Det finns ett lopp som mitt hjärta klappar lite alldeles extra för. Som jag var så nära, så nära att springa när det gick första gången 2012. Det hade i så fall varit min ultralöpardebut.
Jag pratar om Tjejmarathon, som arrangeras i huvudsak av Annie och Madde. Loppet som kallar sig det goda loppet, för att man faktiskt gör stor skillnad. Jättestor skillnad, för utsatta kvinnor i Kongo. Varje år har insamlingen i Sveriges första ultralopp för välgörenhet samlat in över 100 000kr. Det gör skillnad!
Jag drömmer fortfarande om ultra. Om det någon gång blir verklighet, så är det på Tjejmarathon jag ska debutera. Ett fint mål att se fram emot om några år. Ett lopp som känns varmt i hjärtat helt enkelt.
Årets lopp har redan gått av stapeln, men insamlingen pågår året ut. Jag har skänkt pengar varje år, och baserat summan på en egen utmaning utifrån var jag befunnit mig just då i träningen. I år får man en fin t-shirt (se ovan) eller ett flipbelt beroende på summa man skänker, om man vill. Mer om insamlingen kan du läsa här.
Vill du läsa mer om hur man kan utforma sin egen utmaning att ha som utgångspunkt för en donation?
Kolla här hur jag gjorde 2013.
Åh jag har också tänkt på att springa det någon gång! Kommer ihåg hur impad jag blev när jag hörde om det första gången 🙂 Just nu nöjer jag mig med milen och halvmaror, men en dag när jag har andra prioriteringar vill jag springa mara-distanser igen <3
Åh, har du sprungit långt förut? Jag har aldrig sprungit längre än Lidingöloppet, förutom på träning en gång. Man kanske skulle dra igång ett blogg-gäng till Tjejmarathon!
Håller alla tummar och tår att du får springa det! <3
Kroppen klarar mer än man tror. /Hälsar hon som är rejält mör idag… 🙂
Kram M
Tack för det!
Det är ju världens bästa lopp alltså. Fick se i helgen när Annie & Madde fick en videohälsning från chefsläkaren på Panzisjukhuset i samband med Annies bröllop. Det var gråtfest och så fint!
Såg om den där videohälsningen på instagram. Så himla häftigt att jag blev rörd på distans!
Jag sprang Tjejmarathon för första gången i år och det var fantastiskt! Att klara min första ultra var givetvis stort, men att loppet genomförs för en så god sak och att det ger en så genomgod stämning på loppet, det är ännu större. Jag är SÅ glad att jag gjorde det och hoppas verkligen att du också får chans att springa något år framöver! Och att vara med och samla in pengar, det är ännu ju egentligen viktigare än att man springer själva loppet.
Det är just den känslan jag längtar efter. Att inte bara springa för sig själv liksom. Kul att du gillade det, och grattis till ultran!