utan kontakt med omvärlden via telefon eller dator.

Just återhämtning tror jag är ganska viktigt att den får vara ganska offline. Ingen av de saker jag tidigare listat som mina bästa källor till återhämtning kräver närvaro online, utan gör sig faktiskt bäst utan den.

Jag är offline av säkerhetsskäl

Detta har liksom gått automatiskt för mig, men jag ser varje dag att det inte gör det för alla andra. Kanske är jag en väldigt nojig förälder, men när barnen klättrar i lekparken, eller springer och cyklar i skogen, eller pillar med smågrejer eller vad det kan vara, då ligger mobilen kvar i fickan. Jag såg senast igår flera föräldrar som satt djupt försjunkna i sina mobiler i simhallen medan barnen hoppar och plaskar. Jag dömer ingen, för alla barn är olika såklart, men jag skulle personligen aldrig förlåta mig själv om något hände barnen för att jag kollade Facebook.

Inte heller om jag kör bil, eller gör andra saker som kräver min odelade uppmärksamhet för att kunna göras säkert, får mobilen vara med.

Jag är offline av hänsyn och omtanke

Faktiskt är det ganska sällan när jag är med barnen som jag har mobilen i högsta hugg, även om det inte är av säkerhetsskäl, eftersom jag inte vill att de ska känna sig förbisedda. Om jag tänker efter vad som är viktigt så är ju de väldigt högt upp på listan, och mitt behov av att scrolla av omvärlden går inte före deras behov av uppmärksamhet från mig som förälder.

Jag brukar också respektera mobilfria zoner, och lägger oftast undan telefonen när jag umgås med andra. Jag försöker låta bli att kolla mail etc under möten på jobbet, även om det är lätt att dras med i det eftersom ”alla andra” gör det. Jag tycker själv det är vansinnigt irriterande med folk som är någon annanstans i tanken när man försöker göra eller säga något och vill inte utsätta andra för det.

Jag är offline i upplevelsesyfte

Visst är det mycket spännande som händer online, och det finns otroligt mycket bra saker där. Jag har haft jättemycket stöd från sociala medier och bekantskaper online det senaste året, men faktum är ändå att det mesta, och mest värdefulla för mig, händer offline. Jag utnyttjar t ex ibland stunderna med barnvagnen till att scanna av diverse flöden, men försöker också aktivt att begränsa de stunderna och istället uppleva naturen och omgivningarna. Se den där ekorren som skuttar över stigen. Spana efter kantareller bland höstlöven. Lyssna på sus och fågelkvitter. Känna vinden i håret och njuta av den friska luften i lungorna.

Likaså vill jag inte missa att ta del av barnens upplevelser och glädje. Att höra treåringens tankar och se bebis framfart som superålare. Så då väljer jag bort den ständiga uppkopplingen och låter mobilen ligga.

Med det sagt, så inser jag att det inte är lätt att vara offline. Vi är nog många som lider av lite FOMO – Fear Of Missing Out, och gärna vill hänga med och ständigt scanna av omvärlden. Jag har också fortfarande väldigt lätt att åka dit. Framförallt är det väldigt lätt att fastna om man väl tar fram mobil eller dator, i alla fall för mig. Samtidigt har det litegrann tappat sin glans på sistone, när jag ganska medvetet har gjort de här valen baserat på dessa fyra faktorer. För jag brukar tänka ibland när mobilen och datorn lockar, att det är ju inte en häftig Facebook-status man inte missade som man kommer uppskatta mest när man ligger där i slutet av livet, utan riktiga upplevelser med riktiga människor.

Högen med olästa blogginlägg är numera gigantisk. Facebook känns ibland ganska ointressant förutom för en del grupper jag gärna hänger i. Snapchat och Twitter använder jag inte ens (japp, jag är stenålders, jag vet!). Instagram gillar jag skarpt, men överväldigas av flödet och hinner sällan igenom det. Min egna lilla blogg är nog egentligen det enda jag inte gärna släpper. För den är liksom mitt lilla skötebarn. Min ventil och utlopp för kreativitet. Men ändå faktiskt i viss utsträckning nedprioriterad av de fyra skälen ovan. Som faktiskt trots allt är viktigare.

Hur tänker du kring det här med att vara offline?